Tyll, svett och frusna tårar
Aldrig tänkte jag på att man kanske skulle spara. Jag trodde dem låg säkra på internet. Men en dag fick jag ett mail där det stod att sprayblogg hade lagt ner. Bara sådär. Allt som jag hade skrivit, alla mina känslor var försvunna ut i cyperrymden. Efter det kom inte dikterna lika lätt. Det fanns en spärr ivägen. Allt raderades men minnena fanns kvar.
Det var bara lättare att ha känslorna i ord än instängda i hjärtat.
Den tredje gatlyktan från höger är trasig
Jag förlorar vettet. Jag kan inte fokusera. Varför? Jo, för att du finns. Och jag har blivit beroende av dig. Det blev jag efter första gången vi träffades. Jag har aldrig känt så för någon i hela mitt liv. Jag vet inte vilken slags kärlek det är. Jag skulle kunna göra allt för dig, till och med dö om det behövdes.
Allt du gör är underbart och fint, inget kan bli fel. I mina ögon är du felfri. Känslorna skrämmer mig, ska det verkligen vara såhär? Jag är beroende av att se dig, prata med dig och bara vara med dig. När jag gör det, så känns allt inte lika jobbigt. Tankar i vardagen trillar ofta in på dig, bara av misstag. Och så fort jag ser dig så ler jag. Förstå att du är en väldigt fin människa! För fin för mig. Skönheten och odjuret. Du blev vackrast på hela jorden. Du är speciell, står ut och jag är en i mängden.
Sen så är det sådär som det ofta står i böcker. Den ena tycker mycket mer om den andra. Jag skulle säga att det är precis så. Jag tycker, bryr mig mer om dig än du om mig. Men det har jag förstått och så är det. Vissa stunder känns det hopplöst, men jag kan inte vara arg på dig. Du skulle kunna göra vad som helst, jag förlåter dig ändå. Det är på dina villkor. Och kommer alltid vara det. Det här är förvirrande och konstigt. Vilken slags kärlek känner jag för dig?
Undra om jag har blivit ännu knäppare än jag var förut?
Ingen tvekan om att jag älskar dig
Moderskänslorna stjälper över
Det var så länge sedan sist.
Dem är det absolut finaste som finns.
Han vägde inte ens tre mjölkpaket.
Förstår ni vad lite.
Mitt fina kusinbarn.
Jag är såld. Vill ha en nu.
Jag fick hålla honom i kanske femton minuter.
Sen ville han ha mat.
Ni kanske tycker det låter som en kort stund, det var otroligt länge.
Det levde jag på hela kvällen.
Tankar från teet himlen
Hur många blåbär finns det i skogen?
Hur långt är det till himlen?
Hur länge kan man ligga på vägen innan en bil kommer?
Hur många pennor är det till skolan om man lägger ut dem?
Hur många böcker som börjar på P finns det?
Hur liten hjärna har en myra?
Hur många färger finns det i dina ögon?
Hur många kaffekoppar med kaffe i kan man bära utan att tappa dem?
Hur länge överlever man med krossat hjärta?
Hur lång tid tar det att hoppa från fönstret?
Hur många tårar finns i ögonen?
Hur många kort har jag varit med på som jag inte skulle men som jag var av misstag?
Vad tänker folk om mig när dem ser mig på pendeltåget?
Flygplan utan vingar
Jag har ju jobbat, och det är för dem pengarna jag vill resa för. Tyvärr så måste man ju ha pengar. Jag vill åka med vem som helst. Så vill du följa med så åker vi. Vi får vänta tills höstlovet, men då är jag beredd. Väskan är packad och står vid sängen. Du väljer vart vi ska. Helst vill jag veta. Det blir en större överraskning då. Precis som jag behöver, jag vill inte veta vad som ska hända. För en gångs skull vill jag att någon tar hand om mig.
Och om vi skulle störta, då är det ok. Vi skulle iallafall dö lyckliga.
