Flyttfågel
Jag har kommit till det där stadiet igen. Stadiet där man somnar överallt. Jag behöver bara lägga mig ner så slocknar jag på 1 minut. Jag har haft problem med att det tar så lång tid för mig att somna, inte längre. Jag går emot mig själv, låter mig inte riktigt må bra. Vad är det för fel på en då? Hade inte sovit själv på två veckor föräns inatt. Ovant, jobbigt, konstigt, Tack till de som jag har fått bo hos. Jag behövde det verkligen. Och, jag kommer så fort jag får igen.
Nu så vet jag att min mamma läser min blogg och memingarna i början har ingenting med att göra att jag har sovit lite, för dåligt den här veckan. För det har jag inte. Verkligen inte. Jag har varit lycklig den här veckan. Sen så behöver jag bara lite mer sömn än vanligt i den här perioden, mörkrets fel.
Tack iallafall, tack min bebo, puss på dig.
Nu så vet jag att min mamma läser min blogg och memingarna i början har ingenting med att göra att jag har sovit lite, för dåligt den här veckan. För det har jag inte. Verkligen inte. Jag har varit lycklig den här veckan. Sen så behöver jag bara lite mer sömn än vanligt i den här perioden, mörkrets fel.
Tack iallafall, tack min bebo, puss på dig.
I ett annat hus
När jag kom hem i fredags så hade mitt hem blivit förvandlat till en tomteverkstad. På 13 timmar hade hela huset julpyntats. Det står tomtar i varje hörn, fönstrena är sprejade med låtsas-snö, gardinerna är röda, ljusstakarna lyser dygnet runt och julkalendrar har börjat hängas upp. Mamma hade även tagit sig tid att pynta mitt rum, och det är ju jättesnällt och så.....men jag kan inte hjälpa att allt jag känner är stress! Hysterin över att komma på vad alla ska få i julklapp, handla allting, planera pepparkaksbak, köpa julklänning, kryssa dagar och vänta på snön som aldrig kommer. Måste bara lägga in en punkt om att julpynt är oftast fint, men de här människorna som köper massor av färgglada ljusslingor och hänger dem överallt. Jag kan inte tycka det är vackert.
Min klass har även blivit galen. De går runt, på rasterna och sjunger julsånger i stämmor! INTE ok. Förlåt men jag är pessimistisk mot julen. Och jag vet att iallfall några håller med. Vårt café i skolan har nu börjat att sälja glogg ( AHHH ), snart finns det väl dekorerade pepparkakor också. Sen så önskar jag att jag också skulle kunna känna att allt det här är så mysigt och härligt, det kanske kommer.
Och förresten, jag går på Hogwarts. Det står en tre meter hög julgran, äkta vara, i vår entré. Precis som i filmerna.
Min klass har även blivit galen. De går runt, på rasterna och sjunger julsånger i stämmor! INTE ok. Förlåt men jag är pessimistisk mot julen. Och jag vet att iallfall några håller med. Vårt café i skolan har nu börjat att sälja glogg ( AHHH ), snart finns det väl dekorerade pepparkakor också. Sen så önskar jag att jag också skulle kunna känna att allt det här är så mysigt och härligt, det kanske kommer.
Och förresten, jag går på Hogwarts. Det står en tre meter hög julgran, äkta vara, i vår entré. Precis som i filmerna.
Det som mamma väntade på
Benhinneinflammation i vänster ben
Benhinneinflammation även kallat periostit (på medialadelen av skenbenet, tibia), medialt tibiasyndrom eller medialt tibiaperiostit, är en idrottsrelaterad skada med smärtor i muskel eller muskelfästen i underbenet.Benhinneinflammation orsakas vanligen av överansträngning p.g.a. för intensiv träning, för snabb ökning av träningsdosen, hög hålfot (högt fotvalv), pronation av foten, ändrad skotyp, byte av underlag eller träning på hårt underlag. Benhinneinflammation uppstår företrädesvis under och efter löpning, hoppträning eller långpromenader och kan ta lång tid att läka.
Oh no, inte bra alls.
På pendeltågen
När jag åker pendeltåg själv eller buss för den delen så pratar jag ofta med människor. Jag vet, svårt att tro kanske. Men det gör jag. Folk blir chockade till en början men sen efter en stund brukar de bli ganska glada. Av att någon märker dem. Att de faktiskt finns på riktigt. Det har bara blivit att jag gör så. Mest med tanter, eller mammor. Och om jag har tid och har med mig post-it lappar så skriver jag små meddelanden och sätter på alla metrotidningar som ligger kvar. Bara för att försöka göra någons dag lite bättre. Önskar någon gjorde så för mig någon gång.
