Mrsbok

Det blev inget mirakel. Jag stängde av väckarklockan i sömnen och vaknade 07.26 iställer för 06.30. Så det var tur att jag var sjuk för annars hade jag inte hunnit iallafall. Men, hade ännu mera ont i halsen (vad är det här?) och hela kroppen kändes som 80 liter potatis när jag försökte resa mig upp. Så det var bara att inse att det inte blir någon skola idag. Har roat mig men en väldigt lång frukost framför tv:n med Ugly Betty säsong ett. Tack Alice, lillasyster som har sådana roliga serier. Har väl sett nästan hälften av alla avsnitt nu. Snart dags för en ny serie. Höjdpunkten för dagen kommer bli en repris av "So you think you can dance"som om ett litet tag kommer uppta mina ögons fulla uppmärksamhet. 

Man skulle ju kunna tro att jag skulle göra något vettigt idag, som att skicka iväg massor av mail som jag bara skjuter upp eller rädda mina akvariefiskar från en säker död av deras host host smutsiga vatten när jag nu har tid. Men jag kan meddela alla att jag inte tänker göra någonting. Förutom att blogga om massor av onödiga saker och tycka lite till synd om mig. 

Jag skulle om jag verkligen ansträngde mig kunna läsa ut en bok. Men bara kanske. 

 

Helgen har inte riktigt varit vad jag skulle kalla på topp. Jag hade världens planer som var planerade i minsta detalj, det är sådan jag är noggran och allt gick fel. Jag lovade mig själv att inte bli sjuk under mina tre år på Södra Latin. Naivt tycker ni men jag gjorde det iallfall. Mitt argument var att jag kommer missa för mycket även om jag bara är borta en dag. Förra veckan var hektisk, det kan jag hålla med om. Men behövde jag verkligen betala med straffet sjuk? Jag ansträngde mig ju verkligen och hade byxor på mig nästan varje dag, halsdukar i massor av färger och te på morgonen. Jag åt till och med sådana där vitlökskorn som ska ta bort massor av baciller från magen. Men nädå det skulle såklart inte fungera! På fredag morgon känner jag mig kass, dock lite bättre efter samligen men på fredag eftermiddag är det bara attt inse att jag är sjuk. Jag klarade mitt löfte i 3 dagar. Applåder tack!

Jaha ja. Men ok, helgen kan jag väl offra men jag måste väl bli frisk till måndag? Jag har faktiskt bara ägnat helgen åt just vila. Jag har legat still och bara druckit te, ätit godis och fokuserat på att bli frisk! Ändå känns det som att jag försöker presa ner ett tåg varje gång jag ska svälja. Kroppen sa ifrån och nu sitter jag här med min temugg som innehåller litervis med te och jag har slutat räkna kopparna och ett berg av pappersservetter. Äckligt. Jag mår inte bra. Det funkar inte ens att låtsas säga det för jag är så hes och hostar med jämna mellanrum. Tro mig när jag säger att jag verkligen inte vill missa skolan. Hur mycket jag än "ogillar" den så vet jag att det inte är kul att missa saker. Så frågan är, ska jag tvinga mig till skolan imorgon även fast jag känner mig kass? Eller ska vi be och hoppas på ett mirakel? Hmm, fröken söt råder mig att inte gå till skolan om jag mår lite dåligt. Och det är ju mest för att jag inte ABSOLUT inte vill vara sjuk på "fotbollsturneringen" torsdag. Men jag får sådana skuldkänslor när jag är hemma! Blir typ sjukare av det. Jaja. Vi får hoppas att jag mår bättre imorgon även fast jag bävar starkt inför spanskan.

Jag har iallafall massor av helande gröna bananer att äta!

Jag är så otroligt trött. Igår när jag kom hem så la jag mig i sängen med kläder och allt och somnade på 5 min. Vaknade kl 05.30 av att hela rummet var tänt och att jag låg i mina kläder. Det är andra gången jag gör så den här veckan. Inte bra.

Irma får demonstrera hur trött jag känner mig.

Många av mina vänner har även dem nu tagit steget in i vuxenvärlden och börjat gymnasiet. Jag kan ju lugnt säga att allas första dag skiljer sig drastiskt från varandra, även om det rör sig om samma skola.

Jag kunde inte somna kvällen innan, så jag låg och läste till ca kl 02.00. Det positiva är ju att jag hann läsa ut boken! Alarmet står på 07.04 och piper väldigt högt. Jag vaknar, känner mig som en säl och kommer ihåg att jag inte har bestämt vad jag ska ha på mig! PANIK för första gången den dagen. Efter väldigt lång tid framför garderoberna, lite ångest och en hel massa stress bestäms det att bli en klänning. Efter att försökt ha döljt dem värsta tepåsarna under ögonen och ha kastat i mig en macka springer jag för att möta Elise. Där kommmer PANIK för andra gången den dagen. Jag håller mig fast i hennes dörr och vägrar röra på mig. Sen står jag på Huddinge station. Tänker att ja, Saga skulle ju åka med oss, hon kan ta hand om mig. Men vad får man sms om? Kvinnan har FÖRSOVIT sig! PANIK nummer tre. Min enda trygga klippa finns inte där när jag ska gå in i dörrarna till mitt nya liv. Kommer fram till Södra station har nu fått sällskap av Maria och nu ska vi möta Emelie och Madde. Står utanför skolan funderar starkt på att vända om och börjar sjuan istället. Men jag går in. Runt mig finns det mer är 300 lika nervösa elever som jag, det känns lite bättre.

