Mrsbok

I korta stunder så går det bra. Ytterst korta. Sen så kommer det som en våg och jag blir så ledsen. Var är Gustaf? Varför är han inte här? Det gör ont ont ont. Jag behöver honom. Jag får panik att inte höra hans röst. Jag vill bara prata med honom. Bara prata lite. Jag sätter på fireflies om och om igen utan att veta varför och gråter ännu mera på insidan. Om man är två så ska man vara det. Han är inte här. Vi kommer inte träffas innan augusti. Jag får andningssvårigheter. Jag vill inte vara i USA. Jag vill tågluffa med Gustaf. Bara vara med honom. Ni ser eller förstår inte. Men jag ser. Och han är bäst.

Jag saknar min pojkvän något så förskräckligt.