Kroppen säger sov


För det tar aldrig slut

Och jag tänker mycket. Tänker om jag är den enda i hela världen som får ha det såhär. Vara såhär kär och lycklig. Då tycker jag synd om alla andra. Om dem aldrig i hela sina liv kommer att få känna såhär. För jag är lycklig med honom. Han som heter Gustaf. Bor i stan och gråter till Sex and the city. Han har lärt mig allt. Och det jag kunde innan har han lärt mig igen. Tejpat ihop alla mina trasiga delar som låg både i en kartong längst ner i källaren och en del som hade försvunnit till månen. Han hämtade tillbaka alla mina trasiga delar och tejpade ihop mig.
Vad var lycka innan oss? Vad tänkte jag på på alla lektioner? Vad längtade jag till när skolan var slut. Hur orkade jag gå upp varje morgon. Jag vill skriva tusen kärleksbrev till honom och ligga och skratta åt hur han sover i all evighet. Det värker i mig när jag inte har fått se honom i några timmar. Det gör ont och jag vill bara ligga i ett hörn och göra ingenting. Jag behöver honom så fruktansvärt mycket.
Imorse hade han lämnat sin tröja på min byrå i rummet så jag satte på mig den och går mest bara och luktar. Luktar på det som jag tycker bäst om i hela världen. Och det kan jag bara säga sådär. Att jag tycker om honom mest i hela världen.
Jag vet att jag är kär. Det går inte att missa. Jag är tusen gånger mer kär nu än jag var i november. När Gustaf frågade chans i sitt rum framför en plansch med Hoffmaestro. Jag älskar att lära mig nya saker om honom. Veta att jag vet allting om honom. Som att han brer på fel sida av mackan och inte tycker om när man böjer hans örsnibb. Veta att han har lena fötter och alltid väntar på att jag ska somna för att jag är rädd.

Jag vet att jag är kär. För det värker så mycket i hjärtat på vänster sida när han inte är med mig.

Fronter-u n d e r b a r t

Jag kommer inte in på fronter! Och jag känner frustrationen. Blir snart galen. Alla lärare har just för iår bestämt sig för att satsa extra mycket på fronter. Kul. Inte ens volvo kan hjälpa mig. Hjälp. Blir galen. Har kollat alla lösenord jag någonsin i hela mitt liv i en timme nu. Inget händer. Hej då fronter.

Min lilla mamma

Jag kämpar riktigt hårt nu. Och jag är arg. Jag gör verkligen allt för att klara det. Jag hatar det. Det tar emot. Men jag kämpar. Kämpar hela tiden. Så att det gör ont.
Jag äter äcklig frukost varje morgon för att jag vet att jag behöver det och för att alla säger det.
Jag går upp på morgonen och skolkar inte från mina lektioner även fast jag vill och inte orkar och inte bryr mig heller. För att alla säger att jag ska gå på mina lektioner och att det är viktigt för framtiden.
Jag gör mina dumma mattetal och försöker se positivt på precis allting som har med skolan att göra.
Jag går på alla danslektioner och känner mig mest bara förvirrad och ledsen och vet ingenting.
Jag försöker gå upp i vikt för att alla säger att jag är så smal och jag försöker att vara trevlig och glad mot ettorna och sköta det som behöver skötas och städa mitt rum och sova tidigt på kvällarna och läsa en bok om dagen och kräkas på att allt ska vara så positivt.

Men jag ska fortsätta. För att det ska bli bra.

Men det jag inte orkar. Det jag verkligen inte orkar är att mamma är så sjuk. Och att mamma mår sämre. Och att mamma alltid ska behöva vara sjuk. Och att dem aldrig hittar något fel på henne. Och att hon alltid har ont någonstans och att jag inte kan göra någonting åt det.

Då vill jag helst skrika och kasta något hårt in i en vägg och ta allt mammas ont och låta henne må bra.

En av dem dagarna

Förut, vilket vill säga för några år sedan, så grät jag väldigt ofta. Åt allt och ingenting. Nu så gråter jag sällan. Sen gymnasiet började så sa det stopp och det ville inte komma några tårar.
Nu så håller jag inne med allt så länge jag kan och sen, som idag ,så bara gråter jag. Ohejdlöst. Otröstligt. Och det slutar inte. Jag riktigt känner klumpen i magen och undrar varför allt är så konstigt.

