Oundvikligt men lika sorgligt för det

Redan när jag såg Harry Potter och dödsrelikerna del 2 i förrgår så tänkte jag att det här måste jag blogga om, ännu en anledning till att börja blogga igen. Hur kan jag inte ägna ett inlägg åt den sista filmen! Det är ju historia det här. Vår generation har ju växt upp med allt på Hogwarts. Och hur mycket har man inte älskat det? Eller hur mycket har inte jag älskat det? Jag har älskat det från början och det känns så sorgligt att det är slut nu. Men det var ju oundvikligt såklart. Vad ska jag säga då. Det är väldigt bra helt enkelt. Jag älskar det bara! Har varit kär i Ron från första filmen, hur kunde man inte vara det? och velat vara Hermione för hon var den coolaste i hela världen. Det var en bra sista film. Som jag grät. Det var så mycket avslut. Nu får det bli Harry Potter-maraton!
Tack JK Rowling för all magi, jag är så glad att du hittade på allt det här.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0