Mrsbok

Nu är det dags att panika. I torsdags bestömde jag mig för att ägna helgen åt att plugga så att jag i god tid skulle hinna med allt som händer denna vecka. På fredagen bestämde jag mig för att jag skulle ägna helgen åt att må bra istället. Jag borde ha hållit fast vid det första. Men det gjorde jag inte. Och jag mådde jättebra hela helgen och var hur klyschigt det än låter lycklig. Det fanns inget ( utom stressen som alltid finns ) som var dåligt. Jag rörde inga skolböcker och gjorde bara roliga saker. Mer om de sakerna när det finns tid.

Men nu är det måndag och det är inte lika kul längre. När paniken kommer och man hela tiden måste fokusera på att tänka att jag ska inte ge upp. Det är det enda som snurrar i mitt huvud och det finns inte plats för något annat. Jag vet mycket väl, av tidigare erfarenheter att jag kommer göra det som behöver göras för att komma hit imorgon och på onsdag och göra det som måste göras. Men följderna av det är att jag under dessa dygn inte kommer vara kontaktbar, må väldigt dåligt, inte äta eller sova och räkna ner minuterna tills det är över. Såhär gör jag ganska ofta och varje gång så säger jag åt mig att jag inte ska göra det nästa gång. Det går alltid snett. Det går alltid fel och nu har jag slutat hoppas att jag någonsin kan ändra mig från det här beteendet.

Men, det snöar ute. Det är fint.