Mrsbok

Hej vänner!
Jag lever. Hinner typ bara skriva det nu. Ska skriva mer när jag har internet nästa gång. Då ska jag berätta. Jag saknar er. Kommer snart hem iallafall.

Jag hoppas ni mår bra. Saknar er.

PUSS

Nu packar vi ihop det sista och ska till Orlando med hyrbilen. Pappa berättade att vi inte kommer ha internet där ( PANIK! Hur ska jag kunna leva utan kontakt mer er och Gustaf? ) men jag ska försöka fixa det. Jag ska fixa det. Annars så hör jag av mig när jag får tag på internet.

Jag saknar er människor. Det gör jag verkligen. Får skriva kärlek till er nästa gång. Hinner inte nu.

Inatt så var vårt grannrums alarm på som ringde klockan fem och ingen stängde av det tills vi ringde säkerhetsvakten som fick stänga av det en timme senare. Jag var arg.

PUSS. Vi hörs snart, bestämmer jag. Ha en trevlig kväll.

Såhär såg jag ut för ett år sedan.

Idag är det midsommarafton. Det firas inte i USA men jag tror att familjen kommer göra vårt bästa för att hedra de svenska traditionerna. Planerna är att köpa jordgubbar och dansa kring lyktstolpar och sjunga små grodorna. Kom precis på att jag inte ska få fira midsommar med Gustaf. Det gjorde ont. Det är sådant här som jag vill minnas med honom. Nu har rekordet gått för hur länge vi har varit ifrån varandra sen vi blev tillsammans, nio dagar. Jag försöker att inte tänka på det. Imorgon är det dags för att byta sista ställe för sista gången. Orlando blir destinationen. Vi stannar där i 13 nätter.

Glad midsommar vänner.

Jag sitter och lyssnar på Oskar Linnros skiva om och om igen och är ledsen fast jag inte vet varför. Hur länge har jag inte längtat efter min semester? Trodde nog inte att det skulle vara så svårt. Svårt att vara med familjen hela tiden och svårt att vara ifrån kompisarna och Gustaf. Trodde jag skulle klara av det bättre. I stunder är jag glad men mest längtar jag bort. Jag blir ledsen att jag inte kan vara glad och njuta. Gör mamma och pappa ledsna när jag säger att jag åker hem. Vet inte varför paniken infinner sig.

Nu så är det så att jag sitter ensam på ett hotellrum när min familj är vid poolen och har roligt och jag undrar vad det är för fel på mig?

Måndag
Dagen började på stranden återigen. Efter mycket sol och sand överallt så åkte vi till det kända jättejättejättejättestora köpcentret Saw Grass Mills. Den är tydligen väldigt känd här och jag får erkänna att den var ganska bra. Väldigt förvirrande dock. Men jag shoppade lite, det är ju mig vi pratar om. Världens finaste list-böcker. Får visa er sedan. Min favoritstunder på dagen har blivit då vi åker i vår hyrbil. Vet inte varför men det är det bästa på hela dagen.

Tisdag
Vi la oss på stranden idag igen men det har jag ingenting emot. Böckerna försvinner. Har snart inga kvar. Sen åkte vi till något krokodilställe och åkte sådan där båt med stora motorer där bak mitt där krokodilerna bodde. Det var läskigt. Den var typ 1.5 meter ifrån mig och inte alls rädd för båten som jag trodde. Nu har man sett en krokodil i naturen iallafall. Check. Vår guide var väldigt fin, hade dialekt och var supersolbränd och såg ut att passa in i en film. Sen såg vi på någon kille som inte kan ha varit helt normal. Det var typ "krokodilshow" och han gjorde sjuka grejer. Trodde han skulle dö. Intressant. Sen lagade pappa makaroner och fiskpinnar och det var trevligt att äta vanlig mat och inte hamburgare. Vi gick på strandpromenad och jag fick för första gången veta hur pappa friade till mamma. Det blev strömavbrott på hotellet i 1 timme.

