Det är vår imorgon
Mina dansare åker till Paris imorgon och lämnar mig kvar att sova ut. Men Alice lovade det här och nu känns allt mycket bättre.
"jag ska skriva ditt namn på gatorna och andas ut ditt namn i luften, jag ska springa dina steg i trapporna och viska ditt namn i parisares öron
du ska fylla hela paris i din frånvaro
jag lovar"
För DU tycker det
Imorgon har jag och min pojkvän varit tillsammans i fyra månder. I present får jag att han åker till Berlin.
Kul.
Kul.
Det kom ett brev med posten
Jag har alltid älskat att få brev. Det är så fint och man blir så glad. Speciellt när det kommer i brevlådan. Man känner sig så utvald och speciell. Jag har inte fått ett personligt brev på posten på sex år. Och så för några dagar sen så kom mamma upp till mitt rum med ett brev, bara sådär. Kände inte igen handstilen på brevet. Fattade mest ingenting.
Öppnade brevet. Dataskrivet. 2½ A4 med text. Till mig. Bara till mig. Så många fina ord. Som gick rätt in. Rakt in. Som jag förstod. Som gjorde allt så mycket klarare, lättare.
Längst ner, "Jag önskar dig all lycka. Och jag vet att du kommer att klara det här. Jag tror på dig, det gör jag verkligen. En vän. "
Ingen avsändare. Okänd. Funderingar. I brevet så nämns det att personen ifråga tvivlar på att brevet kommer betyda något för mig, att det bara är en massa ord på ett papper. Du människa, om du läser den här bloggen! Det var inte alls på något vis bara ord på ett papper. Hur kan du tro det? Brevet var så fyllt av kärlek så jag vet inte vad. Jag blev så lugn, överlycklig och ledsen på samma gång. Någon därute som jag knappt känner har uppmärksammat sig om mig. Någon bryr sig. I brevet så nämns det också att det är svårt att förstå att någon älskar en på riktigt och inte låtsas. Det är precis så för mig. Jag har väldigt svårt att tro att folk verkligen tycker om mig som jag är. Blir så förvånad när folk tycker om mig, det är ju jag som tycker om dem.
Brevet gav mig nytt hopp. Överblick. Så du människa, om du läser det här så skulle jag vilja att du överväger tanken att säga vem du är. Så att jag skulle kunna få krama dig, säga jur mycket jag tycker om dig även fast jag inte vet vem du är. Ge dig lite kärlek tillbaka.
Tack. Så mycket tack.
Öppnade brevet. Dataskrivet. 2½ A4 med text. Till mig. Bara till mig. Så många fina ord. Som gick rätt in. Rakt in. Som jag förstod. Som gjorde allt så mycket klarare, lättare.
Längst ner, "Jag önskar dig all lycka. Och jag vet att du kommer att klara det här. Jag tror på dig, det gör jag verkligen. En vän. "
Ingen avsändare. Okänd. Funderingar. I brevet så nämns det att personen ifråga tvivlar på att brevet kommer betyda något för mig, att det bara är en massa ord på ett papper. Du människa, om du läser den här bloggen! Det var inte alls på något vis bara ord på ett papper. Hur kan du tro det? Brevet var så fyllt av kärlek så jag vet inte vad. Jag blev så lugn, överlycklig och ledsen på samma gång. Någon därute som jag knappt känner har uppmärksammat sig om mig. Någon bryr sig. I brevet så nämns det också att det är svårt att förstå att någon älskar en på riktigt och inte låtsas. Det är precis så för mig. Jag har väldigt svårt att tro att folk verkligen tycker om mig som jag är. Blir så förvånad när folk tycker om mig, det är ju jag som tycker om dem.
Brevet gav mig nytt hopp. Överblick. Så du människa, om du läser det här så skulle jag vilja att du överväger tanken att säga vem du är. Så att jag skulle kunna få krama dig, säga jur mycket jag tycker om dig även fast jag inte vet vem du är. Ge dig lite kärlek tillbaka.
Tack. Så mycket tack.
Sagan har blivit stor
Den lilla Sagan som föddes för 17 år och 364 dagar sedan fyller 18 år imorgon. Sagan är inte flicka längre hon blir kvinna. Min Saga. Min lilla fantastiska Saga.
Jag älskar henne.
Och imorgon fyller världens vackraste människa 18 år!
Jag älskar henne.
Och imorgon fyller världens vackraste människa 18 år!
Vad är grejen med -is?
Jag har börjat kalla alla mina vänner i skolan för namn+is. Jag förstår inte varför men det bara blir så.
Sagis
Stinis
Tinis
Lovis
Malis
Noris
Erikis
Irmis
Matildis
Otis ( Nej just det! Det är faktiskt ok ju! )
Jag har liksom döpt om dem.........
Sagis
Stinis
Tinis
Lovis
Malis
Noris
Erikis
Irmis
Matildis
Otis ( Nej just det! Det är faktiskt ok ju! )
Jag har liksom döpt om dem.........
Vecka åtta inlagd i sylt utan konserveringsmedel
Jag har gått i världens fulast stövlar pga att jag inte har några riktiga vinterskor och har inte orkat vara snygg denna vecka, alltså brutit mot alla stilregler som finns på Södra Latin
Haft dagvis fruktansvärt ont i knät, inte roligt
Blivit klar med en produktion vid namn Ctrl_Alt_Delete
Haft ett idrottsprov som gick helt ok
Fått G på mitt första matte B-prov! ( YES! )
Ramlat ytterligare en gång på trappan i Huddinge
Kramat Antonio ( notera kärleken )
Fått ett jättefint brev och fått lyckoklump i magen
Blivit upplyften av Oskar samt sett ut som ett konstigt U
Fått många pussar
Stått på ett pendeltåg i 55 minuter tillsammans med sjuttioelva andra
Kommit på att om man tänder eld på sitt hår med en tändsticka så brinner det ganska fort ( jag hade glömt )
Köpt blommor åt talangfulla skådespelare
Fikat med Saga på COOP-café
Valt Lovi till mitt nya offer
Ätit ca 23 st morötter
Haft dagvis fruktansvärt ont i knät, inte roligt
Blivit klar med en produktion vid namn Ctrl_Alt_Delete
Haft ett idrottsprov som gick helt ok
Fått G på mitt första matte B-prov! ( YES! )
Ramlat ytterligare en gång på trappan i Huddinge
Kramat Antonio ( notera kärleken )
Fått ett jättefint brev och fått lyckoklump i magen
Blivit upplyften av Oskar samt sett ut som ett konstigt U
Fått många pussar
Stått på ett pendeltåg i 55 minuter tillsammans med sjuttioelva andra
Kommit på att om man tänder eld på sitt hår med en tändsticka så brinner det ganska fort ( jag hade glömt )
Köpt blommor åt talangfulla skådespelare
Fikat med Saga på COOP-café
Valt Lovi till mitt nya offer
Ätit ca 23 st morötter
Bara så att ni vet!
Igår skrev jag ett jättefint inlägg innan jag däckade i säng kl 21.00. Idag upptäckte jag att inlägget hade raderats, försvunnit och inte sparats. Men jag skrev det. Och det var superfint!
Bye bye spanishbetyg!
Det är så kört för mitt spanskabetyg. HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA. Jag har verkligen ingen ork att bry mig längre. IG is the new shit. Jag får väl helt enkelt inte åka till spansktalande länder.
Så enkelt var det med det
Så enkelt var det med det
Danskris
Har velat skriva av mig om det här länge. Det har bara inte blivit av.