Coppelia
Balett i tre akter
”Hur skapa en ny version av Coppelia 2003?” Den frågan ställde koreografen Marc Ribaud och scenografen Dirk Hofacker när de påbörjade arbetet med denna uppsättning. De koncentrerade sig på huvudpersonen Coppelius, oftast framställd som en gammal professor och uppfinnare. De fick idén att välja en spännande person från fransk filmhistoria under tidigt 1900-tal, den berömde Georges Méliès, pionjär för bl a specialeffekter inom filmen. Hans passion för magiska trick och automater samt hans fantastiska liv innehöll allt de behövde för sin Coppelius. Handlingen förlades till Méliès filmstudior istället för den gamla klichén med en ungersk by och många folkdansinspirerade inslag för balettkåren. Och Franz och Svanhilda är nu skådespelare i Méliès ensemble! Välkomna in i hans osannolika fantasivärld!
Koreografi: Marc Ribaud
Musik: Léo Delibes
Scenografi och kostym: Dirk Hofacker
Ljus: Jacques Chatelet
Koreografassistent: Sandrine Deshaie
Kungliga Baletten
Kungliga Hovkapellet
Dirigent: Philippe Béran
Pappa gjorde mig överlycklig igår vid middagen och gav mig biljetter till Coppelia i november. Jag ska gå på balett med min pappa! Tycker om dig.
Strukturerad numera, och magen är mätt av naturgodis, inte mat
20 augusti- 20 september
Det har gått en månad (och en dag, om man ska vara petnoga) sen skolan började. En månad sen jag började på gymnasiet, tog det skrämmande steget i att från att ha varit grundskolelev till gymnasielev. Det kanske låter dramatiskt, och det var det. Förstår ni vad mycket som har hänt? Alla 1000 intryck jag fortfarande tar in dagligen.
Det känns som att det var väldigt, väldigt länge sedan skolan började. Klassen känns det som att jag har känt i flera år. Ända sen första gången vi satt i klassrummet så hörde vi ihop. Bang bom. ES1a, säg någon som inte älskar oss? Idag kom Oskar tillbaka från Danmark. Klassen är nu helt F u l l ä n d a d.
Man blev tvungen att snabbt kastas in i rutinerna. Förstå att gymnasiet är hårdare på alla sätt. Det är upp till en själv vad som händer. Det finns inga små mentorer som gör det åt en. Läskigt men sant. Det blev en stor omställning både från nian och det ljuvliga sommarlovet. Men jag har inte ångrat mig. Det är ändå så otroligt värt att gå på Södra Latin. Är stolt stolt. Gymnasiet är svårare än grundskolan, men jag ska klara av det.
Efter dem där riktigt tunga första veckorna där allt var KAOS så har jag faktiskt börjat följa med i strömmen. Förstått att jag nog måste strukturera mig, planera noga i tid och lägga mig tidigare på kvällerna. Nu har jag blivit duktig. Börjar läsa läxor nu som ska vara klara om 2 veckor, pluggar extra-matte, väljer kläder kvällen innan och pluggar faktiskt när jag behöver istället för att vara med kompisar. Ser ni vilken ung kvinna jag har blivit?
Sen så kommer det bli tufft. Men det visste jag redan innan. Jag har gått en månad på gymnasiet, överlevt med alla kroppsdelar i behåll. Då kör vi en månad till. Give me give me moore.
P.S har också förstått att vad du än har på dig som är svart, är alltid accepterat. 
Med en kortare lugg, vingliga ben i höga klackar och bara ben
började jag på Södra Latin. Och som den dansar jag är, går jag stolt
omkring med mjukisbyxor och ler glatt mot alla djäknar. Sorgligt liv
att aldrig våga gå i mjukiskläder som är så skönt!
En liten lördagskväll med strumpbyxor
Så vi fick inte stor plats att sitta på eller en projektor. Vi fick tränga ihop oss 9 st i mitt lilla rum. Och vi skulle kolla på film, på min datorskärm. Efter mycket trängsel och bråk om filmval så kommer Oscar på att det är tomt hemma hos honom. Så vi tog en liten promenad bort till Oscar istället där vi egentligen inte fick mycket mer plats.
Sen gick vi bara runt medans en vän väntade på sitt tåg. Det var inte lika kallt som jag hade befarat. Speciellt inte om man fick låna någons röda mössa och gröna halsduk. Efter avsked till tåget blev det tjejsnack och massage ända in till småtimmarna. Sen läste jag såklart innan jag somnade.
