Ändrade planer
Jag skulle ju vara tanghygienist på festen på lördag. Nu så visar det sig ju att jag har att rakt ben på kryckor. Så jag funderat hela långa dagen på att jag kanske ska vara skidturist istället. Då passarna ju kryckorna in, jag får ha mammas skitsnygga turkosa 80-tals overall och det blir varmt!
Jag är riktigt nöjd att jag lyckas få in min skada så smart alltså
Jag är riktigt nöjd att jag lyckas få in min skada så smart alltså
Matte B
Matte B måste ju vara onödigaste kursen efter datakunskap. Jag blir så arg för att jag inte fattar. Och jag skulle bra gärna vilja ha en bra förklaring till när man i sitt vardagsliv någonsin behöver använda fuktioner. Enligt min pappa så använder man det hela tiden. Jag behöver en förklaring. Enligt min åsikt så behöver man kunna plus, minus, gånger, delat och procent ( skit i mattespråk ). Inget mer. Så varför envisas de med att man ska lära sig allt det där onödiga.
Jag vet att jag är negativ nu men jag blir så arg när jag inte förstår någonting och det verkar vara så himla onödigt att jag slösar bort timmar av mitt liv på det här
Orka bry sig
Mamma säger att jag ska sova
Pappa säger att jag ska sova
Min psykolog säger att jag ska sova
Min skolsyster säger att jag ska sova
Mina vänner säger att jag ska sova
Min kropp säger att jag ska sova
Jag bryr mig inte, det finns viktigare saker. Orkar inte sova.
Pappa säger att jag ska sova
Min psykolog säger att jag ska sova
Min skolsyster säger att jag ska sova
Mina vänner säger att jag ska sova
Min kropp säger att jag ska sova
Jag bryr mig inte, det finns viktigare saker. Orkar inte sova.
Mitt knä är lite sönder
Igår gick mitt knä lite sönder. Igen. För andra gången. Första gången var för två år sedan. Vi dansade till låten "God knows" och i ett attitydhopp så landade jag fel och bara föll ihop. Benet vek sig och det kändes som att knäet vreds 360 grader. Jag var tapper, skulle inte visa mig svag. Det gjorde så ont. Sa bara att jag behövde en liten paus. Attt det var ok. Jag kommer ihåg hur mycket jag fokuserade på att inte gråta. Jag vägrade visa mig svag. Kunde inte riktigt gå på benet. Ringde mamma så att hon kom och hämtade mig. Tog två alvedon. Nästa dag sprang jag runt igen. Att det gjorde lite ont spelade ingen roll. Det blev många alvedon i några veckor. Två till frukost och två st till middag. Vi åkte till massor av läkare, de klämde, kände och röntgade men hittade inget fel. Vi köpte knäskydd och jag tog det lugnare i ett år. Utan när jag inte stod ut och dansade fast det gjorde ont. Ignorerade smärtan. Jag skulle dansa.
I höstas var det bra. Jag var överlycklig. Och så igår. Så hände det igen. Vi brottades, jag tog i allt vad jag hade och plötsligt så kände jag den där otroligt äckliga känslan av att hela knäet går sönder. Det vreds i 360 grader igen och jag visste exakt vad som hände. Jag föll ihop. I en enda hög. Trodde att jag skulle kräkas. Det gjorde så ont. Aj, aj, aj! Jag skrek. Försökte att le, säga att det var bra. Men den här gången gick det inte. Tårarna bara rann. Det gjorde så ont. Saga kom, lyfte iväg mig till hörnet. Hon behandlade mig som om jag var hennes egna lilla bebo. Gav mig ibumetin och vatten. Det gjorde så ont nu. Förstod att jag var tvungen att ringa efter mamma och pappa. Ringde hem, ingen svarade, ringde mammas mobil, ingen svarade. Paniken som inte fick komma kom. Saga kom och klappade på mig och tårarna bara rann ännu mer. Pappa svarade, jag kunde nästan inte prata, grät bara och han förstod att det var allvarligt. La mig i soffan. Skrek till så fort benet böjdes. Saga hämtade mera vatten. Jag låg ensam på soffan i tio minuter innan pappa kom. Jag grät om möjligt ännu mera och tänkte. Inte nu, inte idag, inte här, dansproduktionen, inte igen, jag orkar inte, vill inte.
Pappa kom, Jag såg att han var rädd och jag grät ännu mera. Orkade inre hålla tillbaka. Försökte sätta på mig skorna, det gick inte. Pappa ville att jag skulle ha mössa på mig, jag sa nej. Saga satte på mig mössan och jag kunde inte göra annat än att le. En puss på handen och vi ses snart. Min lilla hjälte. Satte mig i bilen. Började att åka till akuten. Det gjorde ont. Ringde mamma, grät ännu mera. Fick bita ihop för att inte få panik. Aj, aj, aj. Det fanns inga nära parkeringsplatser så jag fick hoppa på ett ben hela vägen. Det gjorde så ont i högerbenet. Fick stanan efter tio meter och andas. Allt gjorde ont. Kom in på akuten. Det var fullt av folk. Stol för benet. Väntan.
Kom in till läkaren, han klämde och kände. Blev lindad och fick ett par kryckor med reflexer. Skickad till röntgen. Låg på en brits i ett gult rum. Jag hatar sjukhus. Fick panik. Började storgråta bland sjuksköterskor och läkare. En höll mig i handen. Grät ännu mera. De bad mig att ligga still. Blundade hårt. Ville gå därifrån. Det blixtrade så många gänger. Fick vända mig om och om igen. Det tog aldrig slut. Fick äntligen komma ut. Kundes andas. Visade aldrig pappa att jag hade gråtit igen. Jag var i mitt skal.
Fick gå tillbaka till akuten. Tålamodet höll på att ta slut. Jag orkade inte längre. Jag var hungrig, det gjorde ont och jag ville hem. Ny läkare, folk gick in och ut. Jag tittade på bandy på TV:n. Lyssnade på alla andras problem. Blev uppropad. Skakade hand, fick berätta om. Domen kom. Det har gått sönder i knäet, lösa små delar. I mitt knä. Medicin tre gånger per dag. Lindad i minst två veckor. Kryckor i minst en, räkna med två. Ingen belastning förens tidigast en vecka. Om det gör ont om några dagar får man gå och ta en MR-röntgen. Kolla ledbanden. Det kunde dem inte se igår. Om det är fel på dem vågade dem inte ens säga vad som händer.
Fick äntligen åka hem. Det var kallt och gjorde ont. Det är svårt att gå med kryckor i snön. Det tar lång tid och är ansträngande. Kom hem. Gick upp på mitt rum och grät lite till. Kände på knäet. Varför gjorde det ont?! Varför, inte nu, orkar inte igen, har inte tid, har inte ork. Jag har så ont i händerna. Och det har bara gått en dag. Jag blir så trött av att gå i trappor och det gör ont när jag rör benet, biter ihop för det mesta men klarar det inte alltid. Hatar att det går så långsamt för mig och att jag måste be om hjälp.
Men jag försöker gråta glädjetårar, nu får jag åka hiss i skolan. Alla kommer att vilja vara kompis med mig. Och det kommer bli bra, det måste bli bra.
I höstas var det bra. Jag var överlycklig. Och så igår. Så hände det igen. Vi brottades, jag tog i allt vad jag hade och plötsligt så kände jag den där otroligt äckliga känslan av att hela knäet går sönder. Det vreds i 360 grader igen och jag visste exakt vad som hände. Jag föll ihop. I en enda hög. Trodde att jag skulle kräkas. Det gjorde så ont. Aj, aj, aj! Jag skrek. Försökte att le, säga att det var bra. Men den här gången gick det inte. Tårarna bara rann. Det gjorde så ont. Saga kom, lyfte iväg mig till hörnet. Hon behandlade mig som om jag var hennes egna lilla bebo. Gav mig ibumetin och vatten. Det gjorde så ont nu. Förstod att jag var tvungen att ringa efter mamma och pappa. Ringde hem, ingen svarade, ringde mammas mobil, ingen svarade. Paniken som inte fick komma kom. Saga kom och klappade på mig och tårarna bara rann ännu mer. Pappa svarade, jag kunde nästan inte prata, grät bara och han förstod att det var allvarligt. La mig i soffan. Skrek till så fort benet böjdes. Saga hämtade mera vatten. Jag låg ensam på soffan i tio minuter innan pappa kom. Jag grät om möjligt ännu mera och tänkte. Inte nu, inte idag, inte här, dansproduktionen, inte igen, jag orkar inte, vill inte.
Pappa kom, Jag såg att han var rädd och jag grät ännu mera. Orkade inre hålla tillbaka. Försökte sätta på mig skorna, det gick inte. Pappa ville att jag skulle ha mössa på mig, jag sa nej. Saga satte på mig mössan och jag kunde inte göra annat än att le. En puss på handen och vi ses snart. Min lilla hjälte. Satte mig i bilen. Började att åka till akuten. Det gjorde ont. Ringde mamma, grät ännu mera. Fick bita ihop för att inte få panik. Aj, aj, aj. Det fanns inga nära parkeringsplatser så jag fick hoppa på ett ben hela vägen. Det gjorde så ont i högerbenet. Fick stanan efter tio meter och andas. Allt gjorde ont. Kom in på akuten. Det var fullt av folk. Stol för benet. Väntan.
Kom in till läkaren, han klämde och kände. Blev lindad och fick ett par kryckor med reflexer. Skickad till röntgen. Låg på en brits i ett gult rum. Jag hatar sjukhus. Fick panik. Började storgråta bland sjuksköterskor och läkare. En höll mig i handen. Grät ännu mera. De bad mig att ligga still. Blundade hårt. Ville gå därifrån. Det blixtrade så många gänger. Fick vända mig om och om igen. Det tog aldrig slut. Fick äntligen komma ut. Kundes andas. Visade aldrig pappa att jag hade gråtit igen. Jag var i mitt skal.
Fick gå tillbaka till akuten. Tålamodet höll på att ta slut. Jag orkade inte längre. Jag var hungrig, det gjorde ont och jag ville hem. Ny läkare, folk gick in och ut. Jag tittade på bandy på TV:n. Lyssnade på alla andras problem. Blev uppropad. Skakade hand, fick berätta om. Domen kom. Det har gått sönder i knäet, lösa små delar. I mitt knä. Medicin tre gånger per dag. Lindad i minst två veckor. Kryckor i minst en, räkna med två. Ingen belastning förens tidigast en vecka. Om det gör ont om några dagar får man gå och ta en MR-röntgen. Kolla ledbanden. Det kunde dem inte se igår. Om det är fel på dem vågade dem inte ens säga vad som händer.
Fick äntligen åka hem. Det var kallt och gjorde ont. Det är svårt att gå med kryckor i snön. Det tar lång tid och är ansträngande. Kom hem. Gick upp på mitt rum och grät lite till. Kände på knäet. Varför gjorde det ont?! Varför, inte nu, orkar inte igen, har inte tid, har inte ork. Jag har så ont i händerna. Och det har bara gått en dag. Jag blir så trött av att gå i trappor och det gör ont när jag rör benet, biter ihop för det mesta men klarar det inte alltid. Hatar att det går så långsamt för mig och att jag måste be om hjälp.
Men jag försöker gråta glädjetårar, nu får jag åka hiss i skolan. Alla kommer att vilja vara kompis med mig. Och det kommer bli bra, det måste bli bra.