Jag vet att jag inte är en WOW-dansare. Har aldrig varit, är inte och har svårt att tro att jag kommer bli det. När jag var ritkigt liten så trodde jag att jag var något speciellt eftersom att min danslärare sa till mig att jag var så duktig och lyste på scenen. Då trodde jag på det. Sen fick jag höra att hon sa exakt samma sak till alla andra. Då tyckte jag inte att jag lyste på scenen. När jag känner efter så har jag inte tyckt att jag har varit bra på väldigt länge. Och nu börjar jag tröttna att gå på klasserna. För jag blir bara ledsen och besviken. Självförtroendet sjunker mer och mer för varje gång.
Jag känner att det går inte. Jag misslyckas med allt. Och lyckas inte med det minsta. Vill inte längre. Mår bättre av att inte vara med. Jag försöker så fort jag ser att någon är duktig på något steg uppmuntra och säga hur bra dem är. Jag får aldrig höra hur bra jag är. Och jag har helt enkelt dragit slutsatsen att jag inte är bra. Jag har inte fått höra att jag är bra annat än från mamma och pappa. Mest blir jag ledsen. På mig själv. För att jag trodde jag var något som jag inte är. Jag ser mina vänner runtomkring mig. Jag är inte ens i närheten av vad dem är. Det känns bara hopplöst. Och efter i lördags så blev jag så ledsen. Det går ju inte.
Att acceptera att man inte är bra på det som man älskar så mycket gör ganska ont. Och det är så lätt att ge upp. Så väldigt lätt.
Hur ska det kunna gå?
Jag vet att jag inte är en WOW-dansare. Har aldrig varit, är inte och har svårt att tro att jag kommer bli det. När jag var ritkigt liten så trodde jag att jag var något speciellt eftersom att min danslärare sa till mig att jag var så duktig och lyste på scenen. Då trodde jag på det. Sen fick jag höra att hon sa exakt samma sak till alla andra. Då tyckte jag inte att jag lyste på scenen. När jag känner efter så har jag inte tyckt att jag har varit bra på väldigt länge. Och nu börjar jag tröttna att gå på klasserna. För jag blir bara ledsen och besviken. Självförtroendet sjunker mer och mer för varje gång.
Jag känner att det går inte. Jag misslyckas med allt. Och lyckas inte med det minsta. Vill inte längre. Mår bättre av att inte vara med. Jag försöker så fort jag ser att någon är duktig på något steg uppmuntra och säga hur bra dem är. Jag får aldrig höra hur bra jag är. Och jag har helt enkelt dragit slutsatsen att jag inte är bra. Jag har inte fått höra att jag är bra annat än från mamma och pappa. Mest blir jag ledsen. På mig själv. För att jag trodde jag var något som jag inte är. Jag ser mina vänner runtomkring mig. Jag är inte ens i närheten av vad dem är. Det känns bara hopplöst. Och efter i lördags så blev jag så ledsen. Det går ju inte.
Att acceptera att man inte är bra på det som man älskar så mycket gör ganska ont. Och det är så lätt att ge upp. Så väldigt lätt.
Hur ska det kunna gå?
ES2A är mycket fina människor
Tvåorna har gått igenom årskurs ett. Dem vet att årskurs ett på Södra Latins gymnasium. Är galen. På riktigt. Speciellt om man läser språk och har produktion. Tror ni inte att dessa fina människor uppmärksammar vår ångest? Våra trötta ansikten och utmattade gång? Tror ni inte att dem är finaste tvåorna i hela världen och bestämmer sig för att göra allt så mycket finare. Ny energi, hopp om att någon gång kommer vara över.
Igår fick vi tända ljus, funlight-saft, kakor, bullar, röda pappershjärtan, kramar, fina ord, musik och klappar på huvudet.
Vi har världen bästa tvåor, no matter what. Tack snälla ni.
Igår fick vi tända ljus, funlight-saft, kakor, bullar, röda pappershjärtan, kramar, fina ord, musik och klappar på huvudet.
Vi har världen bästa tvåor, no matter what. Tack snälla ni.
Antonio is the real man
Teatrarna i min klass får varje vecka nöjet att ha dramaläraren Antonio. Jag har tyckt om honom från första dagen och längtar tills jag får ha honom en gång i veckan i tvåan. Han är en sådan fin människa. Så glad och speciell. ÄLSKAR hans spanska brytning.
Jag har försökt att få honom att lägga märke till mig genom att säga hej i korridorerna och le lite när man ses. Men han har aldrig sett mig eller fattat vem jag är. Trots mitt eviga smilande. Men så igår, när jag satt i korridoren så kom han fram till mig. Frågade hur jag mådde och log jättemycket. Jag fick prata med Antonio i fyra½ minuter.
TACK MANNEN. För att du ser mig i korridorerna.
Jag har hittat stockholms bästa attraktion
Jag läser kursen kulturhistoria på gymnasiet. Det har blivit mitt favoritämne för det är det enda, enda ämnet som jag lyckas i numera. Dessutom har vi världens finaste lärare som inom loppet av veckor har en liten bebo-pojke att ta hand om. Och idag skulle vi på visning på slottet för att vår fina lärare tycker vi har spenderat för mycket tid i klassrummet, sant.
Så vi pallrade oss iväg till slottet denna vackra soliga iskalla dag. Jag har aldrig varit på slottet förut och hade inga större förväntningar. Blev insläppta och presenterade för guiden Jonas. Killen ( den vuxna mannen ) gjorde min dag! Han var helt fantastisk. Jag älskade hans röst, allt han sa och hans personlighet. Världens bästa guide. Allt han sa var intressant och han gjorde allt så roligt att höra på. Var inte alls stel utan drev ganska mycket med de gamla kungarna samt berättade hemligheter om kungafamiljen. Jag njöt varje sekund. Jag ville ta med honom hem ha honom i ett hörn och låta honom lära mig allt. Helt plötsligt ser jag nu en helhet i den svenska historien. Tack!
Jag blir så glad när människor överraskar och är härliga. Den här mannen gjorde min dag bara genom att berätta om barocken i Sverige. Jag ska nu maila till hovet och säga att de aldrig någonsin får avskeda denna underbara människa. Låt honom sprida sin glädje. Och så fort jag får råd ska jag gå på en visning på slottet igen.
P.S jag och Dante tänkte fråga om vi kan få ha honom som vikarie när Hellman är pappaledig, vi tänkte att alla betalar tio kr, det borde väl räcka! D.S
Så vi pallrade oss iväg till slottet denna vackra soliga iskalla dag. Jag har aldrig varit på slottet förut och hade inga större förväntningar. Blev insläppta och presenterade för guiden Jonas. Killen ( den vuxna mannen ) gjorde min dag! Han var helt fantastisk. Jag älskade hans röst, allt han sa och hans personlighet. Världens bästa guide. Allt han sa var intressant och han gjorde allt så roligt att höra på. Var inte alls stel utan drev ganska mycket med de gamla kungarna samt berättade hemligheter om kungafamiljen. Jag njöt varje sekund. Jag ville ta med honom hem ha honom i ett hörn och låta honom lära mig allt. Helt plötsligt ser jag nu en helhet i den svenska historien. Tack!
Jag blir så glad när människor överraskar och är härliga. Den här mannen gjorde min dag bara genom att berätta om barocken i Sverige. Jag ska nu maila till hovet och säga att de aldrig någonsin får avskeda denna underbara människa. Låt honom sprida sin glädje. Och så fort jag får råd ska jag gå på en visning på slottet igen.
