När hjärnan mest säger stopp

Det tog verkligen emot att gå till skolan igår. Det var en stor majoritet av vännerna som stannade hemma. Jag önskar jag hade gjort det. Hade känts lite bättre då. Jag ska vara helt ärlig, jag förstår inte överhuvudtaget matte B. Jag är allvarligt oroad över om det ens kommer att bli ett G i betyg. Just nu är det ett streck på pappret, inte ens IG. Sen kom den fruktade svenskalektionen där man " var tvungen att ha med sig uppsatsen annars skulle man förstöra för alla". Tror ni inte att jag satt uppe hela natten, hade ångest och skrev min uppsats! Det klart. Min svenskalärare tog inte ens emot den. Jag var väldigt nära på att kasta saker, hårt. Jag tänker aldrig mera lyssna på hennes deadlines.

På engelskan hände det ingenting, som vanligt alltså......... Sen var det historia. Jag är en sån som brukar säga att jag ibland somnar på  lektionerna men igår så somnade jag verkligen på lektionen. Vaknade när Hellman tände i taket med väldigt ont i nacken. Och på detta skulle vi då skriva lite spanskauppsats om okänt ämne. Jag var två millimeter från att skolka. Skrev i tjugo minuter om rosa elefanter och gick därifrån. Har ALDRIG presterat sämre.
Jag saknar mina vänner

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0