Kanske gör jag någon lite gladare i denna konstiga värld som iallafall jag lever i.
Kanske gör jag någon lite gladare i denna konstiga värld som iallafall jag lever i.
Jagtyckeromgrönalysandeäggpåspetsdukar
Jag åker över vattnet varje dag. Fram ock tillbaka. Vi åker över en bro
När ska bron rasa? Kanske imorgon.
Referatprovet ska vi inte tala om
Idag kl 14.00 prick så var det tomt i hela skolan på alla ettor. Tvåorna och treorna måste ha njutit ordentligt de tre timmarna som alla ettor satt inspärrade på referatprov. Det var det vi gjorde alltså. Alla som läser svenska A på Södra måste göra ett referatprov som dessutom väger "tungt" för betyget. Det var ju jättekul att höra. Vi har i några veckor övat referat och reflektion på en "Hen"text som jag nu kan utantill om någon vill höra hur läget är på den fronten. Referatprovet idag handlade om hur vitkigt det var att äta middag tillsammans. Enligt matforskaren bla bla bla så är det så att om man äter mat under en längre tid så blir man deprimerad och till slut blir allt meningslöst. Jag försökte skriva ut något smart svar där jag höll med tanten men det gick inte! Hela hennes dumma artikel var onödig.
Så, jag skrev exakt vad jag tyckte och det såg inte alls bra ut. Sen tänker jag klaga på den människan som kom på att ett referat/reflektion måste vara ett visst antal bokstäver. VARFÖR är min fråga till dig! Jag blev helt galen idag. Jag satt och räknade orden säkert 15 gånger och blev inte alls klokare för det. Till slut så blev jag bara så arg så jag bestämde mig för att jag brydde mig inte om det var en eller två bokstäver för mycket, det blev ändå olika antal varje gång jag räknade.
Nu är det över och det är SÅ SKÖNT!
Sen så hoppas vi att lärarna tragiskt nog tappar bort mitt prov och att de aldrig hittar det. Skulle vara så väldigt synd alltså.
Så, jag skrev exakt vad jag tyckte och det såg inte alls bra ut. Sen tänker jag klaga på den människan som kom på att ett referat/reflektion måste vara ett visst antal bokstäver. VARFÖR är min fråga till dig! Jag blev helt galen idag. Jag satt och räknade orden säkert 15 gånger och blev inte alls klokare för det. Till slut så blev jag bara så arg så jag bestämde mig för att jag brydde mig inte om det var en eller två bokstäver för mycket, det blev ändå olika antal varje gång jag räknade.
Nu är det över och det är SÅ SKÖNT!
Sen så hoppas vi att lärarna tragiskt nog tappar bort mitt prov och att de aldrig hittar det. Skulle vara så väldigt synd alltså.
Grading Wonderful Happiness
Walking barefoot
Finishing a paper early
Rainy Sunday mornings
Buying Christmas presents in July
A 10-second kiss
Swivel chairs
Staying in bed after the alarm goes off
Night-time tea
The Harry Potter books
The window seat
A sharp memory
A new book by your favorite author
A guitar solo
Taking a hot shower
Happy parents
Free parking
Window shoppin
Being thanked
A tunnel of trees
Leraning a great synonym
Kissing underwater
Seeing a shooting star
A shopping list on the fridge
Luggage with wheels
Renting a movie and snuggling in
Lightweight headphones
Clean bathroom mirrors
Animal parents caring for babies
A dog that is not barking
Walking in gentle snow
Allt man behöver är en lila kudde och en mörkblå tandborste
Det är nog dags att flytta in i skolan nu. Det känns som att jag spenderar all min tid här. Jag hörde det från några av tvåorna i början men tänkte att det kan ju inte stämma. Men jo då. Förra veckan var jag i skolan alla vardagar till minst kl 18.30 för att sen åka hem äta en snabb middag, sova och sen gå till skolan igen. Man blir helt beroende. Man vill nästan inte gå hem. Det är faktiskt ganska mysig att vara här. Och tänk vad mycket tid man skulle spara på morgonen! Skulle kunna sova tills 10 minuter vi börjar! Alltså värt det. Ska nog bara ta upp det med mamma och pappa.
Allt finns ju som man behöver. Det finns en dusch, det finns madrass, det finns datorer, det finns böcker, det finns mat, det finns ett kylskåp, det finns en danssal och det finns musik. Man behöver ingenting mer.
