Mrsbok

Nu kommer det flera minuters onödig information som det inte alls är värt att slösa en enda sekund på.
Aj, bonk och usch sa det i måndags när jag lyckades ta mig till skolan men satt en halvtimme på toaletten med benen tryckta mot dörren och försökte att andas under mattelektionen. Efter det gick det ännu mera utför. Tre veckors sjukdom som hade tryckts tillbaka med hjälp av alvedon, ipren och en vilja som bestämt att jag inte var sjuk släpptes nu alla spärrarna på och kroppen skrek att jag var sjuk. Efter mycker övertalning, ni förstår man kan inte vara sjuk på Södra Latin, så gick jag hem. Satt ensam i en tågvagn med solen i ansiktet och läste en riktigt dålig bok. I det ögonblicket så tänkte jag att livet är helt bra ibland för vissa.

Sen dess fram tills på torsdag så har jag legat apatisk i en soffa tittandes på allt dåligt som tv någonsin kan erbjuda. Jag har haft så ont i halsen att jag har funderat på hur man på lättast sätt skulle kunna ta bort hela den funktionen utan att dö. Jag hittade ingen lösning. Ångesten har blivit större och större för varje dag men alvedon fungerar mot det mesta och det gör det även mot kortvarig ångest om man vill. Halsen slutade göra ont, febern gick ner och jag tänkte ( lite sorgset ) att jag nog måste återgå till mitt normala liv igen. Icke det.

Efter en tur hos skolsyster blev jag omedelbart skickad till vårdcentral och dit ska jag om en timme. Just nu så känner jag såhär. Det är väl lika bra att ge med medicinen nu istället för att hålla på och älta det. Jag har en pingisboll på varje sida av min hals. Det gör ont om man trycker på dem.

Så, jag sa ju det. O n ö d i g i n f o r m a t i o n. Hoppas att ni har haft en betydligt bättre start på dagen än jag har.