P.S jag och Dante tänkte fråga om vi kan få ha honom som vikarie när Hellman är pappaledig, vi tänkte att alla betalar tio kr, det borde väl räcka! D.S
Stunder av ovisshet
Jag har bara målat ena handen med blått nagellack. Jag blir förvirrad varje gång som jag tittar på mina händer. Och idag blev jag efterlyst av skolsyster.
Datakunskapen kommer inte att prioriteras innan sportlovet. Så just nu, när det är datakunskap så sitter jag mest och tittar på mina händer och förundras samt försöker att inte somna innan det är dags för sista eget arbete innan produktionen. Premiär om två veckor och en dag. Femton dagar. ( BREATH! )
Jag säger puss till solen
Datakunskapen kommer inte att prioriteras innan sportlovet. Så just nu, när det är datakunskap så sitter jag mest och tittar på mina händer och förundras samt försöker att inte somna innan det är dags för sista eget arbete innan produktionen. Premiär om två veckor och en dag. Femton dagar. ( BREATH! )
Jag säger puss till solen
Ni vet sådana där jättesöta blåbär
Jag har kommit till ett nytt stadie. Jag förstår att ni inte kan bärga er. Jag måste sova. Sova sova sova sova. Det är allt min kropp och hjärna säger. Så nu lyssnar jag. För jag håller på att ramla ihop framför datorn och det gör så ont i pannan då. Har ju inte lust att ha ett stort sår i pannan på produktionen liksom. Jag tänker framåt.
Imorgon ska jag göra allt som jag skulle ha gjort idag. Jag ska klara det. Det ska gå bra. Jag ska gå upp tidigt och ta itu med det som behövs.
Idag har det varit en helt ok dag. Det gillar vi.
Det är ganska roligt att skratta åt sig själv på DVD
Imorgon ska jag göra allt som jag skulle ha gjort idag. Jag ska klara det. Det ska gå bra. Jag ska gå upp tidigt och ta itu med det som behövs.
Idag har det varit en helt ok dag. Det gillar vi.
Det är ganska roligt att skratta åt sig själv på DVD
Jag försöker att vara tacksam
Det här är tydligen det värsta vintern på 150 år fick jag höra idag. Det var ju jättekul kan man tycka. Att man får uppleva något sådant under sin livstid.
ELLER SÅ TYCKER MAN INTE ALLS ATT DET ÄR ROLIGT ATT DET ÄR TVÅ METER SNÖ VART MAN ÄN VÄNDER SIG. ATT TÅGEN INTE GÅR. ATT MAN SLÖSAR FLERA TIMMAR PER DAG GENOM ATT BARA STÅ PÅ EN PERRONG. ATT DET ÄR MINUS TJUGO GRADER CELSIUS I DETTA LAND OCH ATT ALLTING FRYSER TILL IS EFTER FEM MINUTER. DET ÄR TILL OCH MED HEMSKT ATT MAN KOMMER SENT TILL SKOLAN OCH MISSAR EN MASSA HEMSK UNDERVISNING. JAG ÄR ARG OCH VILL INTE HA MERA VITNER. INGEN MERA SNÖ ELLER IS.
Så, jag behövde verkligen få ur mig det där. Det är bara väldigt frustrerande att bo i Huddinge och inte kunna ta sig någonstans. Men annars är det bra.
-20 grader är ju jättekul.
ELLER SÅ TYCKER MAN INTE ALLS ATT DET ÄR ROLIGT ATT DET ÄR TVÅ METER SNÖ VART MAN ÄN VÄNDER SIG. ATT TÅGEN INTE GÅR. ATT MAN SLÖSAR FLERA TIMMAR PER DAG GENOM ATT BARA STÅ PÅ EN PERRONG. ATT DET ÄR MINUS TJUGO GRADER CELSIUS I DETTA LAND OCH ATT ALLTING FRYSER TILL IS EFTER FEM MINUTER. DET ÄR TILL OCH MED HEMSKT ATT MAN KOMMER SENT TILL SKOLAN OCH MISSAR EN MASSA HEMSK UNDERVISNING. JAG ÄR ARG OCH VILL INTE HA MERA VITNER. INGEN MERA SNÖ ELLER IS.
Så, jag behövde verkligen få ur mig det där. Det är bara väldigt frustrerande att bo i Huddinge och inte kunna ta sig någonstans. Men annars är det bra.
-20 grader är ju jättekul.
Verklighetens folk
Igår var det konst.
Igår var det smärta.
Igår var det äkta.
Igår var det tårar.
Igår var det kärlek.
Igår var det skratt.
Igår var det verklighetens folk.
Igår var jag på teater. Den ägde rum på Sagateatern på Lidingö. Jag hade längtat så länge. Sett fram emot det. Haft lyckoklump i magen. Kunde knappt bärga mig. Det spelade faktiskt ingen roll att det var jätteantarkiskt väder och att tunnelbanan inte gick. Jag var så glad.
Det är mina vänner som var med i teatern. Mina fina underbara. Stina, Saga och Nora. Och fantastiska Sophia har gjort manus och regi. Den kvinnan kommer komma otroligt långt Helt otroligt ( det kommer bli många otroligt i denna text ) att hon 17 år gammal har skapat det som jag fick se igår. Otroligt.
Mina dansvänner bevisade igår att dem är helt kapabla till att göra vadsomhelst. De var så otroligt fantastisk galet duktiga att jag satt och sken av stolthet över att ens veta deras namn. Jag är fortfarande mållös, vet inte riktigt vad jag ska säga annat än att det var fruktansvärt bra. Jag tror att jag i framtiden ska kalla alla tre superkvinnorna ggr 1000. De var mina förebilder förut, nu så är dem liksom något som inte går att ta på. Det som jag tolkade av pjäsen kan jag inte säga, det ligger inom mig och det är min egen tolkning. Men ont gör det. Jätteont.
Alla tre spelade teater. Som om de gjort det hela sitt liv. Jag är verligen inte något proffs, men det där var riktigt bra. Och det var inga lätta grejer. Och allt var med sådan perfektionism. Den passionerade kyssen, beröringen, kräkningen, orden, styrkan, smärtan. Jag grät, många gånger. För det gjorde ont, ont på insidan. Det var äkta det jag såg. Och det gjorde så ont i mig. Jag kan inte beskriva. Jag kan inte förklara.
Det var obehagligt sant. Varenda mening, varenda ton. Varenda beröring. Det var verklighet jag såg igår. Ren verklighet. Och det gjorde så ont. Jag blev så imponerad. Mina vänner var borta och istället fanns dessa namnlösa äkta personer.
Saga, Nora, Stina och Sophia. Ni är otroliga personer. Ni kan allt. Jag beundrar er.
Det är det vackraste som jag har sett i hela mitt liv.
Igår var det smärta.
Igår var det äkta.
Igår var det tårar.
Igår var det kärlek.
Igår var det skratt.
Igår var det verklighetens folk.
Igår var jag på teater. Den ägde rum på Sagateatern på Lidingö. Jag hade längtat så länge. Sett fram emot det. Haft lyckoklump i magen. Kunde knappt bärga mig. Det spelade faktiskt ingen roll att det var jätteantarkiskt väder och att tunnelbanan inte gick. Jag var så glad.
Det är mina vänner som var med i teatern. Mina fina underbara. Stina, Saga och Nora. Och fantastiska Sophia har gjort manus och regi. Den kvinnan kommer komma otroligt långt Helt otroligt ( det kommer bli många otroligt i denna text ) att hon 17 år gammal har skapat det som jag fick se igår. Otroligt.
