Mrsbok

God morgon. Eller god förmiddag kanske. Igår var jag trots allt i kyrkan efter mycket ont i halsen och risk för att somna. Det var en bra gång, och så åt jag lite våfflor också. Och Gustaf kom dit! Det hade jag saknat jättemycket. Vi åkte hem ganska tidigt och tittade på Big brother, vad annars? och somnade i en ganska skaplig tid tycker jag.

På morgonen har det spelats Lego Star Wars 3 och ätits massor av rostat bröd. Det blev supermys med Gustaf i typ 30 minuter innan han gick till nya jobbet som börjar idag. Nu ska jag väl städa lite och sen åka och försöka spara pengar och mer vara ett moraliskt stöd åt Elise som vill shoppa i Skärholmen.

Sen ska jag jobba! Det går jättebra och jag är så nöjd med gruppen och dansen börjar faktiskt arta sig!

Ikväll väntar en efterlängtad traditionell filmkväll med en hyperstressad student som kanske kan slappna av iallafall en kväll i veckan.

Kramar.

P.S jag fortsätter lyssna på Justin Bieber, går liksom inte att sluta.

Min lilla lillasyster sitter här bredvid mig och frågade mig precis om hur Gustaf och jag träffades, var, när och vad var det första vi sa till varandra. Jag berättade väl nästan hela sanningen och undrade sen varför hon ville veta allt det här? Jo, Alvin som hon var kär i förut ( och även tillsammans med ) är ett avslutat kapitel och nu så är Stenmos kille nr 1 Edvin kär i henne. Och hon är då kär i honom, antar jag.... Tydligen är detta ett problem då bästa vännen Fanny även är kär i honom samt resten av skolan. Men hon ville iallafall veta så att hon kunde göra som mig och Gustaf för vi har ju varit tillsammans väldigt lång tid nu tycker hon.

Lycka till syster lilla.

Jag har fått en massa tid. En väldig massa tid. Och jag har ingen aning om vad jag ska göra med den. Bortskämd tjej. Tjatar alltid om att allting är så stressigt och att jag vill ha mera tid och så när jag nu har fått en massa tid så är jag nästan rädd för jag vet inte vad jag ska fylla den med. Jag har inga saker att göra. Läskigt, och konstigt. Att man aldrig ska vara nöjd.

Men jag har världens bästa mamma och världens bästa pappa och världens finaste kompisar och världens finaste pojkvän som allihopa tar hand om mig så fort jag behöver dem. Och ibland så önskar jag att jag inte skulle glömma bort det så ofta för då skulle jag inte känna mig lika ensam.

Nu har jag lyssnat på Never say Never med Justin Bieber 14 gånger, ja vad ska man säga, och tänkte gå ut i det fina vårvädret och åka och handla saker på Bauhaus med Sigrid, mer om det senare.

Glad vår.

Lätt är ju fel sak att kalla det. Jag vet att jag inte bloggar längre, men det är så svårt, precis allting är svårt just nu. Och det finns liksom ingenting att göra heller. Hålla ut. Hålla ut hålla ut hålla ut. Försöka att inte känna så mycket. Mest av allt önskar jag att jag inte kände någonting längre, inte det minsta. För det gör ont, och om det inte gör ont i mig så gör det ont i dig.

Jag önskar det fanns en sista gång.
Sov gott.

Det är lite lagom just nu.

18 dagar senare så känns det helt ok att skriva något igen. Jag tror det är viktigt att fortsätta. Sen om någon läser spelar inte alls lika stor roll. Jag hade det bästa sportlovet och blev på köpet total-såld på teater. Nu vill jag se allt som går på stadsteatern! och överallt annat också men det där kostar det bara lika mycket som att gå på bio. Teater mot bio, teater!

Sedan började skolan och det kändes som jag hade blivit flera år äldre och klokare för den delen. Dock glömde man helt bort att det hade varit sportlov och vardagen kändes redan på måndagen sådär äckeltung. Helgen gick väl sådär. Det är så himla mycket som händer nu! Och jag hänger inte med, men det gör väl ingen antar jag. Men det känns som att det var så väldigt bra och lugnt i höstas och nu är det torsdag igen och jag har KLUMP I MAGEN för att det går så snabbt. Vad hände med den här veckan? Och hur många gånger har jag inte skrivit det då.

Till helgen hoppas jag kunna sova lite extra, pussas lite extra med Gustaf, ha en lugn men lite extra trevlig fredag som förhoppningsvis slutar hemma hos Gustaf och titta på massor av TV med chokladbollar.

Jag har bestämt att göra allt själv nu. Inte allt såklart men nu är det slut med psykologer och skolsköterskor och stämpeln som har stått skriven i pannan i åtta år nu. Nu får det  vara slut med det.
Jag överlever alltid.

Det svåraste är nog att göra vanliga saker, städa, äta, sova, planera, röra på sig.
Men som vanligt, jag försöker.

Trevlig torsdagkväll.

Livskrisen är inte över. Bara för att reda ut det.
En av vaktmästarna har rakat av sig skägget och ser mycket yngre och snyggare ut.
Jag tänker stå för att På spåret, Let´s dance, Sveriges mästerkock kan tittas på människor under 45+ och man kan ändå vara cool.
Jag vill resa och sökte på vilken av nordens städer som var bäst. SVAR: Stockholm. Ajdå.
Den andra vaktmästaren log mot mig. Stort ögonblick.
Musikkillen på mattelektionen pratade på riktigt. Yttrade ord. Satt och stirrade hela lektionen efter den uppenbarelsen.
Lita aldrig på sistaminuten.se ledsen tjej.
Lyssna på Jag kommer med Veronica  

Det var väl allt.