Hjärta dig
I tisdags var det en sak som jag absolut inte fick glömma att ta med mig hem från skolan. Min kalender. I den hade jag alla papper som jag behövde till onsdagen. Som mina glosor till spanskan. Det enda jag glömmer i skolan är min kalender. Av någon anledning så låg den på ett av borden i estetkorridoren. Saga, fröken söt, tog hand om den till mig.
På onsdagen så fick jag tillbaka kalendern och när jag öppnade första sidan så såg jag att hon hade gjort en jättefin lapp där det stod "Linnea Berg, stolt medlem av ES1a". Jag blev så glad så jag visste inte vad jag skulle ta mig till. Det hade varit en riktigt dålig dag men nu så log jag med hela ansiktet. Jag sprang och kramade om bebon och kände mig lyckligt lottad.
Idag när jag kom hem från psykdoktorn så skulle jag skriva in tiderna för nästa besök till BUP. Då hittade jag plötsligt ännu flera lappar! Och det var hur många som helst! Och små anteckningar och dem finaste orden man kan tänka sig. Jag började skratta och log i tre timmar. Jag ler fortfarande. Nu blev det plötsligt en bra dag, helg och vecka.
Tack för att du vet exakt vad du ska göra för mig, du är bäst
Var det inte jag som skulle börja i gymnasiet?
Igår var det öppet hus på Södra Latin. Jag går på den skolan. Jag har gått där i ett halvår. Jag går i en dansklass med 13 andra fantastiska dansare och underbara teatrare.
Den 22 januari 2009 gick jag på öppet hus på en skola som hette Södra Latin. Jag hade inga förväntningar överhuvudtaget. Gick dit för att Saga gick där, ville bli lika bra som Saga på dans. Gick dit med pappa och Elise, jag var sjuk, hade glasögon på mig och väldigt rädd.
Skolan såg ut som Hogwarts och jag blev kär. Den var så fin på utsidan. Sen kom jag in, möttes av flera hundra andra 93:or som skulle kämpa för en av platserna på skolan. Jag var beredd att vända i dörren, inte skulle jag komma in här. Tittade runt, blev ännu lyckligare. Det här var precis det som jag ville ha! Blev helt exalterad av salarna, de höga dörrarna, tavlorna och de breda trapporna. Sen kom jag in i estetkorridoren. Det sprang runt massor av dansare och teatrare som var lite småstressade men väldigt glada. Såg Saga stå på ett bord, hon ropade att jag skulle gå in i salen till vänster. Kommer ihåg att det kändes så stort alltihopa. Satte mig på en stol och kände mig som om jag var på föreställning. Tittade på 14 st dansare som var så duktiga. Hade kunnat vara där hela kvällen. Jag ville bli som dem. Jag ville vara där dem var. Efteråt var det frågestund och jag kände att jag kunde inte vänta tills jag skulle få börja på Södra Latin. Pappa sa åt mig att jag var tvungen att gå. Han fick nästan dra ut mig.
Sen så pratade jag om Södra Latin varje dag tills jag kom in.
Igår så var det öppet hus för alla 94:or och det var jag som dansade och sprang runt småstressad men med ett leende på läpparna. Det var jag som pratade med tjejerna och killarna och berättade om kurser, lärare, maten och intagningsprovet. Såg förväntan i deras ögon. Det var jag som stannade kvar när alla hade gått och riggade ner och kramade om alla i klassen. Det var jag som gick hem på kvällen och var så stolt över att gå på Södra Latins estetiska danslinje.
Jag var helt utmattad, hade upprivna fötter och smutsiga strumpor, men det spelade ingen roll alls
Den 22 januari 2009 gick jag på öppet hus på en skola som hette Södra Latin. Jag hade inga förväntningar överhuvudtaget. Gick dit för att Saga gick där, ville bli lika bra som Saga på dans. Gick dit med pappa och Elise, jag var sjuk, hade glasögon på mig och väldigt rädd.
Skolan såg ut som Hogwarts och jag blev kär. Den var så fin på utsidan. Sen kom jag in, möttes av flera hundra andra 93:or som skulle kämpa för en av platserna på skolan. Jag var beredd att vända i dörren, inte skulle jag komma in här. Tittade runt, blev ännu lyckligare. Det här var precis det som jag ville ha! Blev helt exalterad av salarna, de höga dörrarna, tavlorna och de breda trapporna. Sen kom jag in i estetkorridoren. Det sprang runt massor av dansare och teatrare som var lite småstressade men väldigt glada. Såg Saga stå på ett bord, hon ropade att jag skulle gå in i salen till vänster. Kommer ihåg att det kändes så stort alltihopa. Satte mig på en stol och kände mig som om jag var på föreställning. Tittade på 14 st dansare som var så duktiga. Hade kunnat vara där hela kvällen. Jag ville bli som dem. Jag ville vara där dem var. Efteråt var det frågestund och jag kände att jag kunde inte vänta tills jag skulle få börja på Södra Latin. Pappa sa åt mig att jag var tvungen att gå. Han fick nästan dra ut mig.
Sen så pratade jag om Södra Latin varje dag tills jag kom in.
Igår så var det öppet hus för alla 94:or och det var jag som dansade och sprang runt småstressad men med ett leende på läpparna. Det var jag som pratade med tjejerna och killarna och berättade om kurser, lärare, maten och intagningsprovet. Såg förväntan i deras ögon. Det var jag som stannade kvar när alla hade gått och riggade ner och kramade om alla i klassen. Det var jag som gick hem på kvällen och var så stolt över att gå på Södra Latins estetiska danslinje.
Jag var helt utmattad, hade upprivna fötter och smutsiga strumpor, men det spelade ingen roll alls
Fredag
För idag är det fredag
Mina böcker då!
Igår så hade jag med mig youghurt till skolan för att jag tänkte att det skulle behövas under dagen. Den ena youghurten låg kvar i ena väskan.
På lunchrasten så gick jag till biblioteket och lånade massor av böcker. Fina nya böcker från biblioteket. Som det egentligen inte var hemlån på men som jag lyckades övertala den stackars bibliotikarien att jag skulle få iallafall.
Sen på kvällen så ska jag ta upp de här böckerna och titta på dem. När jag sticker ner handen så känner jag något kladdigt och blött. Självklart har youhurten gått sönder och är i hela min väska. Alla mina papper! Alla mina böcker är fulla av äcklig youhgurt. Jag sitter nu med tops och tar bort det som finns kvar och har en hårrtork i andra handen för att desperat rädda böckerna.
Ja, jag tror jag behöver känna lite medlidande bara. För tänk på böckerna
På lunchrasten så gick jag till biblioteket och lånade massor av böcker. Fina nya böcker från biblioteket. Som det egentligen inte var hemlån på men som jag lyckades övertala den stackars bibliotikarien att jag skulle få iallafall.
Sen på kvällen så ska jag ta upp de här böckerna och titta på dem. När jag sticker ner handen så känner jag något kladdigt och blött. Självklart har youhurten gått sönder och är i hela min väska. Alla mina papper! Alla mina böcker är fulla av äcklig youhgurt. Jag sitter nu med tops och tar bort det som finns kvar och har en hårrtork i andra handen för att desperat rädda böckerna.
Ja, jag tror jag behöver känna lite medlidande bara. För tänk på böckerna
IST-FEST
Jag ska fira tre helt galna underbara nya sjuttonåringar lördagen den 6 februari. Temat är " Kom som allt som slutar på -ist!". Jag tycker om.
Tandhygienist
Artist
Florist
Aktivist
Nudist
Protagonist
Cyklist
Turist
Ateist
Buddist
Terrorist
Kontorist
Sist
Trist
Det här är då det jag kan tänka mig att vara. Har du fler förslag så säg till! Just nu lutar det åt tandhygienist. Det ger stora möjligheter känner jag.
Tandhygienist
Artist
Florist
Aktivist
Nudist
Protagonist
Cyklist
Turist
Ateist
Buddist
Terrorist
Kontorist
Sist
Trist
Det här är då det jag kan tänka mig att vara. Har du fler förslag så säg till! Just nu lutar det åt tandhygienist. Det ger stora möjligheter känner jag.
Jag vill inte höra på
Jag hatar att vara offret. Jag hatar att vara den som det är så synd om. Jag hatar att vara den som är sjuk. Jag hatar att jag behöver hjälp. Jag hatar att jag inte kan klara allt själv. Jag hatar att dem pratar om mig när jag inte hör. Jag hatar att jag inte har någon aning alls om vad jag ska göra.
Jag var hos skolsyster igår igen. Jag hade en vag förhoppning om att det skulle gå bra. Det gick mycket värre än jag trodde. Nu drar vi in föräldrar, kontaktlärare, lärare, psykolog och rektor. Jag vet att det är bra egentligen. Att dem gör allt för att det ska bli bättre. Men det är jag som ska kämpa. Det är jag som har det jobbiga. Det är jag som får leva med det här varje dag.
Jag är så feg. Jag vägrar visa mig svag. Inte ens för mina närmaste så vågar jag visa något. Kanske skickar sms om rop på hjälp men när dem ringer eller vi träffas så skrattar jag bara bort det. Jag klarar inte av att visa mig svag, och jag hatar det med.
Och snälla, sluta inte att försöka
Jag var hos skolsyster igår igen. Jag hade en vag förhoppning om att det skulle gå bra. Det gick mycket värre än jag trodde. Nu drar vi in föräldrar, kontaktlärare, lärare, psykolog och rektor. Jag vet att det är bra egentligen. Att dem gör allt för att det ska bli bättre. Men det är jag som ska kämpa. Det är jag som har det jobbiga. Det är jag som får leva med det här varje dag.
Jag är så feg. Jag vägrar visa mig svag. Inte ens för mina närmaste så vågar jag visa något. Kanske skickar sms om rop på hjälp men när dem ringer eller vi träffas så skrattar jag bara bort det. Jag klarar inte av att visa mig svag, och jag hatar det med.
Och snälla, sluta inte att försöka
06.57
Jag har aldrig varit uppe såhär tidigt i hela ettan. Jag har hunnit äta en macka och lyssnat på radio. Tänk vad mycket man kan göra på fem minuter!
Nu blir skolsyster stolt.
Nu blir skolsyster stolt.
Livsfarligt
Det är en stor risk att gå ute nu. Under natten så har det frusit till ordentligt och det är EXTREMT halt överallt. De har inte hunnit salta och om man inte håller i sig ordentligt så ramlar man, som jag gjorde tre gånger på vägen. Efter andra så är det inte så jätteroligt kan jag meddela. Det är extra viktigt för gamla (Saga Carlsson), klumpiga (Saga Carlsson), stressade personer (Saga Carlsson) att ta till sig den här faktan. Annars kan det bli både brutna revben och saker i höften som faller sönder.
Idag har jag haft en extremt (väldigt vad jag använde det ordet då!) jobbig huvudvärk som inte har gett med sig. Jag har även haft PMS. På dansen så snurrade jag mittt huvud för många gånger och drack några liter vatten för mycket. Jag har blivit otroligt arg på min pojkvän och ätit mat som jag starkt misstänker är kattmat men som mattanterna ger oss iallafall. Det har kort sagt inte varit en superdag. Jag har även, än en gång tappat bort lite mer saker! Bara för att det gör jag ju aldrig. Jag blir så ledsen på mig själv.
