Mrsbok

Jag fick jobba idag! Trots att jag inte hade ätit på jättelänge och skulle försöka få upp blodsockret på en banan, tack Mimmi, var helt död i kroppen och trött så jag somnade på tåget så såg jag fram emot att gå till dagis och hämta min Willo. Var faktiskt lite nervös inför att träffa honom. Det var så länge sedan och tänk om han har glömt bort mig? Inte vill kramas eller leka? Han är ju faktikst sex år nu. Men det var inget att oroa sig för. Älskningen hoppade i min famn så fort han såg mig och jag kramade honom och förstod hur mycket jag saknat mitt lilla barn som är stor nu!

Efter att ha läst tre engelskaböcker med resten av barnen, fått massor av blöta pussar och tittat på Simon som tydligen kastade en leksak i Willos huvud utan att säga förlåt så satte vi på oss ytterkläderna för att gå hemåt. Han är så duktig! Håller mig i handen och tittar om det kommer bilar. Jag var så stolt!

Vi hade så mycket att ta igen att tiden försvann. Efter massor av prat, banan-krig, allsång, bamsetidningar och introduktion av Nintendo så var det dags för mig att gå hem. Hjärtat mitt kramade mig så hårt och sa att nästa gång så ville han att jag skulle lära honom vad himmel hette på spanska för det var bra om någon dör.

Hur har jag klarat mig utan barnens energi så länge? Utan deras kloka frågor och svar? Och utan deras hårda kramar och oskyldiga bus?

Jag ska köpa massor av bamse-tidningar och ge till min Willo nästa gång vi ses. Jag har saknat dig.