En vecka kvar till födelsedag

När jag var liten var min födelsedag utan tvekan den bästa dagen på hela året. Jag älskade presenterna, uppmärksamheten och att få välja precis vad jag ville till middag. En tradition i familjen Berg. Jag vaknade alltid redan vid kl sex, och om man var modig tittade man ner för trappan bara för att titta på presenterna som låg på köksbordet. Sen gick man lydigt och la sig igen och bara väntade på att familjen skulle vakna. När dem sen sjungande kom in i rummet låtsades jag alltid sova djupt innan man räknade til 5 och såg lite nyvaken och lycklig ut.

Nu är det inte likadant. Födelsedagar är för mig inte lika viktigt längre. Det klart att jag tycker om det, och jag erkänner att jag älskar att få presenter och få ha en dag som är min. Och att bli äldre, visa på fingrarna för lillasyster att jag är äldre än tre händer. Nu räknar jag inte dagarna och timmarna tills jag fyller år och det är helt ok om det inte skulle vara sol just den dagen. Är det såhär det är att bli äldre? Hemma hos oss firar knappt mamma och pappa sina födelsedagar, och mormor får man inte ens säga grattis till. Vad har hänt med den euforiska glädjen som fanns varje år? Försvann den med att det inte var lika kul att gå till skolan längre pga alla krav eller att det fanns större problem än att min barbiedocka hade tappat bort sin favoritklänning.

Jag fyller år den 7 augusti. Jag uppskattar väldigt mycket om jag får ett sms eller en oväntad kram eller precis vad som helst. Lyckan att fylla år är inte helt borta än.

Kommentarer
Postat av: Oscar

Oj så gjorde inte jag när jag var liten :P. Jag sprang ner och tog presenterna och gömde dom så Mamma och Pappa skulle få panik när dom inte hittade dom xD. Men du har helt rätt linni, födelsedagen känns inte speciell längre, inte för mig i alla fall. Men så blir det när man blir äldre, för det så! :P :)

2009-08-01 @ 11:08:17

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0