Tur att det finns saker som pengar på kontokortet så att man kan köpa keso och bli gladare när det känns som att livet suger en aningens
Idag har jag haft en extremt (väldigt vad jag använde det ordet då!) jobbig huvudvärk som inte har gett med sig. Jag har även haft PMS. På dansen så snurrade jag mittt huvud för många gånger och drack några liter vatten för mycket. Jag har blivit otroligt arg på min pojkvän och ätit mat som jag starkt misstänker är kattmat men som mattanterna ger oss iallafall. Det har kort sagt inte varit en superdag. Jag har även, än en gång tappat bort lite mer saker! Bara för att det gör jag ju aldrig. Jag blir så ledsen på mig själv.
Tur att det finns saker som pengar på kontokortet så att man kan köpa keso och bli gladare när det känns som att livet suger en aningens
9B
Jag gick i klass 9B i Källbrinksskolan. Det känns som för så länge sedan nu. I ett annat liv. Även fast det var i juni som vi stod och sjöng "den blomstertid nu kommer" med betygskuvert i handen och kramade alla i hela klassen. Jag var så ledsen den dagen. Trodde aldrig att jag skulle bli omtyckt av några människor, kunna börja i en ny klass, börja gymnasiet. Jag ville gå om nian och ha kvar 9B eftersom att där hade jag all koll. Jag hade gått i samma klass som de här människorna sen årskurs fyra. Jag kände nästan alla. Jag hade min stämpel, folk visste vem jag var.
Man pratade om att man skulle hålla kontakten. Träffas på sommaren, åka och bada. Fika på hösten och ha Halloween-fest tillsammans. Ringa och höras av minst en gång i veckan. Trodde verkligen på det då. Var säker på att vi aldrig skulle tappa kontakten. Aldrig någonsin. Sen blev det sommar, vi hade fest på skolavslutningen. Inte ens alla var med då. Sen så försvann alla. Jag och Mimmi kände oss så fria för att vi hade ingen klass alls. Vi gick runt och skrattade åt att vi hade ingen skola, vi var helt fria. Jag kom in på mitt gymnasium och hade glömt bort att jag hade haft en klass. Det där med att hålla kontakten glömdes bort.
Det blev höst och skolan började. Jag älskade min klass från första lektionen. Den var ju tusen miljoner gånger bättre än 9B. Grundskolan var länge sedan, nu var det gymnasiet som gällde. Det blev höstlov och man hade fortfarande inte hållit kontakten. Det fanns inte tid, inte ork och inte engagemang. Men så åkte jag tåg och såg en tjej som jag kände igen. Kunde inte riktigt placera henne först, men sen så. Hon hade ju gått i min klass! Det blev kallprat om gymnasiet och en snabb kram innan vi försvann åt olika håll. Vi som hade träffats varje dag. Nu kände vi inte varandra alls längre.
Gick hem och var lite ledsen. Tänkte på allt det som vi lovat. Tänkte på att jag hade ett helt annat liv nu och kände inget behov av 9B. 90% av klassen valde Sjödalsgymnasiet eller Huddingegymnasiet. Så dem är ju i närheten. Och ganska ofta ser man dem, vinkar lite, kramar en del. Byter några ord och försvinner sen. Några har blivit längre, skaffat flickvän, blivit längre, bytt hårfärg, ändrat klädstil. Och jag då. Hur mycket har jag ändrats? Riktigt mycket. Läskigt mycket.
4b, 5b, 6:3, 7:2, 8B och 9B.
Klassfotot i nian, det var kräftskiva. Jag revolterade och var tönt med
inslag av kräftskiva. Killarna hade ballongbröst och tyckte de var
snyggast i hela världen. Vi tjejer höjde på ögonbrynen men lät dem hållas,
som alltid.
Man pratade om att man skulle hålla kontakten. Träffas på sommaren, åka och bada. Fika på hösten och ha Halloween-fest tillsammans. Ringa och höras av minst en gång i veckan. Trodde verkligen på det då. Var säker på att vi aldrig skulle tappa kontakten. Aldrig någonsin. Sen blev det sommar, vi hade fest på skolavslutningen. Inte ens alla var med då. Sen så försvann alla. Jag och Mimmi kände oss så fria för att vi hade ingen klass alls. Vi gick runt och skrattade åt att vi hade ingen skola, vi var helt fria. Jag kom in på mitt gymnasium och hade glömt bort att jag hade haft en klass. Det där med att hålla kontakten glömdes bort.
Det blev höst och skolan började. Jag älskade min klass från första lektionen. Den var ju tusen miljoner gånger bättre än 9B. Grundskolan var länge sedan, nu var det gymnasiet som gällde. Det blev höstlov och man hade fortfarande inte hållit kontakten. Det fanns inte tid, inte ork och inte engagemang. Men så åkte jag tåg och såg en tjej som jag kände igen. Kunde inte riktigt placera henne först, men sen så. Hon hade ju gått i min klass! Det blev kallprat om gymnasiet och en snabb kram innan vi försvann åt olika håll. Vi som hade träffats varje dag. Nu kände vi inte varandra alls längre.
Gick hem och var lite ledsen. Tänkte på allt det som vi lovat. Tänkte på att jag hade ett helt annat liv nu och kände inget behov av 9B. 90% av klassen valde Sjödalsgymnasiet eller Huddingegymnasiet. Så dem är ju i närheten. Och ganska ofta ser man dem, vinkar lite, kramar en del. Byter några ord och försvinner sen. Några har blivit längre, skaffat flickvän, blivit längre, bytt hårfärg, ändrat klädstil. Och jag då. Hur mycket har jag ändrats? Riktigt mycket. Läskigt mycket.
4b, 5b, 6:3, 7:2, 8B och 9B.
Klassfotot i nian, det var kräftskiva. Jag revolterade och var tönt med
inslag av kräftskiva. Killarna hade ballongbröst och tyckte de var
snyggast i hela världen. Vi tjejer höjde på ögonbrynen men lät dem hållas,
som alltid.
Long time no see
För jag fick inte skratta i skolan så nu sitter jag hemma och skrattar åt det här
Älskart
Jag tröttnar aldrig på det här. Jag kan ALLA texter. Man bli som man umgås, älskart!
Det infinner sig inte alls
Jag är arg! Jag är frustrerad! Jag hatar när man tror att man ska få något och sen så får man inte det. Jag hatar det. Nu går jag runt och är arg i hela magen. Jag är arg på mig själv, jag är arg på dig, jag är arg på er. Jag är arg på VÄLDIGT många just nu.
AAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH slå sparka på kuddar.
Jag är otroligt töntig nu, hoppas jag INTE är arg imorgon. Annars tycker jag synd om ES1a
AAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHHHH slå sparka på kuddar.
Jag är otroligt töntig nu, hoppas jag INTE är arg imorgon. Annars tycker jag synd om ES1a
Jag vill..........
Jag vill, men jag borde verkligen inte.
Och jag vet minst tre personer som
kommer döda mig om jag gör det.
Men jag vill ju vara tjejen som fixar allt!
Södra Latins Elevkår Elevkåren söker en etta som vill bli elevskyddsombud! Skynda skynda att mejla!
Borås+Huddinge
På Mimmis begäran. Mimmi+Sebastian+Hjärta+Busskur
96 minuter lördag
Vad jag har saknat en vanlig gammal lördag tillsammans med er tjejer
Men gumman
Lilla lillasyster satt i köket och åt lunch när hon plötsligt säger såhär.
- Tänk om hela vår familj skulle dö tillsammans, då kan vi bo på kyrkogården tillsammans.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle svara på det
Huvudvärk
Jag har huvudvärk, igen
Nu har jag valt det
Jag väljer att älskaNär kroppen säger nej
Jag trodde faktiskt att jag skulle vara mycket mer föreberedd än jag var. Men det var jag inte. Från att varje vecka ha dansat 8 timmar till att börja dansa 12 timmar per vecka mycket mera intensivt så sa kroppen aj. Det gör ont, jag har blåmärken, är svullen, röd, fötterna har knölar, fötterna är uppskrapade och jag bara ÄLSKAR DET. Jag är en dansare. Varje gång jag lyfter armarna eller sätter ner höger häl och jag säger aj! då vet jag att jag har gjort alldeles rätt. Jag har ont, och vad jag är glad för det.
Jag tänker inte sluta kämpa.
P.S Igår så började vi med jazz och jag är ytterligare lite kär i Katarina. Idag fick vi gå catwalk. D.S
Jag tänker inte sluta kämpa.
P.S Igår så började vi med jazz och jag är ytterligare lite kär i Katarina. Idag fick vi gå catwalk. D.S
Mitt liv som pingvin
När jag säger att jag läser allt så menar jag allt.
Den här boken handlar om ouppfostrade sjäelefanter, en mordisk späckhuggare och cirka fyrahundratusen kungspingviner. Den första meningen i boken är, " Ungefär såhär föreställer jag mig helvetet".
Jag tyckte om den redan då.
Den här boken handlar om ouppfostrade sjäelefanter, en mordisk späckhuggare och cirka fyrahundratusen kungspingviner. Den första meningen i boken är, " Ungefär såhär föreställer jag mig helvetet".
Jag tyckte om den redan då.
Hur har jag klarat mig så länge?
Jag fick jobba idag! Trots att jag inte hade ätit på jättelänge och skulle försöka få upp blodsockret på en banan, tack Mimmi, var helt död i kroppen och trött så jag somnade på tåget så såg jag fram emot att gå till dagis och hämta min Willo. Var faktiskt lite nervös inför att träffa honom. Det var så länge sedan och tänk om han har glömt bort mig? Inte vill kramas eller leka? Han är ju faktikst sex år nu. Men det var inget att oroa sig för. Älskningen hoppade i min famn så fort han såg mig och jag kramade honom och förstod hur mycket jag saknat mitt lilla barn som är stor nu!
Efter att ha läst tre engelskaböcker med resten av barnen, fått massor av blöta pussar och tittat på Simon som tydligen kastade en leksak i Willos huvud utan att säga förlåt så satte vi på oss ytterkläderna för att gå hemåt. Han är så duktig! Håller mig i handen och tittar om det kommer bilar. Jag var så stolt!
Vi hade så mycket att ta igen att tiden försvann. Efter massor av prat, banan-krig, allsång, bamsetidningar och introduktion av Nintendo så var det dags för mig att gå hem. Hjärtat mitt kramade mig så hårt och sa att nästa gång så ville han att jag skulle lära honom vad himmel hette på spanska för det var bra om någon dör.
Hur har jag klarat mig utan barnens energi så länge? Utan deras kloka frågor och svar? Och utan deras hårda kramar och oskyldiga bus?
Jag ska köpa massor av bamse-tidningar och ge till min Willo nästa gång vi ses. Jag har saknat dig.
Efter att ha läst tre engelskaböcker med resten av barnen, fått massor av blöta pussar och tittat på Simon som tydligen kastade en leksak i Willos huvud utan att säga förlåt så satte vi på oss ytterkläderna för att gå hemåt. Han är så duktig! Håller mig i handen och tittar om det kommer bilar. Jag var så stolt!
Vi hade så mycket att ta igen att tiden försvann. Efter massor av prat, banan-krig, allsång, bamsetidningar och introduktion av Nintendo så var det dags för mig att gå hem. Hjärtat mitt kramade mig så hårt och sa att nästa gång så ville han att jag skulle lära honom vad himmel hette på spanska för det var bra om någon dör.
