Mrsbok

Det går inte, det funkar inte. Allt är fel. Jag vet inte vad jag ska göra. Tiden räcker verkligen inte till. Jag har 1000 saker jag måste göra och allt JAG vill är att sova. Det känns hopplöst att ens försöka plugga för jag vet att det kommer inte funka, det känns hopplöst att ens försöka öva på dansläxan för jag vet att jag kommer inte kunna den imorgon iallafall. Jag städar inte mitt rum för det kommer se likadant ut imorgon. Jag glömmer bort att äta för att jag somnar stående. Jag har glömt mina böcker i skolan så kan inte plugga. Har skjutit upp att maila och orkar inte ens gå in på hotmail. Har glömt hur man laddar ipoden så går till skolan i tysthet. Hemma är det inte alls lika bra som det var igår. Stressen är överallt. Kompisen håller på att gå sönder och jag försöker hålla henne i handen på vägen. Jag kan bara fokusera på en sak i taget, i det här fallet sova.

 Lillasyster Alice fyller 12 år imorgon har glömt och inte hunnit köpa present. Har skuldkänslor över massa saker och glömmer med flit bort att svara på smsen som kommer. Jag trodde jag hade det under kontroll, det är världens största lögn. Jag var positiv när skolan började nu känns det bara dåligt. Har gråtit 4 dagar i rad nu. Det är stressen säger alla. Men det hjälper ju inte mig när jag bryter ihop för att jag inte kan knyta skorna. I skolan går jag runt med ett leende på läpparna men inuti är det svart och kaotiskt. Nu blir det sådär jobbigt igen och jag kommer lägga mig i sängen gråta ännu mer och tänka att allt är omöjligt. Imorgon kommer jag tvinga min trötta kropp att gå upp, göra läxorna på tåget och le i skolan. Jag kommer gå hem och känna precis samma panik som jag känner nu.