Och vi går ut och brinner upp i natten
Jag ser domen i dina ögon
Nu ska jag kramas.
Nyckeln min fina
Idag så förstod jag faktiskt lite av det som hände på matten. F r a m s t e g! Matteprovet är nästa onsdag och jag är faktiskt inte så orolig som jag trodde att jag skulle vara. Det är mer en irritation som jag helst vill bli av med nu. När jag och Erika satt och diskuterade under idrotten, det var såkallat fritt arbete, så kom vi fram till att nu i tvåan så har vi nästan inga bra lärare men att vi inte orkar bry oss som man gjorde i ettan. Då känns det som att allt vi gjorde var att bråka om våra lärare som vi ville byta ut. Nu så får man mer gilla läget och inse att det finns för många dåliga lärare i världen.
Har även kommit på att jag inte ens vet varför jag läser matte C. Har förstått att dem utbildningar som jag eventuellt vill söka till efter gymnasiet inte kräver matte C någon utav dem. Men pappa tycker ju iallafall att det är lite roligt, jag tror fortfarande har en inre dröm om att jag ska gå på KTH som man gjorde. Kommer inte att hända.
Väldigt vad kallt det har blivit ute. Och varför massa slask? Man blir ju bara ledsen. Affärerna har börjat julskylta också och hela Huddinge centrum är fullt av lampor i formationer av stjärnor som sätts upp varje år när det är jul. Men det är ju inte jul än! Läste igår i Metro om den nya julkalendern som ska komma. Det lät inte helt hopplöst, ska även det här året ge det en chans. Det kommer att handla om en familj med lite udda moderna namn, som Ingo, som består av mamma, pappa, dotter,son kärnfamiljen of course. Familjen är trött på stadsliv och köper ett hotell på landet. Det kommer även att finnas med en levande liten gris. Jag hoppas på grisen.
Håkan på lördag.
Att slå
Jag behöver mer, tiden räcker inte. Det räcker inte att ha helg två dagar i veckan. Jag hittar ingen mening med någonting. Och då så blir jag rädd. Och tänker ännu mera. Jag hittar ingen mening med att göra någonting. Jag vill bara åka bort. Sluta skolan. Aldrig i hela mitt liv behöva prestera mera.
Jag är inte överens med livet just nu. Punkt.
Allting börjar om
Undra när jag ska börja skriva långt igen. Får se. Mörkret har sin inverkan.
Tusen gånger om
Jag känner för första gången iår att jag verkligen vill bort från Huddinge. Jag åker precis vart som helst, vägrar bara att vara kvar i Stockholm. Det är för mörkt och kallt och deprimerande.
Jag blir mer och mer övertygad om att jag hatarhatarhatarskolan.
Det är även nu som det har blivit ett problem att vara under 18, det är ganska långt kvar.....
Jag måste köpa fler lampor så att det inte blir så mörkt i mitt rum.
Börjar ångra att jag köpte ett Wii till Gustaf i 1-årspresent, fast egentligen inte, jag är ju jätteglad över att han använder det.
Jag vet, jobbig tjej jag är.
Tänk om
För dig ska jag
C-crew
Ska iväg och dansa av mig lite med ny koreografi. Sen så åker jag in till stan för att umgås lite med teatertreorna och se på lite bio om facebook. Sen så är det typ en timme kvar tills jag och Gustaf har varit tillsammans i ett år. Det pirrar i magen och känns som julafton. Bättre än julafton.
Mitt rum är städat och allt planerat inför imorgon. Perfekt.
See ya folk.
Mitt liv
Jag är verkligen ingenting jämfört med dem.
Och jag kommer inte bli sådär men vad gör det egentligen. Och orka tänka på det egentligen. Jag har ju faktiskt ganska mycket jag med. Bara inte som dem.
Och just det.
Jag vill göra om min bloggdesign. Den känns alldeles för tråkig nu.
Jag tycker inte om när lärare drar över på lektionen. Jag blir faktiskt galen.
Jag blir lugn av att dra linjalstreck i mina mattehäften.
När min mattelärare förra veckan sa att matte är som en drog så funderade jag seriöst på om han verkligen mådde bra
Irriterar mig sjukt mycket på när folk säger prosit åt sig själva
Det här med att planera, det funkar ju ändå aldrig.
Vrida tillbaka klockan en timme
Och grattis till mormor som fyller år idag.
Bättre än igår
Men. Notera.
Jag var med Erika. Och vi hade det jättemysigt. Precis vad vi behövde. Göra ingenting.
Idag då. Ja, mycket att göra. Kom på att det är ettårsdagen om typ ca två dagar och att jag har massa att fixa. Jag får helt enkelt vara uppe och göra det på natten. Jag förbereder mig för att plugga matte med pappa.
Och just det. Det är höstlov nu.
Vet jag vad du menade
Det kommer fortfarande saker ur min näsa.
Jag blev övertalad att gå på Cullberg och är glad för det.
Har fått en ny kompis idag.
Har världens finaste Gustaf.
Tycker inte om att det regnade på mig.
Håkans nya skiva finns nu på spotify.
Fick äta tårta och fira en 18-åring.
Har diskuterat viktigt i naturdatasalen.
Har köpt dyr torr sallad.
Oh yeah det är onsdag.
Utrensning
Idag så hittade jag mina favoritjeans som har varit borta i två år. Jag kommer fortfarande i dem. På klassrådet så hade dansarna krismöte. Det slutade med att alla blev ännu mer ledsna. Ikväll ska jag på dansföreställning och känner inte alls för det.
Försöka sova