Hur har jag klarat mig utan barnens energi så länge? Utan deras kloka frågor och svar? Och utan deras hårda kramar och oskyldiga bus?
Jag ska köpa massor av bamse-tidningar och ge till min Willo nästa gång vi ses. Jag har saknat dig.
Eyeland Youth med Need: me me : Need
Från första stund så älskade jag det
Det kan inte sägas annat än fantastiskt med stora bokstäver
Det kan inte sägas annat än fantastiskt med stora bokstäver
Dags att ta steget ut
Du tror att du vet
Du tror att du vet hur det är att vara sjuk
Du tror att du vet hur det är att vara psykiskt sjuk
Eller hur?
Visst har jag rätt
Du tror att du vet hur det känns för mig
Du tror att du kan känna likadant
Du tror att du har upplevt precis det som jag har upplevt
Du tror att du kan hjälpa mig
Hålla mig lite i handen
Sen så blir allt bra
Rösterna försvinner
Allting slutar att gunga
Jag behöver inte ta 81 gånger på dörrhandtaget
Jag gråter inte i 4 timmar
Jag vågar gå på de vita strecken
Du tror att du vet hur det är att leva mitt liv
Du
Har
Ingen
Aning
Du tror att du vet hur det är att vara sjuk
Du tror att du vet hur det är att vara psykiskt sjuk
Eller hur?
Visst har jag rätt
Du tror att du vet hur det känns för mig
Du tror att du kan känna likadant
Du tror att du har upplevt precis det som jag har upplevt
Du tror att du kan hjälpa mig
Hålla mig lite i handen
Sen så blir allt bra
Rösterna försvinner
Allting slutar att gunga
Jag behöver inte ta 81 gånger på dörrhandtaget
Jag gråter inte i 4 timmar
Jag vågar gå på de vita strecken
Du tror att du vet hur det är att leva mitt liv
Du
Har
Ingen
Aning
ES1a har drabbats av depression
Min klass mår inte bra. Min klass är ledsen. Min klass är stressad. Och det finns inget jag kan göra nästan. För jag mår inte heller bra. Skolan har tagit bort livet. Pressen är för hög och eleverna har för höga krav på sig själv. Skratten är färre och sena ankomster är vardag. Att sova första lektionen har blivit ett alternativ och hoppa över engelska-läxan gör man bara. Jag blir så ledsen när jag pratar med många och alla är så ledsna! De är trötta. De är utarbetade och vill ha lov. Vi har precis haft lov.
Skolsyster lär få fullt upp. Man försöker klara av dagen men ibland gör man inte ens det. Jag har ingen ork kvar i min kropp. Alla säger att ettan är såhär. Att det finns ett slut på detta. Frågan är bara hur vi ska klara av det hela vägen dit. Jag blir så glad när det faktiskt är någon som har energi och som är glad och som orkar! Då försöker jag ta energi.
ES1a har drabbats av depression, eller är det bara jag?
Jag stör mig väldigt på det här
Om man gör någonting så ska man göra det ordentligt. Punkt slut. Så jag får alltid en irritations-klump i magen när lärare suddar på tavlan men inte riktigt suddar bort allt. Det är ju fruktansvärt störande. Och då kan jag inte fokusera vad läraren skriver på tavlan utan tittar bara på de områdena som läraren har glömt att sudda på.
Idag på datakunskapen så var jag bara tvungen att gå fram till tavlan och sudda bort det.
Idag på datakunskapen så var jag bara tvungen att gå fram till tavlan och sudda bort det.
Jag orkar inte vässa pennan
Det går inte att hålla sig vaken på mattelektionerna
Jag har saknat mina barn
Senast igår så pratade jag med mamma och hur länge sedan det var jag som jag jobbade med barnen. Massor av veckor har gått och jag har nästan glömt bort hur mycket jag jobbade förut. Men det har varit skönt att ta en paus, jag har ju mycket ändå. Men jag saknar dem så mycket! Och speciellt när jag ser pojkar i 5-års åldern eller små mörkhåriga flickor. Då längtar jag förskärckligt efter mina små. Så imorse så ringde deras mamma och bad mig jobba på fredag! Jag blev jätteglad! Har saknat dem så jag vet inte vad. Och nu längtar jag till jobbet.
På fredag får jag åka pulka och prata om disney-filmer!
På fredag får jag åka pulka och prata om disney-filmer!
Tina today
Tina gör det mycket roligare i skolan. Vi skrattar åt allt tillsammans. Jag tycker om Tina.
En portion lycka
Jag har hittat mitt favoritställe i skolan idag
Du som ser
Nu är det kväll. Eller helt säker är jag inte. Men jag antar det för det är mörkt ute. Tänk hur mycket jag förlitar mig på vädret egentligen. Det känns lite bättre nu. Alla psykologer, kuratorer, läkare och föräldrar säger alltid att man ska ta en dag i taget. "Sätt inte för höga krav, ta en dag i taget och om du klarar det så var glad och tänk likadant nästa dag". Den funkar säkert. Tror inget annat. Men när man har misslyckats 735 dagar och lyckats 4 av dem så är man ganska trött på den där teorin. Jag brukar bara le när de föreslår den för mig. Skrattar inombords och tänker att jaja, det kanske funkar den här gången.
Jag mår inte bra och nu orkar jag inte dölja det längre. Så människor, älskade, vänner, ser det och bryr sig. De reagerar och finns där. Och det är det enda som ger mig hopp i all denna skit. Det låter väldigt dramatsikt när jag skrivr det såhär och Gustaf skulle säga att jag överdramatiserar mitt liv. Men jag vet inte något att sätt att säga det på än såhär. Människor, det finns inga tack som räcker för sms, kramar, kommentarer, klappar, fina ord och tankar.
Jag kanske klarar det. Men bara kanske.
Början på slutet
Då kom då denna fruktade vecka. Den veckan som dansarna vetat om, fasat inför och längtat efter på samma gång. Det är vecka 3. Vecka då schemat ändras. Jag har nu Södra Latins sämsta schema. Hej då tidiga onsdagar, hej då tidiga torsdagar, hej då fredag-sovmorgon. Välkommen sena sena onsdagar, välkommen sega trötta torsdagar och VÄLKOMMEN kl 08.00 på fredagmorgonen. Nu kanske ni tycker synd om mig, gör inte det. Jag får ju faktiskt mer dans på schemat. Sen så enligt min åsikt så skulle man då när vi utökar schemat med dans ta bort lite matte. Synd att jag inte har hand om schema-planeringen.
Det var ingen bra dag idag. Det kändes redan innan jag gick upp ur sängen. Det dåliga samvetet kom så fort klockan ringde att "du har pluggat alldeles för lite, vad har du för fel?!". Som vanligt så sköt jag upp problemet och tryckte på snooze. Igen. Och igen. Tills det var tio ynka minuter tills jag skulle gå. Och Gustaf. Jag hatar att stressa på morgonen. Men ändå så stressar jag varje morgon. Fick springa till tåget, jag orkar inte behöva springa till tåget. Träffade Saga på tåget, tack för dig människa. Gjorde som vanligt ingenting på matten, har nog hittat orsaken till varför det inte går så bra på proven........ Sen svenska. Berättarstund. Höll på att kissa på mig och få nervöst sammanbrott på samma gång. Men det gick faktiskt, och det gick bra. Jag tackar Gud och träden. Resten av dagen var fullkomligt onödig så jag tänker inte ens ta upp den. Dagen blev inte ens bättre av att jag hade på mig min nya fina outfit, men tack för kommentarerna iallafall.
Jag trodde att om jag sov mer på natten så skulle jag bli mer morgonpigg. Jag har förstått att hur mycket jag än sover så är jag lika morgontrött iallafall. Fail.
Det var ingen bra dag idag. Det kändes redan innan jag gick upp ur sängen. Det dåliga samvetet kom så fort klockan ringde att "du har pluggat alldeles för lite, vad har du för fel?!". Som vanligt så sköt jag upp problemet och tryckte på snooze. Igen. Och igen. Tills det var tio ynka minuter tills jag skulle gå. Och Gustaf. Jag hatar att stressa på morgonen. Men ändå så stressar jag varje morgon. Fick springa till tåget, jag orkar inte behöva springa till tåget. Träffade Saga på tåget, tack för dig människa. Gjorde som vanligt ingenting på matten, har nog hittat orsaken till varför det inte går så bra på proven........ Sen svenska. Berättarstund. Höll på att kissa på mig och få nervöst sammanbrott på samma gång. Men det gick faktiskt, och det gick bra. Jag tackar Gud och träden. Resten av dagen var fullkomligt onödig så jag tänker inte ens ta upp den. Dagen blev inte ens bättre av att jag hade på mig min nya fina outfit, men tack för kommentarerna iallafall.
Jag trodde att om jag sov mer på natten så skulle jag bli mer morgonpigg. Jag har förstått att hur mycket jag än sover så är jag lika morgontrött iallafall. Fail.
Dina små armar
Jag blir så ledsen när jag ser det. Det gör ont att se det. Det värker i mig. Jag vill bara kunna ordna alltihopa för dig. Nu. Fort. Ta in dig i min famn och ta bort alla dina problem. Men jag vet att jag inte kan ge dig allt. Nästan ingenting faktiskt. Men jag försöker ska du veta. Du är vad livet handlar om. Och jag blir så ledsen.
Om du ändå fick plats i min famn
Om du ändå fick plats i min famn
För mycket
Gustaf skrev i min dansbok, i MIN dansbok, med en penna, i en annan färg! Jag får PANIK!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Nu kanske det verkar som att jag pendlar mellan seriöst och oseriöst, och ja kanske lite, det är för att jag orkar inte det seriösa hela tiden. Så just nu så låtsas jag att det här är mitt största problem.
Man RITAR INTE I ANDRAS BÖCKER!
Nu kanske det verkar som att jag pendlar mellan seriöst och oseriöst, och ja kanske lite, det är för att jag orkar inte det seriösa hela tiden. Så just nu så låtsas jag att det här är mitt största problem.
Man RITAR INTE I ANDRAS BÖCKER!
Kan inte springa ifrån det
Jag har försökt att strunta i det ett tag. Låtsas som att det inte har funnits. Blundat hårt och hoppats på att det ska vara borta när jag öppnar ögonen. När det har kommit har jag inte slappnat av för en sekund. Jag har spänt mig så mycket jag kan och fokuserat på att det ska försvinna. Det är mycket längre nu, mycket längre än förra gången. Och mycket oftare, flera gånger per dag. Förut så hade jag ändå spärrarna, inte i skolan, inte med kompisar, inte med andra, bara hemma och när jag var själv. Så när det kom i skolan för några veckor sen visste jag inte vad jag skulle göra. Det var helt nytt. Såhär skulle det inte vara. Vi hade våra regler och skolan var min. Nu är jag hjälplös vart jag än går. Jag är livrädd. Trots att jag har ignorerat det länge och skjutit bort så kan jag inte längre blunda för det mer nu. Det har hänt, igen. Och det går bara sämre och sämre. Och det kommer bara att bli värre och värre. Hur svårt ska det vara att kunna vara frisk? Har inte jag haft min del av helvetet redan? Hur ska jag orka en gång till. Det har redan kommit upp tankar om medicin, jag som kämpade så hårt för det. Nu står jag ensam vid ett övergångsställe och vet inte när jag ska gå över. Ingen kan hålla mig i handen och ta bort det här. Jag kan inte få hjälp, och jag hatar det. Efter femte gången trodde jag att det var över. Att jag skulle få kalla mig frisk, kunna säga att jag mår bra. Det varade i två månader. 62 dagar lycka. Frågan vad är det för fel på mig har kommit fler gånger än jag kan räkna men jag har gett upp. Det finns ingen förklaring. Såhär är det, jag är dömd att få må såhär. Nu ska jag in i kampen igen och jag vet inte hur långt jag orkar. Jag är så trött på det här.