Jag återkommer.

Det går bra nu


Välkommen tillbaka till Södra Latin

Min säng har fortfarande inte kommit och jag funderar starkt på att bara åka till jysk och ta en säng, vilken som helst liksom. Som tur är så sover jag mest hos min pojke nu. Har inte vant mig vid att gå upp tidigt och kommer nog inte göra det på någon vecka och då är det skönt att ha tio minuter till skolan istället för 45. Men det är ju lite irriterande med sängen.

Idag började skolan och det kändes inte alls som jag trodde att det skulle göra. Jag kunde inte sova igår kväll och vaknade en halvtimme innan alarmet imorse och var riktigt lycklig över att få gå till skolan. Jag ansträngde mig för att se extra söt ut och satt faktiskt ner och åt frukost med Gustaf. I skolan var det upprop och jag fick direkt minnen från ettan. Sen gick vi upp till lilla teatersalen och kramades och fick all tråkig onödig information som man alltid får. Sen skulle det planeras nollning! Jag och Malin gick ut och pratade lite mest för att vi inte hade träffats på hela sommaren.

Jag är så stolt över klassen. Vi är så organiserade och har planerat så bra inför nollningen. Jag känner ingen press och trots att ingen kan vara tyst så lyckades vi komma överens. Sen fick man gå hem. Och som alla första skoldagar så känner jag alltid att det är kort.

När man kom ut i korridoren igen så kändes det inte som att jag hade haft sommarlov alls utan att det hade varit en vanlig helg. Det kändes jobbigt. Och det kändes jobbigt att behöva gå dit varje dag igen. Lite ångest. Men mina fina vänner gick och fikade med mig på Tullys som jag inte har gått till sen första dagen i ettan och pratade om sommarlovet.

Imorgon så börjar jag med naturkunskap B, sen engelska B och jazz. Sen slutar jag. Bara sådär. Skön torsdag.
Det kommer nog gå bra det här.

P.S Har träffat ettorna nu. Verkar vara en fin skara människor. Såklart. Och ingen heter Linnea. Ett STORT plus.

Nu är sommarlovet slut

Jag har mest haft ont idag. Och imorgon börjar skolan och jag har som vanligt inte gjort klart något av det som stod på listan. Stress. Men lite roligt att börja imorgon. Nu ska jag sova. 

I slutet av sommaren

Gustaf läser. Det är ett heligt ögonblick. Jag rensar och städar och nyser av allt damm. Det går bra.

I rymden finns inga känslor

Jag tycker överlag inte om svensk film. Och det är för att min pappa har uppfostrat mig till att inte göra det. Men igår efter C-gruppen så sprang jag till tåget, sprang till bussen och sprang till utebion i Rålis så var det premiär för filmen I rymden finns inga känslor och jag tyckte om den så mycket. Den var så fin. Fin bara. Ni borde se den. Man fick ut något fint utav den. Och Gustaf hade köpt vindruvor, och tagit med sig en filt. Och han fick det att kännas som när det är som bäst på sommarlovet och då blir jag så glad.

Kärlek tar tid.


Vad som blir kvar av oss

Jag är så trött. Det funkar inte att vara uppe till halv två och gå upp innan åtta och jobba och sen dansa utan att äta frukost. Jag borde komma ihåg det. Det är det som jag har gjort sen i torsdags ungefär. För det var då jag sa till mig själv att nu måste jag ju börja göra allt det där som jag har sagt att jag ska göra hela långa sommarlovet. Och det har gått ganska bra. Jag sköter min plan, nästan. Jag jobbar, alltså passa Lova. Går till danssalen och koreograferar i rädsla. Myser med Gustaf när vi kan. Och gör lite roliga småsaker emellan.
Igår så började C-gruppen. Som jag hade glömt bort. Och som inte passade in i min tisdagskvällsplanering. Men vad ska man göra. Fick träffa Mimmi och Nadja. Jag har velat gå i C-gruppen i typ 8 år. Så varför kändes det inte bra när jag nu äntligen gör det då? För att jag är som jag är. Negativ. Jobbig. Svart på insidan. Som en del beskriver mig i positiva bemärkelser.

