Mrsbok

Onsdagarna går alltid i ett. Först har jag matte C på morgonen och tio minuter senare idrott, 35 minuters lunch och sen dans och sen är det slut! Oftast iallafall, om jag inte var resurstid ack och ve.
Men idag har det iallafall varit en väldigt bra onsdag. Mattelektionen var g a n s k a o k men jag kommer aldrig säga att det var kul. Var dessutom jättetrött eftersom att jag är uppe alldeles för sent på nätterna. Inte bra.

På idrotten dansade vi disco och hade dansredovisning och det var jätteroligt! Efter det hade jag ingen energi alls och låg alltså mest stilla hela nästa lektion men lyssnade istället på musik till produktionen.

Men sen åkte jag och Erika till Eriksdalsbadet för att äntligen (1 år försent) simma lite och rädda en docka. Det roliga var inte att rädda en docka eller att simma lite men vi hade det väldigt mysigt efter det och pratade om allt möjligt och åt glass och tänkte på våren.

För nu är det vår ute. Idag har det faktiskt inte varit så kallt att man inte kan kalla det vår och solen skiner faktiskt fortfarande. Och jag har typ ingen stress alls just nu, som Gustaf har mer av dock, och livet är just nu denna stund behagligt.

Hej då.

God morgon. Eller god förmiddag kanske. Igår var jag trots allt i kyrkan efter mycket ont i halsen och risk för att somna. Det var en bra gång, och så åt jag lite våfflor också. Och Gustaf kom dit! Det hade jag saknat jättemycket. Vi åkte hem ganska tidigt och tittade på Big brother, vad annars? och somnade i en ganska skaplig tid tycker jag.

På morgonen har det spelats Lego Star Wars 3 och ätits massor av rostat bröd. Det blev supermys med Gustaf i typ 30 minuter innan han gick till nya jobbet som börjar idag. Nu ska jag väl städa lite och sen åka och försöka spara pengar och mer vara ett moraliskt stöd åt Elise som vill shoppa i Skärholmen.

Sen ska jag jobba! Det går jättebra och jag är så nöjd med gruppen och dansen börjar faktiskt arta sig!

Ikväll väntar en efterlängtad traditionell filmkväll med en hyperstressad student som kanske kan slappna av iallafall en kväll i veckan.

Kramar.

P.S jag fortsätter lyssna på Justin Bieber, går liksom inte att sluta.

Min lilla lillasyster sitter här bredvid mig och frågade mig precis om hur Gustaf och jag träffades, var, när och vad var det första vi sa till varandra. Jag berättade väl nästan hela sanningen och undrade sen varför hon ville veta allt det här? Jo, Alvin som hon var kär i förut ( och även tillsammans med ) är ett avslutat kapitel och nu så är Stenmos kille nr 1 Edvin kär i henne. Och hon är då kär i honom, antar jag.... Tydligen är detta ett problem då bästa vännen Fanny även är kär i honom samt resten av skolan. Men hon ville iallafall veta så att hon kunde göra som mig och Gustaf för vi har ju varit tillsammans väldigt lång tid nu tycker hon.

Lycka till syster lilla.

Jag har fått en massa tid. En väldig massa tid. Och jag har ingen aning om vad jag ska göra med den. Bortskämd tjej. Tjatar alltid om att allting är så stressigt och att jag vill ha mera tid och så när jag nu har fått en massa tid så är jag nästan rädd för jag vet inte vad jag ska fylla den med. Jag har inga saker att göra. Läskigt, och konstigt. Att man aldrig ska vara nöjd.

Men jag har världens bästa mamma och världens bästa pappa och världens finaste kompisar och världens finaste pojkvän som allihopa tar hand om mig så fort jag behöver dem. Och ibland så önskar jag att jag inte skulle glömma bort det så ofta för då skulle jag inte känna mig lika ensam.

Nu har jag lyssnat på Never say Never med Justin Bieber 14 gånger, ja vad ska man säga, och tänkte gå ut i det fina vårvädret och åka och handla saker på Bauhaus med Sigrid, mer om det senare.

Glad vår.

Lätt är ju fel sak att kalla det. Jag vet att jag inte bloggar längre, men det är så svårt, precis allting är svårt just nu. Och det finns liksom ingenting att göra heller. Hålla ut. Hålla ut hålla ut hålla ut. Försöka att inte känna så mycket. Mest av allt önskar jag att jag inte kände någonting längre, inte det minsta. För det gör ont, och om det inte gör ont i mig så gör det ont i dig.

Jag önskar det fanns en sista gång.
Sov gott.

Det är lite lagom just nu.

18 dagar senare så känns det helt ok att skriva något igen. Jag tror det är viktigt att fortsätta. Sen om någon läser spelar inte alls lika stor roll. Jag hade det bästa sportlovet och blev på köpet total-såld på teater. Nu vill jag se allt som går på stadsteatern! och överallt annat också men det där kostar det bara lika mycket som att gå på bio. Teater mot bio, teater!

Sedan började skolan och det kändes som jag hade blivit flera år äldre och klokare för den delen. Dock glömde man helt bort att det hade varit sportlov och vardagen kändes redan på måndagen sådär äckeltung. Helgen gick väl sådär. Det är så himla mycket som händer nu! Och jag hänger inte med, men det gör väl ingen antar jag. Men det känns som att det var så väldigt bra och lugnt i höstas och nu är det torsdag igen och jag har KLUMP I MAGEN för att det går så snabbt. Vad hände med den här veckan? Och hur många gånger har jag inte skrivit det då.

Till helgen hoppas jag kunna sova lite extra, pussas lite extra med Gustaf, ha en lugn men lite extra trevlig fredag som förhoppningsvis slutar hemma hos Gustaf och titta på massor av TV med chokladbollar.

Jag har bestämt att göra allt själv nu. Inte allt såklart men nu är det slut med psykologer och skolsköterskor och stämpeln som har stått skriven i pannan i åtta år nu. Nu får det  vara slut med det.
Jag överlever alltid.

Det svåraste är nog att göra vanliga saker, städa, äta, sova, planera, röra på sig.
Men som vanligt, jag försöker.

Trevlig torsdagkväll.