Det är tillbaka, och jag kan inte springa ifrån det
Det är tillbaka, och jag kan inte springa ifrån det
Mera glitter tack
Jag vet att det måste göras, jag vet att det måste göras idag. Men ändå så skjuter jag upp det till absolut sista minuten. Jag blir matt i kroppen bara av att tänka på det. Jag orkar intem jag vill inte. Jag har ingen motivation, kan inte förstå varför jag måste lära mig det här. Vill ha lov. Vill inte ha några krav. Vill sova, vill göra ingenting hela dagarna. Och inte känna pressen och stressen hela tiden. Om jag börjar nu så borde jag vara klar om tre timmar. Men jag kommer inte att börja nu.
Det handlar bara om att bestämma sig, så varför gör jag inte bara det då?
Jag samlar på plåster, det kanske känns bättre om jag plåstrar hela
mig, det gör ju ont på insidan
Det handlar bara om att bestämma sig, så varför gör jag inte bara det då?
Jag samlar på plåster, det kanske känns bättre om jag plåstrar hela
mig, det gör ju ont på insidan
På schemat idag
Maila Sofia Fránsen, min absoluta favoritlärare
Förbereda min berättarstund som jag har imorgon
Maila in dansanalysen
Skriva i min dansbok
Göra historia-arbetet
Plugga spanska
Börja på min uppsats
Städa mitt rum, mest för att jag blir lugn då
Försöka bli klar så fort som möjligt så att jag hinner låtsas att det inte är skola imorgon en stund
Och äta MASSOR av nutella
Förbereda min berättarstund som jag har imorgon
Maila in dansanalysen
Skriva i min dansbok
Göra historia-arbetet
Plugga spanska
Börja på min uppsats
Städa mitt rum, mest för att jag blir lugn då
Försöka bli klar så fort som möjligt så att jag hinner låtsas att det inte är skola imorgon en stund
Och äta MASSOR av nutella
Markoolio och lite pangpang
Igår var jag hemma hos Agnes tillsammans med Sebbe, Katta, Lycke, Hanna och Gustaf. Vi hade spelkväll. Jag har glömt bort hur kul det faktiskt är att spela spel! Man skrattar ju jättemycket. Vi spelade markoolio-spelet som var en blandning av lite allt möjligt, det fanns finsk bingo, tärningsdueller, arga leken, charader och kampen om pusselbitar. Men det roligaste var att gissa rätt på markoolios låttexter. Jag skrattade väldigt mycket.
Sen gick vi över till PS2 som det heter, tror jag..... Då började vi med något pang-pang spel som jag egentligen inte alls tycker om men det var bättre än jag trodde. Coolt att Agnes har alla läskiga spel. Vi utmanade varandra och det blev till slut väldigt seriöst om vem som skulle vinna. Efter blev det Crazy taxidriver! Och det vågade jag inte köra men det såg roligt ut, och lät roligt. Det är underskattat att spela spel, det ska jag inte glömma bort.
Och Agnes hade en jättesöt hund och jag kände inte av någon allergi alls!
Sen gick vi över till PS2 som det heter, tror jag..... Då började vi med något pang-pang spel som jag egentligen inte alls tycker om men det var bättre än jag trodde. Coolt att Agnes har alla läskiga spel. Vi utmanade varandra och det blev till slut väldigt seriöst om vem som skulle vinna. Efter blev det Crazy taxidriver! Och det vågade jag inte köra men det såg roligt ut, och lät roligt. Det är underskattat att spela spel, det ska jag inte glömma bort.
Och Agnes hade en jättesöt hund och jag kände inte av någon allergi alls!
Sömnbrist?
I onsdags gick jag runt och var helt säker på att det var oktober. Helt säker var jag. Tänkte på att det redan var väldigt kallt och att jag längtade till julen och började fundera ut julklappar. Sen så pratade jag med en vän som sa att det var januari. JANUARI. Det tog en stund att fatta, det är ju höst, eller?
Vad hände däremellan?
Det klart att du är min begåvade lilla solstråle
Vad hände däremellan?
Det klart att du är min begåvade lilla solstråle
11.11
Jag önskar mig ett slott av pannkakor med keso på idag
Vi vill öka fördomarna
Vi är esteter
Därför bygger vi höga torn av glas, tallrikar och bestick
Vi tycker om att låta och skratta
Och beskriva våra känslor
Och blir ledsna när naturarna inte tycker om oss
Och så vill vi bara säga att ingen driver med ES1a utan konsekvenser
Jag VIDGAR mina vyer
Jag kommer liksom aldrig ifrån skolan. Så var även fallet igår. Det blev liksom att jag först bara ville ligga en stund på golvet med Malin och prata, och sen blev det en ganska lång stund. Och sen slutade tvåorna och då hade jag ju hoppet tänt om att se Saga, Stina och Nea men det hände inte. Däremot kom Joel och Gustaf och jag och Joel kom in på en väldigt intressant konversation. Vettig kille. När vi hade pratat klart så hittade vi Malin och Gustaf i danssalen och så dansade vi en stund och fick av oss lite fysisk frustration som man kan ha ibland.
Som sagt, jag vidgar mina vyer och försöker vara kvar i skolan ännu längre.
Som sagt, jag vidgar mina vyer och försöker vara kvar i skolan ännu längre.
I lövar this sången
Jag har hört dej säga det så många gånger nu.
"Jag är tjock, jag är ful, eller hur?!"
Och hur jag än försöker förklara för dej,
att du är fin, som du är - blir du sur.
De spelar inte någon roll för mig,
om du tjock, smal, lång eller kort.
De som verkligen som betyder nått, är vad som finns, inuti din kropp.
"Ser jag tjock ut i den här?"
"Ingenting passar, jag känner mig vulgär"
Jag tycker om dig som du är, du är naturligt extraordinär.
Det sägs att skönhet kommer inifrån,
då är det bättre att va ful än dum som ett spån!
I mina ögon är du speciell,
och vem har sagt att det ska vara fel att vara originell?
"Ser jag tjock ut i den här? Kläderna krymper eller är det en skimär?"
Jag tycker om dig som du är, du är naturligt extraordinär.
Jag tycker om dig som du är.
"Men ser jag fet ut i den här då? Det syns i dina ögon att du också tycker så."
Att du ser lite tjock ut i den där,
håret är spikrakt men din kropp är cirkulär,
och jag tycker om dig som du är, du är naturligt extraordinär
"Jag är tjock, jag är ful, eller hur?!"
Och hur jag än försöker förklara för dej,
att du är fin, som du är - blir du sur.
De spelar inte någon roll för mig,
om du tjock, smal, lång eller kort.
De som verkligen som betyder nått, är vad som finns, inuti din kropp.
"Ser jag tjock ut i den här?"
"Ingenting passar, jag känner mig vulgär"
Jag tycker om dig som du är, du är naturligt extraordinär.
Det sägs att skönhet kommer inifrån,
då är det bättre att va ful än dum som ett spån!
I mina ögon är du speciell,
och vem har sagt att det ska vara fel att vara originell?
"Ser jag tjock ut i den här? Kläderna krymper eller är det en skimär?"
Jag tycker om dig som du är, du är naturligt extraordinär.
Jag tycker om dig som du är.
"Men ser jag fet ut i den här då? Det syns i dina ögon att du också tycker så."
Att du ser lite tjock ut i den där,
håret är spikrakt men din kropp är cirkulär,
och jag tycker om dig som du är, du är naturligt extraordinär
Nutella kan även hete nusica
Jag kommer inte ihåg vem det var jag pratade med om att det finns randig nutella också. Men det finns. Och det finns i SVERIGE! Åk till EGs vid Bauhaus, i sortimentet kan ni även hitta mat från:
Jugoslavien
Tjeckien
Chile
Iran
Irak
Kina
Samt massa andra länder som jag inte kommer ihåg. Där kan man hitta all mat!
Jag skäms INTE för att handla på EGs
Jugoslavien
Tjeckien
Chile
Iran
Irak
Kina
Samt massa andra länder som jag inte kommer ihåg. Där kan man hitta all mat!
Jag skäms INTE för att handla på EGs
Man måste få ha LITE roligt
Min mamma är ännu mera paranoid än mig. Jag fick precis skäll för mitt förra inlägg. Hon tror folk går igång på ordet naken. Och tydligen får man inte säga att någon har sett mig naken vilket ganska många har gjort. Förlåt mamma, men jag måste få ha LITE roligt.
Hallonplockning och bert-böckerna
Den här tjejen har sett mig naken. Helt. Jag tycker vi borde ses oftare.
Bilderna är tagna i mars 2009
Om någon är intresserad av att köpa bilderna så ring eller smsa till
070-8234616
JAG ÄR SÅ FUL PÅ DEN HÄR BILDEN
Och för Tina "du vet att du älskar mig"
Bilderna är tagna i mars 2009
Om någon är intresserad av att köpa bilderna så ring eller smsa till
070-8234616
JAG ÄR SÅ FUL PÅ DEN HÄR BILDEN
Och för Tina "du vet att du älskar mig"
Min humor
Våra svenskalektioner är så tråkiga så vi sitter och försöker att roa varandra. Jag sa till Tina att jag tycker om att säga "ät inte gul snö". Tina skrattade lite medans jag snarare låg på golvet. Då säger blond_tjej_93 i min klass såhär:
- Men jag har hört att det är bra att äta gul snö, det kan ju vara öl......
Vi skrattade så vi höll på att dö, på riktigt. Det här gjorde min timme. Sen så kom Tina på att då kan man säga såhär:
- Ät inte röd snö
- Men jag har hört att det ska vara bra att äta röd snö, det kan vara vin.....
VI ÄR BÄST, Tina och Lea alltså.
P.S för dig som inte förstod varför man inte ska äta gul snö så är det för att det är KISS D.S
- Men jag har hört att det är bra att äta gul snö, det kan ju vara öl......
Vi skrattade så vi höll på att dö, på riktigt. Det här gjorde min timme. Sen så kom Tina på att då kan man säga såhär:
- Ät inte röd snö
- Men jag har hört att det ska vara bra att äta röd snö, det kan vara vin.....
VI ÄR BÄST, Tina och Lea alltså.
P.S för dig som inte förstod varför man inte ska äta gul snö så är det för att det är KISS D.S
Superbra
Kom på ett inlägg som jag ville skriva. Sen kom jag på att jag inte kan skriva det. För min mamma och pappa läser mig blogg. Det skulle jag ha tänkt på innan jag skrek ut min bloggadress till mamma och pappa.
Smart där Linnea, smart........
Smart där Linnea, smart........
Här skall det vara TYST
Grupparbete i historia/kulturhistoria
Seriöst, me like
Seriöst, me like
Jag är svag
Nu har danslärare Katarina kommit tillbaka och dansen har dragit igång på allvar. Som jag har längtat! Men, nu ska vi även gå in mer på det här ämnet styrka i dansen, något som jag saknar ganska mycket. Jag höll på att dö idag på lektionen. DÖ. Jag låg och skrek på golvet. Nu så känns det som att jag har hittat ungefär 795 nya muskler som jag inte visste fanns. Jag måste bli stark.