Idag ska jag slå rekordet och vara kvar ännu längre! Ikväll blir det teaterföreställning, " Den tatuerade mamman" som treorna har satt upp och myspys med Saga, förhoppningsvis.
Nu ska jag gå upp till estetkorridoren och värma min mat.
Lite arabisk konst och basilikor
När jag har tråkigt på historialektionen så översätter jag lite spanska ord
kådrikt tallträd- ocote
insektssvärm- jabardillo
vildsvinsunge- jabato
pärlbåt- nautilo
tung andhämtning- resuello
bankrån- atraco
nonstopflygning- vuelo sin escalas
saltgurka- mina de sal
äggskal- cáscara de huevo
tordyvel- escarabajo pelotero
hasselbuske- avellano
"Jag vill inte gifta mig med honom längre"
Lilla lillasyster har gjort slut med pojkvännen. Hon berättade idag i bilen att det slut mellan henne och Nikodemus. Tydligen så har han slagit henne några gånger och det tyckte hon inte om. Så hon sa helt enkelt att hon inte var kär i honom längre. Klok flicka, man ska inte slåss. Nu är det Frida som gäller istället.
Förhållanden är svåra saker. Även för 5-åringar.
Jag som hoppades på att hon skulle bli fru Bonde!
Förhållanden är svåra saker. Även för 5-åringar.
Jag som hoppades på att hon skulle bli fru Bonde!
Kartongälskare
Det här med att göra saker regelbundet verkar inte vara min grej. Antingen så bloggar jag massa, eller ingenting. Tack för att ni står ut och att det faktiskt är några få människor som läser min blogg. Det gör mig glad.
Så var det då söndag igen. Det känns som att veckorna går på 24 timmar och helgen är ungefär en kvart lång. Det kan dock konstateras att denna helg har det varit mycket resa. Tror att jag sammanlagt har varit hemma i 10 minuter. Men det får absolut räknas till en lyckad helg! Och idag lyckades jag sova till kl 13.06. Det har inte hänt sen augusti och var väldigt nödvändigt. Min psykolog kommer att bli glad.
Igår var jag och såg "Matter of a maker" med Cullbergbaletten. Jag säger bara MAGISKT I STOR FET STIL! Jag ska stå på den där scenen. Punkt slut.
I fredags så var jag på fest hemma hos Lovisa i min klass och det var jättemysigt! Sen åkte jag hem till Gustaf och sov över där.
Bilderna får visa lite av kvällen.
Jag bara älskar den här bilden!
Snygga Lovi
På lördagmorgonen var det bara att pallra sig till Huddinge, köpa frukost på vägen och låna danskläder av Hanna. Sen så dansade jag i 2½ timme. Det var faktiskt väldigt roligt. Och jag måste bara säga att jag älskar Sagas nya diagonal! Hon borde lära ut den till alla som lever. Så fin är den. Sen var det bio med pappa och lillasyster. New Moon. The pepole who know me vet att jag fullkomligt älskar Twilight! Och mest av allt böckerna. Men den här filmen var inte alls bra. Vilket var tråkigt för jag hade verkligen hoppats. Det blev inte bättre av att de hade julmusik i högtalarna i parkeringshuset.
Sen hann jag titta på en macka innan jag kastade mig på tåget in till stan för att se baletten. Efter det skulle jag åka hem och plugga men kloka förståndiga vänner tog med mig hem till Saga istället. Chokladpudding, pepparkaksdeg, politiksnack skratt åt Saga och Stinas speciella förhållande (jättefint!) och mjölk. Och sen blev det så att jag sov hos Gustaf igen.
Från med nu så älskar jag allt som är i kartong.
Så var det då söndag igen. Det känns som att veckorna går på 24 timmar och helgen är ungefär en kvart lång. Det kan dock konstateras att denna helg har det varit mycket resa. Tror att jag sammanlagt har varit hemma i 10 minuter. Men det får absolut räknas till en lyckad helg! Och idag lyckades jag sova till kl 13.06. Det har inte hänt sen augusti och var väldigt nödvändigt. Min psykolog kommer att bli glad.
Igår var jag och såg "Matter of a maker" med Cullbergbaletten. Jag säger bara MAGISKT I STOR FET STIL! Jag ska stå på den där scenen. Punkt slut.
I fredags så var jag på fest hemma hos Lovisa i min klass och det var jättemysigt! Sen åkte jag hem till Gustaf och sov över där.
Bilderna får visa lite av kvällen.
Jag bara älskar den här bilden!