Det är väl bara den gamla vanliga prestationspressen såklart. Att jag tycker jag är dålig. Att jag blir arg och besviken för att jag inte gör det perfekt efter 11 försök. Att jag vägrar acceptera att andra är bättre och att jag behöver öva 55 gånger innan det blir perfekt. Men jag hoppas att det blir bra. Skönt att dansa för Stina igen. Och jag tycker om vårt dröm-tema som vi har. Och jag tycker om glitter och isglass.

Gustaf är där nere och leker kurragömma med Elanor och hennes kompisar. Jag förstår inte hur han orkar. Han kommer bli en fantastisk pappa. Jag säger redan grattis nu till den lyckliga kvinnan som han väljer.

Dansa. Jobba. Äta. Sova lite. Ringa. Städa. Planera. Vara nervös. Glömma. Pussas

Jag lever. Jag har bara lite tid.

Mera semester


Jag säger bara, LEGOLAND! Vi var sjukt taggade.

Det var en väldigt bra dag.

Fina systeryster.

Jag älskar verkligen allt som dem har byggt i lego. Det är värt att
åka dit bara för att titta på det.

Vem skulle inte vilja bo där?

Lillalillasyster vaskade guld och fick en medaljong.

Fint. Jag har typ 1000 bilder på olika legosaker så om ni vill se fler
så får ni komma hem till mig. 

Elanor blev en fjäril. 

 
Dagen efter tog vi båten tillbaka till Sverige. Det gungade väldigt
mycket.

Gustaf roade sig med att bygga ett torn i två timmar. En till anledning
till att vi är tillsammans.

Dagen efter var vi i Ullared och gick på Ge-Kås. Sen åkte vi hem.
Jag har världens bästa mamma och pappa som gjorde den här resan för oss. Först USA och sen det här. Ni äger.

Semester


Den 13 augusti så åkte min pojke plus hela min familj utom Ludwig
iväg på semester igen. Första natten sov vi i Göteborg. Funderar
på att flytta dit eftersom att det var så mysigt.


Vi åt middag på Subway och tittade på kulturfestivalen som var i
Göteborg. Ännu mera mysigt.


Och jag var väldigt glad över att få vara med Gustaf.


Sen gick vi upp tidigt på lördag morgon och gick ombord på en båt.

Systeryster.


Alice, pappa och Gustaf envisades med att spela på spelautomaterna
för massor av pengar. Jag stod och suckade vid sidan. Men Alice vann
faktsikt 100 kr och det kändes lite som på film.


Sen var vi i Danmark! Efter en härlig shopping i Kolding så kom vi
fram till campingen i Billund. Jag och Gustaf fick en egen stuga som
låg vid ekorren.


Det fanns en jättebra lekplats, ponnyridning och små gokartbilar (typ).
Vi tyckte hinderbanan ägde.


Elanor och Alice hittade bästa bollhavet som dem grävde ner sig i
men tyvärr var åldersgränsen 12 år. Jag önskade faktiskt en kort
stund att jag var det.

Danselidansa

Jag gick upp imorse. Och åkte till Huddinge. Och lyckades inte koppla in musiken. Så jag lyssnade på Gustafs mobilhögtalare. Skrattade åt hur dålig kondition jag hade. Skrattade ännu mera när jag inte klarade att göra armhävningar på tå. Blev lite ledsen när jag inte nådde ner till tårna med händera. Insåg att det kommer behövas hårt arbete för att vara i form till nästa lördag. Men blev glad också. Det kändes bra att stå och koreografera i danssalen ensam. Som jag har längtat. Läskigt, men fantastiskt roligt.

Det var första gången som jag dansade idag sen i juni. Det var underbart. Jag fick dansglädje i hela kroppen. Jag älskar att dansa ju. Glömmer bort det så lätt.

Jag laddar inför att bränna skiva och dansa mera imorgon.


Mimi

Mimmi kommenterade mitt förra inlägg. Och då kände jag hur mycket jag saknar henne egentligen. Minmimmi. Min gosflicka. Och så kom jag på att det är länge sedan vi pratade med varandra. Länge sedan hon var hemma hos mig. Och sen kom jag att tänka på hur mycket jag hatar att vi aldrig har tid.

Miss you my baby.

Väderprognos: helt ok

Ligger lite efter i tidsplanen. Ska äta frukost nu. Även fast jag gick upp kl 10.00. Har tittat klart på en av två filmer som vi inte såg klart. När jag cyklade till centrum för att hämta nyckeln till danssalen så flög det in två insekter i min mun. Extremt äckligt. Jag spottade tills det inte gick längre. Försökte boka tid i danssalen. Väldigt svårt  visade det sig. Nästan alla tider var bokade. Jahaja. Skriver extremt onödigt inägg nu.

