Jag vill hinna kramas i mer än två sekunder
Och jag frågar mig själv. Ska alla mina helger vara såhär? Jag hoppas nog inte det trots allt. För jag är så trött så trött. Och har ont i mest hela kroppen. Och ändå så har jag sovit bra den här helgen. Det är där mysteriet kommer. Men jag vet varför. Stressen. Detta fruktansvärda fenomen. Det rycker i mina ögonlock igen, det har det inte gjort sen i maj. Jag är alltid i nästa steg. Måste planera allt i varje detalj och hinner aldrig stanna upp, andas, och vara glad. Det är bara förberedelser hela tiden. Och tusen saker att göra och hålla reda på.
Och återigen så frågar man sig själv varför man går gymnasiet? Jag antar att svaret är att det finns inget att val. Tyvärr tänker alldeles för många så.
Och återigen så frågar man sig själv varför man går gymnasiet? Jag antar att svaret är att det finns inget att val. Tyvärr tänker alldeles för många så.
Kommentarer
Trackback