Onsdag
Ingen strand idag. Direkt till Miami. Familjen var inte på humör. Det var väldigt varmt. Hängde på Miami Ink. Respekt. Pappa tatuerade sig äntligen efter debatt inom familjen. Sen åkte vi till köpcentret igen eftersom att vi inte hade hunnit kolla hälften av affärerna. Jag var trött och hade ont. Mamma var glad. Vi åkte hem i bilen och jag var ganska glad.

Jag vill nog åka hem lite.

Imorgon blir det uppdatering på vad som händer. Gustaf var inne på fc för 25 minuter sedan och jag missade honom. Jag dör, uttrycksfullt menat. Det har gått en vecka, en vecka av sex. Vad har jag gett mig in på egentligen.

Pappa tatuerade sig idag på Miami Ink. Han är cool min pappa.

Nu ska jag lukta på Gustafs t-shirt och gråta på insidan för att han är i Tjeckien och inte i USA.

Det här är från alldeles i början. I november. Samma måndad som vi blev
tillsammans. När jag fortfarande inte vågade pussas i korridorerna och gick
istället ner till cafét. Det känns som för så länge sedan. Jag hade precis börjat
på Södra Latin.

Du fick mig snabbt älskling.

Jag har inte att säga om söndagen förutom att vi snackar sol sol sol sol sol sol sol sol sol sol sol och bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad bad och läsa läsa läsa läsa läsa läs läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa läsa. Det var otroligt härligt. Jag fick ligga på en strand, dricka när jag var törstig, bada när jag ville, läsa många böcker och bara sova.

Familjen Berg var glada. Jag blir fortfarande så förvånad varenda gång jag går utomhus att det faktiskt är varmt ute. Otroligt hur det kan vara.

Söndag var en bra dag.

I lördags när självaste kungabröllopet ägde rum så var det dags att säga bye bye New York och åka till dem varmare reginerna. Utcheckningen gick bra och jag lämnade med lite sorg the hotell of skog. I New York var det dessto mera kaosartat. Med handbagage och sex stora resväksor stod vi mitt i staden och väntade på en buss som aldrig kom. Jag var hungrig och trött. Till slut så fick vi åka i en jättestor taxi hela vägen till La Guardia. Det var en ganska liten flygplats men vi fick stressa ganska mycket iallafall. På planet soå somnade jag direkt.

Framme i Fort Lauderdale. Vi har hyrt en stor vit bil som vi ska åka runt i nu ända tills det bär av hemåt till Sverige. När vi skulle åka och hyra bilen och jag för första gången gick ut från flygplatsen så trodde jag att det var något fel på min förmåga att uppfatta värme. Det var känslan av att vara inne i en behaglig bastu. Men det är så som klimatet är här i Florida! Lycka!!!!!!!
Förstår ni? Riktigt varmt väder. Det har jag inte fått uppleva på typ 9 år för att vara exakt. Det var helt underbart. Det var ändå eftermiddag och trots det supervarmt. När vi satt i hyrbilen med air condition på väg till hotellet så kändes det riktigt härligt.

Hotellet hade vi förväntat oss skulle vara riktigt sumpigt. Vi kan kort säga att efter mycket ångest och problem ( jag hade sådan hemlängtan att jag ville ta nästa plan härifrån ) så bytte vi till ett mycket större rum och konstaterade att det inte var så illa som vi hade trott. Men vi kom ju hit för läget. Jag har havet alldeles nära mig. Efter att vi hade installerat oss så bytte vi om och gick till havet.

Det var väldigt varmt i luften men jag hade ändå förväntat mig att det skulle vara kallt i vattnet. Det är ju ett hav. Dem haven jag har badat i har det varit kallt. Men det var varmt! Otroligt skönt och behagligt även för mamma som är värsta badkrukan. I det ögonblicket så var jag lycklig och glad.

Jag såg fram emot en hel stranddag dagen efter. Det är ganska härligt med semster.