Vi möts av en liten orkester som spelar väldigt klassisk musik. Min första tanke är: ok, vi snackar vädligt kulturell skola. Men det känns ändå ganska tryggt. Sen efter massa välkomsttal, lite mer musik är det upprop. När dem säger Linnea Berg piper jag försiktigt ett ja och sen är det dags att gå iväg med klassen. Min nya klass. Jag kollar in alla nya ansikten och försöker naivt nog få en bild av någon. I klassrummet träffar jag  2 st underbara lärare som gör mig väldigt glad. Tack Antonio och Katarina! Efter 200 papper som ska fyllas i kommer det in lite 2:or bla Saga, nu kan jag andas lite lugnare. Sen är det rast och alla är väldigt sociala och man hälsar på alla och det känns redan bra. Sen är det rundtur i denna stora skola och jag får veta att mitt skåp ligger i källaren och är ett nereskåp! Jackpot.

Lunchen består av potatissallad och kall rostbiff. Jag dricker mjölken iallafall. Sen, dags för PANIK nummer fyra. Mattediagnos! Det  var inte så svårt egentligen men alla räknesätt försvann i sommarsolen. Jag blir klar efter 20 min och går ut i korridoren. Det är helt tomt, jag är klar först i skolan. Så jag utnyttjar tillfället att vara ensam och springer runt lite. Sen, lekdags! Wohoo. Tack igen till Katarina och Alfonso att dem från första dagen verkligen förde samman klassen. Vi fick börja med en namnlek och efter det kan jag stolt säga att jag kunde allas namn i klassen. Sen fick vi leka någon pangpang lek som jag inte förstod överhuvudtaget, men skrattade det gjorde man. Sen skulle vi leka u-båt och gick runt i mörker och bumpade in i varandra. Sen kom den roligaste leken. Någon säger en aktivitet och resten av gruppen säger: Ja det gör vi! tills någon annan säger något annat. Nu kom det fram att man gick med teatrare. Vad dem körde på! Jag har ändå ganska svårt att spela på jättemycket och göra sjuka grejer men nu kändes det kul för att teatrarna gjorde det 500 ggr mer. Sista leken var en parövning och man kände alla så pass bra att det var helt ok att stå rumpa mot rumpa mot Dante. Det sista som hände var ett kort IT-möt och det  var bra. Man var helt slut av allt som hade hänt och behövde bara tänka. Det fikades lite med några flickor och en pojke och sen var det tåget hem.

Jag älskar redan min klass. Det är bara så. Jag kan redan säga att vi är bästa klassen och redan på lunchrasten sprang vi runt och sjöng ES1A SHALALALALA!! Det känns rätt, det känns bra och det kommer bli så kul. Jag kommer inte klara mig utan någon och jag känner att jag också behövs. Idag har jag fått säga raberber 502 ggr, blivit kär i gardiner, jagat Antonio, lekt psykfall, lärt mig 31 namn, ätit riktigt äcklig mat, kammat min lugg väldigt många gånger och svettats mängder. Kär på en dag. Inte illa. Vi är bäst och jag längtar till på måndag när jag ska träffa alla igen.

Jag börjar gymnasiet imorgon. Ville bara säga det.


Såhär såg jag ut när jag skulle börja sexan för 4 år sedan. Hjälp vad tiden går fort!
P.S jag är EXTREMT glad att jag har ändrat stil.

Jag har alltid jättesvårt att tacka nej till jobb när jag innan har bestämt mig för att göra något annat. Det känns lika elakt varje gång. Jag får klump i magen direkt och går och känner mig elak ett tag. Men  så ska det väl inte vara? Det är ju mitt liv. Och jag hade faktiskt bestämt det andra först.


Bilden lägger jag ut för att det känns lite bättre då.

Jaha, då var den här födelsedagen över. Vareviga år så känns det alltid lite konstigt när klockan blir över 12. Dagen går så fort och det är mycket saker på samma gång. Så känns det lite tomt när det så fort är över. Men iår har det varit extra speciellt. Ingen familj som kom in och sjöng och inte det vanliga mysiga stunden med alla i sängen för en gångs skull. Visst kom farmor och farfar och sjöng för mig och gjorde sitt bästa men annorlunda var det. Men jag ska inte klaga det var fint väder hela dagen och jag blir faktiskt firad av mamma och pappa på söndag med presenter och sängsittning.