Och det är inte ok när ens danslärare skrattar åt för att man är så svag och ligger och lider.
Målet är att kunna brotta ner den här bruden. Förresten så bara
älskar Saga den här bilden
Och det är inte ok när ens danslärare skrattar åt för att man är så svag och ligger och lider.
Målet är att kunna brotta ner den här bruden. Förresten så bara
älskar Saga den här bilden
Vad händer egentligen?
Min måndag
Den började dåligt, jag kunde inte somna på natten pga att jag inte kan sova själv längre, kanske somnade kl 03.00.
Det var sen oerhört motigt att gå upp när klockan ringde fyra timmar senare.
Att inte äta frukost var inte smart
Att ta balsam före schampo är inte genialiskt
Att glömma matteboken i hallen, inte att rekommendera
Det var faktskt inte så kallt ute så jag kan inte klaga på vädret
Tåget var självklart försenat, hatar SL
Kom försent, sprang så fort jag kunde
Kom till skolan, vi har håltimme
Frustration
Hade betygssnack på svenskan, tog ungefär fem minuter
Fick reda på ett provresultat, blev ledsen och gick från lektionen
Gick till skolsyster för hälsosamtal
Förstod att det inte var så bra när skolsyster efter tio minuter säger att vi ska träffas en gång i veckan resten av terminen
Det var en kvart kvar på engelskan så jag gick till estetkorridoren
Åt ingen lunch, det var inte gott
Kom till Peter Hellamans lektion
Applåderade lite
Fick tillbaks ett prov till, inte helt värdelöst
Blev indelade i grupper
Fick gå
Gick och sov i estetkorridoren
Vaknade och sprang till spanskan
Tittade på youtube-klipp av "The funky cook"
Somnade när vi repeterade grönsaker
Hade snack med Kerstin efter
Stannade kvar i skolan i en och en halv timme extra för att jag inte ville gå ut
Vad har hänt?! Jag gör ju ingenting i skolan! Detta måste sluta, ögonblickligen.
Jag var mycket ambitiösare 2007, och snyggare
Den började dåligt, jag kunde inte somna på natten pga att jag inte kan sova själv längre, kanske somnade kl 03.00.
Det var sen oerhört motigt att gå upp när klockan ringde fyra timmar senare.
Att inte äta frukost var inte smart
Att ta balsam före schampo är inte genialiskt
Att glömma matteboken i hallen, inte att rekommendera
Det var faktskt inte så kallt ute så jag kan inte klaga på vädret
Tåget var självklart försenat, hatar SL
Kom försent, sprang så fort jag kunde
Kom till skolan, vi har håltimme
Frustration
Hade betygssnack på svenskan, tog ungefär fem minuter
Fick reda på ett provresultat, blev ledsen och gick från lektionen
Gick till skolsyster för hälsosamtal
Förstod att det inte var så bra när skolsyster efter tio minuter säger att vi ska träffas en gång i veckan resten av terminen
Det var en kvart kvar på engelskan så jag gick till estetkorridoren
Åt ingen lunch, det var inte gott
Kom till Peter Hellamans lektion
Applåderade lite
Fick tillbaks ett prov till, inte helt värdelöst
Blev indelade i grupper
Fick gå
Gick och sov i estetkorridoren
Vaknade och sprang till spanskan
Tittade på youtube-klipp av "The funky cook"
Somnade när vi repeterade grönsaker
Hade snack med Kerstin efter
Stannade kvar i skolan i en och en halv timme extra för att jag inte ville gå ut
Vad har hänt?! Jag gör ju ingenting i skolan! Detta måste sluta, ögonblickligen.
Jag var mycket ambitiösare 2007, och snyggare
Middagskonversationen
Lilla lillasyster är väldigt inne på att alla människor är kära i någon. Därför frågar hon ganska ofta alla familjemedlemmar vem de håller kär.
Så när hon frågade Ludwig:
-Vem är du kär i?
- Jag är inte kär i någon
- Det är du visst!
-Nej
- Det måste iallafall vara en kille
Jag gick upp till mitt rum och skrattade i 10 minuter. Det här är en av anledningarna till varför jag kommer hem och hälsar på ibland.
Så när hon frågade Ludwig:
-Vem är du kär i?
- Jag är inte kär i någon
- Det är du visst!
-Nej
- Det måste iallafall vara en kille
Jag gick upp till mitt rum och skrattade i 10 minuter. Det här är en av anledningarna till varför jag kommer hem och hälsar på ibland.
Palindrom-Hjalmar och hans vänner
Helt oskyldigt gick jag och min Malin ner till naturkorridoren för att oskyldigt kopiera ett oskyldigt engelska-papper. I dörren in till kopieringsrummet står det fyra st naturare. Inget illa ment, men har på sig ganska tråkiga kläder och står och hänger sådär coolt som att de kan hela periodiska systemet utantill, vilket de säkert kan. Men vi trevliga estetdansflickor har inga fördomar och börjar vänligt prata med naturarna eftersom att kopieringen verkar ta ett tag.
Tror ni inte att de var jätteotrevliga mot oss och hånade våra kläder, vår utbildning, vår dans, vår korridor och vårt psyke. FY vad arg jag blev. Jag tänkte faktiskt ge de en chans, men tyvärr. Nu är det krig igen.
DJÄKNESLAKT
Tror ni inte att de var jätteotrevliga mot oss och hånade våra kläder, vår utbildning, vår dans, vår korridor och vårt psyke. FY vad arg jag blev. Jag tänkte faktiskt ge de en chans, men tyvärr. Nu är det krig igen.
DJÄKNESLAKT
Idiot
Tror ni inte att idioten på bilden tappade bort sitt SL-kort idag, för andra gången. Min mamma och pappa kommer aldrig att låna ut något till mig mer eftersom att de kommer att döda mig. Just nu, 22.37, så hatar jag mig själv extra mycket. 
Söndagkvällarna kommer oftare och oftare
Imorgon börjar skolan på riktigt, då är lovet verkligen över. Det känns riktigt tungt. Jag har ångest. Jag vill inte behöva ha ångest. Det känns jätteonödigt. Hörde av mamma att ungdomar i vår ålder bör sova nio timmar annars så funkar man inte. Känner att jag aldrig kommer kunna sova nio timmar per natt. Det är omöjligt, det gör mig ledsen. För jag kommer alltså vara trött i ett halvår till. Sen ska man ju plugga också. Detta otroligt jobbiga moment. Trodde att jag skulle tröttna på att inte göra någonting på dagarna under lovet men det stämmer verkligen inte. Jag trivdes med den livsstilen, det enda som saknas är dansen.
Nu ska jag mentalt förbereda mig för matte,svenska,engelska,kort lunch, Peter Hellaman, springa upp till fyran och kunskap om språket spanska.
Can´t wait!
Nu ska jag mentalt förbereda mig för matte,svenska,engelska,kort lunch, Peter Hellaman, springa upp till fyran och kunskap om språket spanska.
Can´t wait!
Artig
Jag och min pojkvän som desperat försöker att lära känna varandra bättre kom i en diskussion om att jag är väldigt artig. Kanske lite för artig. Kan ju säga att efter att jag berättat allt så skrattade han i det jag skulle uppskatta till sju och en halv minut. Jag kände mig älskad.
Jag berättade om när jag var i Spanien och bodde hos en familj och att det en kväll serverades sniglar. Hela släkten var där och jag som svensk flicka var väldigt intressant, jag kan ju säga att jag hade total panik. Förutom släkt-paniken så stod det alltså en stor skål sniglar på min plats när jag kom in för att äta middag. Sniglarna låg i något som såg ut som lera, en del levde, och de hade kvar sina ögon, ni vet de där som rör sig hela tiden. Jag ville verkligen inte äta de där sniglarna och mådde illa bara av att tänka på det. Men tror ni inte jag sätter mig vid bordet, ler och äter upp alla de där äckliga sniglarna. Jag trodde jag skulle spy under hela middagen. Efter den trettionde snigeln tackade jag för maten och sprang till toaletten och kräktes upp alltihopa.
Jag äter allt som serveras hos andra, hemma är jag kräsen, men ingen annanstans. Jag vill ju inte såra någon! Jag dricker aldrig vatten till vardags men om det är det som serveras så dricker jag det. Inget snack om saken. Hur äckligt jag än tycker det är. Om det skulle bjudas på sniglar hemma hos Gustaf så skulle jag äta de och tacka så hemskt mycket efter.
Sådan är jag.
Jag berättade om när jag var i Spanien och bodde hos en familj och att det en kväll serverades sniglar. Hela släkten var där och jag som svensk flicka var väldigt intressant, jag kan ju säga att jag hade total panik. Förutom släkt-paniken så stod det alltså en stor skål sniglar på min plats när jag kom in för att äta middag. Sniglarna låg i något som såg ut som lera, en del levde, och de hade kvar sina ögon, ni vet de där som rör sig hela tiden. Jag ville verkligen inte äta de där sniglarna och mådde illa bara av att tänka på det. Men tror ni inte jag sätter mig vid bordet, ler och äter upp alla de där äckliga sniglarna. Jag trodde jag skulle spy under hela middagen. Efter den trettionde snigeln tackade jag för maten och sprang till toaletten och kräktes upp alltihopa.
Jag äter allt som serveras hos andra, hemma är jag kräsen, men ingen annanstans. Jag vill ju inte såra någon! Jag dricker aldrig vatten till vardags men om det är det som serveras så dricker jag det. Inget snack om saken. Hur äckligt jag än tycker det är. Om det skulle bjudas på sniglar hemma hos Gustaf så skulle jag äta de och tacka så hemskt mycket efter.
Sådan är jag.
Jag fick dansa igen!
Jag fick dansa i onsdags! Helt gratis! Med en superbra lärare! Och med jättefina människor! Förstår ni min lycka? Jag hade inte dansat på hela det långa lovet, och efter bara några dagar fick jag dans-abstinens. Jag gick upp på tå hela tiden, sparkade ner saker ( inte lika mycket som Saga! ), snurrade och hoppade runt lite överallt. Så det var så underbart skönt att få köra ett ordentligt danspass som jag blev helt slut av. Har fortfarande träningsvärk, pinsamt. Men jag kom verkligen ihåg, igen, varför jag älskar dans så mycket och hur mycket jag älskar att dansa. Och att jag faktiskt inte är helt värdelös på det. Det var glädje till tusen och jag kan inte vänta tills jag får dansa i skolan på tisdag!!!!!!
Tack Stina för att du bara gör sådana här fantastiska saker även fast du bor i Karlstad, jag tycker du borde komma hem nu.
Tack Stina för att du bara gör sådana här fantastiska saker även fast du bor i Karlstad, jag tycker du borde komma hem nu.
Paranoid
Jag har börjat gå runt och tro att jag ska dö hela tiden. Det är smått irriterande när man är orolig på riktigt för att gå över gatan. Det kommer liksom upp massor av scenarion i mitt huvud.