Pojke möter flicka.
Flicka möter pojke.
Pojke möter flickans vänner.
Skratt och mys.
Kyrkovalet 2009
Det hoppas jag.
Jag har röstat som den 16-åriga medborgare jag är. Jag kan säga såhär, jag är inte speciellt involverad i politiken som finns idag för att jag fortfarande är under 18 och har inte haft största kollen. Jag kan ju grunderna för partierna mm men inte mer än så. Jag är inte rätt person som i en skoldisskusion lägger upp alla argument för att just "det" partiet är bäst. Men nu idag var det kyrkoval och jag fick rösta. Så såklart att jag röstade. Tyvärr så fick jag veta att det inte alls är många som har röstat idag. Jag tror att alla blir lite avskräckta just av att det heter kyrkovalet. Jag blev förvirrad iallfall.
Men den största anledningen till varför jag röstade idag var för att förhindra att ett parti ska få makt. Sverigedemokraterna. Jag vet inte vad era åsikter är, men mina är att det här partiet måste bort. Tyvärr går det åt andra hållet och vid nästa val 2010 så kommer säkert det partiet med i regeringen. I N T E bra folk. Makt. Det här partiet låter till en början bra, dem har många bra punkter. Men sen kommet man till det rasistiska och det tål jag inte överhuvudtaget. Och svenskarna är för dumma för att fatta allvaret i det här och röstar på dem iallafall. För att dem ska värna om dem "riktiga" svenskarna och skicka hem alla invandrare och strunta i dem. Det är det dummaste jag har hört. Så jag röstade helt enkelt inte på Sverigedemokraterna. Jag får hoppas att det var fler som tänkte som jag.
Problemet som kanske inte är ett problem egentligen
Problemet tar väldigt stor plats och tränger ut mig. Det finns ingen plats över för mig. Eller rättare sagt, problemet tar all plats. Och allt som är mitt. Alla mina personer allt det som är mitt kommer problemet att ta om det får chans. Det är bräckligt nu, mitt liv så jag vill inte, orkar inte om problemet ska komma och ta över allt som jag har jobbat för och som jag vill ha för mig själv. Jag vet att jag låter självisk, kanske är det så. Men jag vil verkligen inte att problemet ska komma in i mitt liv. Problemet kommer alltid att finnas men det kan kanske hållas på avstånd från mig. Jag tänker alldeles för mycket på det här känner jag.
Och det jag är mest rädd för, det är att problemet ska ta dig. Jag älskar ju dig mest, på riktigt.
Jag vill inte bli den som sitter själv på bänken
Tisdagsfika, matteprov och onödigt mycket information
Så, därför har jag inte haft det minsta tillfälle att berätta om det fina fikat som vi fick av tvåorna och treorna. Efter klassrådet välkomnades vi in i teatersalen och mötes av applåder och fint bakat fika. Det är fina människor det där. Det är tydligen ännu än tradition. Jag gillar traditioner, iallafall Södras. Sen gick vi laget runt och berättade lite kort om oss. Några saker som kom upp att folk gillade var att: hångla, stryka, äta keso, lyssna på ringsignaler, spela gitarr, gå om ettan, var spontan mm. Kort och gott en trevlig stund. Sen så fick vi ju såklart äta upp fikat!
Jag hann inte heller berätta om mitt första matteprov i tisdags. Det var väl inte direkt svårt, det var nog bara jag som inte riktigt hade pluggat ordentligt tror jag. Alla i klassen kom ut ur klassrummet som frågetecken och vi fick till slut ut att alla i hela klassen fått olika svar. Är det inte härligt? Efter det så var jag verkligen glad hela dagen.
Jag har inte heller hunnit berätta att min lugg är i kris-stadie nummer 100 och behöver klippas nu. Jag har kommit till punkten när jag inte ser längre, plus mitt synfel. Så nu ser jag inget annat än mörkt hår som är i ögonen hela tiden. Enligt Linnea i klassen är det jättelätt att klippa själv. Jag skulle inte rekommendera det. Senast jag gjorde det blev det inget vidare resultat. Det blev toksnett plus att lite av ögonbrynet hängde med. VARNING! Lita inte på mig med sax i handen.
