Mrsbok

Det var förra hösten. Vi hade tittat på dans. Jag var fortfarande ny. Men tyckte om er så otroligt mycket. Det var kallt. Man såg inte fram emot vintern. Det blev så att du och jag gick och fikade. Jag erkänner, jag var nervös. Det var första gången vi träffades ensamma och jag hade hört så mycket fint om dig. Vi drack te. Som ni och vi alltid gör. Det var mörkt ute. Ljus på bordet. Två soffor. Mysigt. En massa folk.

Det gick lätt. Var inte alls svårt att prata med dig. Ni vet när det flyter. Det flöt med dig. Vi pratade om allting. Verkligen allt mellan himmel och jord som det så ofta uttrycks i böcker. Du var tusen gånger coolare än jag trodde och en sådan fin människa att jag tänkte att dig ska man vara rädd om. Du visste mycket även fast du var ung. Det var så trevligt. Det är inte ofta men med dig så var det så lätt allting. Samtalsämnena tog aldrig slut. Mamma ringde och jag gick till tåget. Du var så himla snäll och följde med mig. Stod och väntade. Pratade mera. Jag var så glad när jag åkte hem. Du gjorde mig så glad. Gör mig fortfarande glad.
Du var precis lika fin som hon hade sagt.

Jag var så glad att jag hade fått träffa dig.