Mrsbok

Alla mina fina vänner gör årskrönikor på sina bloggar och tro mig jag hade planerat massor! Sen så har dagarna försvunnit förbi och nu sitter jag i min nyinköpta klänning och ska snart ut i kylan för att fira det nya året. Det kommer en årskrönika, jag förstår att ni inte kan bärga er! Men inte idag, för just nu ska jag ge kärlek till mina vänner.

För 10 år sedan så firade vi att det var ett nytt millenium, nu firar vi att det är ett nytt decennium.

Jag har lyckats bli kär den här hösten. Och haft turen att någon, dessutom samma person som jag är kär i blev kär i mig. Har fått kommentarer om att jag inte har skrivit så mycket om det. SANT. Finns ingen direkt anledning till varför inte heller varför.

Men nu måste jag bara säga hur mycket jag saknar min person som jag är kär i. Han har varit borta i 7203 minuter från mig och han kommer inte hem innan det har gått 4320 minuter till. Det är länge. Och jag saknar ihjäl mig.

Jag telepaterar kramar HELA tiden men tycker att du ska komma hem nu

Det blev en julafton iår också trots allt. Trots stressen, hysterin och influensor. Tomten kom, barnen blev glada och Kalle Anka sa precis samma saker som förra året. Julafton i min familj följer ett mönster som förmodligen aldrig kommer att förändras. Eftersom att jag är den äldsta kusinen på pappas sida av släkten= släkten som vi firar jul med, så finns det fullt av barn, det tilllkommer nya hela tiden känns det som och julafton för de här små är den bästa dagen på hela året.

Det är julmiddag hos farmor och farfar, Kalle Anka-tittande i TV-soffan, tomten kommer ca 16.02, alla i släkten får ett paket var som man öppnar och sen är det bara att kasta sig på alla julklappar under granen. Lite senare får de som har stanat kvar gröt och fika. Men då har min familj redan åkt hem. Och ärligt, det är ganska skönt att öppna paketen hemma utan all hysteri.

Iår öppnades paketen väldigt fort av lilla lillasyster Elanor som slet upp de, tittade lite på det och fortsatte på nästa. Det är så roligt att titta på barn som öppnar julklappar. Mogen som jag är ( inte ) tog jag det i en lite lugnare takt och hade öppnat paketen vid ca kl 21.00.

Efter detta infinner sig alltid någon slags tomhet i mig. När paketen är öppnade är det på något sätt slut. Julafton är över. Och då blir jag alltid så ledsen att dagen har gått så fort och det blir så tomt efteråt. Iår, pga jag vet inte allt så kom min julstämning 22.04. Jag hade julstämning i 1 timme och 56 minuter. Jag är tacksam över den lilla tiden men ville ha så mycket mer. Jag ville ha en lång jul men fick en väldigt kort. Jag udrar vilket år som jag ska hinna känna julstämningen hela långa december, baka pepparkakor utan att tänka på spanskaprovet dagen efter och hinna gå på julmarknad utan stress. Det önskar jag mig i julklapp nästa år.

Men trots allt, det var en bra julafton iår. Jag fick vara med min familj som faktiskt längst in i hjärtat betyder väldigt mycket, fick underbara presenter och god-jul-sms hela dagen av vänner som bryr sig om mig.

Tack för all kärlek på julafton människor!
Jag ska vara ännu snällare nästa år

Hej jag heter Linnea och jag tror fortfarande på att allt kan bli bra.


Do you remember me
I sat upon your knee
I wrote to you with childhood fantasies
Well I'm all grown up now
And still need help somehow
I'm not a child but my heart still can dream

So here's my lifelong wish
My grown up Christmas list
Not for myself but for a world in need

No more lives torn apart
That wars would never start
And time would heal all hearts
And everyone would have a friend
And right would always win
And love would never end, no
This is my grown up Christmas list

As children we believe
The grandest sight to see
Was something lovely wrapped beneath the tree
But Heaven only knows
That packages and bows
Can never heal a hurting human soul

No more lives torn apart
That wars would never start
And time would heal all hearts
And everyone would have a friend
And right would always win
And love would never end, no
This is my grown up Christmas list

What is this illusion called the innocence of youth
Maybe only in our blind belief can we ever find the truth

No more lives torn apart
That wars would never start
And time would heal all hearts
And everyone would have a friend
And right would always win
And love would never end, no
This is my grown up Christmas list
This is my only lifelong wish
This is my grown up Christmas list

Igår var det visst julafton. Ska skriva om det sen.
Men just nu! Grattis på födelsedagen Jesus!