I fredags så hade vi en hel dag till i New York och den var planerad att ta oss till ett hangarfartyg ( ni vet det i National treasure ), Frihetsgudinnan och Ground zero. Vi började hangarfartyget som nog mest var för lillebrors skull. Det var så sjukt varmt och vi gick hela vägen ner till vattnet från staden. Jag höll på att få solsting. Det var skitdyrt att gå in och en lång kö till att gå ner i en ubåt men det var faktiskt coolt. Sen så tittade vi på massor av olika båtdelar och vapen och sådant där, mycket bråk syskonen emellan. Sen gick vi upp på flygdäck och då var jag så trött så jag orkade inte titta på några flygplan mera. Jag och mamma gick och satte oss på någon rund grej och jag hade mest ont i halsen och var trött.

Planen var att efter det här ta tunnelbanan till ground zero och sen ta en båt och se frihetsgudinnan men ingen i familjen orkade det. Kl var 15.00 och jag ville mest åka till hotellet och äta. Vi gick till Times Square igen och jag satt utanför Toys R Us när de andra var därinne och somnade på en stol. Sen tog vi bussen hem och gick till Walmart.

Mamma hade ont i magen, som vanligt, så hon följde inte med på kvällen när vi gick på Cheeseburger´s Paradise. Maten var ganska god men läget var mysigt. Vid 21.00 fick Elanor någon supersockerkick och var helt galet glad. Hon kan få mig att må så bra. Sen så sov jag gott den natten.

P.S Men vi åt faktiskt på den bästa pizzerian! Man fick pizza för under en dollar. Yeah.


Det här är då ett hangarfartyg, om någon hade frågat mig innan idag,
jag hade inte haft en aning.


Titta våra små mini-hambirgare!

Vi kramades hårt och länge. Du var förväntansfull och glad. Jag tryckte ner depsperationen och paniken. Du log. Jag höll dig i handen. En sista puss. Bara en till. Ok, sista nu då. Nej en till. Älskling gå inte. Jag följer med dig. Det klart att jag inte stannar kvar om du åker. Du försvann in på tåget. Det gjorde så ont. Jag visste ju att vi skulle ses igen i augusti. Men det var så långt till augusti. Nu var det 15 juni. Jag åkte till USA dagen efter.

Det var så tomt på pendeltåget hem. Jag fattade inte riktigt. Skulle vi inte ses på 50 dagar nu? Vi som setts nästan, nästan varenda dag sen vi blev tillsammans. Det lät läskigt. Jag var rädd. Det klart att jag var. Inte för att han skulle göra något. Det skulle han aldrig. Men kanske för att han skulle glömma. Glömma bort mig.

Det gick ok första dagen. Jag blev glatt förvånad. Jag klarade ju av det bra. Andra dagen var resdag och då var jag så trött orkade inte tänka på att han inte var där. Tredje dagen, New York. Jag började tänka att vad jag saknade att titta på honom. Se vad han gjorde, bli kysst. Ha någon att hålla i handen. Fjärde dagen. Nu var jag ledsen. Nu kändes det. NU saknade jag honom. Han hade mailat när jag kom hem till hotellet. Det var blandat. Han fanns ju, det var skönt att veta. Höra att han mådde bra. Men jag saknaden honom ännu mera. Mycket mera. Började få panik när jag insåg hur många dagar det var kvar. Jag vill vara med honom.

Det är så tomt. Det är det enda jag kan säga. Det känns tomt. Som att jag saknar något. Viktigt. Som att jag inte riktigt kan vara ordentligt lycklig utan det. Jag saknar honom så mycket. Om jag bara kunde få prata med honom, få en kram, en kyss eller sova bredvid honom. Det är det som jag behöver. Jag saknar honom.

Igår så var vi i New York. Denna fantastiskt omtalade stad. Det är andra gången jag är där och jag måste säga att känslan inte riktigt var densamma. Kanske för att jag den här gången åkte dit med hela stora familjen istället för bara pappa. Vädret denna dag var inte det bästa, det var ganska varmt i luften men blåste ganska mycket och vi fick inte se så mycket sol pga molnighet. Vi åkte in med en buss och jag var väldigt trött redan då. Vi hade vaknat vid kl 05.30 ( vilket är ganska bra första natten ) och åt en hotellfrukost som var helt ok. Bilder kommer sedan. Den amerikanska maten är inte min favorit.