För att bara nämna lite av det som har hänt i veckan, det känns ju som att den har gått på 4 timmar. Det är på fredagskvällarna som jag har en liten lucka över och kan tänka över vad som egentligen har hänt. För visst är det fredag idag?
Längtan långt bort
Jag trycker på snooze
Vaknar en kvart innan jag ska gå
Ligger kvar 5 minuter till i mitt varma täcke
Drar mig upp
Tittar mig i spegeln
Sätter på radion
Drar på mig det som ligger överst i garderoben
Tittar efter mobilen
Matar fiskarna
Stänger av radion
Springer ner i köket
Tittar på klockan
Det blir ett äpple på tåget
Springer till hallen
Tittar i väskan
Hoppas att allt är kvar sen igår
Går stressigt för att möta Elise
Frågar hur matchen igår gick
Tittar stressat på klockan
Kommer till centrum
Hinner precis med tåget
Står och trycker mig mot okända på ett överfullt tåg
4 stationer
Södra station
Tar rulltrappan
Kommer ut i kylan
Drar halsduken tätare om halsen
Går 2 gator upp
Försöker desperat öva lite på läxan
Hinner inte till skåpet
Går till lektionen
Sitter apatisk i 2 timmar
Lunch som smakar som sågspån
Mer lektion
Anteckningar för att inte somna
Gå till tåget
Komma hem efter 45 minuter
Äta något
Sätta mig och plugga
Göra middag
Orkar inte städa rummet
Orkar inte maila lärarna
Orkar inte städa akvariet
Orkar ingenting
Lägger mig i sängen
Läser
Kan inte sova
Tittar på klockan
0200
Klockan ringer nästa morgon
Det här är mitt liv. Som jag lever, varje dag. Jag vill inte ha det såhär. Jag vill ha något att längta till, något att se fram emot, kunna vara nöjd med den jag är. Inte ge upp gång på gång på gång. Men vad ska jag längta till då?
Blötlugg+mössa=bad hairday
Anledningar:
Vädret var otroligt fint, jag har hört att det förra året inte var lika strålande
Jag började kl 0900 och slutade kl 1200, me like
Jag umgicks med fina människor ändå in till själen, tycker om dem
Jag fick äta Elises mat, tack tack
Jag fick inte skoskav, har börjat få det på senaste
Fick diskutera massor av filosofiska tankar, jag behöver det
Jag kände I N G E N stress över att komma hem, läxorna har tagit paus i 24-timmar
Jag åkte inte fel, till stor del Marias förtjänst
Stockholm är en vacker stad, om man bara öppnar ögonen
Det enda jag kan klaga på om dagen tänker jag vara tyst om. För så mycket negativt jag har sänt ut den här veckan är INTE ok.
Bilderna är skoningslöst tagna från bild-Elises kamera.
Nattpromenad
Hellman älskar mig nu. Tack gode gud för det. Något positivt har dagen fört med sig.
En lilablommig kopp med lakritste i
Vad som har hänt idag får jag skriva om senare. Nu är det plugg som gäller. Det är bara det att fokus väldigt lätt glider åt massor av andra saker. Som att t.ex skriva ett inlägg om hur stressad jag är över plugget. Imorgon har jag mitt första prov på Södra Latin. Mitt första prov i gymnasiet, mitt första prov efter den lediga sommaren utan plugg, mitt första matteprov. Som jag verkligen innerligt vill få bra på men som i nuläget känns avlägset.
Jag har aldrig gillat statistik, det där med diagram och lägesmått är inte min grej alls. Men det är inte jag som besyämmer vad matteA-kursen ska innehålla, även om alla svenska ungomar skulle bli superglada då. Så jag sitter vid mitt köksbord och försöker snart banka in talen i huvudet, och försöker lite försiktigt att inte tänka på alla andra uppgifter som också ska göra precis nu. Försöker inte att tänka på att jag har tappat hela min studieteknik, fokuserar på att inte bryta ihop.
Dricker alltså lite lakritste i en fin mugg, andas och tänker på höstlovet.
Svenskauppgift
Hej Sofia!