Allan Berg var det roligaste som fanns hos farmor och farfar så jag tog honom 


Jag ville ta med honom hem


BEBON SÅG UT SOM EN LITEN FARBROR


Och jag blev kär



Klockan bakom farmor skulle jag gärna ärva sen


Jag vill ha en right now!


Inte konstigt att barnen skrek när tomten kom


Ett litet ögonblick av syskonkärlek


Det finns alltså en förklaring till varför jag har blivt som jag är

När jag har mycket tid, då hinner jag inte med att blogga! Konstigt det där, men nu har jag å andra sidan massor av saker att skriva om!

Den sista skolveckan var för att milt säga det HEMSK. Jag mådde så dåligt så det fanns inte. Räknade ner minuterna tills det var över. Det var massor av ångest och min strategi var att göra det så fort som möjligt för att bli av med det. Resultatet av det är att mina betyg i vår inte kommer vara så bra, alls. Men försöker att inte tänka på det!

På torsdagen så rensade vi ettor, och saga som hängde kläderna i färgordning ( manisk tjej ) kostymförrådet. Jag hittade massor av kläder som kommer försvinna inom en snar framtid. Åh vad fint det mesta var! Och det blev ett jättemysigt förråd också. På den långa håltimmen innan det var dags att gå till kyrkan så satt jag med ett antal trevliga människor i årskurs 2 och sjöng allsång och några vackra koreografier. Det förekom även mulning men det vill jag inte gå in på tack! Jag säger bara, två mot en. Just det tvåor!

I kyrkan var jag tacksam över att jag går på en sådan musikalisk skola för det var jättevacker och fint alltihopa. Och rektor Lennart hade verkligen ansträngt sig " Och så går man hem och gör Janssons, Karlssons och Carlssons!". Söt gubbe.

Det roliga var inte slut efter det ni! Sen var det myspys hos Nora Ullert och jag kunde inte ha mått bättre. Fick för första gången julstämning för iår. Och jag tackar inte nej till en kombination av julmust och pepparkaksdeg.

Tack till människorna som firade att jullovet hade börjat med mig!

Det är över. Skolan, det är lov. Kan inte riktigt förstå det. Jag ska INTE till skolan imorgon. Vet ni hur skönt det är att kunna säga det! AHHHHHHHH så lycklig är jag nu! Har nog aldrig någonsin varit så tacksam för att det är jullov nu. Det behövdes så otroligt mycket. Alla behövde det. Jag kan göra precis vad jag vill. Oj vilken frihetskänlsa.

Det är över, och jag överlevde med alla kroppsdelar kvar.

Det enda som gör att jag tänker hålla ut detta sista dygn innan jag äntligen kan andas igen och få jullov är att vädret är underbart.

Jag älskar snön.
Jag älskar när det snöar.
Jag älskar att det är vitt.
Jag älskar att man blir vit om man går ut i två minuter.
Jag älskar att det är lite småhalt. Jag älskar att allt det bruna, gråa och fula är borta.
Jag älskar att det är kallt på riktigt, tycker inte om när det är "medelkallt".
Jag älskar att sitta på tråkiga lektioner och titta ut och se att allt är vitt.
Jag älskar att det låter under skorna när man går.
Jag älskar att jag kan ramla bakåt utan att det gör ont.
Jag älskar att göra snöänglar. Jag älskar att världen är vacker.
Jag älskar att det är ett extra mjukt fint lager på 2 dm på meter.
Jag älskar att kasta snöbollar.
Jag älskar att längta efter att gå ut.
Just nu vill jag att det aldrig ska sluta snöa.

