Mrsbok

Jag gjorde ett tappert försök att göra en ny blogg på blogspot men blev inte alls sådär nöjd jag ville bli. Så ni får vänta lite, men inte länge för det är jättmycket strul med den här bloggen som ni kanske märker, typ att det inte är mellanrum mellan min stycken utan allt står i en enda härva. Men nu ska jag på spelning och ha kul.

Det finns så mycket roligt i livet just nu! Så väldigt, väldigt mycket. Och jag är så taggad att göra om bloggdesignen och få det lite städat här. Jag vill ha vitt och turkost och nyckelben tror jag.

Jag ska åka på semester utan min man. Jag är ledsen.

Idag har det inte varit den bästa av måndagar. Men ska försöka att inte skriva alltför mycket om det. Det är så tråkigt i alla fall. Har känt mig ensam idag. Inte av någon speciell orsak men bara väldigt ensam. Och när jag är ensam så tänker jag alldeles för mycket på dåliga jobbiga saker och så blir jag ledsen.

Jag mår så bra nu! Jag mår så extremt bra. Det är skönt att kunna säga det. Dessutom städade jag hela mitt rum igår samt sorterade och kände mig som superwomen som orkade hur mycket som helst. En bidragande effekt var kanske att jag var med Gustaf som kom hem från jobbet och var supertrött och skillnaden mot min energi var väldigt stor. Just nu känns det som jag klarar allt. Och idag har jag äntligen köpt en ny kalender! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHH
Vilken
färg?
form?
storlek?

Jo, det blev den tråkigaste hittills (måste säga att jag är lite besviken på mig själv att det inte blev en med eldflammor eller mangatjejer som verkligen skulle utmärka sig på svarta södra men...).

En svart ganska liten sak som luktar gott om man öppnar på den. Inte alls Linnea-stil men jag ska pimpa den lite lagom så att den är fin. Min sista skolkalendern någonsin. Oh hjälp jag börjar trean snart. Nu har jag iallafall ägnat åtskilliga timmar åt att sitta och fylla i födelsedagar och annat fint. Förresten var det min första födelsedagspresent och jag hade redan innan fixat tunnaste smala svarta pennan att skriva med, Gustaf tycker jag är galen. Och jag bara är lycklig. Bild kanske kommer.

Puss

Redan när jag såg Harry Potter och dödsrelikerna del 2 i förrgår så tänkte jag att det här måste jag blogga om, ännu en anledning till att börja blogga igen. Hur kan jag inte ägna ett inlägg åt den sista filmen! Det är ju historia det här. Vår generation har ju växt upp med allt på Hogwarts. Och hur mycket har man inte älskat det? Eller hur mycket har inte jag älskat det? Jag har älskat det från början och det känns så sorgligt att det är slut nu. Men det var ju oundvikligt såklart. Vad ska jag säga då. Det är väldigt bra helt enkelt. Jag älskar det bara! Har varit kär i Ron från första filmen, hur kunde man inte vara det? och velat vara Hermione för hon var den coolaste i hela världen. Det var en bra sista film. Som jag grät. Det var så mycket avslut. Nu får det bli Harry Potter-maraton!

Nu är jag här. I flera dagar har jag verkligen tänkt på det, sådär mycket så jag har längtat efter att få skriva skriva skriva med fingrarna. Har till och med drömt om det. Det har varit jobbigt att inte skrivit på så länge, bloggen har ju blivit mitt lilla andningshål ibland. Och jag älskar ju att skriva, måste skriva för att  funka. Det har skrivits, ett fåtal gånger, men det har blivit med penna och papper på dem sista A4-papprena som fanns kvar i naturkunskaps-B-anteckningsboken. Den ligger nu långt nerpackad i en spara-låda placerad på vinden. Vad som skrevs kommer nog inte läsas på väldigt, väldigt länge.

Skolan började idag. Jag höll på att börja gråta. Jag hade redan börjat mitt sommarlov, jag var helt säker på det nämligen. Det var så tungt att gå in genom dörrarna och bara känna lukten, släpa sig upp för trapporna till förskräckliga EOS. Ingen bra början på min dag alls. Men sen blev det lite bättre.
Nu måste jag stresspluggamatte. Få in den i huvudet på rekordsnabb tid och skriva den officiellt sista dansanalysen (jag har kvar fyra till, yeah).

Jag saknar min pojkvän är inte bra på matte och har ett stort hål i magen. Rädda mig!

Jag säger alltid att jag vill fota mera. Och fota mig och Gustaf mera. För
det är så fint sen när man tittar tillbaka några månader och hittar en
massa bilder. Vi fotar oss tillsammans alldeles för lite, men den här
pussbilden är iallafall från februari. Väldigt vad bleka vi var.


Till barnteatern (som får ett alldeles eget inlägg snarast) propsade jag
på att vi skulle göra massa glittriga karameller i fina färger, jag fick min
vilja igenom.


Jag avskyr bild, jag är sämst på att rita. Men jag har ju Elise. Min fina.
När hon hjälpte mig med min EOS-bild så tyckte jag det blev jättefin
konst av alla färger tillsammans.

Ville bara skriva det.

I onsdags så fick jag frågan vilken av fem gräsligt fula slipsar som Gustaf helst skulle vara tvungen att välja. Jag valde en grön med mönster i alla former och i färgerna rött och mörkgrönt. Jag bara visste att det var den han skulle välja på magkänsla. Och när vi frågade så valde han just den.
I lördags så var vi på Kvantum och så frågade jag Gustaf vilken tårta jag helst skulle vilja ha av 6 st. olika. Han svarade rätt direkt.

Då kändes det sådär bra i magen och så blev jag glad för nu har vi varit tillsammans väldigt länge.

God kväll. Såg precis Water for elephants på bio. Konstaterande, tycker inte om man när man slår djur, ganska bra film. Ungefär 4/5 faktiskt, och det är inte dåligt. Såg den med finaste mannen min, det var nästan som att det var uppgjord pussbio ikväll för jag har nog aldrig sett så många par i samma salong. Mycket pussar helt enkelt. Imorgon (idag) kommer en hel drös med inlägg, berättar varför imorgon (idag).

P.S I den här filmen heter Robert Pattinsons karaktär Jacob. Lite småkul sådär. D.S

Hej vänner, idag är jag glad. Väldigt glad! Helt plötsligt har det blivit påsklov och dagarna tills studenter och skolavslutningar bara hoppar fram. Det känns så konstigt. Treorna ska verkligen försvinna, våra finaste treor. Det kommer bli väldigt tyst efter de kan jag tala om. Igår fick resten i klassen sina studentmössor och det känns så konstigt! De ser så vuxna och fina ut och jag är så glad för deras skull men det känns jätteorättvist att jag inte får vara med! Jag ska ha ett helt år kvar utan favoritklassen. Då blir jag nästan så ledsen att jag börjar gråta. Tiden har gått alldeles för fort. Oj vad jag kommer sakna er. Ni får lova att stanna kvar så länge ni orkar så alla inte försvinner tillsammans. Och Gustaf då. Ja, det kommer bli så sjukt konstigt att han inte finns i skolan. Det har ju varit en självklarhet för mig ända sen jag började ettan. Men jag kan ändå känna att jag inte är redo att sluta även om jag skulle vilja vara det. Jag har ett år kvar på Södra. Så är det. Men så jag kommer gråta på utspringet. Jag älskar ju så många i klassen och alla är så fina.
Nu har vi snart blivi vuxna på riktigt.

Idag är det lördag.