Nu äntligen så ska du få min försenade uppgift som pga sjukdom och andra omvägar tog tid för dig att få. Jag har ju inte fått direkta instruktioner om den här uppgiften så jag tolkar den lite som jag tror att det ska vara. Som jag har förstått det så ska jag skriva lite om mig själv så att du får lära känna mig och om mina svenskakunskaper och vad jag tycker är svårt och lätt. Så här kommer den spännande presentationen om Linnea Berg, kallad Lea av allt och alla.
Jag är född och uppvuxen i förorten Huddinge utanför Stockholm i min mammas barndomshus. Halva huset är av vit plåt och när mormor och morfar på 30-talet bestämde sig för att bygga ut huset kom dem på den fantastiska idén att använda rött tegel. Så jag har förmodligen det fulaste men mysigaste huset i Huddinge. Min familj är pappa, mamma, Ludwig, Alice och Elanor samt fiskar och en utekanin, jag är allergisk. Jag är äldst och är verkligen en sådan människa som alla horoskop mm säger att storasystrar är. Jag är den ambitiösa, ansvarsfulla som kanske fick bli vuxen lite för fort. Mormor är också en person som ofta syns i huset. En glad och mysig kyrktant som jag älskar precis för den hon är. Morfar dog i cancer för 5 år sedan och han är saknad varje dag. På pappas sida kryllar det av syskon samt kusiner till mig. Både farmor och farfar är lärare och i julklapp fick jag en mattebok av farfar. Jag tror att du kanske får liten en bild av honom nu? Mitt rum är i färgerna rött, lila och svart. Dem speglar mig ganska bra som person, du får tolka det precis som du vill. Men nu på senaste så älskar jag allt som är grönt.
I min förra skola var jag pluggisen som var med i elevrådet och kulturrådet, var klassmamma och väldigt omtyckt av lärarna alltså stämplad som nörd i Källbrinksskolan. Men jag var också den utåtriktade tjejen som pratade med alla och sjöng och dansade på alla skolshower.. Alla även jag själv förberedde sig på att jag skulle börja NV på Sjödalsgymnasiet i Huddinge. Jag har dansat sen jag var 10 ungefär men aldrig tyckt det var så viktigt tills förra hösten. Då blev jag fast och allt ändrades. Alla i min omgivning blev chockade när jag söker till alla Stockholms dansskolor. Redan på det öppna huset så förälskar jag mig i Södra Latin och jag bestämmer mig för att gå där, inga tvivel om saken. Efter ett lyckat dansintagningsprov, många sena pluggnätter och mycket tårar kom jag in i juni och jag blev lyckligast i världen över en timme. Bara för att jag kom in på en skola. Det har fortfarande inte ändrats och trots att jag måste gå upp tidigt på morgonen, stressa som jag vet inte vad och gå i trappor varje dag är jag otroligt tacksam över att jag går på Södra. Det var värt allt jobb.
Om man frågar någon utomstående var dem tycker om mig tror jag att dem skulle säga att jag är en väldigt social, positiv, glad och trevligt person. Jag är väldigt social till sättet, sen så har jag ju mina svackor som alla andra men överlag så ler jag. Förutom dansen som är en stor del av mitt liv och tid så läser jag, är med kompisar, är lite i kyrkan, jobbar med barn eller dricker te på min balkong. Och mitt senaste projekt, att skriva en bok. Jag har alltid älskat att skriva och tycker att det jag pjåkar ihop inte är helt värdelöst så bestämde jag mig förra sommaren för att börja skriva en bok. När tiden finns så skriver jag så mycket jag kan och hela boken ligger bara och väntar i huvudet på mig. Jag är verkligen insperad med att skriva boken och satsar verkligen på att den ska vara klar nästa vår. Att skriva dikter har jag också haft som ett stort intresse och ibland kan det ploppa upp någon på bussen fortfarande.
När man väl har lärt känna mig så hoppas jag, jag kan ju inte vara säker, men att jag är en sådan människa som man blir glad av att vara med. Jag älskar att ge komplimanger till folk och mår bra av att dem runtomkring mig mår bra. Jag har väldigt lätt för att tycka om människor men det är få som jag kan säga ”jag älskar dig till”. En av mina favoritsysselsättningar är att överraska människor jag tycker om väldigt mycket med presenter eller bara oväntade saker. Då kan jag gå hem och le hela dagen.
