Mrsbok

Om du var här med mig nu så skulle du säga åt mig att nu får jag väl ta och sätta på en annan låt! Vi har ju lyssnat på samma säkert tjugo gånger. Jag skulle le och säga bara tre gånger till. Du skulle le åt mig, sucka lite tillgjort och säga att ok då. Sen skulle du sjunga för mig. Du sjunger alltid för mig. Jag skulle skratta. Du får mig alltid att skratta så mycket. Sen skulle vi ha ett film-moment och skratta åt det tillsammans.

Att man kan få vara såhär lycklig. På riktigt. Inom mig skulle en liten röst säga att det här kanske tar slut snart. Jag lyssnar inte på rösten. Inte när jag är med dig. Nu betyder du allt. Ingen dag utan dig. Ingenting utan dig. Det är ju vi nu. Vi skulle ta töntiga mobilbilder och jag skulle säga att dem här ska vi visa för våra barn sedan. Jag pratar alltid om våra barn. Du tycker jag är besatt av barn. Men låter mig hålla på. För du säger att du älskar mig. Flera varv runt jorden får jag höra.

Sen skulle du säga att du var hungrig och att jag aldrig ger dig mat. Jag skulle skratta ännu mera. Säga att jag glömmer ju bort. Och att vi ska gå ner, snart. Du har hört snart förut och försöker sura lite. Då går jag fram och pussar dig, rakt på munnen, håller dig i handen och säger att du är bäst. Sen så berättar jag om vad jag har gjort under dagen medans du sätter på dig lepsyl för artonde gången den här timmen. Jag retas. Kommer du ihåg när jag tog ditt lepsyl och du gick och köpte ett nytt på rasten. Lepsyloman. Kram. Länge.

För det här ska inte ta slut. Kom hem nu.