Fredrik

Det fanns massor av killar i min gamla klass. Jättemånga om man jämför med hur många som det finns i min klass nu. Ett av killgängen var ganska stort och jag som ansågs vara tönt ( dem tyckte alltid om mig iallafall ) lärde inte riktigt känna alla. Det fanns en kille som hette Fredrik. Han var ändå en av dem trevliga och artiga. Men han sa nästan aldrig något. Iallafall inte till mig.

I fredags så skulle jag gå till psykdoktorn som jag gör varje fredag och när jag går genom centrum så gör jag att någon ropar på mig. Jag, som är ganska trött och irriterad, reagerar inte riktigt. Sen så ser jag att det är Fredrik som har ropat på mig. Vi kramas och står och pratar ganska länge. Det är supertrevligt och så mycket som vi pratade då hade vi nog aldrig pratat förut. Han var så artig och hade verkligen mognat och jag kände på mycket länge att jag nog saknade 9B lite grann.

Fredrik är fin. Tack för att du gjorde min dag.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0