Vi började med Empire state building och det är ju väldigt coolt att man kan vara så högt uppe. Det var populärt tyckte hela familjen. Sen så började shoppingen. Eller rättare sagt, ja började att shoppa. Resten av familjen var inte alls lika taggade som jag. Jag gick in på Forever21 och var överlycklig. Familjen var irriterade, speciellt pappa och Ludwig. Där köpte jag en svart långklänning, ser ut som en sjöjungfru, ett beige linne, blå klänning med rosett och världens snyggaste skor! Resten av dagen gick ju runt i affärer och köpte en till klänning, såpubblor och de finaste örhängena.

Det blir väldigt mycket gå i New York. Man måste ha bra skor. Men trots det så blir fötterna ganska trötta efter några timmar. Vi åt lunch på en pizzeria. Det blev att vi gjorde så i New York. En pizzaslice till lunch. Väldigt gott. Och alla mängder läsk vi dricker. Bara bara bara läsk. På eftermiddagen gick vi till Central Park och bara tog det lungt. Efter det gick vi till Times Square och den stora Toys R Us med ett parisehjul i affären. Elanor var glad. Sen höll vi nästan på att tappa bort kameran så där har ni beviset för att jag är så virrig. Det är inte bara jag! Vi var fruktansvärt trötta under middagen som vi åt på en italiensk restaurang och sen tog vi trötta bussen hem.

New York är en cool stad, men kanske inte coolast med barnvagn. Om några år åker jag hit igen med er kära vänner och då så får jag titta på kläder hur länge jag vill.

Familjen är trötta och vill sova kl 22.00. Det låter med datorn. Jag hör av mig innan jag tar flyget imorgon. När vi kommer fram lägger jag upp dem roliga bilderna.

.

Puss

Vi kom fram till the hotell of skog. Det var löv i taket, gröna och bruna väggar, personal i västar och mycket mörkt trä. Jag tyckte om det. Det var mysigt, fint. Vårt rum var superbra och även det inrett med skogstema. Mamma var helt förstörd av jetlag-en och låg däckad som en säl. Jag tog en dusch och bestämde mig för att vara pigg. Vi tog en liten walk, do you notice hur jag lägger in english ord lite då och då?, i området och det var väldigt mysigt och trevligt. Man kunde ta en middag på Reb Lobster, chilla med poliserna ( alla verkar känna alla här ) eller köpa en stor icetea för 1 dollar.

Men det bästa av allt. De hade Walmart! Vi tog oss dit med en sovande Elanor i vagn och det var inte lätt med alla galna människor som kör bil. För ni som inte vet, jag visste inte, så är Walmart en affär som har allt. Allt, allt, allt. Och det är ganska billigt. Jag tror att jag skulle kunna spendera minst en vecka på Walmart. Det är helt fantastiskt och galet stort. Just den 16 juni när vi var där så var det premiär för att affären skulle börja ha öppet dygnet runt, 24/7, man kan ju undra hur lång tid det kommer ta för det att komma till Sverige. Vi shoppade galet och jag och Alice var överlyckliga över underklädesavdelningen. Jordgubbarna var billiga och cupcakesen likaså ( tänkte direkt på Stina och Saga ). När vi kom tillbaka till hotellet så tog det inte lång tid att somna men jag hann tänka på att jag redan saknade alla och att jag och Gustaf var på olika kontinenter.

Iakttagelser.
Det finns inga trappor på hotellert. Man får alltså inte röra sig. Man ska åka hiss. Vi bor på andra våningen, och vi måste åka hiss. Det tar mycket längre tid. Vad är grejen?

Man får exakt på sig 4 sekunder att gå över vägen i New Jersey, sen blir det rött igen. Vi sprang över alla övergångsställen idag.

Det är inte konstigt att en stor del av amerikas befolkning är överviktiga när dem säljer 2 liter coca-cola för 7,50 och frysta förberedda måltider till barn med tillhörande frysta efterättsgelébjörnar.