Snygga Lovi
På lördagmorgonen var det bara att pallra sig till Huddinge, köpa frukost på vägen och låna danskläder av Hanna. Sen så dansade jag i 2½ timme. Det var faktiskt väldigt roligt. Och jag måste bara säga att jag älskar Sagas nya diagonal! Hon borde lära ut den till alla som lever. Så fin är den. Sen var det bio med pappa och lillasyster. New Moon. The pepole who know me vet att jag fullkomligt älskar Twilight! Och mest av allt böckerna. Men den här filmen var inte alls bra. Vilket var tråkigt för jag hade verkligen hoppats. Det blev inte bättre av att de hade julmusik i högtalarna i parkeringshuset.
Sen hann jag titta på en macka innan jag kastade mig på tåget in till stan för att se baletten. Efter det skulle jag åka hem och plugga men kloka förståndiga vänner tog med mig hem till Saga istället. Chokladpudding, pepparkaksdeg, politiksnack skratt åt Saga och Stinas speciella förhållande (jättefint!) och mjölk. Och sen blev det så att jag sov hos Gustaf igen.
Från med nu så älskar jag allt som är i kartong.
Det kallas familj
Det heter sommar. Farfar håller i kameran. Alla måste le. Hur äkta är det då?
20 november och det är inte jul än!
Först och främst, är det inte dags att vi svenskar ändrar språket och börjar att skriva månadernas namn med stor bokstav som man gör i engelskan? Jag tycker det ser mycket snyggare ut. Tror bestämt att jag ska maila Svenska språkrådet. Men till saken!
Julen har kommit till Huddinge centrum. Mysigt tycker ni kanske? Jag kan INTE hålla med. Jag får bara panik över att alla de där jullamporna sitter uppe överallt och att det är "mysig" belysning överallt. Lägg av asså! Det är inte ens advent än ju. Och alla ( ok, kanske inte alla) butiker som redan nu har börjat julpynta och göra reklam för alla julsaker. Det har till och med börjat säljas julblommor! Mina grannar har även plockat fram adventsljusstakar och julstjärnor. INTE OK.
Alltså, misstolka mig inte. Julen är en fin högtid, Jesus föddes t.ex. Men det är inte riktigt min grej. Jag känner mest panik och stress. Och det är verkligen inte den bästa dagen på hela året som vissa andra bestämt hävdar. Julklappar är mysigt, maten är ok och det klart det är gott med pepparkaksdeg. Men den där magiska julstämningen som fanns där när jag var liten. Puts väck.
Det finns fina varmhjärtade människor i min omgivning som blev alldeles chockade av detta. Enligt dem som måste man älska julen! De försöker suggsesivt att omvända mig nu. Vi får se vad som händer på den fronten.
Det jag vill säga är, ta det lugnt! Det är bara november än så länge. Låt inte julhysterin komma tidigare än nödvändigt. Tack så mycket.
Close your ears and open your eyes
Ända sen jag började på Södra hade jag stenkoll på vilka alla tvåor var. Ja, jag hade kollat upp dem. Treorna däremot, de var några som egentligen inte såg så mycket av och som inte var så pratglada. Kanske inte så konstigt egentligen. På nollningen var en del av dem med men inte alls så många. Det är nu under treornas produktionsvecka som man verkligen har sett de och fattat vilka de är.
Så när jag blev tillfrågad att sätta ljus på en av treornas dansföreställning så tackade jag utan tvekan ja! När jag fick ljusschemat så blev jag minst sagt rädd och när jag fick se ljusbordet blev jag ännu mer rädd! Tro det eller ej men jag har nu kört föreställningen tre gånger och jag kan stolt meddela att det har gått jättebra! Jag är otroligt stolt att jag klarade det, kommer prata om detta i flera år framåt. Det är inte ofta som jag berömmer mig själv ska ni veta.
Föreställningen i säg. UNDERBAR med stora bokstäver. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ni som inte såg den, ni har missat något otroligt kan jag säga! Jag älskade allt från värmeljusen till förflyttningen av lampan om och om igen. Tack gode gud för duktiga treor och förmågan att dansa.
Blev faktiskt inte så taggad inför min egen produktion som jag trodde att jag skulle bli. Blev mest rädd. ( Har märkt att jag är ganska rädd hela tiden nuförmera). Ska jag göra det som de gjorde? Nä men det kan jag inte?! Det blir inte bättre av att mina kära danslärarinnor har bestämt sig för att ändra ordningen så att vi i ettan redan nu ska göra TRE olika föreställningar. Vi får ta det som det kommer säger jag bara.
