Mrsbok

Rulltrappan fungerade inte idag. Golvet var blött, nytvättat antagligen. Han som brukade sitta och spela dragspel på höger sida i tunneln sitter inte där. Han som jag brukade le lite åt varje morgon men aldrig ge pengar till. Går alltid förbi lite fortare när jag går förbi honom. Som för att slippa skulden. Tittar mig omkring mycket noggranare nuförtiden. Vill få in så mycket som möjligt. Vill se allt. Tror att livet betyder mer då. Att det ska finns någon mening bara jag ser allting.
Hittar saker som jag inte har sett förut. Små utrymmen, fläckar på väggarna, hål i kläder, blickar mellan personer, mönster på plånböcker, suckar i mobiltelefoner, registreringsskyltar, alltid försöka komma ihåg så många som möjligt. Jag känner mig som en liten spion som försöker att hålla koll på allting. Jag tycker om känslan att jag är på uppdrag. Att jag är utskickad för att se allt i hela världen. Det känns bra. Som att jag vore speciell. Älskar att känna mig speciell.

Jag tänker på dig idag också. Är påväg hem nu. Efter att ha varit med dig i två timmar och trettioåtta minuter. Jag räknade varje minut. Du tycker om mig. Du sa det idag igen. Varje stavelse upprepas gång på gång i mitt huvud. Jag tar trappan till höger iställer för den till vänster. Man ska passa på att leva farligt när man kan.