Mrsbok

Jag har tänkt på hur det skulle vara att bli påkörd eller överkörd av en bil. Lastbil fungerar också. Funderat på hur ont det skulle göra. Stått kvar lite längre i mitten av övergångsställena bara för att känna lite. Nu kommer bilen. Om jag står kvar två sekunder till så blir jag påkörd. Kanske dör jag. Hur känns det att dö?
Det sitter en mamma i bilen, ser stressad ut, bebis i baksätet. Nej, det är elakt mot henne om jag dör. Hon skulle inte må bra av det. Bäst att ta det en annan gång. Jag går över övergångsstället. Hittills så har jag inte hittat någon som förtjänar att köra över mig. Ingen som jag vill ska behöva leva med den skulden. Visst är jag omtänksam?

Du sa att humor löste allt. Jag sa att kärlek löste allt. Jag tror att båda två har rätt. Med dig så fanns det något att leva för, något att tro och hoppas på. Min kärlek till dig. Älskning. Och som vi skrattade. Du var och är killen som skrattar. Mest. Alla dina skämt. Som jag skrattade åt. Det spelade ingen roll hur dåligt jag mådde när jag kom till dig. Du fick mig alltid att skratta. Alltid. Du är glädje. Vi skrattar och vi älskar varandra. Vad mer behöver man?