Om vi lyckas göra det hälften så bra som de gjorde det så kommer jag att vara nöjd.
P.S Saga och Nea, om ni läser detta. Är medveten om att ni i era bloggar även har skrivit några rader om "Close your ears". Ber om ursäkt om ni känner att jag har härmat er. Men behövde skriva om det! Puss på er. D.S
Så när jag blev tillfrågad att sätta ljus på en av treornas dansföreställning så tackade jag utan tvekan ja! När jag fick ljusschemat så blev jag minst sagt rädd och när jag fick se ljusbordet blev jag ännu mer rädd! Tro det eller ej men jag har nu kört föreställningen tre gånger och jag kan stolt meddela att det har gått jättebra! Jag är otroligt stolt att jag klarade det, kommer prata om detta i flera år framåt. Det är inte ofta som jag berömmer mig själv ska ni veta.
Föreställningen i säg. UNDERBAR med stora bokstäver. Jag vet inte vad jag ska säga mer. Ni som inte såg den, ni har missat något otroligt kan jag säga! Jag älskade allt från värmeljusen till förflyttningen av lampan om och om igen. Tack gode gud för duktiga treor och förmågan att dansa.
Blev faktiskt inte så taggad inför min egen produktion som jag trodde att jag skulle bli. Blev mest rädd. ( Har märkt att jag är ganska rädd hela tiden nuförmera). Ska jag göra det som de gjorde? Nä men det kan jag inte?! Det blir inte bättre av att mina kära danslärarinnor har bestämt sig för att ändra ordningen så att vi i ettan redan nu ska göra TRE olika föreställningar. Vi får ta det som det kommer säger jag bara.
Om vi lyckas göra det hälften så bra som de gjorde det så kommer jag att vara nöjd.
P.S Saga och Nea, om ni läser detta. Är medveten om att ni i era bloggar även har skrivit några rader om "Close your ears". Ber om ursäkt om ni känner att jag har härmat er. Men behövde skriva om det! Puss på er. D.S
Fjorton gånger på trottoarkanten med förbundna ögon
Det gör mig ont. Det gör mig ledsen. Jag förstår inte varför. Är helt ovetande hur någon människa kan göra en sådan sak. Men mest känner jag sorg. Vad fick dig att göra något så drastiskt?
Men det är mest synd om mamman som inte har gjort något fel alls.
Men det är mest synd om mamman som inte har gjort något fel alls.
En dålig dag till att lägga i högen
Det är tjatigt, det är sagt säkert 100 gånger. Men. Jag orkar inte! Jag orkar inte bli nedbruten varenda dag, tycka synd om mig själv och aldrig få något gjort iallafall! Vill inte vara patetisk. Och i och med att jag skriver det här inlägget så bekräftar jag det. Jag hade kunnat skriva om min fantastiska dag men det hade inte varit helt ärligt. Och jag är fruktansvärt trött på att hålla någon fasad.
Så, jag glömde min mobil imorse, hade inte gjort engelskaläxan, åt ingen frukost, stukade foten, missade tåget, sprang i svettiga idrottskläder, satt i psykologisamtal i två timmar, bråkade, grät över hur patetisk jag är, håller tummarna för förändring.
Så, jag glömde min mobil imorse, hade inte gjort engelskaläxan, åt ingen frukost, stukade foten, missade tåget, sprang i svettiga idrottskläder, satt i psykologisamtal i två timmar, bråkade, grät över hur patetisk jag är, håller tummarna för förändring.
Det kommer ett slut på det här också, någon gång
Har fått klagomål på att bloggen är dåligt uppdaterad. Jag skyller på att jag är så dålig på att prioritera. För det är jag. Men jag håller faktiskt på att bli bättre! Just nu så måste jag däremot skriva lite svenska. Efter det följer ännu än föreställning av " Close your ears", jag är faktiskt jättestolt över att jag har ljuset. Och efter det, då kan jag äntligen åka hem för att äta en välförtjänt middag, kommer inte ha ätit på 9 timmar (AHH!) och sen så kan jag blogga!
Nu lät det ju som att jag har massa tid när jag kommer hem, det stämmer inte helt, men idag så ska jag blogga!
Nu lät det ju som att jag har massa tid när jag kommer hem, det stämmer inte helt, men idag så ska jag blogga!
En lördag med nyladdad kamera
Ett ögonblick av väntan
Tvekan
Okända människor, det tycker jag om
Alltså vem den här Sebastian som precis har gästbloggat på min blogg. Har aldrig hört talas om killen! Tror att han sitter i någon håla kallad Borås ( där har man oftast inget liv) och har hackat in sig på min datorn. Stackars liten. Jag lider med honom. Jag förstår ju att han känner stor respekt för alla coola stockholmare.
