April-juni
April
Som den ambitiösa elev jag är ( jag gjorde allt för betygen! Det var enda vägen till Södra ) så hade jag i två år deltagit i ett EU-projekt och i april var det alltså dags för mig att få åka till Spanien och bo hos min lilla vän Antonio. Det dåliga av det här var att jag fick göra massor av prov i förväg och stressade sönder ännu mera. Men Spanien var jättekul! Och skolan betalade ju allt.... Fick massor av vänner och det var ju varmt. Hemma i Sverige så hade äntligen våren kommit igång på riktigt och man kände hopp inför att skolan faktiskt skulle ta slut någon gång. Den 24 april så fick jag min danspoäng från Södra Latin. Jag fick 20/20 och kunde inte sluta av glädje. Jag var ett steg närmare min dröm.
Maj
Nu skulle allt på allvar avslutas i skolan och betygsnacket slutade aldrig. Man kände av pressen. Och eftersom att den svenska regeringen vill få ungdomarna att må ännu sämre och stressa mera så fick jag även ha nationella prov i spanska och NO, bara för att det var så kul. Nu så gjorde jag verkligen allt i min makt för att in i det sista när betygen sattes få så bra som möjligt. Dansuppvisningen var något som lyste upp den jobbiga skolperioden och den minns jag med glädje, sommarplanerna hade även börjat att komma. Sist men inte minst hade Källbrinksskolan sin "Vårsoaré" som jag slet med att få små barn att dansa i takt till. Jag älskade min skola då.
Juni
Den mest efterlängtade månaden på hela detta jobbiga första halvår. Jag slutade nian, jag lämnade Källbrinksskolan för gott med bra betyg och vetskapen om att jag skulle inte glömmas bort i första taget. Efter bal och tårta så grät jag floder på skolavslutningen för att ett så stort kapitel helt plötsligt var slut. Men det gick över fort och nu så längtade man så man inte visste vad till den 29 juni då man skulle få veta vilket gymnasium man kom in på. Jag åkte på P&L med min förra danslärare och hennes kompisar. Jag var livrädd på tåget dit men det visade sig bli en underbar vecka med ännu bättre människor som jag idag älskar älskar älskar. 24 timmar efter hemkomsten var det dags att åka vidare på kristet Hampe-läger med gamla fina vänner. På vägen dit ringde pappa och berättade att jag kommit in på Södra Latins gymnasium inriktining dans. Det var ett ögonblick som kommer finnas kvar, jag kunde inte vara lyckligare. Jag log hela lägerveckan och skrek ungefär varje timme av lycka. Jag var så stolt över mig själv.
Som den ambitiösa elev jag är ( jag gjorde allt för betygen! Det var enda vägen till Södra ) så hade jag i två år deltagit i ett EU-projekt och i april var det alltså dags för mig att få åka till Spanien och bo hos min lilla vän Antonio. Det dåliga av det här var att jag fick göra massor av prov i förväg och stressade sönder ännu mera. Men Spanien var jättekul! Och skolan betalade ju allt.... Fick massor av vänner och det var ju varmt. Hemma i Sverige så hade äntligen våren kommit igång på riktigt och man kände hopp inför att skolan faktiskt skulle ta slut någon gång. Den 24 april så fick jag min danspoäng från Södra Latin. Jag fick 20/20 och kunde inte sluta av glädje. Jag var ett steg närmare min dröm.
Maj
Nu skulle allt på allvar avslutas i skolan och betygsnacket slutade aldrig. Man kände av pressen. Och eftersom att den svenska regeringen vill få ungdomarna att må ännu sämre och stressa mera så fick jag även ha nationella prov i spanska och NO, bara för att det var så kul. Nu så gjorde jag verkligen allt i min makt för att in i det sista när betygen sattes få så bra som möjligt. Dansuppvisningen var något som lyste upp den jobbiga skolperioden och den minns jag med glädje, sommarplanerna hade även börjat att komma. Sist men inte minst hade Källbrinksskolan sin "Vårsoaré" som jag slet med att få små barn att dansa i takt till. Jag älskade min skola då.
Juni
Den mest efterlängtade månaden på hela detta jobbiga första halvår. Jag slutade nian, jag lämnade Källbrinksskolan för gott med bra betyg och vetskapen om att jag skulle inte glömmas bort i första taget. Efter bal och tårta så grät jag floder på skolavslutningen för att ett så stort kapitel helt plötsligt var slut. Men det gick över fort och nu så längtade man så man inte visste vad till den 29 juni då man skulle få veta vilket gymnasium man kom in på. Jag åkte på P&L med min förra danslärare och hennes kompisar. Jag var livrädd på tåget dit men det visade sig bli en underbar vecka med ännu bättre människor som jag idag älskar älskar älskar. 24 timmar efter hemkomsten var det dags att åka vidare på kristet Hampe-läger med gamla fina vänner. På vägen dit ringde pappa och berättade att jag kommit in på Södra Latins gymnasium inriktining dans. Det var ett ögonblick som kommer finnas kvar, jag kunde inte vara lyckligare. Jag log hela lägerveckan och skrek ungefär varje timme av lycka. Jag var så stolt över mig själv.
Kommentarer
Trackback
