I´m always being sick and tired
Såhär ligger det till. Under tre veckor så har det hänt väldigt stora förändringar i mitt liv. Man kan säga att allt har vänts upp och ner. Mest till det positiva! Men jag har inte överhuvudtaget haft tid till att skriva någonting alls även fast det har funnits så mycket som jag har velat få ur mig. Jag har inte haft koncentrationen eller tiden att sätta mig ner och verkligen tänka och skriva. Men nu så är det dags igen! Att börja om, för 18947583798 gången i mitt liv. Nu ska jag bli duktig, strukturerad och leva det där livet som jag verkligen vill.
Först måste jag börja sova, min psykolog tvingar mig till det. Och det behövs för som hon sa, Linnea du kommer gå sönder inom en vecka om du inte går och lägger dig! Skärp dig unga dam!
Kanske borde prioritera min sömn lite bättre. Hur kär och galen man än är.
Sen måste jag äta. Om jag skulle få i mig frukost på morgonen så skulle min dag bli avsevärt mycket bättre och alla skulle träffa en betydligt gladare och piggare Linnea.
Efter mat och sömn så kan jag ta itu med skolarbetet. Jag som var så duktig förut! Allt har verkligen förfallit. Jag kan verkligen inte plugga, det är någon psykisk spärr som vägrar försvinna. Och det måste åtgärdas snarast möjligt. Men det är så jobbigt när det känns som att hur mycket man än gör så är det aldrig tillräckligt. Jag vet inte vad jag ska göra för att ändra det. Jag vill kunna känna mig klar med pluggandet. Och om man misslyckas med så många grejer som man verkligen lägger ner tid på så blir man i längden less på att göra någonting alls.
Det svåra är att göra alla de här grejerna och samtidigt vara sådär överlycklig som jag är nu! Iallafall stundvis. Men som sagt, vi tar nya tag igen. Den här gången ska jag klara det. Ikväll ska jag förbereda frukost inför imorgon, lägga fram kläder, packa väskan, ha rummet städat, ha skrivit en lista för saker som ska göras inte får glömmas inför imorgon och lägga mig i rimlig tid. Och det ska funka, och imorgon så ska jag klara av att åka hem, göra pluggandet så att jag iallafall en dag av veckan kan ta det lugnt istället för att stressa sönder alla.
Jag är hoppfull! Och jag tänker inte ge upp, inte än.
Först måste jag börja sova, min psykolog tvingar mig till det. Och det behövs för som hon sa, Linnea du kommer gå sönder inom en vecka om du inte går och lägger dig! Skärp dig unga dam!
Kanske borde prioritera min sömn lite bättre. Hur kär och galen man än är.
Sen måste jag äta. Om jag skulle få i mig frukost på morgonen så skulle min dag bli avsevärt mycket bättre och alla skulle träffa en betydligt gladare och piggare Linnea.
Efter mat och sömn så kan jag ta itu med skolarbetet. Jag som var så duktig förut! Allt har verkligen förfallit. Jag kan verkligen inte plugga, det är någon psykisk spärr som vägrar försvinna. Och det måste åtgärdas snarast möjligt. Men det är så jobbigt när det känns som att hur mycket man än gör så är det aldrig tillräckligt. Jag vet inte vad jag ska göra för att ändra det. Jag vill kunna känna mig klar med pluggandet. Och om man misslyckas med så många grejer som man verkligen lägger ner tid på så blir man i längden less på att göra någonting alls.
Det svåra är att göra alla de här grejerna och samtidigt vara sådär överlycklig som jag är nu! Iallafall stundvis. Men som sagt, vi tar nya tag igen. Den här gången ska jag klara det. Ikväll ska jag förbereda frukost inför imorgon, lägga fram kläder, packa väskan, ha rummet städat, ha skrivit en lista för saker som ska göras inte får glömmas inför imorgon och lägga mig i rimlig tid. Och det ska funka, och imorgon så ska jag klara av att åka hem, göra pluggandet så att jag iallafall en dag av veckan kan ta det lugnt istället för att stressa sönder alla.
Jag är hoppfull! Och jag tänker inte ge upp, inte än.
Kommentarer
Trackback