Always you.

18 augusti

Jag vill liksom skriva om för mycket. Och då blir det lätt att jag inte skriver om någonting av det jag egentligen ville skriva. Men jag tror att jag har kommit på en taktik nu. Skönt. Gustaf och Ewe ligger och sover i källaren. Dem små djuren. Jag ska från och med idag, det är en vecka kvar till skolstart, inte sova till längre än kl 10.00. För att iallafall försöka vänja mig litegranna.
Nu är det dags att göra allt det som jag har sagt att jag ska göra hela sommaren men inte gjort. Det kommer bli jobbigt. Men nu måste jag ju faktiskt göra det. Verkligen. Och det är bara att få klart rummet (minst 6 timmar), skriva fyra dansanalyser (ångest,ångest,ÅNGEST), koreografera och danselidansa (roligt men läskigt)!
Jag hoppas att jag får min nya säng imorgon. Skulle vara väldigt skönt. Och idag så får jag mina böcker som jag har beställt från adlibris! Wohoo. I love books.

Frukost nu och måste läsa ut den sjukt dåliga boken Bultar som ett bläckfiskhjärta. Så att jag kan börja på en ny!

Legokossor


Muuu.

Honey I´m home

Jag älskar honom. Så fruktansvärt mycket. Runt jorden och tillbaka. På riktigt. Och jag vill aldrig mer att vi ska lämna varandra. Jag fattar inte hur jag klarade fem veckor. Kan inte tänka. Hur ont det gjorde. Hur mycket jag behöver honom. Det är nu jag drömmer mardrömmar om att han lämnar mig och försvinner. Och har svårt att låta honom vara ifrån mig en endaste liten kväll. Jag vet. Måste vänja av mig.
Men helst av allt så vill jag bara stänga in mig i en liten glasbubbla i underjorden med honom och titta på film och bada i vattenfall hela dagarna. Kanske komma ut någon gång, när man orkar. När vi vill. Men bara ha varandra. Han gör mig lycklig. Till och med mer. Ordet lycklig räcker inte, det finns inget som beskriver det. Jag ska skriva en hel bok om hur han luktar.

Jag älskar dig Gustaf. Mer än jag trodde att jag kunde.


Ute på öppet hav

Just det. Glömde säga att jag åkte på semester igen. Till Danmark. Och Legoland. I´m happy. Det går bra. Sitter på båten till Sverige igen. Kommer hem imorgon natt. Nu har jag 3 timmar och massor av minuter att skriva på. Bra.
Puss.

Inte utan min kaffe

Idag fick jag en liten släng av verkligheten. Jag och Ewe träffade Maria och Dante och satt och fikade på MultiKulti som ligger precis vid min stora skola. Senast jag var där och fikade var en stressig fredageftermiddag i april efter idrotten innan min psykologtid. Det är mysigt där. Och det var jättemysigt att träffa dem. Man saknar så många kommer man på när man träffar dem. Skönt att höra att dem fortfarande fanns liksom. Och så skönt att prata om precis vad som helst i massor av onödiga timmar. Jag tycker om sommarlov.

Puss på er.













Min kära Ewe har fotat.

Jag är faktiskt modig Gustaf!

Konstig dag igår. Var på fest kvällen innan och somnade sent och var sen tvungen att gå upp vid 07.00 på morgonen för att min dumma knädoktor inte hade någon annan tid. Jag och Gustaf släpade oss upp och jag mådde jättedåligt och hade ont i halsen. Åkte tunnelbana och buss och träffade mamma. Kom in till läkaren som kort sa att det inte syntes något på röntgen och att jag skulle börja med sjukgymnastik. Tre minuter efter att tiden var så var det klart och jag var så irriterad att vi inte hade kunnat ta det på telefon. Mamma skjutsade tillbaks oss och vi gick direkt och somnade om. Jag vaknade halv tre och fattade ingenting.
Jag och Gustaf lagade makaroner och köttbullar till frukost, dansade lite i köket och tittade på O.C. Sen så mötte vi upp pappa på tåget till Huddinge och fast klockan var sex så kändes det som tolv på dagen. När vi kom hem åt vi middag och sen gick till Elanors skola och lekte med henne på lekplatsen, något som jag har sagt att jag ska göra i typ två år. Hon är så underbar. Och hon avgudar Gustaf. På kvällen var jag jättetrött och somnade vid halv elva. Sen kom Ewe och så åt vi mat och gjorde mest ingenting. Sen somnade vi.