Mina dansvänner bevisade igår att dem är helt kapabla till att göra vadsomhelst. De var så otroligt fantastisk galet duktiga att jag satt och sken av stolthet över att ens veta deras namn. Jag är fortfarande mållös, vet inte riktigt vad jag ska säga annat än att det var fruktansvärt bra. Jag tror att jag i framtiden ska kalla alla tre superkvinnorna ggr 1000. De var mina förebilder förut, nu så är dem liksom något som inte går att ta på. Det som jag tolkade av pjäsen kan jag inte säga, det ligger inom mig och det är min egen tolkning. Men ont gör det. Jätteont.
Alla tre spelade teater. Som om de gjort det hela sitt liv. Jag är verligen inte något proffs, men det där var riktigt bra. Och det var inga lätta grejer. Och allt var med sådan perfektionism. Den passionerade kyssen, beröringen, kräkningen, orden, styrkan, smärtan. Jag grät, många gånger. För det gjorde ont, ont på insidan. Det var äkta det jag såg. Och det gjorde så ont i mig. Jag kan inte beskriva. Jag kan inte förklara.
Det var obehagligt sant. Varenda mening, varenda ton. Varenda beröring. Det var verklighet jag såg igår. Ren verklighet. Och det gjorde så ont. Jag blev så imponerad. Mina vänner var borta och istället fanns dessa namnlösa äkta personer.
Saga, Nora, Stina och Sophia. Ni är otroliga personer. Ni kan allt. Jag beundrar er.
Det är det vackraste som jag har sett i hela mitt liv.
Det snöar på Lillabjörkvägen 6
Nu är det dags att åka till skolan, ja ni såg rätt, skolan. Det ska jobbas med produktion, bestämmas kostym och sätta ihop musiken. Men jag är faktiskt ganska glad. Även fast jag får åka till skolan en söndag. Jag tycker så mycket om mina vänner i ES1a. Och vår produktion kommer vara bäst ända tills tvåornas i maj. Sådeså.
SEN BLIR DET TEATER! WIIIIIIII
SEN BLIR DET TEATER! WIIIIIIII
Kärlekens alla färjor
Ikväll blir det som förut, skratt i mängder, otroligt många kort, prat om flera månader som har försvunnit, minnen, kaksmet, kramar, tankar och kärlek.
Jag vill vara 14 år ikväll
Jag vill vara 14 år ikväll
Snälla knä bli bra
Om jag lovar att förevigt vara snäll mot alla i hela världen i resten av mitt liv.
Snälla kan inte någon laga mitt knä då?
Snälla kan inte någon laga mitt knä då?
2957957105974 miljoner snöflingor i mitt hår
Jag har upptäckt något alldeles fantastiskt. Som gör att världen kanske inte är ond i alla lägen. Jag har noga observerat alla teatrare och hittat en gemensam sak. Det glittrar i deras ögon när dem pratar om teater. Först såg jag det bara hos en. Sen hos en till. Men på det öppna huset så såg jag, det glittrar i alla teatrares ögon. När dem får göra det som de älskar.
Och de, det tycker jag är fruktansvärt fint.
Och de, det tycker jag är fruktansvärt fint.
Finaste ordet
Jag har hittat sveriges finaste ord
rodna
rodna
NU RÄCKER DET
NU RÄCKER DET MED SNÖ, BLÅST,MINUSGRADER OCH HALA GATOR. JAG VILL ATT ALLT SKA SMÄLTA NU! JAG VILL HA VÄRME OCH VÅR OCH BLOMMOR OCH SOLSKEN OCH GRÖNT GRÄS.
JAG VILL HA SOMMAR.
JAG SAKNAR SOMMAR.
JAG VILL HA SOMMAR.
JAG SAKNAR SOMMAR.
Varför slutade man att läsa KP?
Kamratposten måste ju vara en av sveriges bästa tidningar. Jag prenumererade på KP i flera på och kan inte förstå varför jag slutade. En positiv sak med att gå till psykdoktorn är just att det finns KP i väntrummet som man kan läsa. Och jag blir så glad varje gång. Hur ofta jag tänkte skriva in men ångrade mig i sista sekunden. Hur modiga alla barn som skriver in är. Respekt. Det finaste av allt tycker jag är insändarna.
Hittade en jättefin:
"Tips för 11-åringar"
Hej KP! Jag är en 11-årig tjej som har upptäckt att jag håller på att bli större.
Det kommer tydligen massa nya hormoner i kroppen som gör att jag ganska ofta blir irriterad eller arg på min familj.
Då kom jag på att så fort jag känner så, så säger jag att det är kod 11.
Då förstår alla vuxna.
Tips till alla som håller på att få massor av hormoner!
Det är kod 16½ ganska ofta, tänk om man kunde ha tänkt som den där flickan.
Upphittade skor
I måndags så tog någon mina älskade röda convers i språkkorridoren. Måste bara säga att det skulle aldrig hända i estetkorridoren. Jag var förtvivlad och visste inte vad jag skulle göra. På tisdagen så upptäckte jag listor i hela skolan som min pojke så snällt gjort där han efterlyste skorna. Hoppet fanns kvar.
Idag kom pojken och visade stolt upp skorna som han hittat i upphittat-skåpet. Jag blev jätteglad. Men så tittade jag på skorna, dem var ju rena?.... mina var äckliga, gamla och slitna. Men så såg jag att det mina skor. Fast tvättade. Så någon tog dem, fick dåligt samvete, tvättade dem, och la dem i upphittat-skåpet?
Det är ett mysterium, men jag är glad för jag har mina skor!
Idag kom pojken och visade stolt upp skorna som han hittat i upphittat-skåpet. Jag blev jätteglad. Men så tittade jag på skorna, dem var ju rena?.... mina var äckliga, gamla och slitna. Men så såg jag att det mina skor. Fast tvättade. Så någon tog dem, fick dåligt samvete, tvättade dem, och la dem i upphittat-skåpet?
Det är ett mysterium, men jag är glad för jag har mina skor!
Sensation
Linnea Berg har för första gången gjort en frågelista och lagt ut den på bloggen. Jag var alltså extremt uttråkad och lite nyfiken.
1. Det första du tvättar i duschen
Mitt hår, med förhoppningsvis schampo först men om jag är trött kan det bli i omvänd ordning.
2. Gillar du kaffe?
Bara i nödfall av akut trötthet, men jag är en fejk-kaffe-drickare med massor av socker och mjölk.
3. Hur mår du just NU?
Ärligt talat inte bra alls, kom precis hem från psykdoktorn och har bråkat med mami och papi.
4. Vad är sista bokstaven i namnet på personen du har en crush på?
F, Gustaf ( Mimmi,Nadja, Saga,Stina, Malin och Tina)
5. Berätta om din senaste dröm.
Jag var i Indien med massor av limegröna elefanter som jagade mig för jag var sen till jazzen. Jag försov mig faktiskt imorse och gick inte på jazzen.
6. Skulle du kunna äta din favoritmat under en månad utan att tröttna?
Jag tror att jag skulle klara av det galant. Kanske skulle tröttna dag 28 men inte tidigare. Jag gillar rutiner.
7. Vad vill du ha just nu?
INGEN MERA SKOLA I HELA MITT LIV! Mina vänner i mitt vardagsrum, livsproduktion av keso och ett friskt knä.