Det är otroligt vad det är skillnad på amerikaner och européer. Här så får man hjälp direkt om man ska ner fö ren rulltrappa med en vagn. Alla är superartiga och säger excuse me och sorry direkt. Man ler mot varandra och tittar på varandra. Så fort vi träffade de första svenskarna så ignorerade vi båda varandra direkt. Man kan ju tycka att man istället borde prata med varandra eftersom att man kommer från samma land.

Jag ska skriva mer. När jag vaknar. Nu så saknar jag Gustaf oerhört mycket. Tredje natten utan honom. Jag vill vara med honom. Att det har gått 3/50 av tiden vi ska vara ifrån varandra ignorerar jag nu. Fast nu skrev jag ju det. Och tänkte på det. Nu blev jag mera ledsen. Det är så tomt utan honom. Hans tröja har nästan slutat lukta. Jag vill till Gustaf.

Jag vill att du ska krama mig älskling, allt är så mycket svårare när du inte är här.

Först så flög vi till Paris från Arlanda. Det var värsta flygningen även fast den var kortast. Dem hade på fransk musik i högtalarna, vilket jag kan tycka om ibland, men här så blev det för mycket. Några rader bakom oss satt det dessutom en jättesötbebispojke som skrek väldigt mycket. Tillsammans med den franska musiken blev allt surrealistiskt. Efter en lite bumpig landning så var vi framme i Paris.

I Paris var jag jättehungrig eftersom att vi hade fått väldigt lite mat på planet och jag hade inte fått i mig något. Vi trodde att vi hade en timme men det var en väldigt stor flygplats och väldigt lite tid. Man var tvungen att gå igenom säkerhetskontrollen igen och här var dem mycket hårdare. Väskorna rullades in och ut och Elanor pep och började gråta. Alice kollade dem tre gånger. Dem trodde nog att hon om någon i vår familj skulle försöka störta planet. Vi sprang sista biten och hann med planet och fler säkerhetskontroller.

Jag flög till New York med pappa när jag var 11, 2005, och då var det jättejobbigt att flyga som jag minns det. Det tar ju åtta timmar. Men den här gången så kändes det jättebra från början. Vi satt i mitten där det var fyra säten och det var jättemysigt! Dem stora barnen satt tillsammans och det var nästan inga bråk. Mannen som satt bredvid mig såg ut som läkaren i House, han den snälla, och fick sin mat före alla andra. Vi utbytte inga ord under flygningen. Vi bytte även lite platser för att mamma ville sitta bredvid oss och killen vi flyttade hade det jättetrevligt med sin nya rumskamrat, jag hoppas att dem blev kära.
Alice och jag bestämde oss för att vi ville bo på planet. Vi hade varsin liten TV med alla nya filmer, serier, spel och nyheter. Personalen var jättetrevlig och jag åt sjuka mängder flygplansmat. 12.15 landade vi lokaltid. NEW YORK!

Vårt hotell ligger i New Jersey och vi hade inte riktigt planerat hur vi skulle ta oss till hotellet. Först tog vi en långsam och kall buss. Sen blev vi avsläppta med våra sex jätteväskor mitt i stan. Då kände jag mig lite förvirrad. Sen kom en minibuss med en jättetrevlig chaufför som var 40 och hade en 22-årig dotter och en passagerare som var världens gulligaste gubbe som hade bott i hela USA och kunde massor av språk. Efter den bilturen med alla andra galna chaufförer i New York så blev vi avsläppta igen på Penn Station. Där åt vi massa pizza, jag var så lycklig, och sen åkte vi pendeltåg till en annan station. På den stationen fick vi veta i nästan en timme på att hoteller skulle hämta oss och då såg vi en TOP MODEL MODELL!!!!!!!!!!!!!!!!!!
När Alice gick och kissade så såg hon en av tjejerna, ni kan få se bild sedan, och Alice var väldigt nöjd med att redan ha sett en kändis i USA. Hon var mycket längre och smalare än på TV. Sen blev vi körda till hotellet.

