Mrsbok

Jag har kommit till det där stadiet igen. Stadiet där man somnar överallt. Jag behöver bara lägga mig ner så slocknar jag på 1 minut. Jag har haft problem med att det tar så lång tid för mig att somna, inte längre. Jag går emot mig själv, låter mig inte riktigt må bra. Vad är det för fel på en då? Hade inte sovit själv på två veckor föräns inatt. Ovant, jobbigt, konstigt, Tack till de som jag har fått bo hos. Jag behövde det verkligen. Och, jag kommer så fort jag får igen.

Nu så vet jag att min mamma läser min blogg och memingarna i början har ingenting med att göra att jag har sovit lite, för dåligt den här veckan. För det har jag inte. Verkligen inte. Jag har varit lycklig den här veckan. Sen så behöver jag bara lite mer sömn än vanligt i den här perioden, mörkrets fel.

Tack iallafall, tack min bebo, puss på dig.