Det händer VISST på riktigt
LONDON. Margaret Daalman, 52, var besatt.
Av att äta silverbestick. Röntgenbilderna visar hur 78 gafflar och skedar trängs i hennes mage. När sekreteraren Margaret Daalman kom till sjukhuset och klagade över sin onda mage skickade läkarna henne till röntgen. Där syntes den stora mängden skedar och gafflar. Hon skickades direkt till operationssalen och magen öppnades. Ett bestick i taget togs försiktigt ut ur magen.
I stället för mat
– Hon verkar ha lidit av någon slags besatthet av att varje gång hon skulle äta så ignorerade hon maten och åt besticken i stället, säger en person från sjukhuset enligt Daily Mail.
Det hela inträffade för 30 år sedan men bilderna har aldrig tidigare publicerats. Det var först när en holländsk läkartidning uppmanade sina läsare att skicka in knasiga historier som en läkare i Sittard lämnade in bilderna av bestickkvinnan. Ett foto visar alla gafflar och skedar uppradade på en grön operationsduk.
Åt aldrig knivar
– Jag vet inte varför men jag känner ett begär av att äta silverbestick, sa kvinnan innan hon rullades in för operation.Av någon oförklarlig anledning åt hon aldrig knivar, bara gafflar och skedar.Enligt läkarna var det inte första gången som hon opererades för att ta ut besticken.Hon fick diagnosen borderlinepersonlighet, men har efter terapi blivit av med sitt tvångsbeteende.
Magsäcken Innehållet i den 52-åriga kvinnans mage. Hon kunde inte låt bli att äta gafflar och skedar
Om jag säger Grey´s Anatomy då fattar ni va?
Utan vingar men ändå uppe bland molnen
Tänk om man kunde flyga.
Allan Berg
Enda anledningen till att jag spenderade min tidiga söndag med släkten
Man kan hålla honom för alltid
Oktober, november
Det är på hösten man behöver någon som dig
Människor
Människor på bussen
Människor i kyrkan
Människor i skolan
Människor på dansen
Människor på flygplatsen
Människor på trottoaren
Människor i affären
Människor på begravningar
Människor i bilar
Människor på bio
Människor i hus
Människor på restauranger
Människor på badhus
Människor på badhus
Tanten med hunden
Pappan med kostym och barnvagn
Den gravida kvinnan med matkassar
Den lilla pojken med gosedjuret i handen
Gubben som röker
Tonårstjejen med för mycket smink
Den stressde familjen
Kärleksparet som håller varandra i handen
Skate killen som som står och hänger utanför McDonalds
Den vilsna turisten
Den ensamma mannen
Det finns så mycket människor, hur ser jag på dem, hur ser dem på mig?
Jag tycker om min stora hatt!
Februari 2009
Det är Ä N T L I G E N över
Jag ska gå i gymnasiet i två och ett halvt år till och det här funkar inte. Mamma och pappa blir arga, jag blir arg och alla andra runtomkring undrar vad som händer med mig. Idag i skolan, jag har aldrig varit så trött. Jag bara föll ihop överallt. Och då är det inte så himla kul att få tillbaks ett matteprov som inte gick så himla bra som man trott, och efter det få tillbaks ett data-arbete som inte heller gick så himla bra. Då är det riktigt tungt att själv åka hem, Maria har bytt skola, Elise har varit sjuk i två veckor och Sagar har flyttat helt själv och försöka vara glad.
Men jag måste försöka, jag måste börja om, igen och igen och igen tills det ordnar sig. För det går bara inte och ha det såhär. Så nu börjar jag om, igen. Hoppas att det går bra. Jag tror ju på det här.
Och Gustaf, jag överdramatiserar inte mitt liv, om det ändå vore så väl.
Skinny love
varje gång
The ugly truth
Nora: Hej Lea!
Lea: Hej Nora! Är allt bra?
Nora: Jo då, det är helt ok. Själv?
Lea: Jag är trött och stressad.
Nora: Du säger alltid det.
Illa, illla.
Håll om mig och ta bort allt det jobbiga
Det är så svårt att andas, om jag bara kunde andas skulle allt gå mycket lättare. Men det är så svårt. In, ut, in, ut. Det är så varmt i mitt rum. Då blir det extra svårt att andas. Får ligga på golvet en stund. Men jag blir så ledsen då.
Vill inte bryta ihop stup i kvarten. Vill inte vara apatisk vid middagsbordet. Vill inte gå runt i skolan och inte titta på riktigt. Vill inte vara osocial på tåget på morgonen, vill inte glömma bort att ringa mina kompisar för att jag sitter och stirrar in i en vägg i 50 minuter. Vill inte ramla på morgonen i massa hala löv inför massor av människor när jag är själv.