Det som händer i alla filmer, ett piano faller ner och landar rakt på mitt huvud
Att jag ska bli stucken av någon obehaglig insekt och dö på fem minuter
Att ramla ner i något mystiskt rymd-hål och bara upplösas
Att det faktiskt ska ramla ner massor av snö på mig
Att jag ska råka stoppa in en penna i ögat, högst dödligt
Att jag ska bara av en slump hoppa ner på tågrälsen precis innan tåget kommer
Att fastna mellan en hiss
Bli biten av någon rabiessmittad hund
Att oförklarligt ha blivit dödligt allergisk mot målarfärg och dö direkt när jag går förbi något nymålat
Att fastna i rulltrappan med håret
Att bli jättestrålad av mobiltelefonen, bär den numera inte i fickan
Att kvävas av broccoli
Nu tänker jag inte berätta mer fantasier som jag har. Men de där psykologibesöken behövs nog verkligen.
Det som händer i alla filmer, ett piano faller ner och landar rakt på mitt huvud
Att jag ska bli stucken av någon obehaglig insekt och dö på fem minuter
Att ramla ner i något mystiskt rymd-hål och bara upplösas
Att det faktiskt ska ramla ner massor av snö på mig
Att jag ska råka stoppa in en penna i ögat, högst dödligt
Att jag ska bara av en slump hoppa ner på tågrälsen precis innan tåget kommer
Att fastna mellan en hiss
Bli biten av någon rabiessmittad hund
Att oförklarligt ha blivit dödligt allergisk mot målarfärg och dö direkt när jag går förbi något nymålat
Att fastna i rulltrappan med håret
Att bli jättestrålad av mobiltelefonen, bär den numera inte i fickan
Att kvävas av broccoli
Nu tänker jag inte berätta mer fantasier som jag har. Men de där psykologibesöken behövs nog verkligen.
Högmod på hög nivå
Jag skulle kunna bo i den här klänningen. Och jag kommer att vara finast av alla, förutom Saga då. 
1700-tal, lockigt hår och massor av spets
I fotoalbumet
Om jag är rädd? Jag är livrädd
Jag kan gå på vattnet
Jag tänkte skriva ett ledset inlägg om hur jag känner att livet inte riktigt är som jag vill att det ska vara. Sen fick jag ett telefonsamtal som gjorde att jag inte kunde vara mer ledsen. Jag blev jättejättejätteglad. Jag älskar att ge de jag tycker om och även främlingar komplimanger. Jag hittar inte på utan är bara ärlig. Och det uppskattas så mycket. Att istället för att bara tänka faktiskt säga. Så när någon ger mig komplimanger via en telefon eller i en facebook-chat, då blir jag väldigt glad.
Kärleken är starkare än minusgrader
Det var en liten flicka i Sörskogen som blev förkyld idag. Jag tyckte väldigt synd om henne och bestämde mig för att ta på mig vinterkläderna och åka hem till henne med en bra-att-ha-påse när man är förkyld. Hon blev väldigt glad och när hon är glad är jag glad.
Kärleken är mycket starkare än minusgrader
Kärleken är mycket starkare än minusgrader
Jag har hela natten kvar
Imorgon
Åka in till stan och hyra en klänning
Maila Sara om dansen
Maila 5 andra lärare om jag vet inte vad
Göra datakunskapsarbetet om solsystemet som skulle varit inlämnad innan höstlovet
Ringa min chef
Bestämma mig om dansen
Göra 1000 och åter 1000 photoshopbilder till datakunskapen
Skriva en dansanalys som jag totalt har glömt bort
Skriva en halv uppsats om jag har ingen aning
Jag är inte redo än för att komma tillbaka till det där
Åka in till stan och hyra en klänning
Maila Sara om dansen
Maila 5 andra lärare om jag vet inte vad
Göra datakunskapsarbetet om solsystemet som skulle varit inlämnad innan höstlovet
Ringa min chef
Bestämma mig om dansen
Göra 1000 och åter 1000 photoshopbilder till datakunskapen
Skriva en dansanalys som jag totalt har glömt bort
Skriva en halv uppsats om jag har ingen aning
Jag är inte redo än för att komma tillbaka till det där
Underskatta inte SVT
Jag har glömt vad vardag är. Har glömt bort att det inte är självklart att sova till kl 13.00 varje dag, äta frukost och titta på film och sätta på sig riktiga kläder efter kl 19.00 och sen vara uppe till kl fem på morgonen för att jag vill det. Det finns ett riktigt liv som heter vardag. Och jag inser att sakta men säkert kommer den dagen närmare och jag borde verkligen förbereda mig.
Men jag tänker inte låta stressen ta över än utan jag tänker istället vara tacksam för att idag är det måndag vecka 1 och istället för att sitta och lyssna på Hellmans föreläsningar om gotisk konst så sitter jag och dricker te i mjukisbyxor. Istället för att ha dubbeltimme i matte imorgon ska jag åka och hyra en jättefin 1700-tals klänning så att jag är fin på 18-års festen på lördag. Och på onsdag ska jag äntligen få dansa, helt gratis, istället för att plugga in massor av spanska verb. Så jag är ytterst tacksam för den lilla lovtid som jag har kvar.
Förresten har Saga och jag bestämt oss för att vara mönsterelever i vår, önska oss lycka till tack.
Men jag tänker inte låta stressen ta över än utan jag tänker istället vara tacksam för att idag är det måndag vecka 1 och istället för att sitta och lyssna på Hellmans föreläsningar om gotisk konst så sitter jag och dricker te i mjukisbyxor. Istället för att ha dubbeltimme i matte imorgon ska jag åka och hyra en jättefin 1700-tals klänning så att jag är fin på 18-års festen på lördag. Och på onsdag ska jag äntligen få dansa, helt gratis, istället för att plugga in massor av spanska verb. Så jag är ytterst tacksam för den lilla lovtid som jag har kvar.
Förresten har Saga och jag bestämt oss för att vara mönsterelever i vår, önska oss lycka till tack.
Hej du som bestämmer om tiden!
Kära herr och fru tid
Jag undrar om det på något sätt skulle kunna finnas en möjlighet till att förlänga dygnet med 100%? Det skulle nämligen passa med utmärkt med ett dygn på 48 timmar. Jag skulle kunna sova 20 timmar om jag ville och då ändå ha 28 timmar på mig att göra massor av saker som jag behöver hinna. Jag har enorm tidsbrist och hoppas att problemet kan lösas.
MVH Lealiten
Jag undrar om det på något sätt skulle kunna finnas en möjlighet till att förlänga dygnet med 100%? Det skulle nämligen passa med utmärkt med ett dygn på 48 timmar. Jag skulle kunna sova 20 timmar om jag ville och då ändå ha 28 timmar på mig att göra massor av saker som jag behöver hinna. Jag har enorm tidsbrist och hoppas att problemet kan lösas.
MVH Lealiten
Jag blir så ledsen
VARFÖR VARFÖR VARFÖR I HELA FRIDEN SLÄNGER MAN SKRÄP PÅ MARKEN NÄR DET FINNS PAPPERSKORGAR INOM TRE METERS AVSTÅND?
Jag klarar bara inte av och kan inte förstå varför man med skam i kroppen kan slänga skräp på marken. Bara sådär. Man kan iallafall göra sin lilla insats och slänga sitt skräp i papperskorgen.
När jag har tid, om sådär 18 år, då ska jag bli en av de där frivilliga som går runt i orange väst och plockar skräp på gatorna.
Jag klarar bara inte av och kan inte förstå varför man med skam i kroppen kan slänga skräp på marken. Bara sådär. Man kan iallafall göra sin lilla insats och slänga sitt skräp i papperskorgen.
När jag har tid, om sådär 18 år, då ska jag bli en av de där frivilliga som går runt i orange väst och plockar skräp på gatorna.
Jag ska baka muffins
Ewe älskar bilderna
Och så vill jag bara säga att Ewe lät en okänd man ta ett hål i hennes tunga igår, läskigt, snyggt och fruktansvärt smärtsamt efteråt.
Hundar är färgblinda och kan inte se regnbågen
Sen jag kommer ihåg har jag haft nyårslöften. Som jag alltid har misslyckats med att hålla och så blir man ledsen! Och så vill jag inte ha det. Så, iår blir det inga nyårslöften iår blir det riktlinjer som jag ska försöka att hålla mig efter.
Vara snällare
Bada i februari (någon som känner någon med en isborr?)
Inte tappa bort saker
Åka flygplan
Inte dö
Använda tandtråd (har hört att tandköttsinflammationerna bara ökar)
Äta frukost
Bara godis på lördagarna!
Ta hand om mig själv
Öva på att bli bättre på att säga nej
Köpa SITUATION STOCKHOLM varje månad
Läsa mera
Iår ska jag minsann starta en bokcirkel (intresserade kan prata med mig)
Plugga måttligt mycket
Inte ställa för höga krav på mig
Dansa mera
Få min pojkvän att stå ut med mig
Älska och uppmuntra mina vänner mer (skämma bort en del)
Skriva på min bok
Fota mera
Vara ännu mer organiserad
Ta tag i saker
Njuta av att vara 17 år i staden
Men mest mest mest så ska det här vara ett kunskapens år! Jag vill lära mig massor av saker. Och jag ska verkligen ta mig samman och satsa på spanskan. Men jag vill verkligen lära mig, jag känner hur kunskapen bara kommer......
Iår ska jag ta riskerna
Nyårsafton
Årets nyårsafton började hos fröken söt i Hammarbyhöjden med Sophia och FinaStina. Vi åt den mysigaste middagen man kan tänka sig och skrattade åt ingenting. Damerna åkte sen på språk-fest medans jag skulle till pojkvännen och hans vänner. Efter komplikationer så stod jag till slut i Moas lägenhet och dansade med Max och Erik.
Sen hade jag äran att få komma till HG och hans mega-balkong. Vi hade utsikt från Kaknästornet till Stadshuset och det var mitt vackraste tolvslag. Jag har varit i en gympasal de två senaste åren så jag hade glömt hur fint det är med fyrverkerier.Det var så fint och jag älskar att räkna ner tillsammans med människor. De sekunderna precis innan, jag kallar det lycka iallafall. Efter det åkte jag hem till Gustaf och myste in det nya året.
Gott gott nytt år alla!
Det togs tyvärr inga bilder av någon iår! Men om ni vil kan jag ge er nyckeln till mitt minne så kan ni få se.
Oktober-december
Oktober
Oktober, var det inte då det blev kallt? Jag hade haft mina första prov i skolan och räknade ner minuterna tills det var höstlov. Jag kommer ihåg att det var vid denna tidpunkt som jag inte riktigt sov hemma längre på vardagarna. Jag minns speciellt en vecka där jag bodde hos bebon Saga, jag säger tack med ännu mera nutella vännen. Sen kom det en surrealistfest och en klocka och en blomlåda började att prata med varandra. När det blev höstlov var blomlådan fast och måndagen efter lovet var statusen ändrad på facebook och jag ingick i ett par. Jag var nykär och hade glömt bort vad skolan var.
November
Den här kalla mörka månaden som jag i vanliga fall inte tycker om blev istället en mys-månad pga de finaste vännerna och en teaterpojkvän som fanns där. Jag bodde i skolan under den här perioden, utan någon egentligen anledning så stannade man kvar bara för att. Treorna visade sina produktioner och jag förundrades över hur duktiga alla var och kände förväntan till vår produktion v.10. Lite i bakhuvudet satt det att man kanske borde plugga lite mer men vad gör det när man har varandra?