Konstigt men bra.


526 600


Undra hur många gånger jag blivit kysst av dig
undra hur många gånger jag kommer bli kysst

borde jag räkna ner?

tror du att man kan få mer än 526 600 kyssar i ett liv?
lika många minuter som på ett år
alltså ungefär,
man kan ju aldrig veta

jag tröttnar aldrig på att kyssa dig


kyss mig mera så att vi slår rekordet på 526 600

Du och jag mot världen



 
I love you. Islibedish (eller hur det nu stavas). Min kärlek.

Alla mina utkast från 09-10 del 2

01 Mars, 11:59


03 Mars, 20:28


25 Mars, 10:18
Du tycker inte om att smsa
Du tycker inte om att ha fel
Du tycker inte om när någon säger emot dig

29 Mars, 20:49
Det fanns inte som ett alternativ. Det fanns inte och hade aldrig funnits. Att misslyckas. Att ge upp.

03 April, 18:17
Även fast det verkar i dagsläget som att jag för evigt kommer att vara trött så kan jag inte låta bli att le varje gång som jag vaknar igen och tittar ut. Det är vår ute.

15 April, 21:26
Mamma
Mamma har alltid varit hemma. Alltid. Under hela min uppväxt. Hon har iprincip varit hemma-mamma ända sen jag föddes. Det har aldrig varit tomt hemma hos mig för mamma har alltid varit där. Hon har alltid varit den bästa mamman. Hon har varit sjuk förut men nu så är hon det igen. Jag kan inte göra någonting. Min mamma har jätteont och har haft det så länge nu och jag kan inte göra någonting åt det. Det är fruktansvärt att stå och titta på.

Nu är mamma på sjukhus för ingen vet vad det är för fel på henne. Det märks direkt när mamma är borta. Såklart. Men nu har mamma varit borta länge. I början kunde man ändå tänka att det är för en kortare tid, men nu så är det så väldigt länge. Jag inser inte hur mycket jag bara behöver att hon är hemma och säger hej till mig efter skolan.

06 Augusti, 18:37
Jag älskar min pojkvän. Typ seriöst bäst. För mig. För oss. Han är fantastisk. Och underbar.

Alla mina utkast från 09-10

07 Juli, 17:17
Jag klarade det omöjliga

12 Augusti, 16:41
Nyladdad kamera

18 Augusti, 17:05
Den fula ankungen
Nej, nu är det för mycket kärlek runtomkring mig. Så kul är det inte att vara ensam. Jag borde väl egentligen inte klaga så mycket, mina vänner är ju jättelyckliga. Men nu är det faktiskt bara jag kvar i mitt gamla flick-källbrinks-gäng som är singel. Jag kan väl inte säga att jag är förvånad men lite ledsen är man ju. Det jag stör mig mest är att nu helt plötsligt så frågar alla varför jag inte skaffar kille, och

04 September, 17:14
Svävandes på rosa moln

10 September, 19:40
Kan inte du hälla vatten på den där tjejen där?
Har precis lagt in bilder från digitalkameran och hittade massor av roliga bilder från i somras. Det här hade jag helt glömt bort. Bilden är från i somras



29 September, 18:47
Åska, en vägg emellan, regn

02 December, 21:05


27 December, 18:23
Detta inlägg tillägnas Saga Carlsson


Det här med SL. Stockholms länstrafik. Den kommunala sättet att ta sig fram på. Det som är mycket mer miljövänligt inte det dyraste alternativet och väldigt trevligt om man gillar att trängas med främlingar. Jag är för lokaltrafiken, verkligen! Men den har ju vissa brister.

08 Januari, 21:09
Paranoid
Hej jag heter Linnea Berg och jag tror på knorfer (ar?).
Just nu är jag och kissar, det gillar vi starkt. hehe.
tog mig just ett anti hångel piller. yes.

okej ärligt.. det är ewe som skriver.. ni vet. EWE.
nej nu har hon kissat klart, have to go!


Jag älskar er

Nadjas fina bild

Jag fick världens finaste överraskningsfest.

