En liten del av den stora ångesten
Jag har fattat att det är jobbigt varje dag nu. Att jag kommer behöva andas varje dag och misslyckas då och då och börja om och kämpa. Jag kommer inte tycka om att gå till skolan. Jag kommer alltid att vilja skjuta upp läxorna och råka glömma att sätta alarm och sova en hel dag. Men jag ska försöka. Idag misslyckas jag. Med massor av saker. Men jag ska försöka igen imorgon. Och jag hoppas att det går bättre då.
Men skolan suger ut all min ork. Stressen är fruktansvärd. Jag känner att jag alltid måste skynda mig till något och planera och inte glömma saker hela tiden. Alltid somna med ångesten att jag ska upp tidigt imorgon och dra mig till skolan. Det är jobbigt. Och jag är rädd. För jag har ingen aning om hur länge jag orkar. Det känns som att jag har gått i skolan i flera veckor.
Om man ska vara ärlig så började jag för en vecka sedan och har bara haft fem dagar med schema. Och jag är slut. Ramlar ner i sängen.
Man måste försöka varje dag. Fy vad jobbigt det verkar.
Men skolan suger ut all min ork. Stressen är fruktansvärd. Jag känner att jag alltid måste skynda mig till något och planera och inte glömma saker hela tiden. Alltid somna med ångesten att jag ska upp tidigt imorgon och dra mig till skolan. Det är jobbigt. Och jag är rädd. För jag har ingen aning om hur länge jag orkar. Det känns som att jag har gått i skolan i flera veckor.
Om man ska vara ärlig så började jag för en vecka sedan och har bara haft fem dagar med schema. Och jag är slut. Ramlar ner i sängen.
Man måste försöka varje dag. Fy vad jobbigt det verkar.
Kommentarer
Postat av: maria
jag ska komma och krama dig någon dag.
<3
Trackback