Jag tror att jag nästan tycker om vintern

Jag är en konflikträdd människa, har säkert skrivit det förut. Undviker bråk och tjafs så långt jag kan. Men när jag blir arg så blir jag riktigt arg. Även om det bara är för vissa människor jag verkligen kan visa ilskan på. Men en som jag jätteofta blir arg på, tjafsar med och skriker på är mamma. Hon får inte stå ut med lite hon. Det är lite så att all min samlade ilska tar jag ut på henne. För att det är säkert. Hon förlåter mig alltid. Hemskt, jag vet. Men så är det.

Förlåt mamma, allt är inte om dig.

Upptäckte precis att jag har missat 30 sidor i historiaboken!
K A T A S T R O F.
Det blir ingen sömn inatt alltså.
Intressant hur jag kommer vara imorgon.

Det är som jag har det som stressigast som jag bloggar mest, hmm konstigt. Ska kanske göra ett diagram över detta och då öven öva inför nationella del svår imorgon på samma gång! Smart tjej.


Den här bruden hade inte platsat på Kulturama


Min lillasyster har blivit stor

Jag och mamma satt och diskuterade vid köksbordet och jag tittar in i hörnet och ser vår lilla tomte-kuvert-grej-som-det-är-julkort-i och märker att den är tom. Då kommer jag på att det var ganska många år sedan vi fick många julkort. Det var jättekul när jag var liten och det kom hem julkort i brevlådan. Populärast var de som hade bild, oftast på barnen i familjen. Efter ytterligare en stunds prat så inser jag att vår familj inte heller har skickat julkort på år och dar. Där kan ju vara en faktor till att vi inte får några julkort längre, vi skickade inte tillbaka några. Jag tycker man borde skicka mer julkort! Det är mysigt att få och man blir glad. Så nästa år ska jag prompt tvinga hela familjen att sitta framför en kamera i oktober med julkläder och le.

Sen så förstår jag inte alls post-reklamen som går på TV nu om att man genom att skicka julkort får vänner. Man skickar väl inte julkort till folk man inte känner? Förvirrande



Sista julkortet vi skickade 2004

BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO
BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO
BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO BEBO
BEBOS MAKE YOU HAPPY

Muy bien, moj bien.

Nu är det dags att panika. I torsdags bestömde jag mig för att ägna helgen åt att plugga så att jag i god tid skulle hinna med allt som händer denna vecka. På fredagen bestämde jag mig för att jag skulle ägna helgen åt att må bra istället. Jag borde ha hållit fast vid det första. Men det gjorde jag inte. Och jag mådde jättebra hela helgen och var hur klyschigt det än låter lycklig. Det fanns inget ( utom stressen som alltid finns ) som var dåligt. Jag rörde inga skolböcker och gjorde bara roliga saker. Mer om de sakerna när det finns tid.

Men nu är det måndag och det är inte lika kul längre. När paniken kommer och man hela tiden måste fokusera på att tänka att jag ska inte ge upp. Det är det enda som snurrar i mitt huvud och det finns inte plats för något annat. Jag vet mycket väl, av tidigare erfarenheter att jag kommer göra det som behöver göras för att komma hit imorgon och på onsdag och göra det som måste göras. Men följderna av det är att jag under dessa dygn inte kommer vara kontaktbar, må väldigt dåligt, inte äta eller sova och räkna ner minuterna tills det är över. Såhär gör jag ganska ofta och varje gång så säger jag åt mig att jag inte ska göra det nästa gång. Det går alltid snett. Det går alltid fel och nu har jag slutat hoppas att jag någonsin kan ändra mig från det här beteendet.

Men, det snöar ute. Det är fint.

Nu är det inte långt kvar. Nu är det bara måndag, tisdag, onsdag och torsdag. Men brukar jag ge allt i slutet. Kämpa ännu mera, verkligen försöka. Jag gör motsatsen. Jag ger upp nu. Tänker att det gör ju inget om jag skolkar nu, bara inte nästa termin. För nästa termin då ni! Då ska jag vara duktig, prioritera rätt, aldrig skolka, plugga i tid, vara en bra flickvän, underbar kompis och ta hand om familjen! Men de fyra unka små skoldagarna som är kvar de spelar ingen roll, tror jag. Jag vet att jag motsäger mig själv och jag vet att det inte funkar såhär. Men det här är det bästa från mig just nu. Jag klarar det inte bättre än såhär. Jag är ledsen, besviken och trött men jag måste tänka att det här är mitt bästa.

