Mrsbok

Gustaf säger att jag hatar allting. Jag säger att jag hatar saker alldeles för ofta. Gustaf säger också att jag överdramatiserar mitt liv. Det stämmer väl iochmed att jag säger att jag hatar en massa saker men att egentligen inte hyser rent hat mot det. Jag säger att jag hatar skolan. Det jag egentligen menar då är att jag hatar stressen och att jag inte får sova på morgonen och får stå ut med vuxna idioter som borde ha valt ett annat jobb ( i vissa fall ). Jag säger att jag hatar när det låter. Jag hatar det inte för det är egentligen en trygghet i sig men jag klarar inte bara av att det låter ibland. Jag säger att jag hatar när det inte blir som jag vill. Jag hatar inte när det inte blir som jag vill det är bara det att jag har sådant otroligt stort kontrollbehov och får ångestkänslor när saker ändrar sig när jag har planerat in det i mitt pressade schema. Jag säger att jag hatar mitt liv. Och det är värst av allt. För det gör jag verkligen inte. För det är ju som att jag skulle hata precis allting som var i mitt liv och det stämmer absolut inte. Jag hatar egentligen inte mycket alls. Kanske ingenting.
Däremot så säger jag det alldeles för mycket.