Livet har inte alltid varit på topp för mig och vännerna har behövts i mina jobbiga perioder med mediciner och psykologer inblandade. Jag antar att jag vill betala tillbaka till världen för att jag idag faktiskt är frisk och lever. Jag har även mina flummiga drag som nog ingen förstår utom jag. Och min humor bör inte diskuteras. Jag stressar väldigt lätt upp mig och kan ibland vara långsynt. Det är sådana saker som jag jobbar med. Är även pedant med vissa saker som inte alltid kanske är bra. Jag slukar böcker som luft och går väldigt ofta med näsan i boken i korridorer och på trottoarer som kan leda till att jag ibland krockar med människor, lyktstolpar eller stora djur. Så om du har läst någon bra bok prata gärna med mig! Jag vet att man inte kan läsa alla böcker i hela världen, men försöka kan man väl?
Svenska har alltid varit ett ämne som jag tycker om och det svåraste inom svenskan just nu är att kunna skilja på de/dem och så har jag glömt allting om satsdelar mm.
Självklart finns det så mycket mer att säga men det får du lära dig med tiden. Och här har du en liten kort presentation om den lilla danstjejen med brunt hår, lugg och glasögon. Hoppas du har fått lära dig lite mer om Linnea Marie Desirée Efrosyne Berg från villan i Huddinge med alla syskon.
Tråkigt men sant
Jag börjar med kulturhistorien 60 min från och med nu!
Sommarvärme i september
Det var sol på min födelsedag
Med tuggummi i håret
Tänk om jag har valt fel iallafall.... andas andas andas andas andas
Måste sova lite till
Det känns ganska långt till sommarlovet men det kanske bara är jag?
Och så sträcker vi på fötterna
Jag måste förstå att dansen är för mig.
Från och med nu ska jag älska hunden
Men, min kära danslärare Katarina som vi har i modernt för tillfället är lite inne på yoga-övningar och hon älskar hunden. För er som inte går på dans eller yoga, som min mamma som läser det här kan jag berätta att i hunden står man med handflatorna och fötterna i golvet och rumpan upp i taket, hälarna strävar neråt. Vi får stå i hunden i åtskilliga minuter varje lektion med Katarina och det är inte det roligaste. När vi hade rast gick jag och drack i omklädningsrummet och där satt några tvåor. Det första jag gör är att klaga på att vi har fått stått i hunden hur länge som helst. Jag lät väldigt sur och irriterad. Efteråt så kom jag på att det där var ju inte särskilt trevligt. Det är inte så jag vill vara och det är inte så jag vill att min inställning till dansen ska vara. Så nu ska jag verkligen försöka jobba positivt och jag har lovat mig att nu och framåt älska hunden och jubla varje gång vi gör den.
Så allihopa låt oss nu tillsammans älska hunden!
Måste hinna äta frukost
Idag SKA jag klara av dagen. Och det SKA kännas bra. Det måste det. Och grattis fina lillasyster som fyller 12 år!
Att hon vågar åka fritt fall tilt....
Det går inte längre
Lillasyster Alice fyller 12 år imorgon har glömt och inte hunnit köpa present. Har skuldkänslor över massa saker och glömmer med flit bort att svara på smsen som kommer. Jag trodde jag hade det under kontroll, det är världens största lögn. Jag var positiv när skolan började nu känns det bara dåligt. Har gråtit 4 dagar i rad nu. Det är stressen säger alla. Men det hjälper ju inte mig när jag bryter ihop för att jag inte kan knyta skorna. I skolan går jag runt med ett leende på läpparna men inuti är det svart och kaotiskt. Nu blir det sådär jobbigt igen och jag kommer lägga mig i sängen gråta ännu mer och tänka att allt är omöjligt. Imorgon kommer jag tvinga min trötta kropp att gå upp, göra läxorna på tåget och le i skolan. Jag kommer gå hem och känna precis samma panik som jag känner nu.