Nu måste jag isolera mig, om 72 timmar är det över.

Idag är det lördag och det är E X A K T tolv dagar kvar tills det är julafton. Det är ju trevligt, fast ännu bättre är att det är FYRA FYRA FYRA FYRA!!!!! skoldagar kvar innan det är jullov. Jag kan inte vänta! Det kommer bli jobbiga, intensiva men väldigt roliga (ES1a vet vad jag menar, ES2a, keep on thinking) dagar. Matte A ska tentas av, det skrattar jag åt, ett till Historia/Kulturhistoria- prov står på schemat, lite juldans ska klämmas in och sen är det en rad inlämningar som jag har glömt bort med flit.

Igår var det fredag och låtsas-lucia i skolan. Som Stina redan har poängterat på sin blogg så stördes man väldigt mycket av att medlemmarna i luciatåget inte ens hade ansträngt sig att stryka de röda banden och de vita lucialinnena?! Så det var väl det jag satt och tittade på. Men fint var det ( i vissa stunder ) och pyttelite till julstämning fick jag.

Efter skolan åkte jag hem till Malin och Lovisa och jobbade på vårt SUPERDUPERHEMLIGA PROJEKT SOM MAN INTE FÅR TALA OM som kommer att inträffa nästa vecka i kanske estetkorridoren. Vi hade det iallafall jättetrevligt och skrattade en massor åt hur trötta vi var.

Det är ingen huddinge dans idag, jag saknar att småskratta åt Saga när hon sjunger med i låtarna och välter ut vattenglas. Det  var ju det som gjorde mina lördagar.

Jag hade för någon dag sedan ett samtal med en anonym person. Och mamma, det är faktiskt inte du även om du nog känner igen dig i det här!

- Linnea hej! Det var länge sedan, vad går du nu på gymnasiet?
- Hej! Jag kom in på Södra Latin som jag så gärna ville!
- Vad kul! Men vilken linje var det du skulle gå?
- Dans!
- Dans....samhälle med inriktning dans eller?
- Nej, bara dans. Estetisk dans.
- Jaha...... men, vad blir man då? Det är väl ganska eee slappt?
- Nej det skulle jag inte säga direkt.
- Men du har väl inte samma behörighet som om du skulle gå t.ex. natur?
- Nej det klart......
- Men du jag måste gå! Jättekul att träffas, och förresten, du kan ju alltid få jobb på Konsum sen efter gymnasiet!

Konsum, mataffär. Ta inte detta fel på något sätt. Det är jättebra att jobba på konsum och det behövs, men varför tror en stor majoritet av människorna i min umgängeskrets att alla esteter ska jobba på Konsum efter gymnasiet? Är det någon slags oskriven lag som jag har missat?

I tisdags så tittade jag på barnteater på min skola. Min vänner var skådespelare. Pjäsen hette "Trollpappan" och innehåll alla möjliga slags känslor. Jag behövde verkligen se den där barnteatern på tisdagsförmiddagen. Jag mådde inte bra. Därför så hoppade jag jämfota av glädje och log i 15 min när jag fick veta att jag fick se pjäsen. Resten av publiken var barn som gick i årskurs tre, för de som inte kan räkna, nioåringar. En fin ålder. Precis innan man fattar hur jobbig skolan är och man kan hoppa hopprep på rasten utan att bli retad (erfarenhet).

Under pjäsens gång både skrattade och ojade sig barnen. De tyckte om pjäsen, de märkte man. När det var slut fick man godis, tack till den som kom på det, jag behövde daim också. Men det bästa var frågestunden efter teatern. När barn väl börjar fråga saker så slutar de aldrig. Bara av att lyssna på allt fint, helt onödigt och osammanhängande de sa så blev jag lycklig. Livet. Det är barnen som vet vad det är.