Nu ska jag äta frukost! Berättar mer sedan. Elanor hälsar till alla i Sverige!

Hej hej hej! Jag är i staterna, landet där alla dina drömmar går i uppfyllelse (iallafall på film) och med en befolkning som är så trevliga att man nästan blir lite obekväm. Det finns så mycket som jag vill säga och som jag vill berätta och jag bara skjuter upp det men snart, typ imorgon, så kommer jag väl som vanligt att helt plötsligt att ha uppdaterat med tio inlägg från ett. Klockan är nu tjugo över tre i Sverige och här i USA inte mer än tjugo över nio. Jag har varit igång i 24 timmar med två timmars sömn och mår riktigt bra! Ser en framtid som resande i jobbet, kan ju iallafall skriva i mitt CV att jag är resvänlig.

Godmorgon sommarlov. Nu är det dags. Nu bryter sjukdomen som jag har ignorerat ut. Nu kan jag andas. Idag har jag köpt lördagsgodis med mamma och pappa och Elanor. Det har jag inte gjort på länge.

Hej sommarlov.

Veckan innan skolavslutningen i nian så hade vi fotbollsturnering. Det var det värsta jag visste på hela Källbrinksskolan. Sen jag började på Södra så har vi inga tvångs-fotbollsturneringar. Bara det visar att jag har tagit ett steg framåt.


Typiskt mig att försöka sola även fast jag inte tycker om det för att jag
absolut inte vill titta på fotboll.

Så var har jag varit då? I ett mörkt hål. Det var ganska kallt. Väldigt ensamt och mycket panik. Att jag ramlar ner i svarta kalla djupa hål är ingen överraskning för mig. Jag var bara inte beredd den här gången. Det kom plötsligt. Men man överlever ju. Det gör man faktiskt. Även fast man ibland inte vill eller orkar. Det är inte det lättaste att bara dö. Tro mig.

Just nu så är jag inte i ett mörkt kallt ensamt djupt hål. Då ska man vara glad även för stunden.

Det var ju det här med Oskar Linnros. Jag ber er alla som läser min blogg att lyssna på honom. Tycker om killen. Väldigt mycket. Då vet ni att det är allvar.

Debut
Ack, Sundbyberg
Från och med Du
25
Genom eld
Din mamma

I mina högtalare i detta nu.

Detta är tillägnat de älskade estet-treorna på Södra Latin. Imorgon tar dem studenten. Hör ni hur läskigt det låter? Steget in i vuxenlivet. Jag önskar dem allihopa ett stort lycka till i arbetslösheten och är säker på att dem kommer klara det superbra.

Men sorgligt är det. Det kan ingen förneka. Det är inte många som jag har lärt känna men några få har jag fått tycka om. Ordentligt. Och så ska dem inte finnas där i höst när man vill klaga på någon lärare eller bara på att man orkar inte ha klassråd för ingen är tyst iallafall. Då kommer dem vara på resa i Norge eller jobba på McDonalds och så får jag klaga till ett tomt skåp.

Jag ska få åka på erat flak imorgon klassen, tack. Jag ska skrika mig hes för er skull.

Ni är fantastiska och ni kommer alltid vara mina treor. Puss.

Okej, nu kör vi. Lea is back on the track and it feels gooood. Såhär är läget, imorgon är det skolavslutning pang boom ettan är slut. Sammanfattning i ett inlägg nära dig snart. Det är ju helt sjukt att det slut nu! Jag har faktiskt överlevt med lite trasiga knän men annars med allt annat på plats. Det är helt galet. Fattar ni?! Jag har redan gått ett helt år på gymnasiet. Jag blir ju lite orolig att det här inte är på riktigt. Hur kan det ha gått så fort?

Men så om jag tänker efter. Var det inte så varje vecka från november till maj att det var måndag och sen vips fredag. Sen en kort helg och sen måndag och sen vips fredag igen. Var det inte så att jag kryssade dagar i kalendern så snabbt att jag glömde bort och att årstiderna flög förbi utanför fönstret medans jag pluggade matte B. Jo, så var det. Nu kommer jag ihåg. Det har gått fort. Och det har gått ännu fortare för att man har varit så fixerad vid just det här datumet imorgon, 11 juni. The end of årskurs ett. Ändå sen september har man tänkt på det. Räknat ner dagarna och längtat varenda historialektion.

