Jag skulle utomlands, jag bytte efternamn

Och så har det  börjat igen. Fast bara i små korta ögonblick isället för 23 timmar om dygnet. Svarta djupa äckliga hål fulla av panik och ångest. Jag orkar inte. Det är sommarlov fortfarande. Bort, bort, bort. Att jag bara inte kan klara av det. Att det ska vara så sjukt svårt varenda gång. Jag vet ju hur det blir. Fast förtränger väl.
Jag vill ha mitt sommarlov ifred.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0