Det finaste som sas var av den mörka killen i röd tröja på raden bakom mig.
"Jag har tre saker att säga!"
" Ni är som snälla som gör det här"
" Det här var så bra att jag inte vill gå härifrån"
" Er fest var så festlig"

Av någon anledning så ville jag bara gråta för att det var så äkta och fint.

Jag är en planerande människa. Vill iallfall tro att jag är det. Jag vill ha kontroll över allting och älskar listor. Jag gör listor över allting och planerar mitt liv in i minsta detalj, ju mer dessto bättre. Jag blir lugn av att planera och göra mina listor, jag behöver de. Min pojkvän tycker inte, notera inte om att planera. Han vill att allt ska vara spontant och jag vill att allt ska vara planerat. Hans inställning till livet verkar mycket skönare än min hårt pedantiska. Men faktum är att utan mina listor så fungerar inte jag. Gör säkert 3 st listor per dag. Oftast handlar det om allt jag vill hinna med under dagen eller kanske, nu i juletider vad jag ska köpa till alla i julklapp. Nu kanske det verkar som att jag är en väldigt spänd och tråkig människa, var lugna det är jag inte, men jag måste ha listor. Mer listor people!

Och erkänn att det är så skönt när man har gjort en lista över allt som behöver göras innan jullovet och sen så får man pricka av sakerna en efter en.

Vad skönt det är att ge upp. Det har jag inte gjort på ja.....sisådär......sex år. Det är så skönt att överhuvudtaget inte bry sig om vilket betyg jag kommer att få i matte. Idag var det nationella prov i matte A del 1. Jag försov mig på morgonen och missade tåget som jag hade ansträngt mig för att gå upp till så att jag skulle komma lite tidigare. Fick sitta i Peterhellmanklassrummet  vilket inte hade så där jättebra superbvibbar. Provet var på gult papper, jag tänker inte klaga, men gult papper?! Aspektuppgiften var konstig men jag kände ändå att det gick ganska bra, tills jag pratade med alla efter provet. Jag hade totalt missuppfattat frågan och svarat på något helt annat. Men vet ni, det är ok. Jag är inte bra på matte och kommer aldrig att bli det. Man kan ju funderar på varför jag envisas med att jag ska läsa matte C om jag är så dålig. Jag blev nästan klar först, tittade inte igenom, som vanligt och gick ut med en lite mindre klump i magen. Jag vill bara göra klart allt innan jul och få jullov nu!

En bonus när man har gett upp är att ibland så går man bara inte på historialektonerna och mår bra iallafall.

Idag gav jag upp drömmen om att bli läkare. Poff så var den borta. Trodde faktiskt inte att jag skulle bli så ledsen.

Idag har det varit en dålig dag. Jag är arg, ledsen, besviken och irriterad på allt. Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag hatar matte. Det är det nästan det värsta som finns. Och just nu är jag jag jättearg på min skola för att vi tvingas läsa matte A på ett halvår istället för ett helt år. Vad är det för problem!? Vill ha de sönderstressade, deprimerade och arga elever så är det här rätt taktik. Man är helt förstörd.

Och jag är ännu argare på mig själv för att jag inte klarar det jag vill och att jag bara bryter ihop och gråter hela tiden. Jag orkar inte och just nu är allt hopplöst och jag hatar det här.

Se glädjen!


 Nadja poserar alltid snyggast


Åh vad glad jag blev när jag såg det här kortet


Så snygg!


Antagligen årets bild på dessa flickor


Bubblegirl number 1


Bubblegirl number 2


Idag tar jag den framifrån!


Ibland så orkar man inte skriva långa texter, då lägger man upp bilder.

Det heter stress! Ahhh vad fullt schema det är. Vet inte ens vart jag ska börja. Jag längtar så fruktansvärt mycket efter en helg där jag inte har några måsten alls som måste göras. Där jag kan göra vad jag vill, lägga in bilder på facebook, leka med lillasyster, göra om bloggdesignen, läsa länge, gå i pyjamas hela dagen och läsa stryka i tre timmar. Den helgen får jag vänta med ett tag.