Mamma köper konst och pappa tränar
Det har hänt något här hemma i kråkslottet. Det kännns som att saker är upp och ner. Men faktiskt bara postivt. Pappa har äntligen tagit tag i sin träning och har gått ner i vikt och mår mycket bättre. Och han kämpar med det. Lillebror Ludwig har blivit ambitiös i skolan! Något jag inte trodde skulle hända innnan solen ramlade ner. Han har blivit så duktig och jag är så stolt att kunna säga att det är min lillebror. Jag tror han kommer lyckas superbra med betygen och suggsesivt försöker jag dra honom mot Södra. Lillasyster Alice har blivit lika lång som mig, har guldhår ner till midjan och är inte längre en liten flicka. Hon liknar alltså inte alls mig med mitt korta mörka hår och buskiga ögonbryn. Lilla lillasyster Elanor lekar med kompisarna till sent på kvällen och kan skriva sitt eget namn. Hon visste ju inte ens vad bokstäver var för en vecka sedan.
Mamma köper konst av en engelsk snubbe som gick runt och knackade dörr. Det här är så otroligt att jag fortfarande måste titta på tavlan för att fatta att mamma har köpt en tavla. Det här är verkligen ingenting min mamma någonsin skulle göra. Och det bästa av allt. Det är en dansare på tavlan. Hon sa att hon tänkte på mig när hon såg den. Då började jag nästan gråta av glädje. Är i en extra KÄNSLIG period just nu. Jag grät både för att tavlan var så fin och speglade mig och dansen men också för att jag äntligen fick det stöd jag så länge velat ha av mamma om dansen.
När det är så här och jag ser min familj på det här sättet är jag väldigt glad att alla av dem är precis som de är. Och jag skulle inte vilja ändra någonting. Idag var en bra familjedag.
Tiden rinner ut
Och så har man ju tagit steget från nolla till etta
Det här var det roligaste jag har gjort.
Igår var jag med om den bästa kvällen jag någonsin har upplevt. I hela mitt liv. Förstår ni? Jag hade den bästa kvällen! Den var bättre än alla födelsedagar och julafton. Känslorna var lika lyckliga som när man är kär. Jag kan knappt skriva det för att jag är så glad! Jag har aldrig stött på en så stor skara människor som jag känner stor kärlek till samtidigt. Alla, alla i ES2a vill jag bara pussa och krama. Dem gjorde den absolut ultimata nollningen som vi alla aldrig kommer att glömma. Kvällen igår var totalt sjuk, galen, oväntad, förväntansfull, rolig och bäst! Alla dem positiva adjektiven samlade tillsammans.
Jag har aldrig i HELA mitt liv trott att jag skulle skämma ut mig som jag gjorde igår. Men vet ni vad? Det kändes bara bra! Vi hade många diskussioner i mitt lag "Pundarna", we rule by the way om att alla människor är så stela och vet ni, även fast jag vi spelade lite "teater" så förstår jag att just det är sant. Alla är så stela. Så det känns nu i efterhand bara bra att ha gått iklädd soppsäck, en kräkgul skjorta, sot i ansiktet, grenar i håret och en stor NOLLA i pannan på Götgatan sjungandes "bä bä vita lamm" med varenda människa inom 200 meter stirrandes på mig. Det känns också ok att ha legat på marken, skrikit saker på Medborgarplatsen, varit på Speed dejtning med treorna, sagt att jag är en nolla ca 100 ggr, bett om ursäkt för att andas, stått i regnet iklädd en kortkort klänning och höga klackar i 1 timme och svurit en ed om jag vet inte vad. Och ni ska bara veta. Det här är inte ens hälften. Här skriver jag bara om väldigt, väldigt lite om vad som hände den 3 september 2009. Och jag ska behålla alla minnen så länge jag lever. Om ni vill veta mer så prata med mig! Jag vill mycket hellre berätta än att ni ska läsa.
Men en sak kan jag konstatera. Min nollning var den bästa i hela Sverige. Allt tack till ES2a. Människor, jag tycker så otroligt mycket om er från djupet av mitt hjärta. Ni äger. Tack för att ni har lagt ner så mycket tid och engagemang över det här. Jag kan inte bara gladare. Och numera stolt kan presentera mig som ES1(!!!!)a, en äkta estetare. Och tack gode gud att jag överlevde. För i början var jag LIVRÄDD!
Jag vill inte!