Nu är det dags. 08.10. Aulan. Vit klänning, högklackade skor, mascara, lockat hår, förväntningar i magen, sommarmusik i ipoden, kameran beredd. Slutet på ettan.

Jag är redo för sommarlov.

För att prata om något roligt. I tisdags så var det ju faktiskt ettornas fantastiska tillbakakakafest till tvåorna (mest) och till treorna (litegranna). Jag var så otroligt stressad och orolig innan att något skulle gå fel. Ja menar, vi hyrde en hel båt. Vad som helst kan ju hända! Men det gick bra. Och jag är stolt över min klass att vi klarade det och jag tror att dem flesta hade kul och jag hade kul och jag älskar vårt tema.

Nu har ni fått er fest tvåor och jag hoppas ni är nöjda.
Ok, då är det dags att börja planera nollningen.


Jag måste bara säga att Ingeborg verkligen var Emma i Spice Girls och
hade verkligen lyckats


Gullungen som vanligt


Karin var snygg som alltid


Jag fick kramas med min gulletina


Snygga tjejer



En del av festkommitén, lägg till Linnea vännen så är vi fulländade,
och tack till alla andra som hjälpte till


JAG HAR ALDRIG I HELA MITT LIV VARIT SÅ SNYGG SOM UNDER HELA
DEN HÄR KVÄLLEN! Jag har helt enkelt förstått att jag har hittat min stil.
Jag ska vara 90-tal. Punkt. Då är jag snyggast.


Grease fick vara med bara för att vi 90-talister tyckte om dem när vi
var små


Malin, alltså jag kunde inte sluta skratta åt henne


Och sen så fick vi besök utav t.A.T.u

Tack för i tisdags folket.

Vad har hänt den här veckan? Vilken dag är det? Ibland är jag så konstigt förvirrad. Jag har ingen koll. Efter att ha sett tre sjuka filmer så har jag blivit ännu mera yr i huvudet.

Igår så såg jag Mater Nexus på Södra Latin. Jag blir så stolt över teatertvåorna. Dem är helt fantastiska. Jag grät typ hela pjäsen för det var så hemskt och sorgligt och fint på samma gång. Gå och se den om ni kan. Men ta med er näsdukar!

Jag läste ut Mia Skäringers bok "Dyngkåt och hur helig som helst" idag. Jag hade inte förväntat mig något men är nu nästan kär i Mia. Läs den människor. Det är så fint och underbart och man blir så glad när det känns skit. Tror jag måste maila och tacka. Det finns inte många bra böcker men den här var det.

Jag har idag ännu mer svullna tonsiller som det heter hos läkaren. Kul. Mitt knä värker i trappor. Kul. Viksjöfors imorgon. Kul.

Jag orkar ingenting. Kan inte förklara. Jag somnar eller ligger helt still i en säng, utom nu då när jag för första gången idag har orkat röra mig. Det var inte meningen att vara hemma från skolan idag. Gustaf sa att han hade satt alarm på sin mobil och sen så vaknade jag av mig själv imorse och förstod att något var fel. Sjävklart. Vi hade redan börjat för en timme sedan. Jag hade ont i halsen och ville inte röra mig. Så det var ganska skönt att det inte hade ringt något alarm. Jag tackar Gustafs mobil för det.

Som den finaste pojken han är så struntade han i sin enda lektion och tog hand om mig hela dagen. Det är jobbigt nu. Väldigt jobbigt nu. Det onda är där. Och det försvinner inte. Och när jag är ensam så bara kommer tårarna. Kanske är det all skolpress som kommer ut i tårarna? Det är över. För det här året.

Jag sov, vaknade, sov, vaknade, åt lite, sov mera. Gustaf höll om mig och jag orkade ingenting annat. Det var idag.

Sova mera.