Du är så liten älskling


Jag är tillsammans med slavs-Gustaf. Jag är typ fett lycklig.

Vart ligger alla avslitna-höger-duvfötter i Stockholm?

Igår när jag, Ewe och Gustaf var på Södra station så såg vi en stackars ensam liten duva som hoppa runt på ett ben. Först så trodde vi att den bara lekte lite hoppa hage men till vår förskräckelse så insåg vi att stackarn hade ingen högerfot. Han hade ett ensamt smalt litet ben. Foten var avsliten. Det är sådant här som gör mig fruktansvärt olycklig och ger mig en stor klump i magen. Stackars fågel. Vad gör man liksom? Tåget kom och vi lämnade den där! Usch, stackars liten.

Efter att ha pratat med mamma och pappa finns det tydligen massor av duvor med bara ett ben. Jag sörjer lite. Så, vart ligger alla avslitna-höger-duvfötter i Stockholm egentligen?

17 år i staden där jag växte upp och så

Jag fattade precis i det här ögonblicket att jag faktsikt fyller år imorgon. Eller om man ska vara exakt 1 timme och 24 minuter. Fick den där pirrande känslan i magen som jag alltid fick när jag var yngre. Pirrigt. Spännande. Vad skönt att jag ändå inte har glömt bort den helt. Nä, det kanske inte är jättespeciellt att fylla sjutton egentligen, bara att man faktiskt är 1 år ifrån att fylla arton som är den stora grejen. Men jag är glad att jag fyller sjutton imorgon. Det känns bra. Att kunna säga att jag är sjutton nu. Vilken grej. Låter mycket bättre än sexton. Låter mognare, vuxnare. Och jag ska vara barn det här sista året innan jag av staten anses som vuxen. Det har gått snabbt, känns som jag fyllde sexton förra veckan. Jag är så mycket lyckligare iår.

Vi hörs när jag är sjutton år på riktigt. Grattis till mig själv tjejen. Du har lyckats överleva ett fett bra år till.

Fråga bara jag berättar vad som helst

Jag har gått in på Södra Latins hemsida varje dag sen jag kom hem från Rättvik. När kommer det nya schemat? Det är nästan det roligast jag kan hitta på i slutet av sommaren, få titta på det nya schemat. Nu så längtar jag ju! Jag tackar skolledningen och Marie Linde och alla andra som har en inblandning i mitt schema inför tvåan. Jag blev så lycklig när jag såg det. Det är ingenting mina vänner. INGENTING. Alltså det är helt sjukt vilken stor skillnad mot ettan. Galet. Åh vad jag är glad. Jag tror faktiskt att jag kommer ha ett liv utanför skolan i tvåan. Jag ska maila Marie Linde och tacka för att jag har fått så bra schema. 

Jag kommer få ha sovmorgon. Helt galet.
 
Allt det vita är dans och annat härligt estetiskt, och det gröna!


Och jag var 17 år ville inte va den som blev kvar

Jag älskar att vara ledig. Satt och läste på min blogg från det jag skrev förra året och nästan varannat inlägg handlar om hur uttråkad jag var. Wow. Jag är inte det minsta uttråkad alls den här sommaren. Det är ju helt galet nu. Jag har massor av saker att göra hela tiden! Har inte varit det minsta uttråkad. Mamma brukade alltid säga att det var så skönt när vi började skolan igen efter sommarlovet eftersom att vi typ klagade varje dag som vi inte hade något att göra.
Jag uppskattar verkligen att vara ledig nu. Att inte behöva vakna till ett alarm. Bara det, helt otroligt. Eller att inte behöva jobba imorgon. Det ska bli så skönt. Att kunna vända på dygnet, vara vaken precis så länge jag vill, titta på alla Harry Potter-filmerna efter varandra, äta godis mitt i natten eller ta en morgonpromenad vid 0300. Det är härligt nu. Och jag mår så bra. Ja, det är bara bra nu.

Jag fyller år imorgon.

Snoriga armar och en randig kind

ImissSKOLAN because I have the best new schema i världen
















Jag skulle utomlands, jag bytte efternamn

Och så har det  börjat igen. Fast bara i små korta ögonblick isället för 23 timmar om dygnet. Svarta djupa äckliga hål fulla av panik och ångest. Jag orkar inte. Det är sommarlov fortfarande. Bort, bort, bort. Att jag bara inte kan klara av det. Att det ska vara så sjukt svårt varenda gång. Jag vet ju hur det blir. Fast förtränger väl.
Jag vill ha mitt sommarlov ifred.

