Mrsbok

Jag skrev i ett tidigare inlägg att barn det kommer jag att skaffa någon i framtiden, vad som än krävs. Att det var ett av mina uppdrag, stämmer fortfarande. Men det kan jag göra ensam om det nu skulle bli så. Men något som jag vill och också önskar innerligt är att få gifta mig med den jag älskar. Och jag vill ha det precis som i Hollywoodfilmerna! Jag vill hitta mitt livs prins och att han ska älska mig mest i hela världen och att vi ska rida iväg tillsammans på en vit häst i solnedgången. Trots att jag är allergisk mot hästar.
 
Vårt förhållande ska vara perfekt och jag ska vakna upp varje morgon och veta att det kommer bli en underbar dag till. Min man ska komma in med frukost på sängen och vi ska sitta på varma balkonger i främmande länder och prata hela natten. Hans föräldrar jag tycka jag är den perfekta svärdottern och vi ska leva tillsammans hela livet ända tills vi dör, men då älskar vi varandra fortfarande ända in i himlen.

Jag vill ha ett stort bröllop, men en väldigt stor vit klänning och skor av glas. Jag vill vara vackrast på hela jorden just den dagen och jag vill erkänna min kärlek inför 200 personer utemhus en vacker sommardag i augusti. Bröllopet ska gå i syrenlila, pärlemovitt och grön. Jag vill ha massor av brudtärnor och en stor bukett med minst 20 olika blomsorter. Jag vill att mina vänner ska ha gett mig den bästa möhippan någonsin och dyra presenter till ett framtida liv. Jag vill ha 10 fotografer så att de blir hur många bilder som helst som jag kan välja emellan och senare hänga upp i vårt somrum. Mitt bröllop ska ha god mat, massor av tal och underhållning, lekar och dans hela natten. Och världens största tårta med 4 våningar.  Och när festen är slut vill jag åka hem med min man och känna den där lyckan som alla prinsessor i Disneyfilmerna känner när det börjar närma sig sitt slut. Nästa dag vill jag åka på bröllopsresa runt hela jorden och vara borta i 3 månader. Och när jag kommer hem är jag redo att börja mitt nya lyckliga liv med den perfekta mannen. Och så levde vi lyckliga i alla våra dagar.

Det skulle ju vara riktigt skönt om man kunde ringa till sagofen och be henne hitta den perfekta mannnen och skicka hit honom på 2 minuter. Men istället finns det sådana saker som olycklig kärlek och otrohet. Inte ens jag är så naiv att jag tror något av det här är lätt. Det är inte självklart med att hitta kärleken. Det är inte självklart med ett lyckligt slut. Problem kommer hela tiden och det kan inte vara bra hela tiden. Det borde väl jag av alla veta. Det kommer vara svårt och ta lång tid. Jag menar till att börja med måste jag ju träffa the man of my dreams?! Och gudarna vet att det tar sin tid. Jag är inte stressad över det eller något, jag är ju så liten men att jag saknar någon vid min sida är ingen nyhet. Men jag har tron på att det där kommer att ordna sig någon gång i framtiden. Och innan jag vet ordet av står jag väl någonstans och säger ja och tittar på någon mittemot mig djupt in i ögonen och får en ring på fingret. Men i dagarna vi lever i är det svårt att tro på riktig kärlek. Hur många förhållanden håller livet ut. Tiderna förändras och det känn som att "alla" skiljer sig. Vart tog den riktiga, äkta kärleken vägen? För det är hög tid att den kommer tillbaka till Sverige och hjälper till lite. Men jag tänker inte ge upp! Jag ska få min dröm att gå i uppfyllelse. Någon dag i framtiden. Vänta och se.

Nej, jag har inte åkt än och just så vill jag helst bara hemma och lägga mig under täcket och sova till julafton. Jag hatar konflikter. Jag hatar bråk. Jag hatar när allt inte är som det ska. Och det är så fruktansvärt mycket bråk i min familj. Jag vet att många av de har med mig att göra men åh vad trött jag är på att höra smällande dörrar, röster som blir högre och högre och att höra gråten inifrån en stängd dörr. Såhär är det säkert i varje familj, får det rör ju sig bara om vanliga familjebråk. Men jag tycker det är extra mycket just i min familj. Och jag orkar inte. Vill inte höra mer. Vill att det ska vara lugnt och tyst och att jag kan acceptera mina syskon lite bättre, att mamma och pappa inte ska behöva lägga all sin energi på bråken och att vi ska kunna vara i samma rum utan att skrika på varandra. Är det här en omöjlighet.
 
