Jag måste skriva av mig
Jag är galet hysteriskt omänskligt överdrivet hollywood-films kär. Jag är så kär i Gustaf att jag vet inte vad som är på riktigt längre eller i mina drömmar. Jag älskar att få vara med Gustaf, prata med honom, titta på film med honom, skratta åt honom, kramas med honom, äta frukost med honom, vara uppe på natten med honom, åka tåg med honom, se honom i korridorerna. Varenda litet ögonblick som jag inte är med honom så skriker min kropp att något är F E L. Error. När jag är med Gustaf så skiter jag i allt annat och det är enda gången som jag kan strunta i alla betyg och depressioner och vara lycklig. Bara han kramar mig och säger att allt kommer bli bra så tror jag honom. Att få ligga med honom i sängen en morgon och titta på solen är tusen gånger mer värt än alla MVG:n i världen. Jag trodde inte att jag skulle bli såhär kär. Trodde inte att jag på riktigt skulle bli så beroende på ett positivt sätt och längta så förfärligt när han inte är med mig. Kärlek är farligt. Jag förstår inte hur jag ska kunna somna utan hans arm om min mage och kyss i nacken.
För det andra.
Idag så hade vi jazz. Som vi alltid har på torsdagar mellan kl 15.00-16.30. Mitt under tekniken i en plié så tänkte jag på om det verkligen är det här som jag vill. Vill jag gå på en danslinje på Södra Latin. Nej det vill jag ju inte. Jag har valt fel linje helt enkelt. Frustration. Jag har alltså slösat ett helt år på fel skola med fel linje. Kul. Vem pratar jag med om man vill byta linje. Vad ska jag gå för linje istället? Det vettigaste jag kan göra nu är att sluta nu istället för att slösa två år till på något jag inte vill. Mina knän kommer iallafall bli glada. Shit, det känns komplicerat att byta gymnasielinje. Och alla fina människor skulle man ju vilja ta med mig. Eller fatta vad skönt att inte gå gymnasiet alls. Gå emot samhället. Låter inte helt fel.
För det tredje.
Betygen. Betygen sätts någon gång nu snart. Jag vet inte exakt när. Men jag har en sådan fruktansvärd ångestklump i magen att jag inte vad jag ska ta mig till. Jag mår illa. Jag är så fixerad vid bokstäverna att det är onaturligt. Jag går bara runt och tänker hur dålig jag är och hur dåligt jag har presterat och att det är kört nu. Helt kört. Jag får PANIK. Jag vill inte mer!
FÖR DET ANDRA KOMMER JAG SAKNAR DIG SÅ JÄVLA GALET MYCKET ATT JAG VET INTE VAD OM DU SLUTAR!
LedsenLinnea! Utan dig finns ingen A&B! Vi har inte haft vår Linnea-dag än! Det måste vi ha snart!
Puss på dig bebis! <3
Hej sötaste Lea!
Jag tänkte precis som du i ettan, att jag borde byta osv, men jag gjorde det inte eftersom jag blev övertalad av lärare att stanna. Känslan skulle gå över sa dem. Det gjorde den inte och nu sitter jag fast här (det är för sent att byta nu). Så känner du att det är fel linje gå och prata med Marie Linde och se hur kurserna ligger i skolan på de olika linjerna och vad du missat och om du kan läsa in dem på sommarskola för att sedan börja i, säg sam. Gör det nu! Tveka inte, det finns en chans att du ångrar dig, men om vi ska vara ärliga med oss själva så är ju inte teater/dans - yrket så stort att den rymmer oss alla. Det kanske är du och jag som ska sköta om ekonpomin, skriva pjäserna, producera, rita kläderna, skriva böckerna som sen blir filmer eller göra något av det andra som har med kultur, dans och teater, att göra?
Vill du prata så kom fram till mig i skolan så går vi iväg ett atg och gör det!
Kramar i massor
Alice
Nej seriöst, nu måste vi verkligen träffas Linnea!! Du är en såndär fin människa och jag tror att vi båda behöver prata om saker och ting, livet liksom, what to do..
Tusenmiljarderpussar.
Jag kommer saknar ihjäl mig om du slutar! :( men vill bara att du ska vara glad. Se bara till att vara säker. Du är cool.
KRAAAAAM!!!!!