December
Skolångest, lite klassdepression och massor av kaksmet. Stressen hade kommit ikapp en och man förstod att snart var terminen slut och man hade kanske inte presterat så bra som man ville i skolan. Det var avslutningar i allt och dansuppvisningen i Huddinge gick av bara farten. Man försökte avsluta skolarbeten och klara av gå på lektionerna. Jag tappade bort saker och somnade lite överallt. Hoppet om ett nytt år kom. Och så var det skolavslutning, jag hade gått ett halvår på Södra och överlevde. Jag hade så många nya vänner och var glad. Det blev julafton och till slut en nyårsafton med iskalla tår och pussar på kinderna.
2009 blev bra till slut, men 2010 kommer att bli mycket bättre.
Juli-september
Juli
Denna härliga sommarmånad. Här mådde jag bra. Månaden började med mycket jobb men på kvällarna var jag med vännerna. Det var varmt ute och jag läste flera böcker per dag. Efter några veckor av jobb, som resulterade i starkare barnalängtan och pengar inför hösten åkte jag bil till Öland med kyrk-vännerna. Det blev en vecka av kalla nätter i tält, grillkvällar och bad i havet. Jag längtade hem ibland och såg fram emot att bli sexton år.
Augusti
Sensommarmånaden som jag fyllde sexton år på en båt tillsammans med min farmor, farfar och faster. Den firades sen på kvällen med snälla vänner som sjöng och drack saft till min ära. Efter att jag fyllt sexton år så var Källbrinksskolan glömd och jag var redo för gymnasiet! Livrädd men jätteredo! Den sista veckan innan skolan började gick jag och köpte kalender och pennor bara för att vara förberedd! Och så kom då dagen jag väntat på, jag började på Södra Latin. Jag förstår att det låter jättetöntigt när jag skriver det såhär men det var världens grej för mig! Jag kom in på min drömskola. Nu var det 1000 nya intryck och massor av trevliga människor överallt. För att inte tala om när tvåorna kom och började sprida skräck i korridorerna.....
September
Skolan hade börjat på riktigt och det bästa av allt! DANSEN. Jag fick dansa på skoltid och lära mig! Är det inte fantastiskt? Allt runtomkring skolan hade börjat igen och det blev vardag. Fast än mycket bättre eftersom jag gick på Södra Latin än Källbrink. Jag hade lärt mig att åka pendeltåg och visste vad Medborgarplatsen var. Jag gick på Huddinge-dansen på helgerna och log åt Saga och försökte hinna med i plugget så gott jag kunde. Och nollningen, the time of my life. Men även när det var jobbiga dagar så kunde man inte vara ledsen i estetkorridoren en längre tid. Det var lycka att gå till skolan. Det är inte ofta.
100101
Nej! Mitt i denna årskrönika är det dags för ett avbrott. Jag börjar ju nästan gråta när jag tänker på året som har gått, och det vill jag inte!
Så istället en glad sak. Idag har jag varit tillsammans med min pojkvän i 2 månader, han har stått ut med mig.
Vaknade av en puss på kinden. Sen fick jag amerikanska pannkakor på sängen med apelsinjuice. I köket lyssnade vi på musik och dansade.
Det mina vänner, det är kärlek.
Så istället en glad sak. Idag har jag varit tillsammans med min pojkvän i 2 månader, han har stått ut med mig.
Vaknade av en puss på kinden. Sen fick jag amerikanska pannkakor på sängen med apelsinjuice. I köket lyssnade vi på musik och dansade.
Det mina vänner, det är kärlek.
April-juni
April
Som den ambitiösa elev jag är ( jag gjorde allt för betygen! Det var enda vägen till Södra ) så hade jag i två år deltagit i ett EU-projekt och i april var det alltså dags för mig att få åka till Spanien och bo hos min lilla vän Antonio. Det dåliga av det här var att jag fick göra massor av prov i förväg och stressade sönder ännu mera. Men Spanien var jättekul! Och skolan betalade ju allt.... Fick massor av vänner och det var ju varmt. Hemma i Sverige så hade äntligen våren kommit igång på riktigt och man kände hopp inför att skolan faktiskt skulle ta slut någon gång. Den 24 april så fick jag min danspoäng från Södra Latin. Jag fick 20/20 och kunde inte sluta av glädje. Jag var ett steg närmare min dröm.
Maj
Nu skulle allt på allvar avslutas i skolan och betygsnacket slutade aldrig. Man kände av pressen. Och eftersom att den svenska regeringen vill få ungdomarna att må ännu sämre och stressa mera så fick jag även ha nationella prov i spanska och NO, bara för att det var så kul. Nu så gjorde jag verkligen allt i min makt för att in i det sista när betygen sattes få så bra som möjligt. Dansuppvisningen var något som lyste upp den jobbiga skolperioden och den minns jag med glädje, sommarplanerna hade även börjat att komma. Sist men inte minst hade Källbrinksskolan sin "Vårsoaré" som jag slet med att få små barn att dansa i takt till. Jag älskade min skola då.
Juni
Den mest efterlängtade månaden på hela detta jobbiga första halvår. Jag slutade nian, jag lämnade Källbrinksskolan för gott med bra betyg och vetskapen om att jag skulle inte glömmas bort i första taget. Efter bal och tårta så grät jag floder på skolavslutningen för att ett så stort kapitel helt plötsligt var slut. Men det gick över fort och nu så längtade man så man inte visste vad till den 29 juni då man skulle få veta vilket gymnasium man kom in på. Jag åkte på P&L med min förra danslärare och hennes kompisar. Jag var livrädd på tåget dit men det visade sig bli en underbar vecka med ännu bättre människor som jag idag älskar älskar älskar. 24 timmar efter hemkomsten var det dags att åka vidare på kristet Hampe-läger med gamla fina vänner. På vägen dit ringde pappa och berättade att jag kommit in på Södra Latins gymnasium inriktining dans. Det var ett ögonblick som kommer finnas kvar, jag kunde inte vara lyckligare. Jag log hela lägerveckan och skrek ungefär varje timme av lycka. Jag var så stolt över mig själv.
Som den ambitiösa elev jag är ( jag gjorde allt för betygen! Det var enda vägen till Södra ) så hade jag i två år deltagit i ett EU-projekt och i april var det alltså dags för mig att få åka till Spanien och bo hos min lilla vän Antonio. Det dåliga av det här var att jag fick göra massor av prov i förväg och stressade sönder ännu mera. Men Spanien var jättekul! Och skolan betalade ju allt.... Fick massor av vänner och det var ju varmt. Hemma i Sverige så hade äntligen våren kommit igång på riktigt och man kände hopp inför att skolan faktiskt skulle ta slut någon gång. Den 24 april så fick jag min danspoäng från Södra Latin. Jag fick 20/20 och kunde inte sluta av glädje. Jag var ett steg närmare min dröm.
Maj
Nu skulle allt på allvar avslutas i skolan och betygsnacket slutade aldrig. Man kände av pressen. Och eftersom att den svenska regeringen vill få ungdomarna att må ännu sämre och stressa mera så fick jag även ha nationella prov i spanska och NO, bara för att det var så kul. Nu så gjorde jag verkligen allt i min makt för att in i det sista när betygen sattes få så bra som möjligt. Dansuppvisningen var något som lyste upp den jobbiga skolperioden och den minns jag med glädje, sommarplanerna hade även börjat att komma. Sist men inte minst hade Källbrinksskolan sin "Vårsoaré" som jag slet med att få små barn att dansa i takt till. Jag älskade min skola då.
Juni
Den mest efterlängtade månaden på hela detta jobbiga första halvår. Jag slutade nian, jag lämnade Källbrinksskolan för gott med bra betyg och vetskapen om att jag skulle inte glömmas bort i första taget. Efter bal och tårta så grät jag floder på skolavslutningen för att ett så stort kapitel helt plötsligt var slut. Men det gick över fort och nu så längtade man så man inte visste vad till den 29 juni då man skulle få veta vilket gymnasium man kom in på. Jag åkte på P&L med min förra danslärare och hennes kompisar. Jag var livrädd på tåget dit men det visade sig bli en underbar vecka med ännu bättre människor som jag idag älskar älskar älskar. 24 timmar efter hemkomsten var det dags att åka vidare på kristet Hampe-läger med gamla fina vänner. På vägen dit ringde pappa och berättade att jag kommit in på Södra Latins gymnasium inriktining dans. Det var ett ögonblick som kommer finnas kvar, jag kunde inte vara lyckligare. Jag log hela lägerveckan och skrek ungefär varje timme av lycka. Jag var så stolt över mig själv.
Januari-mars
Januari
Det nya året 2009 började med att jag tillsammans med flera hundra andra skrek gott nytt år och kramade alla inom räckhåll. Sen började allvaret. Det var sista terminen i nian och nu det bestämt att jag ville in på Södra Latin. Dags att kämpa eftersom att min skola har någon idiotisk regel att MVG:n får man inte innan sista terminen i nian. Annars var januari en ganska eländig och kall månad som man helst ville slippa bort. Det som höll mig uppe var lördagsdansen.
Februari
Skolan var bara i fokus denna månad och alla var allmänt deppiga. Det började pratas om att 2009 inte var ett bra år. I slutet av månaden var det ett efterlängtat sportlov som pga knäskada och att jag inte ens hade börjat på mitt danssolo som skulle visas upp 2 veckor senare gjorde att jag var hemma och övade övade övade övade. Efter mycket skratt ännu mera tårar och abnormt mycket svett hade jag iallafall ett solo som kunde visas upp och det närmade sig! Och det var även dags att skicka in den preliminära gymnasieansökningen!
Mars
Mars månad kan jag knappt komma ihåg. Det var STRESS. Jag gjorde 8st intagningsprov till olika dansskolor samtidigt som det var galet mycket plugg och press ifrån att det snart var nationella prov i alla världens ämnen. Jag somnade iallafall gott på kvällen eftersom att jag på dagarna hade gått i högvarv och försökt att hinna ikapp skolan samtidigt som jag sprang iväg varannan dag för att dansa några timmar medans ibland, som på Södra, 16 ögon tittade på mig.
Det nya året 2009 började med att jag tillsammans med flera hundra andra skrek gott nytt år och kramade alla inom räckhåll. Sen började allvaret. Det var sista terminen i nian och nu det bestämt att jag ville in på Södra Latin. Dags att kämpa eftersom att min skola har någon idiotisk regel att MVG:n får man inte innan sista terminen i nian. Annars var januari en ganska eländig och kall månad som man helst ville slippa bort. Det som höll mig uppe var lördagsdansen.
Februari
Skolan var bara i fokus denna månad och alla var allmänt deppiga. Det började pratas om att 2009 inte var ett bra år. I slutet av månaden var det ett efterlängtat sportlov som pga knäskada och att jag inte ens hade börjat på mitt danssolo som skulle visas upp 2 veckor senare gjorde att jag var hemma och övade övade övade övade. Efter mycket skratt ännu mera tårar och abnormt mycket svett hade jag iallafall ett solo som kunde visas upp och det närmade sig! Och det var även dags att skicka in den preliminära gymnasieansökningen!
Mars
Mars månad kan jag knappt komma ihåg. Det var STRESS. Jag gjorde 8st intagningsprov till olika dansskolor samtidigt som det var galet mycket plugg och press ifrån att det snart var nationella prov i alla världens ämnen. Jag somnade iallafall gott på kvällen eftersom att jag på dagarna hade gått i högvarv och försökt att hinna ikapp skolan samtidigt som jag sprang iväg varannan dag för att dansa några timmar medans ibland, som på Södra, 16 ögon tittade på mig.