Inga fördomar i det här inlägget.
Och jag känner inte Sebastian Uddgren.
Inga fördomar i det här inlägget.
Och jag känner inte Sebastian Uddgren.
Gästbloggare: Sebastian
De små 93:orna
Jaa, sitter här och chillar hos Lennart (Linnea för ni som inte visste det). Snart kommer hela gänget pch så ska vi se Paranormal Activity. Lennart har ifs avslöjat för mig att hon antagligen inte kommer våga se den, eftersom en viss incident ett par månader sen.
För er som inte visste det handlar filmen Paranormal Activity om spöken i ett hus, och en het Juli natt så gick nämligen Lennart i taket då hon såg ett "spöke" i sitt rum. Detta "spöke" visade sig bara vara en gunghäst som en av hennes lillasyster hade släpat in på hennes rum.
Det förtäljer historien att en vecka efter vågade hon inte gå in i rummet självl.
Char vad kiligt!
Det börjar verka kärlek!
Det är i Lennarts rum som det händer!
Om två veckor blir det facebook-status-ändring
Lägg mig i en vattenpöl och hoppa på mig
Jag suger idag, riktigt hårt. Jag har panik. Mentalt kaos. Hur kunde jag vara så dum och inte ha pluggat matte sen vecka 43. Allt det ska jag alltså hinna göra ikväll. Ibland så undrar jag hur jag tänker. Det kommer ju att gå så väldigt bra känner jag.
Tycker inte om mig själv idag.
P.S Har problem med första mattetalet, way to go! D.S
Tycker inte om mig själv idag.
P.S Har problem med första mattetalet, way to go! D.S
Killergame is the shit
Den 9 november 2009 kl 11.32 så dog jag.
Det var fusk, det var inte tre meter emellan som det skulle vara! Men, jag var snäll. Som jag faktiskt ofta är! Tjejen, Moa blev glad. Grattis! Jag lyckades överleva mycket längre än jag trodde.
Och det viktigaste! JAG vann över min pojkvän. Det enda viktiga, jag klarade míg längre.
Det var fusk, det var inte tre meter emellan som det skulle vara! Men, jag var snäll. Som jag faktiskt ofta är! Tjejen, Moa blev glad. Grattis! Jag lyckades överleva mycket längre än jag trodde.
Och det viktigaste! JAG vann över min pojkvän. Det enda viktiga, jag klarade míg längre.
Paraplyet har gått sönder
Jag behöver plugga matte. Det är ett känt faktum. Det är bråttom, det kommer att vara bråttom. Ändå så kan jag verkligen inte förmå mig till att röra mig. Jag sitter vid datorn, tittar på boken, ser minuterna gå. Men jag gör ändå ingenting.
Det här med mitt nya liv, bullshit.
Det här med mitt nya liv, bullshit.
Kontrollfreaket herself
Det är så skönt
att för första gången
ha släppt precis all
kontroll
Tvålpump - Biobiljetter?
Det är visst något som heter fars dag idag. Det brukar inte firas sådär värst mycket i min familj. Men min lillebror fick ett ryck och gick till teknikmagasintet och köpte en automatisk tvålpump för 150 kr med lila tvål i som numera befinner sig i mitt badrum. Som syster så känner jag nu av konkurrensen eftersom pappa går runt och säger att " Ludwig är mitt favoritbarn". Sådana saker gör storasyster Linnea väldigt arg. Min pappa kan reta mig otroligt. Så desperat som jag är+ tidsbrist så tog jag en post-it lapp ( tänker lite på dig FinaStina) och skrev ihop något vackert om att vi skulle gå på bio. Jag ger alltid min pappa sådana lappar. Och vi går ändå inte på bio. Fail Lea! Men vadå, det är väl tanken som räknas, eller hur?
Men iallafall. Jag är väldigt tacksam över att jag har en sådan bra pappa som jag faktiskt har. Och jag försöker inte bara idag, utan alla dagar, utom PMS-dagarna, visa hur mycket jag tycker om dig.
Och ok, du är väl lite cool då.
Men iallafall. Jag är väldigt tacksam över att jag har en sådan bra pappa som jag faktiskt har. Och jag försöker inte bara idag, utan alla dagar, utom PMS-dagarna, visa hur mycket jag tycker om dig.
Och ok, du är väl lite cool då.