Kram till alla dansare i ES2A. Jag vet att det är som det är nu men ni är bäst iallafall.
Cyklar och hallonkräm plus pärlsocker
Söndag. Mysdag. Ligga i sängen. Äta mat. Titta i affärer(länge sedan jag gjorde det). Laga mat. Lyssna på musik. Mysa. Dansade, det gick jättebra trots att knäet har börjat strula igen.
Jag glömde dock min påse med allt som jag behöver till imorgon på tågstationen. Virrig som jag är. Men mamma och pappa fixade det. Dem fixar allt.
Om en vecka är det höstlov. Det är bara att hålla ut.
Alltså
Och om den nödvändigtvis måste komma så får den faktsikt ta och stanna kvar.
Det klart

Hur kan det vara november om elva dagar? Var det inte sommar nyss?
Jag hänger inte med.
Just det


Måndagar kan vara väldigt bra.
Bli tillsammans
Epelectric började spela och jag kunde inga låtar och tyckte inte alls att det var bra och det var alldels för mycket folk och jag kände mig astöntig. Gustaf och jag drogs isär lite och han hamnade längre fram och dum som jag var så stod jag bara kvar. Sen så drog han fram mig. Vi tog ministeg emot varandra och efter några minuter så la han försiktigt handen på min höft och höll om mig. Sen så la han båda händerna på min mage och lutade sig mot mitt huvud. Plötsligt så blev musiken ganska bra. Jag skulle luta mig bakåt och säga att det är så hög musik, och då kysste han mig. Och jag tror aldrig att jag kommer att uppleva något så romantiskt igen i hela mitt liv. Bandet sjöng "Love makes me cry" och jag stod och kysste teatergustaf i tvåan inför alla läskiga tvåor. Jag hade rött äckligt läppstift som vi efter tio minuters kyssande hade försvunnit. Vi kysstes resten av konserten. Mitt bland allihopa, i mitten, och det var så fint.
På tunnelbanan så kramades vi försiktigt hej då och en halvtimme efteråt så fick jag ett sms där det stod, tack för ikväll. Jag somnade med pussmärken på kinden och mobilen hårt i handen.
Sen var det höstlov och på vi skulle ses. På tisdagen så kom han hem till mig, till mitt rum! Ganska spontant blev det också och jag hade varit hemma hos Mimmi innan. Jag var så nervös. Jag mötte honom i Huddinge centrum och vi kysstes snabbt lite pinsamt och gick hand i hand hem till mig. Pappa presenterade sig som kungen och jag skämdes ihjäl. Vi satt i varsin soffa mittemot varandra och pratade om allt. Sen så tittade vi på foton från när jag var liten och kysstes ytterst lite i min soffa. Jag frågade vad han ville, han sa att han tyckte om mig och att han hoppades att det skulle bli mer. Jag höll med och sen så pussades vi en gång till. Jag var bjuden hem till Nora på tjejkväll så vi gick till tåget och åkte tåg till stan med Saga och jag tänkte inte på någonting annat än på Gustaf. Det var ett jobbigt hej då. Jag ville träffas mer. Sen så pratade jag nog inte om någonting annat under hela kvällen.
Sen så åkte Gustaf bort och jag åkte bort och vi smsade. Typ 60 sms i timmen. Tack och lov så bytte jag till comviq mitt i allt det här. Jag ringde honom med min dåliga täckning och gick ut i skogen för att prata. Jag var så kär så kär. Att det hade gått fort spelade ingen roll. Och smsen, de gulligaste man kan tänka sig. Vi skickade sms och jag runt och fnittrande konstant. Han skickade en bild när han låg på vägen och skrev "jag skulle kunna bli överkörd för dig", typiskt honom. Jag bara skrattade och var lyckligare än på länge. Längtan var jobbig. Jag ville ju träffa honom. På vägen hem så somnade jag och när jag vaknade så blev jag så orolig att jag hade drömt alltihopa, då kände jag för första gången i magen att jag inte ville vara utan honom.
På söndagen så gick vi och fikade och då var vi förälskade, helt klart. Det var så nytt och spännande och ville bara prata och kramas och pussas. Jag åt inte mycket av min morotskaka och jag spillde te och höll honom hårt i handen. När vi gick hem till honom så presenterade han mig som sin flickvän och det var bergochdalbana i magen, och det var ju det jag var, hans flickvän. Sen så frågade han mig på sitt rum och jag ville vara tillsammans och jag var helt fast. Han följde mig till tåget och vi pussades som de galna tonåringar vi var. Jag flöt hem på tåget och log mot alla. Efter en minut fick jag ett sms där det stod, jag saknar dig. Jag var förälskad. Facebookstatus ändrades (jag vet, big misstag nu i efterhand) och när höstlovet var slut och det blev måndag så var vi tillsammans.
Om tolv dagar det gått ett år. Jag är kär i Gustaf nu, det gick ganska snabbt det där, jag älskar honom. Så mycket man kan älska någon. Han är the love of my life. Såhär blev vi tillsammans.