Jag fick veta hur det vara att vara lycklig. Må riktigt bra. Vara lycklig. Jag var lycklig. Nu så är det inte så längre. Och jag önskar mest att jag aldrig hade fått veta hur det var att vara lycklig.
Det hade gjort mindre ont då.

Nu duger jag inte längre.

God morgon.
Än finns det hopp för mina fiskar i akvariet, Elanor övertalade mig att städa det igår. Nu i efterhand så känns det jättebra. Idag är det kärlekssamling på Södra och sjävklart kommer jag infinna mig, man stöder ju SLAVS liksom. Fredagar har ju alltid varit lite av en favoritdag men nu den här terminen när jag börjar 12.10 så har det  tagits till en helt ny dimention. Me like. Ingen ångestbalett kl 08.10!
Nu ska jag äta en ordentlig frukost med rostade mackor och hallonsylt och apelsinjuice.

Idag har jag på mig mammas prickiga röda klänning och höga svarta skor från New York. Kärlekstema. Pussen.

Hej. Är lite neutral idag. Vet inte riktigt säkert liksom.
Det gick inte bra på baletten idag. Inte bra alls. Och idag så blev jag bara ledsen. Jag är inte bra på balett. Punkt slut. Och jag lägger inte ner fyra timmar per dag för att bli sådär bra för det orkar jag inte. Så det suger mest att jag är så dålig på balett. Känns även som att all min tid spenderas på tåg och buss, det har blivit extra mycket sånt på senaste.
Har precis målat naglarna lila och kom på att jag borde ha städat innan jag gjorde det!

Kram

Nu ska jag in i duschen och göra mig precis lika snygg som alla andra som ska till fem till åtta på café String. Titta förbi om ni kan. Jag tänkte sittta i hörnet med en enorm kopp thé som jag inte kommer dricka upp, gör aldrig det, och min fina stickning som ska bli en halsduk någon gång i historien.

Pyss

Det som jag har befarat så länge har nu hänt. Kräksjukan har drabbat familjen. Och självklart är det lilla oskyldiga Elanor som är den drabbade. Kräktes mitt i matsalen bland alla de andra sexåringarna och eftersom jag känner den lilla vet jag hur ledsen hon är över att hon kräktes just i matsalen inför alla de andra sexåringarna. Älskade unge, inte ska hon behöva tänka på det när hon är den stackaren som kräks! Men jag vet att hon tänker på sådant och då blir jag lite orolig för att hon oroar sig mycket i livet för onödiga saker. Och så önskar jag att jag hade all tid i världen att hålla henne sällskap och titta på Harry Potter 1 och Trassel utan att oroa mig för att bli sjuk för jag skulle i alla fall (rättstavat för första gången) hålla henne sällskap.

Men, jag hinner inte bli sjuk nu. Men hinner väl egentligen aldrig bli sjuk?..... Men Elanor, om du någon gång läser det här så ska du veta att jag ville bara krama om dig hela tiden.

Nu: ÄTA VITPEPPAR SÅ ATT CHANSEN ATT BLI SJUK MINIMERAS.

Just nu är jag kissnödig av den naturliga anledningen att jag har druckit mycket, mätt men sugen på något litet som alla min geléhjärtan som ligger i väskan bredvid sängen, trött i kroppen av okänd anledning, kärkärkär (alltså ggr 3) för att jag är kärkärkär i Gustaf och slutligen glad för att det är tisdag och alla tisdagar är väldigt bra tycker jag och jag är frisk och varm och kan bara ligga sängen ända tills jag ska sova för dagen.

Hela det här inlägget blev bara en enda lång mening. Ja, så kan det bli.

Någon som frivilligt anmäler sig till att hjälpa mig göra en fin blogg? Typ byta blogg. Typ ( Nadja? ).
Tänkte bara kolla intresset för jag kan inte göra det själv nämligen.
En av de få saker som jag faktiskt inte behärskar.

En av få.....

I söndags blev jag så glad. För när jag drog upp rullgardinen så var det sol ute! Och så hittade jag en av mina vårjackor som hängde längst bak på en av Gustafs klädkrokar i hallen. Och den hade jag glömt bort. Och så blev jag så glad att jag ville fota också. För det kan man inte göra för lite tycker jag. Och som tur var hade jag med mig kameran också. Så jag och Gustaf gick ut och handlade frukost och fotade lite allting på vägen. Och sen struntade jag i stressen för ett litet tag och gick och tittade på kläder.
Mådde genast mycket bättre.

När det var dags att åka hem till pappa och plugga så kändes det bara bra med solen, vårjackan, kameran och laddad ipod som jag varje gång jag använder den säger åt mig sjäv att jag måste bli bättre på det för jag blir ju så glad av musik.

Och sen så fortsatte liksom dagen bara att vara bra. Jag tror faktiskt att det vänder nu.
Alltihopa.

                                                         

Älskling. Ingenting utan dig. Du är galen. Tokig. Underbar. Spontan. Och jag behöver alltihopa. Just det. Ingenting utan dig.