Centralstationen- the place to be

Som av en slump så var jag på centralstationen igår. Anledning inte relevant i detta fallet. Jag stod vid den där runda grejen kallad spottkoppen och tittade ner på alla människor under mig. Bredvid mig så stod det en man som hade mörkt lockigt hår. Efter ett tag så ser jag att han har lösnaglar på höger ring, pek och långfinger. Jag börjar genast fundera på hur dem kom dit.

Efter ett tag, närmare bestämt sex minuter så kommer en kvinna med långt brunt lockigt hår springandes ner från rulltrapporna med en svart resväska. Hon kommer fram och hoppar på mannen bredvid mig. Dem känner varandra och verkar väldigt kära. Sen så kysste dem varandra väldigt länge och jag tänkte på hur länge dem kan ha varit ifrån varandra. Det var så fint. Dem såg så lyckliga ut.

Jag gick därifrån efter ett tag. Tittade på dem då och då. De släppte inte varandra. Bara stod och kramades och tittade på varandra. Jag blev så glad. När jag gick från centralstationen i staden Stockholm efter femton minuter så hade de fortfarande inte släppt varandra.

Kärlek är så fint.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0