Jag har spanska kl 08.00 idag. Jag har inte gjort min läxa. Och det är så frestande att hoppa av spanskan för jag behöver ju inte den egentligen, det är bara för meritpoängen. Och det är ganska många i min klass som redan har hoppat. Av, nej jag får inte tänka på att jag skulle få sovmorgon på onsdagar och sluta tidigare på måndagar. Jag ska kämpa! Iallafall lite. Jag lovade mig själv att kämpa den här terminen. Med det menar jag att det börjar nu! Hur jag ska göra mig spanskalektionen vet jag inte än. Men jag kommer väl på något. Fotbollsturnering imorgon.....
Skräcken STIGER varje timme som går!
Din färgsprakande personlighet
Efter skolan hände mera jobbiga saker. Saker jag inte kan styra överhuvudtaget. Vilket är extra jobbig för mig för jag är ett kontrollfreak som vill ha koll på allt. Jag har fått lära på det hårda sättet att man inte kan ha koll på allt. Det är O M Ö J L I G T. Men det hjälper inte mig, jag försöker iallafall. Känner du mig bra vet du att mitt förflutna inte har varit det lättaste. Känner du mig inte så väl kan jag berätta att mitt förflutna inte har varit det lättaste. När sådana här saker händer blir det så lätt att jag dras med i dem gamla tankarna och plötsligt är det för 2 år sedan och jag har panik igen och vet absolut ingenting. Jag vill inte uppleva det igen. Men, när du gör såhär mot mig då kan det inte hindras. Så snälla, kan inte någon ta hand om mig lite? Det är så svårt helt själv.
Vi som trodde att det skulle bli lätt att hinna träffas?! Jag saknar er.
Stonehorse 27/8-09
Efter en mycket ansträngande men rolig skoldag så hade jag äran att följa med på filmpremiär på Kulturhusets tak. Ni kan ju gissa vem den stora filmstjärnan var? Fröken söt såklart! Alias Saga. En sak kan jag säga och det är att denna tjej är ÖVERALLT. Är inte förvånad om man ser henne på röda mattan i Hollywood om några år. Skulle kunna säga säker. I somras så spelade hon en dansroll i sveriges första 3D-film som heter "Stonehorse". Det är en kortfilm som lite kort handlar om en man och dansande älvor. Nej, Saga spelade inte mannen som man kunde ha trott, förlåt Saga kunde inte låta bli utan en av dem fina älvorna. Såklart den finaste av dem med sitt röda hår och allt. Filmen var speciell och dansen var väldigt fin. Och det är ganska respekt att det är sveriges första 3D-film. Och att min vän var med!
Tyvärr så innebar kvällen några enstaka problem. "Stonehorse" var förfilmen till långfilmen "The Lopp" som kommer på bio om några månader. Så "Stonehorse skulle visas först och sluta i anständig tid och sen skulle jag
åka hem och sova. Men det blev tekniska problem, älskar verkligen det ordet och det bestämdes att "The Loop" skulle visas först och sen "Stonehorse". Men, då skulle "Stonehorse" börja visas kl 23.30. Direkt dög två problem upp. Tågen slutar gå och det är ju skola dagen efter. Vad ska mamma säga? Sagas syster Klara dyker upp som den snälla människa hon är och erbjuder mig, Nadja och Saga en sängplats hos dem i Hammarbyhöjden. Tack Klara och Oscar! Har faktiskt precis skickat ett meddelande på FC där jag tackar så hemskt mycket för sovplatsen. Så kvällen blev räddad och var supermysig, det var första gången jag var på kulturhustaket och jag rekommenderar starkt. Mys! Och så hade jag ju såklart väldigt mysiga människor med mig också. Vi behöver väl inte nämna att det tillkom lite problem på morgonen utan vi fokuserar på kvällen. Och den var toppen!
Och Saga, du kommer väl ihåg mig även fast du är känd nu?
Det finns ingen bild till filmen. Men jag kan tänka mig att om det skulle finnas ett omslag så skulle just stenhästen vara på framsidan. Jag hittade ingen bild på en stenhäst heller så vi använder Saga. Om vi ställer henne på alla fyra, målar henne grå, kammar hennes hår uppåt och sätter på en svans då har vi det! Ser ni det framför er?
