Mrsbok

Jag orkar ingenting. Kan inte förklara. Jag somnar eller ligger helt still i en säng, utom nu då när jag för första gången idag har orkat röra mig. Det var inte meningen att vara hemma från skolan idag. Gustaf sa att han hade satt alarm på sin mobil och sen så vaknade jag av mig själv imorse och förstod att något var fel. Sjävklart. Vi hade redan börjat för en timme sedan. Jag hade ont i halsen och ville inte röra mig. Så det var ganska skönt att det inte hade ringt något alarm. Jag tackar Gustafs mobil för det.

Som den finaste pojken han är så struntade han i sin enda lektion och tog hand om mig hela dagen. Det är jobbigt nu. Väldigt jobbigt nu. Det onda är där. Och det försvinner inte. Och när jag är ensam så bara kommer tårarna. Kanske är det all skolpress som kommer ut i tårarna? Det är över. För det här året.

Jag sov, vaknade, sov, vaknade, åt lite, sov mera. Gustaf höll om mig och jag orkade ingenting annat. Det var idag.

Sova mera.