Mrsbok

Jag är en sån där person som velar om precis allting. Ska jag äta ett äpple eller en banan? Ha på mig det svarta eller lila linnet? Och sen så ångar jag mig oftast och går runt och tänker på varför jag inte åt äpplet istället för bananen. Jag har svårt att ta beslut. Sen vill jag aldrig såra någon, är mån om att göra alla till lags.
Nu finns det ju större beslut och val att ta än om vad man ska ha på sig på morgonen. Mamma och pappa har alltid fått hjälpa mig att ta mina beslut. Jag har inte klarat av att ta de själv jag behöver någon som står bakom och stöttar på. Nu har mamma och pappa sagt nog, du måste bli vuxen Linnea! Det är dina beslut, inte våra. Hur ska jag klara av det här? Är jag fortfarande inte en liten tjej som behöver hjälp av mina föräldrar. Men de är hårda, jag ska klara mig själv. Hur ska jag kunna det. Jag måste ju lita på mig själv då och tro på mig då. Nu gör jag ju inte det och då kommer ingen annan heller göra det.
Nu har det kommit ett sånt här jättejobbigt val i mitt liv som bara tynger mig mer och mer och som jag skjuter upp gång på gång. Jag är livrädd hur töntigt det än är. Tänk om jag ångrar mig! Tänk om det inte blir bra? Tänk om det påverkar min framtid? Tänk om jag misslyckas pga det här valet? Hur ska lilla jag veta? Det här är så svårt för mig men det måste göras.
Enligt pappa är det såhär att bli vuxen. Jag visste inte bara att det var dags än, gjorde så ont och var jätteläskigt.