Det är nio skoldagar kvar. N I O STYCKEN.  Det är inte speciellt många. Ganska få faktiskt. Om man nu ser det på det sättet. Om man istället ändrar det till att jag ska hinna ha FEM FEM FEM FEM FEM prov, tre inlämningar och en uppgift blev det plötsligt ganska lite tid..... Och egentligen så vill jag inte ens tänka på skolan den här helgen. Jag har ju dansuppvisning!

Igår var det genrep och det gick I N T E bra. Jag gjorde fel på alla danser, tappade bort ännu fler saker och somnade efter två sekunder när jag kom hem, jag skulle ju plugga spanska! Min kropp har ont, min kropp vill inte dansa, jag tvingar min kropp att dansa, jag äter mycket alvedon. Det var inte så det skulle vara.

Men faktiskt! Det ska bli jätteroligt även om jag skäms över nästan alla mina danser och mer än någonsin kännner att jag BORDE ha kommit in i C-gruppen. Jag är inte bitter. Men nej då, nu ska jag vara jätteglad! Jag ska ta ut alla rörelser och göra danserna jättebra! Om min kropp klarar det......

Nu kallar spanskan! Ahhh ska vara i aulan om två timmar! Har massor att göra.


Detta, det är dansflickor av det finaste slaget

Idag låg det ett millimetertunt lager av snö på min terass. Och det blev frost i mitt blöta hår när jag gick ut. Kanske kanske blir det lite vinter iår.

Det skrämmer mig hur slapphänt jag har blivit. Hur lätt jag bara kan hoppa över, glömma och strunta i saker. Vad har hänt? Det här hade aldrig hänt för ett år sedan. Att ens tanken skolka numera finns i mitt huvud dagligen är något ajg inte kan förstå. Skolan betyder inte det som den gjorde förut och jag är trött på det här. Det är så enkla saker som jag skulle kunna göra för att det skulle bli bättre. Som att faktiskt göra något på lektionerna istället för att bara sitta och tänka på andra saker. Kanske göra de där småläxorna som inte är så viktiga men som blir det i slutet. Kanske sluta sätta så¨höga mål och istället  göra det så att det blir av iallafall.

Det var inte såhär jag tänkte mig att det skulle bli. Jag har släppt det, utan att jag vill.

Min lillasyster har en hamster. Den hamstern låter väldigt mycket på natten och ibland är det så illa att jag inte kan sova i rummet bredvid. Det låter som en mini-jordbävning var femte minut. Inatt var en sådan natt, jag är alltså väldigt trött och vill helst sova mer.

Jag gjorde inte photoshop-data-läxan. Janne kommer inte att bli glad idag. Måste komma på någon slags bortförklaring.

Jag har inte börjat att plugga spanska utan städade mitt rum i två timmar igår istället. Idag så måste jag börja plugga det.

Jag har inte dansat med dansskor igår på tisdags-dansen, bara lite grann! Men det är inte bra.

Så idag kommer skolan få träffa på en trött, skadad, stressad och bortförklarad Lea.

Jag kommer även att ha på mig kjol och strumpbyxor till mina turkosa gympaskor. Inte ok på Södra Latin.

Jag har så mycket insperation, och jag har så lite tid. Eller rättare sagt, jag prioriterar tiden helt fel. Jag blir besviken på mig själv hela tiden. Varför kan inte något gå rätt? Det finns så mycket jag vill skriva om och berätta och dela och jag kommer även idag skjuta upp det till imorgon. För jag orkar inte, får inte och hinner inte nu. Så imorgon blir det tusen tusen ( ja, aningens dramatiskt) inlägg för jag kommer att befinna mig i skolan mycket länge och där har man inget annat val än att sätta sig vid en dator om inte sällskap infinner sig. Ska även gå upp tidigt för att se på julkalendern och faktiskt sitta still och äta frukost.

Idag försökte jag sprida lite glädje genom att ge bort lite julkalendrar, det uppskattades. Och nu är det tekniskt sett vinter, sen så anser jag att det är vår för det kommer inte att komma någon snö iår heller och fåglarna förstår inte att de måste flytta. Jag är inte såhär bitter engentligen.


Titta på det fina håret!  It makes me happy