Det slutar alltid med att jag säger förlåt. Även om det inte var mitt fel. Pga skuldkänslorna, jag klarar inte av att ha dem. Och om jag säger förlåt så har jag ju iallafall gjort min del rätt och kan känna lite ro. För tänk om jag åker iväg och inte är sams med alla hemma? Tänk om jag dör? Då vill jag ha sagt förlåt för allt som jag har gjort. Typisk inverkan från min kära gamla vän OCD. Men jag behöver också få ett förlåt tillbaka jag klarar inte av att bara ge jag vill få något litet tillbaka ibland också. Så jag tänker inte ljuga. Vi bråkar mycket i min familj, och jag hatar det.

Jag är lite hungrig efter allt tränande och tänkte vara artig och fråga min gäst om hon också vill ha något att äta på kvällen.

- Mimmi vill du ha något att äta?
- te?
- vatten?
- läsk?
- macka?
- godis?
- chips?
-  frukt?
- saft?
- mat?
- nötblandning?
- sallad?
- kött?
- Men vill du inte äta något kvinna!?

Allt man får till svar är en skakning på huvudet.

Äntligen har jag kommit ikapp min sömn igen. Det tog lite mer äv en vecka men nu är jag pigg igen! När jag inte har sommarlov vet jag massor av saker jag vill göra men då finns det ingen tid, nu har jag massor av tid och jag vet inte vad jag ska göra av den. Jag blev jätteinspererad att göra något istället för att bara titta på TV när jag såg allt fint som vackra Nadja hade gjort. Men vad kan jag göra då? Borde verkligen hjälpa mamma och pappa att gräva så att det blir klart någon gång med vallgraven men det känns för jobbigt. Ok, nu lät jag bortskämd. Som vanligt kan jag inte göra något innan jag har städat mitt rum. Jag blir inte lugn om det inte är städat runt omkring. Och det här betyder att jag städar mitt rum 3 ggr/dag och sen gör jag inget efter städningen för då är jag trött. Den stora frågan är hur det kan bli stökigt så fort? Jag tror att jag behöver hjälp! Men jag ska komma på något bra att göra idag.
Vänta bara och se.

Mimmiälskningen lurade ner mig till centrum efter filmpremiären. Tack och lov hade jag ingen plånbok med mig för då hade pengarna gått åt! Men det jag blev jättechockad över var när vi gick till McDonalds. Vi skulle dit och köpa glass och kissa, och då kostar det plötsligt pengar att kissa! Menar de att man ska behöva betala för att göra en så naturlig sak som att kissa? Det här gör mig riktigt upprörd! Och jag hade inga pengar.. Så jag fick upp dörren med lite snällt våld och fick kissa i mörkret eftersom inte lampan funkade utan pengar. Ska allt kosta pengar nu?! Det här samhället tycker jag inte om. Snart ska man väl behöva betala för att gå på trottoarerna också.

Jag vill ha barn! Och jag vill ha de nu. Om du känner mig ganska väl så vet du att en av mina uppdrag jag fick när jag föddes till denna jord är att bli mamma. Det är väl det enda som jag vet kommer hända i min framtid om gudarna tillåter. Jag ska ha barn! Det är bara det att jag vill ha dem nu. När jag säger det här till folk som inte känner mig så bra så stämplar de mig ganska snabbt som galenmammapsykopat som nästan ska tvinga de att göra mig med barn.
 
Men jag kan inte hjälpa det. Tänk att få bli gravid och ha en liten mage med bebis i 9 månader och sen få bli mamma. Att få en liten bebis,uttalas bebis inte bäbis! Som faktiskt är en av del av sig själv. Att man har skapat något som lever. Jag tycker det är skitcoolt. Så, om jag inte skulle gå gymnasiet så lovar jag att jag redan skulle ha två stycken små liv redan. Det är många i min närhet som är gravida nu så det är därför det är detta som nu upptar mina tankar 24 timmar om dygnet. Jag varnade er, sa ju att jag var galen.