Hela födelsedagen började med att vi satt i "Starlight Palace" på Silja Line och hade precis tittat klart på den Brasilianska akrobatikshowen när faster Eb går fram till bandet som ska spela och säger att en tjej som heter Linnea fyller 16 just den 7 augusti. Bandet kan inte svenska men sjunger iallafall för mig på både engelska och svenska, jag får strålkastare i ansiktet och hela Silja Line hurrar. Lite respekt är det iallafall. Sen flöt en ganska seg men trevlig dag förbi på båten. Sen kan allt sammanfattas med att några av mina vänner kom och fikade och sjöng för mig på kort varsel. Tack är allt jag kan säga till er, då kändes det iallafall lite som en födelsedag. Bilder lägger jag självklart upp sen på allihopa! Vare sig ni vill eller inte.

Och nu är jag då 16, övningskörde för första gången på Willys parkering med pappa, ser precis likadan ut, öppnar munnen mycket när jag skrattar, går i högklackat för att bli längre och älskar Barbapappa. Men inget av det där spelar egentligen någon roll idag, för nu har det varit min födelsedag och jag äger hela världen.

P.S tack till alla underbara älskade människor som har gratulerat mig via sms eller facebook eller vad som helst. Ni betyder så mycket för mig! Och jag är så glad att många ens kommer ihåg min lilla födelsedag.

Sov gott önskar en Lea som nu är 16 år

Jag tackade ja till en båtkryssning utan att riktigt tänka efter. Så nu ska jag spendera 24 timmar på en båt tillsammans med min farmor, farfar och faster. Jag kommer att vakna upp på min 16-års dag i en liten hytt med släkten! Inte genomtänkt Lea. Tur att jag inte blir firad imorgon iallafall. Men det blir säkert kul! Eller hur? Nej men nu får jag ju iallafall öva matten, farfar är mattelärare.
Ha en bra kväll för nu ska jag äta min sista måltid som 15-åring.

Jag vet inte ens om det är med Silja line jag ska åka?

I våras så beslutade SOC efter mycket och men att vi skulle bli godkända som fosterfamilj. Det tog ett tag och det var några nervösa besök hemma när socialtanterna kom på besök. Det var i höstas som mamma och pappa sa till resten av familjen att dem funderade på att skaffa ett fosterbarn. När jag var mindre, 6-7 år ville dem också ha ett fosterbarn men då vägrade jag helt. Kommer inte ihåg varför jag gjorde det? Kanske var jag rädd att jag skulle glömmas bort eller något. Jag behövde väldigt mycket uppmärksamhet förut.

Efter att SOC godkänt oss blev det månader av väntan för att dem skulle hitta ett barn som passade just vår familj. Ett  tag senare kom världens sötaste kille i 10-års åldern hem till oss på kortvisit. Jag tyckte om honom direkt. Sen blev det bestämt. Nu var han vårt fosterbarn och skulle bo hos oss då och då.

Han har en egen familj som älskar honom jättemycket och som fungerar men ibland behöver han bo hos oss. Eftersom att han redan har en egen familj så blir det lite svårt hur man ska agera. Ska jag spela storasyster-rollen eller se honom som en kompis? Jag har från det att det blev bestämt velat visa honom hur glad jag är att han bor hos oss ibland och att jag finns där om han behöver. Men det är inte lätt. Jag blir nästan generad när vi är ensamma och vet inte riktigt vad jag ska säga. Sen så har jag nästan omedvetet gjort så att jag aldrig har följt med på en enda utflykt med honom. Han pratar inte jättemycket och det kan bli så att under helgen han är hos oss säger jag bara hej. Jag vill ge honom något, så att han kan få åka hem och vara glad. Men jag vet inte hur jag ska göra. Och man lär sig verkligen inte i skolan hur man agerar extrastorasyster. Det kan ju bli fel så lätt. Men han är nog lika nervös som jag är. Det här är ganska nytt för honom också. Så jag gör mitt bästa, det gör jag verkligen. Och sakta men säkert så går det framåt. Han är ju min nya "lillebror".

Ikväll. Moulin Rogue. Ensam. Te. Grön banan. Myskläder. Ljus. Stickning. Städat rum. Filt. Näsdukar. Tårar. Kärlek. Nu. Sova

 Jag älskar den här filmen!

Jag har en vän med att vara idag! Jag behöver inte vara ensam. Min finafina Elise som är duktig och jobbar i veckorna är nu ledig eftersom att det är helg. Och jag får vara med henne hela dagen! Det var jättelänge sedan vi träffades Eftersom båda två av oss har varit iväg på olika håll. Så det ska bli jättekul att träffas. En gammal hederlig Linnea and Elise´s day of fun! Det som står först på schemat är att ta en sväng till Kungens kurva tror jag och slösa lite pengar och äta glass.

Jag har varit utan mina kompisar i 3 dagar och ser ni hur jag blir? Det är ju lite läskigt att jag har svårt att vara ensam.
Borde nog öva på det. Har jag förresten sagt att jag fick den här bruden att ändra sig från att hon skulle ha gått NV i Huddinge till Estetisk Bild på Södra Latin. Och hon kom in! Jag är så stolt! Nu ska jag göra mig klar att umgås. Äntligen!