Jag hatar att gråta. Det får mig att känna mig hjälplös, maktlös och patetisk. Jag hatar speciellt att hata inför folk. Därför gråter jag ofta ensam. Med spegelbilden som åskådare. Det är iallafall lite lättare. Gråter mycket nu. Ibland bara för att mjölken är slut eller att det har blivit hål i mina favoritstrumpbyxor. Patetiskt, jag vet. Men det går inte att förhindra. Kroppen säger ifrån, det gör ont överallt, huvudvärken kommer tätare, jag ser inte klok ut.
Jag måste ta mig igenom det här, måste
IKEA, alla småbarnsfamiljers resmål nummer ett
Det är fortfarande jättegod mat som är billig och man får glass efter maten om man vill. Barnfamiljerna har det fortfarande som tillflyktsort. IKEA är trygghet. När mamma och pappa skulle handla länge blev man insatt på "barnlandet". Barnlandet var iochförsig inte min personliga favorit eftersom att en av tanterna som jobbade där var jätteelak men ibland var det ju kul att få kolla på TV och bli kompis med någon vid ritbordet. Och det fanns ju alltid så mycket att titta på. IKEA har ju liksom allt. Och oftast, oftast så köpte man alltid något litet som man kunde vara glad över.
Men det bästa som jag visste med IKEA det var alla inredda rum på våning tre. Det fanns hur många olika som helst. Jag gick alltid runt i alla och fantiserade om hur mitt liv skulle vara i just den lägenheten. Det var både lite busigt men också väldigt roligt. Det var viktigt att titta i alla olika rum och dem som jag tycke bäst om då var såklart de som hade en spälsäng eftersom att det var det viktigaste för mig då.
Det är likadant på IKEA idag, dem har fortfarande en massa inredda rum som är jättefina och jag tyckte det var lika kul att gå och titta idag som när jag var nio. Och först hittade jag en stor klocka/bokhylla som jag bara måste ha och sen kom jag till det mest bedårande rum jag någonsin sett. Jag förälskade mig i massor av möbler helt enkelt. Det var en stor säng med sänghimmel och inredningen var såhär gullig, ni vet. Ljusa färger, speglar, klockor, sängbord, massor av kuddar och spetsöverkast. Inte riktigt som mitt rum ser ut just nu direkt. Men det var iallafall jättefint tyckte jag! Jag kände att jag vill ju flytta hemifrån nu, jag vill leva själv och inreda min egen lägenhet. Sen så kom jag ner på jorden och insåg att det närmaste jag kommer är att försöka göra om mitt rum. Det var ett tag sedan och jag vill absolut ha en dubbelsäng.
Så glöm bullar och kläder, jag ska lägga mina pengar på möbler!
Läste precis igenom vad jag har skrivit och ber om ursäkt redan nu för detta patetiska inlägg, självklart så skrev jag det för att skjuta fram pluggandet lite till. Way to go girl!
Minus 1825 dagar
När problemen var små och håret var långt
Låt oss bli ärliga den här gången
Jag har också under mitt 16-åriga korta patetiska liv tagit rekord i att sova lite denna vecka. Jag fungerar inte utan sömn, därför så har jag ändå under den värsta stressen tagit mig tid att iallafall sova 5 timmar. Den här veckan släppte spärren, på måndagen pluggade jag till 0300 tills jag gråtandes kastade matteboken och gick och la mig. Det är inte synd om mig, det var ju mitt val. Tisdagen var bättre, 0230, onsdagen gick tillbaka 0300, torsdagen 0130 och igår fredag satt jag i min ensamhet utomhus på min balkong till kl 0330 och tänkte på livet. Det var kallt.
Jag vill vara glad, jag vill kunna se det positiva i skoldagarna som aldrig tar slut, inte klaga så mycket och känna att jag dansar på riktigt istället för att bara mesa. Men det är så F R U K T A N S V Ä R T svårt. Kanske, kanske nästa vecka blir bättre.
Igår började vi även med Hälsostjärnan , mycket positivt kan sägas om Södra Latin men att TVINGAS göra Beep-test. Snälla GUD skona mig! Vaknade med väldigt ont i magmusklerna. Om det är någon tröst är jag bäst på situps i världen, ja förutom Saga då, men det räknas inte!
Nu tror jag att det är middag med familjen, som Saga sa:
"Man klarar högst 20 min".