8. Har du räknat till 1000 någon gång?
Aldrig, har bara kommit till 332
9. Biter du i din glass eller slickar du bara på den?
Slickar och suger, det ilar så mycket i tänderna annars!
10. Använder du smileys?
Var helt emot det förut men har fått höra att jag i sms eller i cybervärlden verkar sur utan att vara det. Smileys är tydligen viktigt.
11. Har du träffat någon kändis?
Absolut, och lyckats charma varenda en.
12. Gillar du keso?
Gillar är ett för svagt ord, jag ÄLSKAR
13. Vilken låt hade du sist i huvud senast
Fireflies med Owl City
14. Hur många länder har du besökt?
Hmmm typ 12 kanske....
15. Är dina föräldrar stränga?
Det skulle jag inte påstå. Är väldigt fri på det sättet.
16. Skulle du kunna hoppa fallskärm?
Skulle vara livrädd men om jag fick hålla någon i handen var aningens självmordsbenägen och hade en bra dag skulle det gå super.
17. Glittrar någonting i ditt rum just nu?
Jag är inte glittertjejen och mitt rum ser just nu ickeglittrigt ut. Allt är väldigt svart bara....
18. Brukar du hyra film?
Väldigt sällan, jag har förmånen att bo med en pappa som älskar film.
19. Var kommer du vara på Lördag?
Förhoppningsvis på mitt golv sovandes pga utmattning.
20. Var du med och upplevde när World Trade Center föll i NY?
Nej.
22. Vad åt du till lunch?
Nachos och keso
23. Har du lockigt hår?
Jag permanentade håret får snart två år sedan och det sitter i lite fortfarande. Naturligt så har jag väldigt rakt hår. Beundrar alla med lockar.
24. När grät du senast?
Det var idag på lunchrasten.
25. Har du gått in i en vägg någon gång?
Väldigt ofta, jag läser mycket och kommer ofta in i boken, då tittar jag inte så mycket omkring mig.
26. Favoritårstid?
Sommar sommar sommar sommar sommar, jag kan inte vänta.
27. Vem höll du senast i handen?
Mi pojkväno.
28. Sover du med TVn på?
Brukade aldrig förut, numera ett känt faktum.
29. Tycker du att du är gammal?
Det skulle jag inte vilja påstå.
30. Är du mörkrädd?
Jag var det när jag var liten men jag har övat mig och nu så är det inte så farligt.
31. Gillar du ditt liv just nu?
Jag borde verkligen det, tyvärr är det inte bra alls. Men det finns bra saker!
32. Har du någon gång valt att ta ett bad istället för att duscha?
Ja men det är så opraktiskt och ta ett bad om man är stressad, som jag så ofta år.
33. Har du bra syn?
Inte alls, och min syn blir bara sämre och sämre. Just nu har jag inga fungerande glasögon så går runt och chansar på allt jag ser.
34. Var är dina föräldrar just nu
Mamma hämtar Tomas och pappa gör middag i köket.
35. Vad har du på dig just nu?
Stor tjocktröja
36. Vad var det senaste du köpte?
En klubba i cafét för att försöka dämpa ångesten en aning.
37. Hatar du mer än 3 personer?
Jag tycker inte att man ska hata människor. Däremot så finns de vissa jag ogillar starkt.
40. Äger du ett vapen?
Nej, och är emot det överhuvudtaget.
41. Gillar du ditt hår?
Vissa dagar.
42. Gillar du dig själv?
Det är en tolkningsfråga.
43. Vem står dig närmast, din mamma eller pappa?
Mamma, och det är för att vi är så lika varandra.
44. Hur ofta använder du MSN?
Senast var nog 2008, det är ju fc som gäller!
Vår egna Karin
Det finns en teatertjej i min klass som heter Karin.
Hon är så otroligt fin så jag vet inte vad.
Hon är både vackrast och smartast i vår klass.
Jag tycker om Karin
Hon är så otroligt fin så jag vet inte vad.
Hon är både vackrast och smartast i vår klass.
Jag tycker om Karin
Det krävs massor av te
Idag har jag ätit makaroner, keso och ketchup. Det var jättegott och läggs till i maträtter jag tycker om.
Jag tog mig ur sängen imorse.
Idag är det tre hg lättare att andas, hoppas det håller i sig.
Nu ska jag lära mig all koreografi till CtrlAltDelete.
Det kommer krävas mängder av te.
Jag tog mig ur sängen imorse.
Idag är det tre hg lättare att andas, hoppas det håller i sig.
Nu ska jag lära mig all koreografi till CtrlAltDelete.
Det kommer krävas mängder av te.
Det var en annan dag
Kom att tänka på att jag inte har matat mina fiskar på en vecka
Jag är en hemsk människa
Det var en kväll fylld av lila
Det hände mycket saker igår. Saker jag inte orkar förklara. Inte vill komma ihåg. Vill förtränga. Det var värre än på länge. Riktigt illa. Jag föll hårt. På något sätt lyckades jag ta mig upp och till skolan. Överlevnadsinstinkten gjorde sitt tror jag. Det blev ett första matteprov i matte B. För första gången så svarade jag inte på alla frågor. Gick först ut från klassrummet. Som vanligt. En klump ur magen försvann. Många kvar. Gick upp till älskade estetkorridoren, ett vakuum av trygghet. La mig på bänken och somnade. Vaknade av kramar. Ont i huvudet. Tror att jag åt lunch. Minns inte. Hela kroppen ger upp. Gick upp på toaletten och grät. Det är så svårt. Danslektionen, la mig tryckt mot hörnet och lyssnade inte, stängde av. Ville inte. Min kropp ger upp.
Jag bryr mig inte, jag orkar inte. Produktionen vad är det? Skolan? Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag klarar inte. Det måste finnas en utväg för jag håller på att kvävas. Så oerhört svårt att berätta för vännerna vad som har hänt, ser att dem blir ledsna blir så glad att dem bryr sig om just mig. Men oj vad ont ger gör att visa sig svag. Men kroppen visade idag, den ger upp.
Det finns människor runtomkring mig som tycker om mig, faktiskt. Som kommer och kramar, skickar sms och köper semelmuffins. Kärleken från dem är det enda som gör att jag sitter i en röd byggnad från kl 0800-1700 varje dag. Snälla, sluta inte.
Vad som händer nu vet jag inte. Får se. Det går inte att ta en dag i taget. Det är för svårt. Så jag tar en timme i taget. Försöker att andas. Inte falla ihop. Ringa lärare och maila, berätta, sanningen, jag behöver extra stöd, hjälp. Vad som händer nu vet jag inte. Och jag klarar inte av att det tänka på det nu heller.
Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, jag vill bara bli förstådd.
Jag bryr mig inte, jag orkar inte. Produktionen vad är det? Skolan? Jag orkar inte. Jag vill inte. Jag klarar inte. Det måste finnas en utväg för jag håller på att kvävas. Så oerhört svårt att berätta för vännerna vad som har hänt, ser att dem blir ledsna blir så glad att dem bryr sig om just mig. Men oj vad ont ger gör att visa sig svag. Men kroppen visade idag, den ger upp.
Det finns människor runtomkring mig som tycker om mig, faktiskt. Som kommer och kramar, skickar sms och köper semelmuffins. Kärleken från dem är det enda som gör att jag sitter i en röd byggnad från kl 0800-1700 varje dag. Snälla, sluta inte.
Vad som händer nu vet jag inte. Får se. Det går inte att ta en dag i taget. Det är för svårt. Så jag tar en timme i taget. Försöker att andas. Inte falla ihop. Ringa lärare och maila, berätta, sanningen, jag behöver extra stöd, hjälp. Vad som händer nu vet jag inte. Och jag klarar inte av att det tänka på det nu heller.
Jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, jag vill bara bli förstådd.
Dagen med alla hjärtan
Det var dagen med alla hjärtan i söndags. Förra året spenderade jag dagen med massor av choklad, arga dagboksanteckningar och sorgen över att behöva vara ensam. Aldrig trodde jag att det skulle bli såhär iår. Det var inte jag, det var vi. Vi. Tillsammans. Hålla handen. Pussar i tunnelbanan, rulltrappan, hötorget, bion. Skrattade så mycket. Det var dagen med alla hjärtan i söndags. Jag har blommor i mitt rum, det är nästan så jag inte tror det.
Jag kunde inte sluta le på hela dagen
Hårt
Igår föll jag.
Riktigt hårt.
Riktigt hårt.
Högt högt högt
Ibland så förstår jag, ibland så blir det sådär klart för ögonen, att det viktigaste är kärleken som du ger mig. Vad spelar det för roll om jag misslyckas i skolan eller är trasig på insidan. Om du älskar mig så spelar det ingen roll.
Jag är chanslös mot kärleken.
Det viktigaste är min kärlek till dig
Jag är chanslös mot kärleken.
Det viktigaste är min kärlek till dig
FemtonMinuterÖverOchJagLER
Jag ser så mycket misslyckanden med mig själv, men hjälp vad långt
jag har kommit.
Det var inte svårare än så
Så, nu erkänner jag mig besegrad. Jag låter mig var offer. Jag vill ta emot hjälp. Jag tänker inte låta det här förstöra så mycket. Jag behöver hjälp, nu har jag erkänt.
Finns inget slut
Det finns inget slut på det här. Det kommer bara mer och mer hela tiden. Jag får mer och mer panik konstant. Tiden räcker inte till, jag räcker inte till. Det här går inte, jag klarar inte det här. Jag får inte ihop mitt liv alls.
Vad ska jag göra?
Vad ska jag göra?
CtrlAltDelete
Det blev en CtrlAltDelte dansföreställning, nu har vi ett namn.
Jag ska berätta, men inte nu, för nu ska jag dansa jazz!
Jag ska berätta, men inte nu, för nu ska jag dansa jazz!
Superduperläskigt
Jag har aldrig i hela mitt 16-åriga ( plus 6 månader ) liv varit så rädd och orolig inför ett prov som jag var idag. Igår kväll så gick jag igenom alla övningar, läste glosorna och tittade i boken. Men det gick inte att förstå. Det gick bara inte! Ringe kompis nr 1, 2 och 3 och dem förstod inte heller. Paniken började komma. Mamma och pappa kan inte spanska så där fick jag ingen hjälp. Det enda jag kunde göra var att gå och lägga mig i sängen.
Min kropp har börjat säga ifrån på riktigt nu och bara lägger av att fungera ibland, en arm, ett ben, den skriker att jag måste vila. Så jag vilade, i två timmar.
Kl 02.00 fick jag panik och var tvungen att gå upp igen och läsa allt en gång till. Ännu mera frustrerad gick jag och la mig och satte ett tidigt alarm för morgongenomgång. Nono, kroppen sa verkligen ifrån och jag somnade om på två sekunder. Vaknar fem minuter innan jag måste gå till tåget och skriker rakt ut. Tack och lov var pappa vaken och kunde skjutsa mig. Jag hade alltså 10 minuter på mig att fixa mig istället för 5. Jag är jättetacksam. Ingen genomgång blev det.
Kommer till pendeltåget. Självklart har det gått SÖNDET ett tåg. Mitt på Huddinge-station. Det kunde inte vara sant. Alla tåg är fruktansvärt försenade och min vanligtvis lugna gång till skolan på onsdagar blir en springmarsch. Kommer upp till klassrummet precis innan dem stänger och är kräkfärdig. Blir isatt på en stol. På 20 minuter skulle vi skriva 30 glosor, 40 olika meningar, 15 böjningar av preteritum, 10 olika indefinita pronomen och 10 olika ser-estar övningar. Jag vet inte vad jag skrev. Men jag kunde absolut ingenting.
Sen skulle det vara hörövning. Man hörde INGENTING. Frustrationen blev till max och det tog sammanlagt 40 minuter istället för 20. Jag började gråta efter ungefär halva, jag förstod ingenting. Verkligen ingenting. Det gjorde ont. Fick panik men var tvungen att vara kvar.
Som om detta inte var nog så var det även en läsförståelse efter det här. Om katter i Madrid. Jag skrev i högst fem minuter, sen gick jag. Orkade inte vara kvar en minut. Så fort jag kom ut ur klassrummet så började jag storgråta. Gick in på toaletten och bara la mig ner. Försökte hitta något hårt att slå mig med men hittade till min besvikelse inget användbart. Resten av dagen var jag zombie. Var hos kuratorn, blev ännu mera ledsen. Brydde mig inte på lektionerna och mådde fruktansvärt dåligt. Även om jag dolde det för några, förstår inte varför? Brukar kunna hålla det inom mig, men idag så gav kroppen upp. Inga mera glada leenden. Punkt slut.
Jag kommer få mitt första IG, och allt jag kan tänka på att detta är frivilligt. Skolan är frivillig.
Min kropp har börjat säga ifrån på riktigt nu och bara lägger av att fungera ibland, en arm, ett ben, den skriker att jag måste vila. Så jag vilade, i två timmar.
Kl 02.00 fick jag panik och var tvungen att gå upp igen och läsa allt en gång till. Ännu mera frustrerad gick jag och la mig och satte ett tidigt alarm för morgongenomgång. Nono, kroppen sa verkligen ifrån och jag somnade om på två sekunder. Vaknar fem minuter innan jag måste gå till tåget och skriker rakt ut. Tack och lov var pappa vaken och kunde skjutsa mig. Jag hade alltså 10 minuter på mig att fixa mig istället för 5. Jag är jättetacksam. Ingen genomgång blev det.
Kommer till pendeltåget. Självklart har det gått SÖNDET ett tåg. Mitt på Huddinge-station. Det kunde inte vara sant. Alla tåg är fruktansvärt försenade och min vanligtvis lugna gång till skolan på onsdagar blir en springmarsch. Kommer upp till klassrummet precis innan dem stänger och är kräkfärdig. Blir isatt på en stol. På 20 minuter skulle vi skriva 30 glosor, 40 olika meningar, 15 böjningar av preteritum, 10 olika indefinita pronomen och 10 olika ser-estar övningar. Jag vet inte vad jag skrev. Men jag kunde absolut ingenting.
Sen skulle det vara hörövning. Man hörde INGENTING. Frustrationen blev till max och det tog sammanlagt 40 minuter istället för 20. Jag började gråta efter ungefär halva, jag förstod ingenting. Verkligen ingenting. Det gjorde ont. Fick panik men var tvungen att vara kvar.
Som om detta inte var nog så var det även en läsförståelse efter det här. Om katter i Madrid. Jag skrev i högst fem minuter, sen gick jag. Orkade inte vara kvar en minut. Så fort jag kom ut ur klassrummet så började jag storgråta. Gick in på toaletten och bara la mig ner. Försökte hitta något hårt att slå mig med men hittade till min besvikelse inget användbart. Resten av dagen var jag zombie. Var hos kuratorn, blev ännu mera ledsen. Brydde mig inte på lektionerna och mådde fruktansvärt dåligt. Även om jag dolde det för några, förstår inte varför? Brukar kunna hålla det inom mig, men idag så gav kroppen upp. Inga mera glada leenden. Punkt slut.