Glömmer aldrig bort min tonårssynd

Jag fyller ett år från vuxen på lördag. Roligt.

I wish
Ett sudd
En penna, möjligtvis två
En svart ´body at dansa balett i
En ny madrass till min säng, den sängen jag vill ha är för dyr
8 böcker, det önskas alltid fler
Anteckningsböcker från akademibokhandeln, du vet mamma
Teaterbiljetter
Danspengar till i höst
25 gradercelsius
Mer onödigt till mitt rum
En kopp

Här mamma och pappa. Här är önskelistan.

Snurra flaskan jag har aldrig sanning eller konsekvens

För om ynka ca 40 minuter fyller utan tvekan världens bästa Stina 18 år. Hon är bäst. Tycker så mycket om henne. Önskar henne bästa dagen. Stina är faktiskt fantastisk på alla sätt. Vi kom fram till att hon får göra massa saker nu. Både bra och dåliga. Det bästa är att hon får skriva på sina egna papper, så jobbigt att ta hem dem från skolan och sen tillbaka, och det sämsta att nu så kan hon ju liksom inte säga nej till försäljare på samma sätt. Jobbigt.

Du är bäst Stina. Glöm Aldrig.
Grattis.



Hello beautiful

Hemmafester och en stulen bil

Det är lite uppochner ibland. Som idag. När allting inte alls blev som det skulle och jag blev jättearg i onödan för att jag tycker inte om förändringar när något är bestämt. Men det är bra nu. Försöker bara att inte sörja allt för mycket åt min älskade. Såg världens sämsta Allsång på Skansen idag. Jag ville gråta.
INGEN KOMMENTAR.


Ewe är här och då är det alltid lite lättare.

Jag har slitit ut så många skor i en stad där ingen längre bor

Idag är det en bra dag! Jag känner det asså. Idag ska jag få mycket gjort. Skönt! Jag ska ordna så att jag har all musik klar till A3 så att jag kan börja koreografera, skriva en dansanalys (måste MÅSTE måste), städa och rensa och få ett finare rum, göra min kalender fin, läsaläsa lite fina ord i en bok, scrappa ett födelsedagskort åt finastina! och när det är klart ska jag vara med fina vänner.

OM jag hinner kanske jag lyckas fixa lite större städgrejer, som att tvätta sofftygen (heter det så?), köpa en ny lampa till akvariet, köpa en ny lampa till skrivbordet, sätta upp lite hyllor och krokar. Men annars så har jag massa andra dagar att göra det på.

Välkommen in i vecka 31. Absolut den bästa veckan om man frågar mig eller Finastina.

Just det, från och med nu tills jag fyller 17 år blir det bara rubriker från Veronica Maggios låt 17 år i. Jag laddar.

276 dagar of löööve

Och det är oundvikligt att bli extremt töntig och inte lägga ut bilder på sin kärlek och sig själv även fast jag egentligen förstår att folk inte vill se det. Men jag är så GALETCRAZYLYCKLIGTKÄR och idag är det 9 månader sen jag och Gustaf blev tillsammans och jag vill att hela världen ska veta att jag aldrig har varit lyckligare i hela mitt liv.

Jag är kär. Ändå in i benmärgen.


Det finns ingenting som är bättre än dig.


Jag skriver precis vad jag vill

Litelitegranna som ska vara med i bokeliboken.

Håkan Hellström. Man hade ju hört om honom. Söt båtkille tyckte jag. Du älskade honom. Det klart att jag började lyssna på honom då. Om du älskade honom. Jag började tycka om Håkan. Inte för  hans röst, utan för hans texter. För dem var precis lika konstiga som jag.

Jag kommer ihåg när jag gick på lågstadiet. Behovet efter bekräftelse. Jag fick inte ta hål i öronen. Alla andra tjejer hade hål i öronen. Jag hade låtsasörhängen varje dag i tre år. Mina örsnibbar blev blåa och det gjorde ont. Men det spelade ingen roll. Jag hade mina låtsas-guldringar i öronen varje dag. För att vara som alla andra. Att inte vara konstig var det viktigaste.


K

Det är för fint. Det går inte att skrivas om. Jag är så kär.


RSS 2.0