Kloka ord från den kvinnan.
Inse att hösten är här!
Man får ha halsduk på sig hela tiden, och matchande vantar om man tycker om det
Man får tända mysiga ljus
Man får hålla dem man tycker om i handen mycket mer pga kylan
Jag tycker om att andas på glasrutor så att det blir imma
Te blir ett måste minst 6 kopppar per dag för att halsen ska överleva
Den 25 okt ställer vi bak kl en timme så att man får sova mer
Det finns massor av fina lövhögar i alla sorters färger som man kan gå och sparka på
Man får klä sig i stora tröjor och byxor
Det här tycker jag är dåligt med hösten
Det är alltid kallt hur mycket man än sätter på sig
Alla golv blir kalla så man hoppar mellan möblerna
Tågen blir försenade
Det finns äckliga blöta lövhögar överallt så att man alltid får löv på skorna eller i håret
Det blir snart halt och jag ramlar alltid minst en gång om året
Man kan inte kommunicera lika bra eftersom att man har 4 meter halsduk instoppad i munnen
Det blir mycket svårare att ta sig någonstans för man måste tänka på kylan
Det är mörkt när jag går till skolan och när jag går hem
När gatlyktorna är trasiga är det riktig, riktigt mörkt
Jag påmins om att vi går mot den mörkare perioden av året
Det är svårare att vara glad i ständigt mörker
Om man inte hinner föna håret på morgonen fryser det till is och faller av
Man måste ha på sig leggins, strumpbyxor, långkalsonger och mjukisbyxor
Människor blir mer irriterade på tågen
Alla blir förkylda minst en gång
Inga vantar, då är man körd
Jag saknar juli
Senapsgula höstlov
Försökte igen, men det gick inte den här gången heller
Nej men det klart jag tycker om mina döda getingar i sängen
Jaha, det är en sådan dag. Det är nästan bättre när dem bråkar. Jag vill inte komma hem till det här.
Så nu sitter jag i mitt rum med sällskapet av alla döda getingar. WONDERFUL
På riktigt
Vill kunna skratta igen och verkligen mena det
Bluebird
Jag skulle kunna göra allt för dig
Allt allt allt alllt
Dö, om det behövdes
Jag är inte rädd för döden
Har varit för nära för många gånger
Du är mittpunkten i mitt liv
Du finaste
Det värsta är att du inte alls känner såhär för mig
Det här är nytt
Annorlunda, konstigt
Det är absurt
Att jag kan känna så starkt och du inte alls
Det gör ont
När jag gör allt jag kan för dig
Och jag får ingenting tillbaka
Du är min nummer ett
Jag är din nummer fem
Varför fortsätter jag då
Att älska dig villkorslöst utan respons
Att ge dig allt jag kan
Sakna dig varje minut utan dig
Tänka på dig när jag inte håller dig i handen
Tänka på hur nära jag vill komma
Tänka på mycket jag vill krama, pussa, sova med dig
Det undrar jag med
The botten is nådd
Danslektion nummer två, har nog aldrig ansträgt mig mindre. Hade ingen känsla, fick skäll av Sandra. La mig igen. Orkar inte. Mediterade inte, tänkte på allt jag ska hinna innan höstlovet. Tänkte lite på dig. Hur fel allt är. Och hur rädd jag är att du ska lämna mig.
Klassråd, skrik för att överrösta. Nervösa skratt i korridoren, vad ska jag tro? Försöka göra en dans till K.Oidipus. Det blev misslyckat. Väntande utanför ett klassrum på någon som aldrig kom. Läsa. Träffa fröken söt på tåget. Där kom första leendet på dagen.
Huddinge. Själv igen. Inte lika roligt. Problemen kommer tillbaka. Har en tråkig blogg nu. Deprimerande. Kom hem. Getingarna har invaderat mitt rum. Väntar på att gå till dansen, Nadja är sjuk. Så varför ska jag ens gå dit?
Det kommer en punkt när det inte går längre, the botten is nådd för 2009.
När håret fortfarande är blött
Under tiden dem har haft sin egentid har någon sjuk människa slagit sönder bakrutan på vår hyrbil och snott pappas jobbdator. Problem, problem. Det här var inte vad vår familj behövde. Inte vad jag behövde höra.
Det är bara att inse. Sömn prioriteras inte den här veckan.
A little bit of dirtydancing
Igår repade vi och fick den sista delen av dansen. Sen var det bara att köraköraköraköra. Katarina och Sandra sa att det var lite tråkigt och bad tjejerna släppa ut håret. Då hände något! Alla körde på och det var skitsnyggt! Nöjda med vad vi åstakommit gick vi hem och längtade tills att det skulle bli morgon.