Jag kommer få mitt första IG, och allt jag kan tänka på att detta är frivilligt. Skolan är frivillig.
Kärleken kan inte vänta
Kärleken kan inte vänta. Alla blir kära kors och tvärs. Språkare och dansare kan hitta varandra bakom några salsa-steg, en lång kille med långt hår pussar plötsligt på tjejen med lockigt hår, en flicka hoppas innerligt att det ska fungera den här gången med pojken som inte vågade förra gången, en teaterkille och en förortstjej kramas på epelectric-spelningar och den snällaste killen i världen får sin hip hop-brud.
Kärleken kan inte vänta längre. Jag gillart.
Kärleken kan inte vänta längre. Jag gillart.
Mina nära
Saga svävar högt uppe på stora rosa flummiga moln, ler som en liten blyg flicka och jag har aldrig sett henne såhär lycklig.
Finastina tänker på Paris hela dagarna. Drömmer om Paris och målar om Paris. Finastina ska till Paris snart.
Nadja ligger i högt grönt gräs och tänker på kärleken. Ibland slår det ut små blommor.
Mimmi håller på att bli världens coolaste polis och köper precis allt med rosetter på.
Malin har äntligen sin drömprins och klarar av alla dagar med hjälp av pussar och chokladhjärtan.
Tina är snyggast i ES1a och får teaterroller hit och dit. Hon kommer ta över världen en dag.
Ewe tittar på film och bestämmer sig för vad hon ska bli när hon blir stor. Hon kan välja precis vad hon vill.
Jag har hittat kärleken i en galen teatrare och överlever vardagen av pussar och kramar från alla mina nära.
Jag kan inte älska er nog.
Finastina tänker på Paris hela dagarna. Drömmer om Paris och målar om Paris. Finastina ska till Paris snart.
Nadja ligger i högt grönt gräs och tänker på kärleken. Ibland slår det ut små blommor.
Mimmi håller på att bli världens coolaste polis och köper precis allt med rosetter på.
Malin har äntligen sin drömprins och klarar av alla dagar med hjälp av pussar och chokladhjärtan.
Tina är snyggast i ES1a och får teaterroller hit och dit. Hon kommer ta över världen en dag.
Ewe tittar på film och bestämmer sig för vad hon ska bli när hon blir stor. Hon kan välja precis vad hon vill.
Jag har hittat kärleken i en galen teatrare och överlever vardagen av pussar och kramar från alla mina nära.
Jag kan inte älska er nog.
Jag är så rädd
Studiemotiverad
Si, me gusta la lengua español mucho! Eller inte.
Borde börja plugga inför provet som är, ja just det! Imorgon
Borde börja plugga inför provet som är, ja just det! Imorgon
Batteriet tog slut
I lördags var jag på IST-fest. Jag var skidturist med mammas 80-tals overall, matchande mössa och lånade skidglasögon. Jag upptäckte hur skönt det är att gå i overall.
70-talist och tjej med långt fint hår
Jag saknar pisten och javis(s)ten som var på festen
70-talist och tjej med långt fint hår
Jag saknar pisten och javis(s)ten som var på festen
När dansklassen har mens
Idag så var dansflickorna aningen mer trötta, irriterade, sura, ömtåliga och trötta på skolan. Som sagt, så fort jag träffar skaparen till människokroppen ska jag seriöst fråga varför man måste stå ut med det oerthört hemska kallat mens.
När hjärnan mest säger stopp
Det tog verkligen emot att gå till skolan igår. Det var en stor majoritet av vännerna som stannade hemma. Jag önskar jag hade gjort det. Hade känts lite bättre då. Jag ska vara helt ärlig, jag förstår inte överhuvudtaget matte B. Jag är allvarligt oroad över om det ens kommer att bli ett G i betyg. Just nu är det ett streck på pappret, inte ens IG. Sen kom den fruktade svenskalektionen där man " var tvungen att ha med sig uppsatsen annars skulle man förstöra för alla". Tror ni inte att jag satt uppe hela natten, hade ångest och skrev min uppsats! Det klart. Min svenskalärare tog inte ens emot den. Jag var väldigt nära på att kasta saker, hårt. Jag tänker aldrig mera lyssna på hennes deadlines.
På engelskan hände det ingenting, som vanligt alltså......... Sen var det historia. Jag är en sån som brukar säga att jag ibland somnar på lektionerna men igår så somnade jag verkligen på lektionen. Vaknade när Hellman tände i taket med väldigt ont i nacken. Och på detta skulle vi då skriva lite spanskauppsats om okänt ämne. Jag var två millimeter från att skolka. Skrev i tjugo minuter om rosa elefanter och gick därifrån. Har ALDRIG presterat sämre.
Jag saknar mina vänner
På engelskan hände det ingenting, som vanligt alltså......... Sen var det historia. Jag är en sån som brukar säga att jag ibland somnar på lektionerna men igår så somnade jag verkligen på lektionen. Vaknade när Hellman tände i taket med väldigt ont i nacken. Och på detta skulle vi då skriva lite spanskauppsats om okänt ämne. Jag var två millimeter från att skolka. Skrev i tjugo minuter om rosa elefanter och gick därifrån. Har ALDRIG presterat sämre.
Jag saknar mina vänner
Nu.orkar.jag.inte.mer
Ska man behöva känna största ångesten inför att gå till skolan? Behöva gå upp på sitt rum och gråta för att det är så stressigt? Få höra att flera personer i klassen tänker skolka imorgon för att man orkar inte?
Nu räcker det, jag orkar inte gå i skolan
Jag.vet.inte.längre
PANIK PANIK PANIK PANIK PANIK, är lärarna medvetna om vad de gör mot oss egentligen? Jag kommer inte må bra efter ikväll. Punkt slut.
Melodifestivalen 2010
Ikväll är det dags för Melodifestivalen 2010 att börja!
Jag ska verkligen inte titta på den.
Jag ska verkligen inte titta på den.
När ballongerna faller till marken
Pratade precis med en kompis som jag inte har hört av sen i somras! På 10 min, all tid jag kunde avvara så berättade jag om hela min höst. På lägrena som jag var på i somras så drev jag jättemycket om att jag skulle haffa en "teaterkille" nu när jag började gymnasiet. Efter ett tag så insåg jag att jag har ju en teaterkille!
Ska man säga att jag lyckades eller?
Ska man säga att jag lyckades eller?
Den fulaste flickan i världen
Jag var hos psykdoktorn idag. Hon har av någon anledning tyckt att vi ska träffas oftare och oftare den här våren. Det är ganska tröttsamt. Blir liksom lite ledsen hela dagen av det. Det är alltid så att jag gråter efter att jag har pratat med henne. På BUP-toaletten vid väntrummet. Jag är säker på att alla hör mig men jag bryr mig inte.
Det blir bara värre av att gå dit tycker jag. Hon upptäcker ännu flera problem och trycker på punkter jag inte tycker om att ta på. Det är som att hon på svart på vitt visar mig hur sjuk jag faktiskt är. Och hon använder det ordet också, sjuk. Psykiskt sjuk. Det är inte bra. Jag blir så ledsen. Varenda gång. Jag mår ju bra, eller?