På Björnbodavägen i Vällingby
Idag så besökte jag min farmor och farfar. Jag har inte varit där på så länge att jag har glömt bort senast jag var där. När jag var liten så älskade jag att vara hos F&F. Det har till och med ryktats om att jag så gärna ville stanna kvar att jag gömde mig under sängen och skrek när dem drog loss mig. Min farmor var min idol och jag älskade allt som hade att göra med släkten. Att få komma dit på somrarna och plocka plommon från träden, klättra på staketet, sitta på farmors altan, leka med kusinerna, springa över till dagisets lekplats, gå till kiosken och köpa godis, ta promenader med farfar, baka med farmor och somna med faster Elisabeth. Jag har så många fina minnen från det huset.
Jag har inte lekt på dagisets lekplats på andra sidan vägen på säkert sju år, jag är inte längre nio år och tycker det är kul att lägga pussel, sova över skulle jag aldrig ens tänka på. Jag har ingen relation alls med min farmor och farfar. Hur hände det? Det som var så bra! Jag trivs inte alls hemma hos dem längre. Man dricker sin saft och äter en bulle så snabbt man kan, helst på 10 minuter. Man tittar på kylskåpet, sätter sig i soffan och tittar i Guinnes rekordbok 2001 än gång till. Försöker starta ett samtal men man får inga frågor tillbaka. Det är som att prata med en vägg. Det känns verkligen som att farmor och farfar inte är intresserade av mitt liv längre. Det är mer ett krav att man måste träffas som släkt men att vi skulle strunta i det om vi slapp. Man säger tack för bullen sätter på sig skorna och kan andas igen när man har gått ut från dörren.
Jag kommer inte åka tillbaka den närmsta framtiden och jag bävar inför nästa släktträff. Det handlar bara om ytlighet. Och det gör mig väldigt, väldigt ledsen. Jag vill fortfarande att farmor ska vara min största idol och att farfar är en superhjälte som är konstnär och som kan all matte i hela världen.
Jag vet att dem vill och verkligen anstränger sig, och att de älskar mig. Jag känner det bara inte.
Jag har inte lekt på dagisets lekplats på andra sidan vägen på säkert sju år, jag är inte längre nio år och tycker det är kul att lägga pussel, sova över skulle jag aldrig ens tänka på. Jag har ingen relation alls med min farmor och farfar. Hur hände det? Det som var så bra! Jag trivs inte alls hemma hos dem längre. Man dricker sin saft och äter en bulle så snabbt man kan, helst på 10 minuter. Man tittar på kylskåpet, sätter sig i soffan och tittar i Guinnes rekordbok 2001 än gång till. Försöker starta ett samtal men man får inga frågor tillbaka. Det är som att prata med en vägg. Det känns verkligen som att farmor och farfar inte är intresserade av mitt liv längre. Det är mer ett krav att man måste träffas som släkt men att vi skulle strunta i det om vi slapp. Man säger tack för bullen sätter på sig skorna och kan andas igen när man har gått ut från dörren.
Jag kommer inte åka tillbaka den närmsta framtiden och jag bävar inför nästa släktträff. Det handlar bara om ytlighet. Och det gör mig väldigt, väldigt ledsen. Jag vill fortfarande att farmor ska vara min största idol och att farfar är en superhjälte som är konstnär och som kan all matte i hela världen.
Jag vet att dem vill och verkligen anstränger sig, och att de älskar mig. Jag känner det bara inte.
I´m always being sick and tired
Såhär ligger det till. Under tre veckor så har det hänt väldigt stora förändringar i mitt liv. Man kan säga att allt har vänts upp och ner. Mest till det positiva! Men jag har inte överhuvudtaget haft tid till att skriva någonting alls även fast det har funnits så mycket som jag har velat få ur mig. Jag har inte haft koncentrationen eller tiden att sätta mig ner och verkligen tänka och skriva. Men nu så är det dags igen! Att börja om, för 18947583798 gången i mitt liv. Nu ska jag bli duktig, strukturerad och leva det där livet som jag verkligen vill.
Först måste jag börja sova, min psykolog tvingar mig till det. Och det behövs för som hon sa, Linnea du kommer gå sönder inom en vecka om du inte går och lägger dig! Skärp dig unga dam!
Kanske borde prioritera min sömn lite bättre. Hur kär och galen man än är.
Sen måste jag äta. Om jag skulle få i mig frukost på morgonen så skulle min dag bli avsevärt mycket bättre och alla skulle träffa en betydligt gladare och piggare Linnea.
