Mrsbok

Jag förlorar vettet. Jag kan inte fokusera. Varför? Jo, för att du finns. Och jag har blivit beroende av dig. Det blev jag efter första gången vi träffades. Jag har aldrig känt så för någon i hela mitt liv. Jag vet inte vilken slags kärlek det är. Jag skulle kunna göra allt för dig, till och med dö om det behövdes.

Allt du gör är underbart och fint, inget kan bli fel. I mina ögon är du felfri. Känslorna skrämmer mig, ska det verkligen vara såhär? Jag är beroende av att se dig, prata med dig och bara vara med dig. När jag gör det, så känns allt inte lika jobbigt. Tankar i vardagen trillar ofta in på dig, bara av misstag. Och så fort jag ser dig så ler jag. Förstå att du är en väldigt fin människa! För fin för mig. Skönheten och odjuret. Du blev vackrast på hela jorden. Du är speciell, står ut och jag är en i mängden.

Sen så är det sådär som det ofta står i böcker. Den ena tycker mycket mer om den andra. Jag skulle säga att det är precis så. Jag tycker, bryr mig mer om dig än du om mig. Men det har jag förstått och så är det. Vissa stunder känns det hopplöst, men jag kan inte vara arg på dig. Du skulle kunna göra vad som helst, jag förlåter dig ändå. Det är på dina villkor. Och kommer alltid vara det. Det här är förvirrande och konstigt. Vilken slags kärlek känner jag för dig?

Undra om jag har blivit ännu knäppare än jag var förut?

Ingen tvekan om att jag älskar dig