Var det inte jag som skulle börja i gymnasiet?
Igår var det öppet hus på Södra Latin. Jag går på den skolan. Jag har gått där i ett halvår. Jag går i en dansklass med 13 andra fantastiska dansare och underbara teatrare.
Den 22 januari 2009 gick jag på öppet hus på en skola som hette Södra Latin. Jag hade inga förväntningar överhuvudtaget. Gick dit för att Saga gick där, ville bli lika bra som Saga på dans. Gick dit med pappa och Elise, jag var sjuk, hade glasögon på mig och väldigt rädd.
Skolan såg ut som Hogwarts och jag blev kär. Den var så fin på utsidan. Sen kom jag in, möttes av flera hundra andra 93:or som skulle kämpa för en av platserna på skolan. Jag var beredd att vända i dörren, inte skulle jag komma in här. Tittade runt, blev ännu lyckligare. Det här var precis det som jag ville ha! Blev helt exalterad av salarna, de höga dörrarna, tavlorna och de breda trapporna. Sen kom jag in i estetkorridoren. Det sprang runt massor av dansare och teatrare som var lite småstressade men väldigt glada. Såg Saga stå på ett bord, hon ropade att jag skulle gå in i salen till vänster. Kommer ihåg att det kändes så stort alltihopa. Satte mig på en stol och kände mig som om jag var på föreställning. Tittade på 14 st dansare som var så duktiga. Hade kunnat vara där hela kvällen. Jag ville bli som dem. Jag ville vara där dem var. Efteråt var det frågestund och jag kände att jag kunde inte vänta tills jag skulle få börja på Södra Latin. Pappa sa åt mig att jag var tvungen att gå. Han fick nästan dra ut mig.
Sen så pratade jag om Södra Latin varje dag tills jag kom in.
Igår så var det öppet hus för alla 94:or och det var jag som dansade och sprang runt småstressad men med ett leende på läpparna. Det var jag som pratade med tjejerna och killarna och berättade om kurser, lärare, maten och intagningsprovet. Såg förväntan i deras ögon. Det var jag som stannade kvar när alla hade gått och riggade ner och kramade om alla i klassen. Det var jag som gick hem på kvällen och var så stolt över att gå på Södra Latins estetiska danslinje.
Jag var helt utmattad, hade upprivna fötter och smutsiga strumpor, men det spelade ingen roll alls
Den 22 januari 2009 gick jag på öppet hus på en skola som hette Södra Latin. Jag hade inga förväntningar överhuvudtaget. Gick dit för att Saga gick där, ville bli lika bra som Saga på dans. Gick dit med pappa och Elise, jag var sjuk, hade glasögon på mig och väldigt rädd.
Skolan såg ut som Hogwarts och jag blev kär. Den var så fin på utsidan. Sen kom jag in, möttes av flera hundra andra 93:or som skulle kämpa för en av platserna på skolan. Jag var beredd att vända i dörren, inte skulle jag komma in här. Tittade runt, blev ännu lyckligare. Det här var precis det som jag ville ha! Blev helt exalterad av salarna, de höga dörrarna, tavlorna och de breda trapporna. Sen kom jag in i estetkorridoren. Det sprang runt massor av dansare och teatrare som var lite småstressade men väldigt glada. Såg Saga stå på ett bord, hon ropade att jag skulle gå in i salen till vänster. Kommer ihåg att det kändes så stort alltihopa. Satte mig på en stol och kände mig som om jag var på föreställning. Tittade på 14 st dansare som var så duktiga. Hade kunnat vara där hela kvällen. Jag ville bli som dem. Jag ville vara där dem var. Efteråt var det frågestund och jag kände att jag kunde inte vänta tills jag skulle få börja på Södra Latin. Pappa sa åt mig att jag var tvungen att gå. Han fick nästan dra ut mig.
Sen så pratade jag om Södra Latin varje dag tills jag kom in.
Igår så var det öppet hus för alla 94:or och det var jag som dansade och sprang runt småstressad men med ett leende på läpparna. Det var jag som pratade med tjejerna och killarna och berättade om kurser, lärare, maten och intagningsprovet. Såg förväntan i deras ögon. Det var jag som stannade kvar när alla hade gått och riggade ner och kramade om alla i klassen. Det var jag som gick hem på kvällen och var så stolt över att gå på Södra Latins estetiska danslinje.
Jag var helt utmattad, hade upprivna fötter och smutsiga strumpor, men det spelade ingen roll alls
Kommentarer
Trackback