Efter mat och sömn så kan jag ta itu med skolarbetet. Jag som var så duktig förut! Allt har verkligen förfallit. Jag kan verkligen inte plugga, det är någon psykisk spärr som vägrar försvinna. Och det måste åtgärdas snarast möjligt. Men det är så jobbigt när det känns som att hur mycket man än gör så är det aldrig tillräckligt. Jag vet inte vad jag ska göra för att ändra det. Jag vill kunna känna mig klar med pluggandet. Och om man misslyckas med så många grejer som man verkligen lägger ner tid på så blir man i längden less på att göra någonting alls.
Det svåra är att göra alla de här grejerna och samtidigt vara sådär överlycklig som jag är nu! Iallafall stundvis. Men som sagt, vi tar nya tag igen. Den här gången ska jag klara det. Ikväll ska jag förbereda frukost inför imorgon, lägga fram kläder, packa väskan, ha rummet städat, ha skrivit en lista för saker som ska göras inte får glömmas inför imorgon och lägga mig i rimlig tid. Och det ska funka, och imorgon så ska jag klara av att åka hem, göra pluggandet så att jag iallafall en dag av veckan kan ta det lugnt istället för att stressa sönder alla.
Jag är hoppfull! Och jag tänker inte ge upp, inte än.
Först måste jag börja sova, min psykolog tvingar mig till det. Och det behövs för som hon sa, Linnea du kommer gå sönder inom en vecka om du inte går och lägger dig! Skärp dig unga dam!
Kanske borde prioritera min sömn lite bättre. Hur kär och galen man än är.
Sen måste jag äta. Om jag skulle få i mig frukost på morgonen så skulle min dag bli avsevärt mycket bättre och alla skulle träffa en betydligt gladare och piggare Linnea.
Efter mat och sömn så kan jag ta itu med skolarbetet. Jag som var så duktig förut! Allt har verkligen förfallit. Jag kan verkligen inte plugga, det är någon psykisk spärr som vägrar försvinna. Och det måste åtgärdas snarast möjligt. Men det är så jobbigt när det känns som att hur mycket man än gör så är det aldrig tillräckligt. Jag vet inte vad jag ska göra för att ändra det. Jag vill kunna känna mig klar med pluggandet. Och om man misslyckas med så många grejer som man verkligen lägger ner tid på så blir man i längden less på att göra någonting alls.
Det svåra är att göra alla de här grejerna och samtidigt vara sådär överlycklig som jag är nu! Iallafall stundvis. Men som sagt, vi tar nya tag igen. Den här gången ska jag klara det. Ikväll ska jag förbereda frukost inför imorgon, lägga fram kläder, packa väskan, ha rummet städat, ha skrivit en lista för saker som ska göras inte får glömmas inför imorgon och lägga mig i rimlig tid. Och det ska funka, och imorgon så ska jag klara av att åka hem, göra pluggandet så att jag iallafall en dag av veckan kan ta det lugnt istället för att stressa sönder alla.
Jag är hoppfull! Och jag tänker inte ge upp, inte än.
Måste hålla ögonen öppna
Ok, jag är körd. Så fruktansvärt dålig är jag.
Vill hoppa till torsdag eftermiddag. Nu tack. Stänga ögonen och så är det torsdag!
Varför är det inte så lätt?
Kontrast
Om nio timmar är jag normal och strukturerad igen. Då kan jag berätta. För de som vill höra. Men inte än, om nio timmar. Just nu är allt rosa och luddigt, en ganska skön tillvaro alltså.
Nu, sängen
Nu, sängen
Alla har bråttom, det går fort här i staden
Söndag, och alla sveriges skolbarn sörjer att det är sista dagen på höstlovet. Iallafall jag. Det här höstlovet, oj. Det har hänt så mycket på så kort tid. Och det känns som att det var flera månader sen vi gick i skolan.
Men innan jag kan roa med mig saker som att blogga, så måste jag skriva mitt svenskareferat om "Hen" för det ska lämnas in imorgon. Älskar att jag sköt upp det iallafall, till sista dagen, igen. Ursäkt: Man ska ju faktiskt inte plugga på lovet!
Det är november nu, sista höstmånaden det här året. Sen så välkomnar vi inte vintern med öppna armar,
Men innan jag kan roa med mig saker som att blogga, så måste jag skriva mitt svenskareferat om "Hen" för det ska lämnas in imorgon. Älskar att jag sköt upp det iallafall, till sista dagen, igen. Ursäkt: Man ska ju faktiskt inte plugga på lovet!
Det är november nu, sista höstmånaden det här året. Sen så välkomnar vi inte vintern med öppna armar,