Idag på samligen så uppträdde vi och det blev succé! Åh vad lycklig jag var!!!! Efter uppträdandet hade jag glömt bort att jag aldrig varit så nervös i hela mitt liv, höll på att spy på scenen och fick världens magkramp. Jag var bara glad. Nu vet skolan vilka vi små ettadansare är och alla gick runt och sjöng på "I had the time of my life" i korridorerna.
Uppdraget slutfört.
När man inte kan ta tillbaka alla stenar man har kastat över kanten
Alla barn är uppfostrade av kirurger som spelar biljard
Vardagsveckan 40 försvann ungefär lika fort som jag äter keso, alltså på högst 2 minuter. Varför jag ens känner fär att skriva ner det såhär en vecka efteråt kan man ju fråga sig.
Måndag
Ja, vad hände egentligen på måndagen? Jo men just det, det var den dagen som jag var så trött att jag började med balsam istället för schampo. Vilket resulterade i att jag tog balsam, schampo, balsam. Don´t try it at home. Så det såg ut som att jag hade jätteFETT hår i skolan. Minns att det var en väldigt seg dag och att jag var så uttråkad på historialektionen att jag satt och försökte komma på alla ord som är likadana oavsett om det är "en", "ett" eller "flera" . Som ett fönster, flera fönster. Det finns ganska många! När jag kom hem skulle jag plugga men somnade till ljudet av lillebrors förfärliga musiksmak.
Tisdag
Dansdag. Tisdagen var faktiskt helt ok. Vi började med vårt SUPERhemliga projekt som jag bara älskar! Och om någon undrar, så ska vi inte dansa på samlingen på fredag. På kvällen var det dans i Huddinge, kanske inte lika underhållande men jag fick ju träffa mysigt folk. Pluggade till och med lite spanska mellan kl 23 och 24. Jag kanske får G på det förhöret!
Onsdag
Väsignade teaterelever. Bara för att jag går med teatrare som snällt delat ut affischer så fick även vi dansare denna dag skippa Hellmans lektion (jippie!) och gå på teaterföreställningen Beredd. Kan dock inte säga att den var så bra. Blev ganska deprimerad av att höra hans sanna tragiska historia om sitt liv där hans fru lämnar honom och där det slutar med att han dör. Men, förlåt Hellman, allt är bättre än 3 timmar historia. Kvällen flyter bort.
Torsdag
Jo men det var då jag tog en liten tripp till landsbygden Ösmo! Det fanns inga asfalterade väger, inga gatlyktor och folk hade höns på tomten. Inget illa Shaun, det var ju väldigt lugnt och fint och så, men det var verkligen landet. Detta iochförsig trevliga besök gjorde att engelskaglosorna inte gjordes så det var bara att gå upp supertidigt och göra mina 50 glosor på fredag morgon. Rekommenderar inte det pluggsättet.
Fredag
Jag tycker om min idrotsslärar Oddbjörn. Och jag tycker om honom ännu mera när han är och vandrar på Kreta. Jag hade bara en lektion och efter det, som jag redan har skrivit i tidigare inlägg var det dans-films-maraton hemma hos Lovisa. Iallafall ett bra slut på skolveckan.
Ni kanske tycker det verkar som en soft vecka. Oh no people. Jag har inte ens nämnt hälften av läxorna. Men jag kan ju säga att nuvarade vecka 41 är M Y C K E T värre. Hoppas att jag överlever!
Kom precis på anledningen till detta onödiga tråkiga inlägg, jag tyckte att det var bättre att blogga lite än att ta itu med kulturhistoria-läxan som jag har förhör på imorgon. 
I have my moments of beauty
Dags att bli knäpp en gång till
Jaha, det var väl oundvikligt. Det är väl bara hoppas att det ska gå lite bättre den här gången.
Men brukar man inte säga åttonde gången gillt?
Here we go den nya psykologen!
Ulrik the man
Jag är kär!
När idrottsläraren är på Kreta
Och tack Lovisa för att vi fick vara hos dig igår. Det var supermysigt och behövdes verkligen. Allt jag säger är att för att något ska lyckas behöver man bara 13 tjejer från Es1a, en kille som är väldigt fin vid namn Oskar, 2 kg lösviktsgodis, popcorn, saft och alla dansfilmer som finns. Speciell puss till alla er idag!
Året var 1991
Från "the happy time"