Igår så hoppade det en människa framför tåget mot Södertälje. Det gjorde ont i magen att höra det. Tänkte på hur många gånger man egentligen har tänkt på att hoppa framför tåget. Men aldrig vågat. Jag tänkte mest på alla andra. Hur synd det skulle vara för alla som såg det. För då kanske dem skulle behöva gå till psykolog och få äta antidepressiva tabletter. Förstöra för sina familjer. Och speciellt om det skulle vara små barn. Jag hoppade aldrig. Såklart.
Enligt min psykdoktor så har det på något sätt blivit fel. Eller ja, många fel såklart, men speciellt ett stort fel. Jag är trygg i att må dåligt. Min personlighet ligger i att må dåligt. Vem är den lyckliga friska Lea utan alla problem? Hon har aldrig funnits. Jag är omedvetet livrädd för det livet. För det är främmande, nytt och okänt. När jag mår dåligt vet jag iallafall vad som händer. Har min lilla kontroll. Jag byter ut mina problem hela tiden, är oerhört självdesktruktiv och hatar tydligen mig själv. Kul att höra. Jag gör det med flit. Superbra. Och nu menar jag såklart inte att jag aldrig har varit lycklig, så lycklig som jag är idag, så långt har jag aldrig kommit. Men den sjuka delen är ju kvar.
Kärlek botar det mesta. Jag tror på kärlek. Jag tror på kramar. Jag tror på pussar. Nu litar jag på kärleken.
Det blir bara värre av att gå dit tycker jag. Hon upptäcker ännu flera problem och trycker på punkter jag inte tycker om att ta på. Det är som att hon på svart på vitt visar mig hur sjuk jag faktiskt är. Och hon använder det ordet också, sjuk. Psykiskt sjuk. Det är inte bra. Jag blir så ledsen. Varenda gång. Jag mår ju bra, eller?
Igår så hoppade det en människa framför tåget mot Södertälje. Det gjorde ont i magen att höra det. Tänkte på hur många gånger man egentligen har tänkt på att hoppa framför tåget. Men aldrig vågat. Jag tänkte mest på alla andra. Hur synd det skulle vara för alla som såg det. För då kanske dem skulle behöva gå till psykolog och få äta antidepressiva tabletter. Förstöra för sina familjer. Och speciellt om det skulle vara små barn. Jag hoppade aldrig. Såklart.
Enligt min psykdoktor så har det på något sätt blivit fel. Eller ja, många fel såklart, men speciellt ett stort fel. Jag är trygg i att må dåligt. Min personlighet ligger i att må dåligt. Vem är den lyckliga friska Lea utan alla problem? Hon har aldrig funnits. Jag är omedvetet livrädd för det livet. För det är främmande, nytt och okänt. När jag mår dåligt vet jag iallafall vad som händer. Har min lilla kontroll. Jag byter ut mina problem hela tiden, är oerhört självdesktruktiv och hatar tydligen mig själv. Kul att höra. Jag gör det med flit. Superbra. Och nu menar jag såklart inte att jag aldrig har varit lycklig, så lycklig som jag är idag, så långt har jag aldrig kommit. Men den sjuka delen är ju kvar.
Kärlek botar det mesta. Jag tror på kärlek. Jag tror på kramar. Jag tror på pussar. Nu litar jag på kärleken.
Gul boll med röda prickar
Nu vill jag att det ska vara varmt ute och sommar. Jag tycker inte om att det är så blött ute.
2 minuter över, max
Min tid är helt, helt uppbokad fram till fredag. Jag ska ägna mig åt studier hela helgen och hela nästa vecka. Jag måste skärpa mig och nu gäller det att offra saker. Vad jag har haft för mig, för dem få som bryr sig, tar vi en annan gång. Nu gäller:
Cirka 200 mattetal
13 frågor på historialäxan
Läsa ut boken "Tristan och Isolde"
Lyckas skriva en uppsats tills på måndag
Lära mig 300 spanskaglosor
Göra datakunskap
Göra engelskanx2
Förbereda mig inför ett spanskaprov
Förbereda mig inför uppsats på måndag
Den fruktade vecka 6 är här. Snart iallafall.
Cirka 200 mattetal
13 frågor på historialäxan
Läsa ut boken "Tristan och Isolde"
Lyckas skriva en uppsats tills på måndag
Lära mig 300 spanskaglosor
Göra datakunskap
Göra engelskanx2
Förbereda mig inför ett spanskaprov
Förbereda mig inför uppsats på måndag
Den fruktade vecka 6 är här. Snart iallafall.
Alla vill gå i ES1a
Ibland, på vissa mattelektioner, alltså alla mattelektioner, så behöver man en paus. När man ändå inte förstår någonting av det läraren säger så struntar man i att räkna talen. Istället så sitter man och skrattar jättehögt med Tina. Vi matchar så bra ihop! Skrattar hysteriskt varenda gång vi träffas. Idag t.ex, vi satt och ritade hjärtan i olika storlekar och skrattade så att det nästan hördes bort till naturkorridoren. Varför kunna funktioner när man kan skratta? I Es1a så skrattar vi.
Kom ihåg en väldigt fin sak Hellman sa förra veckan.
- Ja, men ni vet, esteter, perfekta.
Jag pussade honom nästan
Kom ihåg en väldigt fin sak Hellman sa förra veckan.
- Ja, men ni vet, esteter, perfekta.
Jag pussade honom nästan
Vad skulle du ha gjort?
Jag sitter och försöker att studera. Lära mig saker. Proppa in kunskap i min redan fullproppade hjärna. Då kom jag att tänka på hur jag skulle reagera i olika situationer. Tänk om......
En pratande krokodil kommer in i mitt rum
Eller en liten fågel knackar på mitt fönster
Tänk om mina böcker skulle börja leva
Om det kom in en flygande morfar
Om jag precis nu fick veta att hela mitt liv var en påhittad film
Om jag egentligen är en ko
Om det kom en sagofé och sa att jag fick önska mig precis vad jag ville
Om min säng var en tidsmaskin
Om min hand bara försvann
Om mitt rum fylldes med bebos ( jag gillar )
Om jag vaknade upp med lila hår
Undra hur jag skulle reagera då.
En pratande krokodil kommer in i mitt rum
Eller en liten fågel knackar på mitt fönster
Tänk om mina böcker skulle börja leva
Om det kom in en flygande morfar
Om jag precis nu fick veta att hela mitt liv var en påhittad film
Om jag egentligen är en ko
Om det kom en sagofé och sa att jag fick önska mig precis vad jag ville
Om min säng var en tidsmaskin
Om min hand bara försvann
Om mitt rum fylldes med bebos ( jag gillar )
Om jag vaknade upp med lila hår
Undra hur jag skulle reagera då.
Frågeställning
Antingen så har jag börjat skriva riktigt dåligt, fått ett ointressant liv eller så har ni bara slutat att kommentera
Vad har jag gjort för fel?! Jag sörjer lite grann, trots mitt onda ben
Vad har jag gjort för fel?! Jag sörjer lite grann, trots mitt onda ben
Två bebos som jag ÄLSKAR
Om tjugoåtta dagar, egentligen tjugonio så fyller min bebo min bebo min bebo min bebo min finaste bebo 18 år
Om sex månader och tre dagar så fyller världens finaste stina, även hon min bebo min bebo 18 år
Ville bara vara först med att säga grattis!
Ni är hetast på Södra Latin
Bilden är brutalt lånad från tjejen till höger
Om sex månader och tre dagar så fyller världens finaste stina, även hon min bebo min bebo 18 år
Ville bara vara först med att säga grattis!
Ni är hetast på Södra Latin
Bilden är brutalt lånad från tjejen till höger
